Nja, man ska inte glömma att segrar föder segrar, i det att besegrade arméers soldater går över till ens egen fraktion, erövrade rikedomar kan användas för att bekosta ytterligare krigståg, etc, Djinghis Khan-effekten liksom.
Jargien kan utnyttja denna effekt genom att först skicka en enda av sina 34 legioner att krossa Drunok, något den hade gjort prompt, snabbt, och mycket lätt. Den lilla jargiska flottan kan också lastas full med mannar för en seglats till det förmodligen ganska rika Garandor - vägen är lång, men arkipelagens skrattretande überpatetiska armé hade inte haft en suck i helvete. Så man sackar Garandor, och får en massa nytt klirr i kassan som kan användas för att leja lite legosoldater medan man konsoliderar Drunok.
Sen kan man i sinom tid avdela ytterligare en legion, eller två om man är osäker, att anfalla Asharien ihop med de legosoldater man lejt, vilket borde vara en relativ walkover givet att två legioner är fyra ggr Ashariens stående armé. Terrängen är ju jobbig dock så det kan vara bra att dra till med två legioner till just in case. Detta lämnar 30 legioner att försvara kejsardömet.
Soldarn är lite tuffare, men det borde vara en smal sak att alliera sig med Damarien. Om cirefalierna i Caserion verkar hotfulla är det bara att dra sig tillbaka till Drunok, annars kan man avdela en legion att hjälpa Damarierna ta Västmark, vilket borde vara en walkover trots Västmarks mardrömsterräng. Man kan leja lite fler legosoldater eller kapare att trakassera Soldarns flotta för det sista av Garandorguldet.
Sedan kan de fyra legionerna + legosoldaterna i Asharien samt legionen i Västmark ihop med Damariens samlade härar anfalla Soldarn från två håll, vilket blir ett förkrossande överlägset numerär givet att Damariens stående armé bara i sig är större än Soldarns.
Snart kontrollerar Jargien alla människoriken i Asharina, och har bara behövt använda omkring en sjundedel av sin stående armé för att få det till stånd, detta utan riddarordnar och legosoldater inräknade.
Och sedan, med Asharinas resurser till sitt förfogande, kan man konsolidera kejsardömet, ta itu med dissidenterna i Absalon, och planera för det episka fälttåget mot Mûhad (vars militärmakt, olikt de andra här, faktiskt vore en utmaning för Jargien att besegra eftersom, well, det är jag som skrivit den...)