Hjärnan ägnar sig för närvarande åt vad Aristoteles trodde dess syfte var (producera snor), så viss reservation för misstag...
Det händer extremt mycket under perioden 1500-1700-tal. Över tre århundraden transformeras det mesta. Det gäller särskilt för det inre Norrlandsområdet.
1500-tal
Det moderna Sverige börjar ta form iom Gustav Vasa, arvkungadömet, frigörelsen från danskarna, en hel del nya administrativa reformer mm. Fogdeväsendet stramas upp, skattväsendet likaså. Det gör att samhället blir väsentligt mer organiserat och centraliserat jämfört med tidigare. Fram till slutet av århundradet var Gävle den nordligaste staden i Sverige. (Snäppet norr om Falun, men Falun direktägdes av kronan och ingick inte ens i folkbokföring mm för resten av samhället.)
Etniska svenskar bor i enskilda gårdar och mindre byar längs Norrlandskusten och i viss mån upp längs älvarna. Det överlappar ännu ganska mycket med kustsamernas områden, rena fientligheter är dock förhållandevis få.
Många av de som bor här, gör det för att undfly det alltmer organiserade livet i söder - skatterna, lagarna osv. Och soldatutskrivningarna som kommer iom att staten Sverige börjar kriga mot Ryssland, Danmark, Polen och andra aktörer i större skala. Sedan 1300-talet (Magnus Eriksson) finns en slags "homestead act" som innebär att den som bryter mark och bygger en gård i Norrland, vinner äganderätten till den iom att skatt erläggs till kronan. Så det är en förhållandevis attraktiv möjlighet för den som kan och eljest har dåliga utsikter att ärva gård eller mark i södra Sverige.
Den huvudsakliga näringen i dessa kustsamhällen - både för samer och svenskar - är som
Man Mountainman beskriver småskaligt fiske, lite jordbruk intill gården samt jakt. Får är det vanligaste bruksdjuret.
Under vintrarna sker isfiske samt viss handel - hemma på gården bedrivs hantverk under vintermånaderna.
Handeln är för övrigt sedan medeltiden formellt reglerad genom "bottniska handelstvånget" som eg betyder att all handel i Bottenhavet ska passera genom Stockholm eller Åbo. Men fram till 1600-talet görs det ganska lite för att upprätthålla förbudet. Gustav Vasa genomdriver dock skatter (införde eller höjde dem, har sett olika uppgifter) på tex jakt och handel med skinn.
Handel till lands förblir dock reglerat men åtm i praktiken fritt, under i princip hela tidsperioden. (Lite osäker på senare delen av 1700-talet. Ju fler städer som grundläggs, med stadsprivilegier, desto mer intresse från deras sida att styra handeln till sig...) Det äldre systemet moderniseras av Gustav Vasa, som bland annat som nämndes beskattning av handeln.
Ju fler svenskar som flyttar upp, desto mer trängs samerna tillbaka. Mot slutet av århundradet trängs kustsamer från den östra sidan av fjällkedjan upp och i kontakt med samer som levt på västsidan (Norge) och de blir en sammanhängande population. (Det fanns tidigare i Jämtland, parallellt med den norska invandringen, men längre norrut var kallfjället obebott.)
När Gustav Vasa erkänner lappmarkens utbredning och samernas rättigheter, 1543, så är det i stort sett bara längs Luleälvens utlopp som det finns bofasta samer kvar längs kusten i mer än enstaka hyddor.
Varken svenskarna längs kusten/älvarna eller samerna i fjällområdet tillämpar vid den här tiden den utvecklade form av fäbodskultur som kom senare. (Den spreds då huvudsakligen i inlandet.) Men ortnamn mm vittnar om att djurhållningen byggde på separata sommarbeten på vallängar och liknande. (Skillnaden är förstås en gradskillnad, men eftersom områdena ännu var rätt glest befolkade låg sommarvallarna närmare ordinarie bebyggelse.)
Och det är inte förrän den samiska befolkningen drivs upp i de karga fjällområdena, som renstorlekarna ökad - innan dess är de små och djurskötseln tycks ha bedrivits på samma sätt som hos deras svenska grannar. (Ökningen i storlek beror ju på att den behöver kompensera för bortfall av ffa fisket men också jordbruket.)
Detta är långt före de olika "skiftena", så generellt är det mycket lite jord som ägs privat, av svenskar eller samer, vid sidan om adeln. Den ägs huvudsakligen av byn, om nu befolkningen är stor nog för att utgöra en sådan, eller betraktas som släktjord som de olika grupperna inom storfamiljen på släktgården brukar tillsammans i lag. Norrland är, som ovan nämnts, delvis ett undantag. Men gårdarna är här små och och de som försöker utvidga spannmålsodlingen måste ändå slå sig ihop i lag för att kunna göra det. (På samma sätt växte ju bygemenskaperna fram under medeltiden i södra Sverige...)
