Nekromanti Daak och Jargien tar över

[Thedax]

Hej, jag sitter och skriver på en kampanj baserad på att Daakkyrkan och Jargien börjat försöka erövra världen. De skickar korstog tvärs över världen som "vänder" människor och dödar och stoppar i läger de som gör motstånd.

karaktärerna har alla drabbats av detta men har i ren flax lyckats undfly ett läger, så börjar äventyret. Nu vill de hämnas sina familjer (I guess..) så då ska vi se vad som händer inspiration ligger lite i Avatar the last airbender. Dock vill jag att äventyret ska gå mer mot det mystiska, små artade än att det blir ett politiskt bla bla. Alltså lite sword and sorcery.

Några idéer?

 

[Regmolar]

Fundera lite på hur länder som Consaber och Cirefaliska samväldet ställer sig till det hela (särskilt som jargierna och cirefalierna har tämligen bra relationer), och hur de (eventuellt) motarbetar jargierna. Kör på gerillagrupper på Ashaslätten, i Soldarns skogar och Västmarks träsk. De får skydd i Sunari och stöd av alverna, som jargierna inte klarar att ge sig på än. Cirefalierna stöder troligen grupper (i hemlighet eller öppet) som kämpar mot jargierna hellre än att strida själva, och kontrollerar ju haven.

Har Jargien allierade? Hur ställer man sig till alverna i Damarien och västra Jargien (de senare står ju formellt under jargisk överhöghet). Hur ställer man sig till dvärgarna och deras ointagliga fästen? En användbar handelspartner tills resten av världen är kuvad? En potentiell allierad mot de ogudaktiga alverna i Sunari?

Hur har det gått i Tarkas och i Mûhad? Vad har hänt med de jargiska kolonierna? Används de som utgångspunkter för korståg mot Mûhad, Forion, Gordrion, Momolan och darkenska kungadömen, eller håller de sig neutrala i väntan på kejsardömets expansion? Hur hanterar man Takalorr?

Hur hanteras de avvikande inriktningarna inom Daaktron (som Drunoks visdomskyrka), eller de toleranta traditionerna i vissa Daak-trogna länder (Damarien). Hur agerar Ayon-sekten, antimoniterna och de andra grupper som länge bekämpat kyrkan inifrån?

Och, såklart, om du vill ha "mystik"...

Spoiler

Vad har den odödlige Jargus och den mystiska kvinna som enligt legenden gav honom förmågan med det hela att göra? Vilken roll spelar Kalian Tasis och Xinus andra inkarnater, och Thanatas tjänare inom Arvorns hammare? Ger man sig in i oheliga platser som Kiraths svarta skog för att jaga ogudaktigheter, eller låter man bli att spilla liv på odöda och dylikt? Vilka planer smider Ebhrons och Thalamurs härskande magiker för att stoppa jargiernas framfart? Vad gör drakarna?

Varför skickas en legion förstärkt med delar av kejsarens livvakt till det ödsliga Utmark, med ett hemligt direktiv om att eskortera kejserliga agenter upp i bergen i norr? Varför skickas trupper in för att ta och befästa de oländiga Trollklipporna på Takalorr? Varför har de hemliga kejserliga strategierna särskilda markeringar på Ikham-massivet i Thalamur och den ödelagda ön Luberos?

Hur är aboraten inblandad i det hela, och på vilket sätt är händelserna kopplade till vad som hände i "Rått-tornet" i Binkh? Var var den egentliga anledningen till att Dresbin Ayon sändes i exil på en okänd plats istället för att avrättas efter sektens mord på en aborat? Är inkvisitionens ledare Antillimar de Jehor insatt i vad som händer bakom kulisserna, eller har han kommit saker på spåren och förbereder sig för att demonstrera att inte ens Daaks kyrka står säker inför den obevekliga (och numera markant förstärka) inkvisitionen, som bara var tänkt att hantera de nyligen konverterade områdena...

Hoppas det var något sådant du letade efter!

 

[Marukusu]

Jargien är på papperet ett mycket stort och mäktigt imperium men lider dels av sitt ekonomiska beroende av cirefalierna, den utbredda interna korruptionen och sin egen geografiska storlek. Kolonierna kräver troligtvis rätt stora garnisoner för att hållas i lugna och den jargiska flottan är ett skämt jämfört med grannländerna Melorion och Gordion.

