Djur och djurattacker
Håller med dig vad det gäller att djuren har två kloattacker och ett bett eller dylikt... de bör kunna välja.
Min erfarenhet när det gäller katter säger mig att de inte nöjer sig med en attack, när de har tillgång till alla fyra tassar och en väldigt bitig mun. Det brukar resultera i att man har minimi två uppsättningar långa revor (vanligen från framtassar) och ett bett i utstickande kroppsdel (vanligen händer eller armar). Förklaringen i mitt fall är enkel, de gånger jag får likande skador är när jag katten antingen är skräckslagen (damsugaren kommit fram utan att jag märkt att katten är inne och den måste avhysas för att inte dö av hjärtsvikt), ordentligt skadad och har ont nog för att försvara sig eller jag behövers skilja två stridande katter åt. Katten är en formidabel fiende som gör minst tre skador inom loppet av tre sekunder (eller mindre, man hinner ju knappt andas in och ut), dock gör den inte stora och djupa skador så vi kanske ska diskutera andra djur istället.
Hundar använder sällan (enligt min erfarenhet och här får ni reda på varför jag är hundrädd) annat än huggtänder (respektive skall och morr för att skrämmas med) och de brukar antingen bara hugga (om hunden är inom huggräckvidd) eller hoppa och hugga (oftast för att vräka omkull respektive nå strupe - liknande teknik som stora kattdjur). Det är sällan de använder klor, men kloskador kan uppstå som biskada när de hoppar mot offret. Jag har själv blivit hundbiten vid tre tillfällen i mitt liv, dels av en liten fånig terrier (som skrämde mig oerhört mycket, även om den bara var trettio centimeter hög, men jag var runt 8 vid tillfället), dels av en schäfer som blev överaskad då vi möttes i skogen. Terrier orsakade knappt skrapning på huden eftersom jag hade gummistövlar, som förövrigt såg ut som om någon klippt sönder dem efteråt. Schäfer lämnade fina tandmarkeringar, observera att hon inte slet utan bara bet. Min nemesis när det gäller hundar var en Dobberman som liksom schäfer blev överraskad, ja både jag och hunden blev överaskade. Vi kom upp från varsin sida på en höjd och hunden sprang ljudlöst och jag gick och strosade, när jag fick syn på hunden höjde jag instinktivt mina händer som för att skydda halsen och då anföll hon. Hon högg tag i mina armar, gång på gång och slet. Skadorna hade nog inte blivit lika illa om hon "bara" bitit, men vi kan lugnt säga att det tog tid för dem att läka.
Jag har också haft en obehaglig upplevelse med hästar och här skiljer sig min upplevelse från din Troberg. Hästar nöjer sig INTE med att sparka. En häst är obehagligt snabb med munnen också. Skadan som den åstadkommer med munnen är dock inte en "huggskada" utan snarare en kross. Det är inte ovangligt att hästens första attack kommer från munnen. Min värsta upplevelse i det fallet (och det är enda gången jag verkligen skadats i samband med hästhantering då hästen verkligen haft för avsikt ATT skada) kom då jag gick in till en häst för att hälsa. Mr X första respons var ett blixtsnabbt bett som tog mitt i bröstet (mind you, jag var tio elva vid tillfället och hade inte utvecklat bröst), bettet krossade en vävnadsyta på ca tio centimeter i diameter... observera att det bettet inte var mer en ett lätt litet nafsande sett ur hästens aspekt... bettet följdes sedan av tre omilda hovar som effektivt förpassade mig ut ur hans spilta. Ingen av hovarna träffade mig ordentligt då jag redan vacklade ut från spiltan av kraften i Mr X bett. Hade han verkligen önskat att döda mig så hade jag varit död. Bettet, eller naffsandet kom att lämna ett avtryck i form av blåmärke som det tog sex veckor att läka bort. Viss hudpenetration uppstod också, hästens tänder är inte helt avrundade, men hade jag inte haft en ganska kraftig jacka och tröja så hade skadan varit värre.
Senare i livet så har jag hanterat en hel del hästar och många gånger har hästen i stressat läge hotat med bett. Jag har aldrig låtit det gå längre än så. En häst är dessutom farlig med hovarna 360 grader runt, tro inget annat. De som påstår annat har inte upplevt en rejäl sparkomgång från en häst. Tilläggas kan att hästar i hage, där rangordningen inte är fastställd ofta får skador från sparkar, men också oerhört ofta från bett i manke och hals.
Thats åll fålks, nu ska jag återgå till min Uppsats som ska in i morgon.