Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men rollpersonen aldrig dör för envar vars spelare inte vill det.
Vi har nog alltid döden närvarande när vi rollspelar. Men att all tid och möda som deltagarna har lagt ner för att skapa roliga och intressanta rollpersoner ska riskera att kastas bort är helt enkelt ointressant för oss. Visst hade det varit mer spännande så, men spelgruppens rollspelstimmar är alldeles för värdefulla för att vi ska orka kasta bort dem för att tärningarna inte hade någon känsla för dramaturgi.
Vi moddar bort den slumpmässiga döden och istället så blir de medvetslösa och får en stor "kampanjförlust" som de behöver återhämta. Gärna av det rejälare slaget. _Men_ vi inför istället den frivilliga döden. Spelarna kan välja att "offra" sin rollperson genom att döda av den i striden och får då den viktiga vinsten (den behöver göras viktig helt enkelt) och en hjältedöd för rollpersonen som absolut inte får förminskas.
Vi har nog alltid döden närvarande när vi rollspelar. Men att all tid och möda som deltagarna har lagt ner för att skapa roliga och intressanta rollpersoner ska riskera att kastas bort är helt enkelt ointressant för oss. Visst hade det varit mer spännande så, men spelgruppens rollspelstimmar är alldeles för värdefulla för att vi ska orka kasta bort dem för att tärningarna inte hade någon känsla för dramaturgi.
Vi moddar bort den slumpmässiga döden och istället så blir de medvetslösa och får en stor "kampanjförlust" som de behöver återhämta. Gärna av det rejälare slaget. _Men_ vi inför istället den frivilliga döden. Spelarna kan välja att "offra" sin rollperson genom att döda av den i striden och får då den viktiga vinsten (den behöver göras viktig helt enkelt) och en hjältedöd för rollpersonen som absolut inte får förminskas.