Jargiens allierade Damarien är på väg att bli en regional stormakt med en jämfört med resten av Asharina stor och centraliserad armé. Drunok kan kanske pressas in på Jargiens sida genom en hel del hot, men frågan är om de inavlade hästtjuvarna går att lita på när pilarna börjar flyga eftersom föraktet mot kejsardömet är stort bland både adel och befolkningen.

Ett flerfrontskrig skulle troligtvis gå käpprätt åt helvete för Jargien som det ser ut år 2967. Det hintas en hel del om att Amirro Silversparre och Basur Två Lansar delvis är finansierade med jargiska medel och ett inbördeskrig i Soldarn skulle helt klart tjäna kejsardömets syften. Asharien har fullt upp med en svältande befolkning och Vrimzikiels härjande upprorshär och skulle teoretiskt vara ett lätt mål för ett korståg, problemet är landets stora yta och all ödemark knappast kan försörja flera legioner.
Men vore jag Jargus skulle jag se till att alliera mig med cirefalierna och kanske lova dem exklusiva handelsrättigheter (utöver de som de redan har) eller frihandelsavtal i utbyte mot militär assistans. Kanske är Caserion intresserade av landområden i Asharien, som en gång i tiden var en cirefalisk koloni?

Nu ser dessutom jag att Regmolar hann för mig, och jag håller med om allt han skrivit.

Det är för övrigt intressant att du nämner Avatar som inspirationskälla, själv ser jag Eldnationen i det enorma kejsarriket Menon-Aun i det fjärran väst. Ett enormt krigiskt, slutet orientaliskt rike med hård syn på religion och magi som det hintas som rustar upp...

 

[Regmolar]

Jag förutsatte helt enkelt att Jargien modifierats eller att passande ursäkter skapats för att möjliggöra konceptet; det officiella Jargien skulle väl kollapsa totalt om man tog ut mer än fyra legioner (även om det enligt kanon skulle räcka för att erövra större delen av Asharina...).

Sedan kan jag säga att stycke två i spoiler-biten refererar till Utmark-äventyret från Fenix.

 

[Marukusu]

O ja, en modifiering är helt klart nödvändig om Jargien ska "go Hitler" mot resten av Mundana. Men det är kul att spekulera.
Praktiskt taget den enda vägen ett omodifierat Jargien kan ta är väl att inte använda legionerna över huvud taget utan förlita sig på tempelriddarordnarna samt frivilliga korsfarare som vill sona sina synder genom att döda i Herrens namn. Men även utan korruption och skulder upp över öronen så kommer Jargien få stora problem vid flerfrontskrig och måste troligtvis förlita sig på en hel del lokala hjälptrupper med tvivelaktig lojalitet och allierade som t.ex. cirefalierna.

 

[Thedax]

Wow, mycket bra tankar och idéer jag kommer nog att modifiera väldigt mycket av världen, jag gillade idéen med några få rebelliska kvarlevor av länder och organisationer som med hjälp av alverna med små aktioner försöker slå ut Daak. Rollpersonerna kanske kan försöka förhandla med Dvärgarna som hittills förhållit sig neutralt. Kanske finns det någon profecia (isn't there always one?) som de kan använda för att finna dvärgarnas assistans. Eller så måste de på något sätt visa för dvärgarna att de hotas? För att övertala dvärgarna finns det massor med valmöjlighet för RP.

Barbarfolken kanske är splittrade och så måste dessa allieras.. Samla makt på olika håll. Och så måste RP hitta ett transportmedel alla Appa (en flygande magisk varelse från avatar) att resa runt på för att undkomma fienden. Efter ett tag lär de kanske även bli jagade...

Keep upp the awesome idea spawn!

 

[Thedax]

Kanske kan jargien ha ett gäng Daak präster som dessutom är illusionister som vänder stora folkmassor (mot ett PSY slag eller nått) som hjälper dem vinna lokal befolkning och därmed erövra större landmassor. Kanske kan de lära sig en motmagi..eller hitta en artefakt..

 

[PlusS]

Kanske kan jargien ha ett gäng Daak präster som dessutom är illusionister...

Är inte det en motsägelse i sig?


Daakpräster bränner magiutövare på bål mer hjärtligt än den kristna kyrkan brände kvinnor... och det säger inte lite det ;-)

 

[Marukusu]

Vill Thedax ha det så i Sitt Mundana så är han fri att ha det så. Jargus "odödlighet" är med stor sannolikhet på något sätt magisk, så även enligt det officiella Jargien så är hela kejsardömet en enda stor motsägelse.

