De digitala spelens konkurrens

[entomophobiac]

För att inte ytterligare deraila diskussionen om OneD&D så bryter jag ut detta:

Nu spelar vi lite D&D (DCC) igen, men mina spelare lägger mycket mer tid på (dataspelet) Conan Exiles.

Ser inte det här som ett problem alls, personligen. Att träffa människor fysiskt (eller digitalt), särskilt om det är vuxna människor, kräver en helt annan logistik än att sparka igång sitt Steam eller sin PlayStation. Men det är också en helt annan grej. En social grej.

Åtminstone i min grupp förblir rollspelen en höjdpunkt i umgänget de gånger vi lyckas styra upp det. Att de sedan lägger fler timmar på digitala spel påverkar inte det överhuvudtaget--jag tror inte ens det är samma timmar det nödvändigtvis konkurrerar om i deras fall. Sen finns det ju spelare som spelar digitala spel betydligt seriösare, med schemalagda matcher eller klan/gilles-aktiviteter, men det skiljer sig ju inte från någon som sportar mycket eller har andra åtaganden som kan krocka med sociala aktiviteter.

Jag tror ju inte WoW konkurrerade ut D&D heller, personligen. Snarare behövde folk upptäcka andra saker de kunde få ut av bordsrollspel för att lockas tillbaka till dem. WoW är ju mycket bättre på att vara WoW än vad 4E var, trots allt. Med APs och Mercer och hela den progressiva representativa vågen fick bordsrollspelen sin nya boom, på grunder där andra spel inte kan konkurrera överhuvudtaget.

Om något tror jag personligen det ökade mainstreamspelandet, att vi har haft Marvelfilm på bio i ett årtionde eller mer, och fantasy på HBO, hjälper bordsrollspelandet. Att nörda är inte något negativt längre, utan bara en hobby bland många.

Men vad tror ni? Är digitala spel ett problem för bordsrollspelen?

 

[Oldtimer]

Men vad tror ni? Är digitala spel ett problem för bordsrollspelen?

Nej. Och jag tror fortfarande inte att man riktigt såg WoW som en svår konkurrent till D&D. Däremot lockades man säkerligen av hur lätt WoW kunde attrahera nya spelare. Och försökte att importera en del av den enkelheten till 4E.

 

[zo0ok]

Jag tror ju inte WoW konkurrerade ut D&D heller, personligen.
[...]
Snarare behövde folk upptäcka andra saker de kunde få ut av bordsrollspel för att lockas tillbaka till dem. WoW är ju mycket bättre på att vara WoW än vad 4E var, trots allt. Med APs och Mercer och hela den progressiva representativa vågen fick bordsrollspelen sin nya boom, på grunder där andra spel inte kan konkurrera överhuvudtaget.

Jag håller med helt och hållet. Min erfarenhet var att de digitala varianterna delvis konkurrerade ut bordsrollspelen, och/men att bordssrollspelen kom tillbaka när de (eller jag som SL) identifierat vad som var deras styrka och vad de kunde erbjuda som var mer unikt.

Om något tror jag personligen det ökade mainstreamspelandet, att vi har haft Marvelfilm på bio i ett årtionde eller mer, och fantasy på HBO, hjälper bordsrollspelandet. Att nörda är inte något negativt längre, utan bara en hobby bland många.

Håller med.

Men vad tror ni? Är digitala spel ett problem för bordsrollspelen?

Nej, det tror jag inte. Men jag tror att det kan vara ett misstag att göra ett bordsrollspel som försöker konkurrera med digitala spel, där de digitala spelen är bättre. Sådana (komplicerade) bordsrollspel tror jag det finns mindre efterfrågan av, än det gjorde på 90-talet när det inte fanns så mycket MMORPG på datorn.

Jag tror alltså att bordsrollspelen står (och faller) med att de utvecklar och behåller sin särart.
(och One DnD går åt andra hållet)

 

[entomophobiac]

Nej. Och jag tror fortfarande inte att man riktigt såg WoW som en svår konkurrent till D&D. Däremot lockades man säkerligen av hur lätt WoW kunde attrahera nya spelare. Och försökte att importera en del av den enkelheten till 4E.

Jag utgår ju bara från det Ryan Dancey sa i intervjun, som sagt. Att de var rädda för WoW, framförallt, och ville utveckla 4E för att locka ungefär samma kunder eller hålla kvar dem som var på väg bort. Han pratar mycket om just det--rädslan att tappa spelare. Betydligt mycket mer än viljan att locka nya. Det som gör intervjun intressant är ju framförallt att den hölls före den nya boomen med 5E, vilket sätter saker i perspektiv och gör det möjligt att analysera med facit i hand.