Jämtland och Härjedalen är vid 1500-talets början en semisjälvständig del av Norge. Men när Danmark tvingar in Norge i personalunion (efter Kalmarunionens avveckling) erkänns inte detta, utan blir en del av riket fullt ut. Då inleds också en period av konflikter, när Sverige försöker erövra landskapen (och till slut lyckas, 1645).
1600-tal
Der är nu konflikterna hårdnar. Dels upptäcks bla silvermalm vid Nasafjäll (nära norska gränsen) och genom kungligt dekret anses all mark som "ligger fal", dvs obrukad, tillhöra kronan. Det används för att starta gruvdrift (silver och bly), där "lapparna" skrivs ut för transporttjänst om vintrarna.
Nu grundläggs också fler städer (för att få politisk kontroll över området, vilket oftast förutsätter ekonomisk kontroll - vilket underlättas genom städernas roll som handelsplatser). Härnösands stift startas också, för att ha en "bas" för kristnandet - och för att bryta Trondheims starka ställning i ffa Jämtland. (Härnösand grundades formellt 1585, från ett tidigare fiskeläger. 1645 blev det residensstad för "Härnösands län" och den främsta administrativa utposten i Norrland under lång tid. Prästutbildning startade här 1658 och på 1700-talet blev det sedan permanent biskopssäte.)
Tidigare vidhöll kronan (bla under Gustav Vasa och hans söner) samernas rättigheter mot den svenska inbyggarbefolkningen, mån om att ha goda relationer med samerna. Men under 1600-talet börjar lokala domstolar och så småningom också lokala politiska församlingar, gå emot samernas rättigheter för att utvidga svenskarnas, utan att kronan gör särskilt mycket för att hålla tillbaka.
Det är nu det sänds ut missionärer, den traditionella samiska religionen förbjuds, "trolltrummorna" ska samlas in och brännas. När häxprocesserna startar, likställs bruket av trolltrumman med häxerier och de som upptäcks kan avrättas.
Det är nu, när befolkningen tränger längre upp i floddalarna, som fäbodsbruket breder ut sig. Nu börjar också skogsarbete bli en lönsam gren, med åtföljande flottning av timmer samt milande av kol och tjära.
Medan den svenska befolkningen alltså utvecklar ett mer diversifierat näringsliv i samband med utbredningen, så berövas samerna en stor del av sina områden i skogslandet och renskötsel och jakt (och viss handel) tar över.
Mot slutet av 1600-talet (from 1685) hårdnar trycket ännu mer, när det bestäms att kristnadet ska ske med tvång och inte enbart frivilliga dop.
Skatterna höjdes också, vilket var en drivande faktor i ökningen av storleken på renjordarna.
En faktor som driver på inflyttningen är det sk "lappmarksplakatet" (1673) som ger nybyggare rätt att inkräkta på samebyarnas områden, för att ta i anspråk "oanvänd mark". (Vilken mark som är oanvänd tvistas det om, men domstolarna går oftast på nybyggarnas linje.) Den som gör det får dessutom skattefrihet i 15 år samt frihet från knektutskrivning.
1700-tal
Början på seklet är en fortsättning på 1600-talets kolonialiseringsiver, men den klingar sakta av. I upplysningsanda företar Linné sin "lappländska resa" 1732. På 1740-talet börjar domstolarna åter att hävda de gamla förordningarna som skyddar samernas jakträttigheter mm. Lappmarksgränserna fastställs på nytt ung vid mitten av seklet.
Samerna får nu också möjlighet att inrätta nybyggen på samma villkor som svenskarna, vilket innebär en försiktig "återvandring" mot skogstrakterna.
Viktigt att notera är att iom att samerna ändå betraktades som medborgare, hade de rätt att utse riksdagsledamöter (2 st from 1602 - vilket betyder att de fick den rätten 97 år innan jämtarna blev betraktade som medborgare!) och nämndemän. De har därför haft möjlighet att åtminstone i vissa delar hävda rättigheter juridiskt, som oftast förvägrats urbefolkningar - även om det under långa perioder naturligtvis inte alls kunnat uppväga den koloniseringspolitik som kronan bestämt.
- - -
Detta är något om hosotrien, politiskt, ekonomiskt och kulturellt såvitt jag har koll på den.
Några bra källor är bla engelskspråkiga
Wikipedias sidor om "Sami people" samt inte minst webbsidan
Sapmí/Samer, varifrån jag tagit många av de årtal som nämns ovan. (Sånt som är svårt att komma ihåg på rak arm...)
- - -
Av detta gör du ju självklart som du vill med i din setting. En variant är väl rent av att samerna _är_ alver? Gruvdriften - silverbytningen i Nasafjäll och den iofs senare järnmalmsbrytningen i Gällivare-Kiruna området - passar ju utmärkt för en girig dvärgpopulation. Kanske de lierar sig med den svenska kronan för att få dess stöd, militärt och ekonomiskt, för att göra intrång i alvernas marker där de åtråvärda fyndigheterna finns?