Dessutom, hur många motsägelser finns det inte i våra egna religioner? Daakkyrkan är knappast en perfekt organisation fri från hyckleri.

 

[PlusS]

Helt sant, det var mer än undran än elakt menat, togs det så, ber jag om tillgift.

 

[Thedax]

Togs inte elakt jag tänkte lite såhär: jag tror inte att ledarna har något emot att bryta denna lag, kanske är lagen uppställd så att ingen kan förnimma deras magi och inse hur de lurar folket. Det kanske är så som Daak kyrkan blivit så stor. Jag tror man kan spela ganska mycket på det och även få in det mystiska där, de måste på något sätt bryta magin...

 

[Regmolar]

Vill du köra supernatural rakt igenom har du en enkelt lösning: dra upp en ny profet. Den senaste (Ljusbringaren) tog en förföljd undergroundkult och krossade både magikerna och de andra religionerna och blev statskyrka... och tvångdöpte troligen minst halva befolkningen på vägen. Kolla bara på Daaktrons officiella artefakter så får du ett smakprov på Daaks makt (Ob6T6 Trauma at will, någon?). Det är ju också den enda religion som kan ge sina präster bonusar utan faktiskta magiska artefakter (präster behöver inte ett fysiskt Daak-kors för att använda dess förmågor).

Med en ny profet löser man många problem, speciellt om det är en riktig inkarnation av Daak (som med största sannolikhet är Mundanas mäktigaste gud med god marginal). Man lär inte ha något problem med att skaffa frivilliga till kriget eller ordna intern splittring då...

Jag föreslår starkt att du använder avvikande läror inom Daak-tron som möjliga allierade. Hur kan man inte gilla en Daak-sekt vars ledare står med i "Mundanas kända historiska magiker"? (talar om Dresbin Ayon). Låt delar av riket har brutit sig loss också, typ någon av kolonierna som främst grundats av folk med en lätt avvikande trosinriktning som inte gillar det moderlandet håller på med nu.

Som främsta motståndare till Jargien skulle jag sätta Samväldet (öppet eller dolt) och Mûhad (ett ökenkrig där jargiska legioner tagit viktiga städer i landet och ökenkrigarna och granascherna för ett gerillakrig från vildmarken är alltid coolt), och potentiella uppbackare på rak arm är Consaber, Thalamur, Ebhron och Forion. Och inga av de här är väl hundraprocentiga "nice guys", så det kan bli lite intressant. Speciellt när du räknar in saker inom Spoilern nedan.

Uppdraget att avvärja ett krig mellan Thalamur och Consaber och istället få dem att inrikta sig mot Jargien kan vara ett spännande uppslag.

Sedan finns ju raunerna som en intressant möjlighet, eftersom de är det enda av Mundanas icke-civiliserade folk som verkligen kan utgöra en maktfaktor, och en rejäl sådan. Och glöm för all del inte tauperna! Man vet aldrig vad de gör, och det finns en rätt bra minoritet av dem i Drunok... (sedan styr de ju mer eller mindre Ehbron, och har en egen dal någonstans nordvästra Sibirien).

Åh, och får du inte med skuggfolk på någon kant är du dålig Skugglandshoven kan ha sina egna intressen att skydda även i Mundana, och erbjuder fantastiska möjligheter för snabb transport, om man bortser från läskigheten och livsfaran. Mithera ligger ju inte så långt från Drunok och Asharien, eller hur? Att ha en helt oberäknelig med väldigt mäktig allierad i Skugglandet kan vara en spännande företeelse... speciellt om andra parter i Skugglandet (Dimmornas herre? ) är av andra åsikter.

Spoiler

För att få med dvärgarna så måste du lägga in en dvärg som håller på att lösa koden och finna de dolda buskapen i Vonh-Norn, eller vad nu den heliga boken heter. Då kan du knyta an till Mörkret och allting också. Sedan har du ju roliga grupper som Samväldet och Xinu att fundera över: ligger de bakom Jargiens aggressivitet (nya Ljusbringaren = sjätte inkarnaten?) eller väntar de bara på en chans att slå till, krossa Jargien och ta över i kaoset som följer?

Lägg gärna in Damarien som jargisk allierad med egna planer här, med tanke på Ariandras lojaliteter... skulle vara kul att Xinus mål är att hjälpa RP, för att när de är klara och världens makter slagits sönder och samman mot Jargien, gå in och ta över resterna via Tasis, Zargon och Ariandra.

