Jämför beholderföräldrarna ovan...Det påminner lite om hur Crom beskrivs i Conan d20, där det förklaras att Crom belönar dem som INTE tillber honom (eller nån annan gud naturligtvis) då sådant som att be om gudomliga ynnestar är ett tecken på svaghet.
Det finns åtminstone tre helt olika sätt att mäta godhet för en helig krigare i D&D.
De skiljer sig åt. Att straffa missdådare ryms inom godhetsparadigmet, men att vara nekromantiker är i sig inte nödvändigtvis klandervärt ur gott perspektiv. En nekromantiker som gjort rejält onda saker och sedan ångrar sig skulle nog många LG-gudar försöka rehabilitera och sätta att arbeta av skulden genom många och svåra uppdrag i godhetens tjänst. Det finns ju gott om magi i D&D som kan ta reda på vad folk tycker och tänker, så omvändelsen skulle behöva vara genuin för att detta skulle komma i fråga.
Jo, åtminstone om man tänker använda de flesta besvärjelser som ingår i den magiskolan. Men jag ser det ungefär som att vara en orch. De flesta sådana är onda, men inte alla. Därför kan man inte med gott samvete (= bibehållet gott alignment) automatiskt slå ihjäl alla orcher man möter och inte heller alla nekromantiker, även om man innerligt hatar just gengångaraspekten av den magiformen.
Vad man bör betänka är att en av skillnadena mellan vår verklighet och D&D är att ondskan i det senare inte är en ett filosofiskt ställningstagande utan en realitet vid vilket saker, varelser och personer kan definieras vid. Vissa varelser, som t.ex. demoner och djävlar, är manifesterad ondska i sin renaste form. De varelser som till naturen varken är det ena eller andra räknas som tillhörandes den ena eller andra sidan ifall deras handlingar placerar dem där. Så ens alignment är alltså ett resultat av ens handlingar, inte vad man anser att ens alignment ska vara. Det finns nog många som anser sig vara goda men som nog skulle få en chock om de såg sina rollformulär.
Så godhet, ondska, ordning och kaos är naturkrafter som står över allting och något som även gudarna måste foga sig under. Så det spelar ingen roll om guden X säger att den goda handlingen Y är ond. Vissa handlingar ÄR onda eller goda och det kan inga gudar i världen ändra på.Konsekvens. Detta gör att vissa moraliska frågeställningar från vår värld till naturen är omöjliga i D&D. Fast vad man även får komma ihåg är det är mycket få personer i ett D&D-universum som faktiskt, med hundraprocentig säkerhet, känner till sitt alignment. Det rör sig bara om sådana som varelser som är manifestationer av godhet/ondska, vissa kunniga i gudomlig magi (som i många fall bara funkar om man är av ett visst alignment) och spelares rollfigurer.
Jag vill nog mena att alignment är överordnat gudens övriga intressen. Alignment beskriver ju hur man har agerat fram till nu, och det gäller även för gudar. En gud som driver en linje som rent tekniskt står i strid med gudens alignment ändrar med tiden sitt alignment för att passa agerandet, precis som det sker för en dödlig.