Som riddjur kan du ju fundera på heavé-drakar, det är väl det enda ordentliga alternativet som inte är intelligent (riktiga drakar har nog en tendens att ta över spelet...). Alternativt en magisk farkost som imiterar drakarnas förmåga att flyga på strömmarna i det magiska bakgrundsflödet (möjligheten är kanon!).

För de som inte vet: grejjen med Dimmornas herre (härskaren över Drömmarnas stad i Skugglandet) är att han i Ymirs kampanj är draken Abraxes, med kejsar Jargus som drakväktare...

 

[Telephalsion]

Om du vill ha magibrukande Daaktroende föreslår jag att du skapar en Orden som hänger sig åt onsdka.

Exsecratus
De förbannade.
En orden underställt Arvrons Hammare, (inkvisitionen).

Med ledordet "Ont skall med ont förgås" bildades denna order. Den består av erfarna tempelriddare och inkvisitörer som mött ondska och häxkonstnärer öga mot öga på olika sätt. Vissa har med nöd och näppe undkommit, andra har tvingats använda kätterska metoder för att nedgöra det onda.

De har givit sin själ till Daak, och sitt liv till ordern. Genom att begå den största uppoffringen av alla, att självmant begå den blasfemiska synden att bruka häxkonst agerar dessa martyrsjälar som ett verktyg för inkvisitionen. När kyrkans makt inte når längre, och när häxkonsten är för stark och svårbegriplig för dödliga, då skickas denna order in för att bekämpa eld med eld.

Medlemmarna i denna order är inbitna veteraner, fanatiska inför Daak, och medvetna om att de kommer brinna i Daaks skärseld. Deras enda syfte är att ta med sig så många kättare, svartkonstnärer, hedningar och oknytt som möjligt i fallet.

Medlemmarna har ofta insikt och kunskap om diverse magiska och ockulta skeenden genom sina tidigare förehavanden, men medlemmarna hjälper också varandra i skolning och träning i det förbjudna. Självklart med strikt bevakning av inkvisitionen. De får i begränsad mån tillgång till inkvisitionens insamlade magiska föremål.

Orderns skapare, Cavalles Avius Effusio, lät skapa en uppsättning magiska föremål för att fördhindra att orderns medlemmar skulle gå emot Daaks vilja. Alla medlemmar ges en halskrage i massivt stål, denna krage är välsignad och gör så att bäraren inte kan lägga hand på en person som har tagit till sig av Daaks härlighet (en person med positiv Quadosh inriktat mot Daak). Om bäraren försöker får han dels ob1T6 Smärta per handling, och dels blir varje handling två nivåer svårare. Skulle kragen gå sönder, eller på annat sätt avlägsnas måste bäraren omedelbart slå ett Dödsslag som är fem nivåer svårare.

 

[Ymir]

Nja, man ska inte glömma att segrar föder segrar, i det att besegrade arméers soldater går över till ens egen fraktion, erövrade rikedomar kan användas för att bekosta ytterligare krigståg, etc, Djinghis Khan-effekten liksom.

Jargien kan utnyttja denna effekt genom att först skicka en enda av sina 34 legioner att krossa Drunok, något den hade gjort prompt, snabbt, och mycket lätt. Den lilla jargiska flottan kan också lastas full med mannar för en seglats till det förmodligen ganska rika Garandor - vägen är lång, men arkipelagens skrattretande überpatetiska armé hade inte haft en suck i helvete. Så man sackar Garandor, och får en massa nytt klirr i kassan som kan användas för att leja lite legosoldater medan man konsoliderar Drunok.

Sen kan man i sinom tid avdela ytterligare en legion, eller två om man är osäker, att anfalla Asharien ihop med de legosoldater man lejt, vilket borde vara en relativ walkover givet att två legioner är fyra ggr Ashariens stående armé. Terrängen är ju jobbig dock så det kan vara bra att dra till med två legioner till just in case. Detta lämnar 30 legioner att försvara kejsardömet.

Soldarn är lite tuffare, men det borde vara en smal sak att alliera sig med Damarien. Om cirefalierna i Caserion verkar hotfulla är det bara att dra sig tillbaka till Drunok, annars kan man avdela en legion att hjälpa Damarierna ta Västmark, vilket borde vara en walkover trots Västmarks mardrömsterräng. Man kan leja lite fler legosoldater eller kapare att trakassera Soldarns flotta för det sista av Garandorguldet.

Sedan kan de fyra legionerna + legosoldaterna i Asharien samt legionen i Västmark ihop med Damariens samlade härar anfalla Soldarn från två håll, vilket blir ett förkrossande överlägset numerär givet att Damariens stående armé bara i sig är större än Soldarns.

Snart kontrollerar Jargien alla människoriken i Asharina, och har bara behövt använda omkring en sjundedel av sin stående armé för att få det till stånd, detta utan riddarordnar och legosoldater inräknade.

Och sedan, med Asharinas resurser till sitt förfogande, kan man konsolidera kejsardömet, ta itu med dissidenterna i Absalon, och planera för det episka fälttåget mot Mûhad (vars militärmakt, olikt de andra här, faktiskt vore en utmaning för Jargien att besegra eftersom, well, det är jag som skrivit den...)

 

[Ymir]

Man kan ju alltid välja att se Jargiens magiförbud som del i en strävan att skapa ett kyrkligt monopol på magi i form av religiösa ceremonier och artefakter. Andra idéer ang. hemliga masterplans involverande Jargien luftades i min Vad vill Sauron?-tråd.

 

[Vimes]

Daakpräster bränner magiutövare på bål mer hjärtligt än katolska kyrkan brände kvinnor... och det säger inte lite

Umpf... katolska kyrkan?

 

[PlusS]

Okej okej... skulle stått den kristna kyrkan, my bad!

 

[Svarte Faraonen]

Okej okej... skulle stått den kristna kyrkan, my bad!

Jag tror nog faktiskt det mest rörde protestantiska kyrkor, om du nu snackar häxprocesser. Katolska kyrkan var mer förtjust i att elda upp kättare, men brydde sig inte vidare mycket om häxeri. Inte för att det hindrar varenda illa researchad medeltidsframställning från att framställa det annorlunda...

 

[Marukusu]

Guld från Garandor... det förändrar allt!

Jag ser framför mig en episk kampanj med stora analogier till andra världskriget: först Soldarns inbördeskrig med olika länder som intervenerar (Spanien), sedan annekteringen av Drunok (Polen). Asharien med sin usla terräng och brutala gerillakrig eller varför inte Mûhad med likvärdigt usel terräng (Tarkas) kan utgöra Sovjet.
Cirefaliska samväldet är givetvis en joker i leken som aktivt hoppar in när det passar dem för att rädda dagen med minimala förluster (USA). Damarien blir givetvis Italien efter att storfurst Thamas blir alltmer erratisk och klantar bort stora segrar på Asharina. Alverna som folk är de stora förlorarna eftersom de faliska intressena i Jargien har bedrivit stark lobbyverksamhet för att krossa pyarstammens handelshus som konkurrenter och dessa får utstå ändlöst förtryck i de ockuperade länderna, anklagade för att vara häxor och satansdyrkare (detta motsvarar givetvis judarnas lidanden). Dvärgarna ser överlag troligtvis till att vänta ut stormen och vägrar ta sida i konflikten (Sverige, hehehe) medan tirakerna stödjer den fraktion som för tillfället utlovar mest plundring. En annan intressant take vore att göra tirakerna till Japan, det "enda" som krävs är Bazirks stammar enas.

Det skulle passa bra i Mitt Mundana där Jargiens aggression i huvudsak är en konservativ reaktion på den renässans som pågår i resten av Mundana och där religionen bara är ett svepskäl. Den jargiska armén är splittrad under kyrkligt och militärt ledarskap med dels legionerna och dels de elittränade kyrkliga ordnarna och korsfarartrupperna som saknar vettig träning och utrustning men som står under kyrkans heliga ledning (konflikten mellan Wehrmacht/SS/Volkssturm)...

Allt detta givetvis samtidigt som Thalamur annekterar Pereine och Colonan och anfaller Consaber. Och i det både i det fjärran väst och fjärran norr väntar Menon-Aun och raunerna tålmodigt på att roffa åt sig spillrorna av världen efter att bränderna har slocknat...
Håhåhå, det har blivit dags för ett grisodlarmörker tycker jag!

 

[Vimes]

Okej okej... skulle stått den kristna kyrkan, my bad!

Jag tror nog faktiskt det mest rörde protestantiska kyrkor, om du nu snackar häxprocesser. Katolska kyrkan var mer förtjust i att elda upp kättare, men brydde sig inte vidare mycket om häxeri. Inte för att det hindrar varenda illa researchad medeltidsframställning från att framställa det annorlunda...

My point. I protestantismens högborg Sverige verkar vi gärna vilja tro att allt dåligt i kristendomens historia är katolskt.