 

[zo0ok]

Jag skulle också säga - baserat på erfarnhet - att personer som spelat väldigt mycket WoW kan vara svåra att (åter)anpassa till att spela rollspel, för de är alltför präglade av det taktiska i striderna, och ser inte något annat.

 

[Rymdhamster]

Eh... dataspel kittlar en helt annan nerv än bordsrollspel. Precis som att filmer och att läsa böcker kittlar andra nerver. Och faktum är att alla tre gör att jag vill spela _mer_ rollspel!

Så tvärt om, de är inte ett problem; de är ett komplement och en boost till rollspel.

Plus, jag kan spela dataspel när jag är trött, arg, ledsen, ofokuserad, irriterad, sjuk, etc... tillstånd där jag inte borde spela bordsrollspel (eller ens brädspel) tillsammans med andra. Datorspel är en utmärkt "release valve" för sånt som inte hör hemma kring spelbordet.

 

[Quadrante]

Ser ingen direkt vinst av att träffas i samma rum över att träffas via en digital lösning. Detsamma gäller nog åt andra hållet också (om man ändå befinner sig i närheten av varandra). Kommer spel (data/konsol/wthatever) ersätta rollspelen, kanske inte självklart. Fyller olika funktioner så det handlar nog mer om att introducera nya spelare, visa att alternativet finns. Är det ett problem om rollspel upphör som sysselsättning? Nja. Definitivt för mig, men nog inget som är ett problem för spelande i stort. Finns massor med lekar och spel som försvunnit i tidens dimma.

 

[Oldtimer]

Jag utgår ju bara från det Ryan Dancey sa i intervjun, som sagt. Att de var rädda för WoW, framförallt, och ville utveckla 4E för att locka ungefär samma kunder eller hålla kvar dem som var på väg bort. Han pratar mycket om just det--rädslan att tappa spelare. Betydligt mycket mer än viljan att locka nya. Det som gör intervjun intressant är ju framförallt att den hölls före den nya boomen med 5E, vilket sätter saker i perspektiv och gör det möjligt att analysera med facit i hand.

Ryan var visserligen tidigare Brand Manager för D&D, men när de började designa 4E, hade han väl varit borta i 4-5 år från WotC? Så jag vet inte om han vet detta med 100% säkerhet eller om han fyller ut luckorna med egna gissningar.

Men jag tycker att det jag snappade upp från själva designteamet var att saker som varit riktigt tunga i 3.x (främst att köra strider och att bygga encounters), och då framförallt för spelledaren, strömlinjeformades så mycket det bara gick. Jag uppfattar det som ett tydligt designmål.

Kanske både för att locka tillbaka och locka nya. Det ena utesluter ju inte det andra.

 

[DanielSchenström]

Jag tror inte digitala spel är ett problem för bordsrollspel än på ett tag, när digitala spel kan ta dig till andra världar på ett mer immersivt sätt än nu. Typ mycket bättre VR/holodeck typ. Men då är det typ allt nästan som är med och blir utkonkurrerat.

För många är det en grej att träffas och umgås, vare sig det är runt ett rollspel, ett brädspel, en film, radiostyrda bilar och jag tror det också är en komponent som är viktig även framåt, vad än en AI eller digitala spel kan erbjuda.

 

[entomophobiac]

Kanske både för att locka tillbaka och locka nya. Det ena utesluter ju inte det andra.

Så tänker jag med! Mycket i 4E är ju skitcoolt, och som helhet är spelet lite för ogillat kan jag tycka. Det är ett coolt spel. Ett gediget hantverk. Jag kan föreställa mig att det är det spelet vi spelat idag om det var vad Mercer spelat--för jag tror inte 5E i sig egentligen har någon större roll i sin egna popularitet.

Men just att strategin under en tid var att aktivt konkurrera med WoW tror jag absolut kan stämma.

 

[entomophobiac]

Ser ingen direkt vinst av att träffas i samma rum över att träffas via en digital lösning.

Här håller jag personligen inte alls med. Att träffas och rulla plast runt ett bord är för mig helt överlägset den digitala upplevelsen. Minspel, gestikulerande, blickar, och taktila saker som tärningar och formulär, är absolut helt centralt för mitt rollspelsnöje. Att spela digitalt är också roligt, men helt enkelt inte samma sak.

Det finns alltid ett utrymme för sociala aktiviteter!

 

[Oldtimer]

Här håller jag personligen inte alls med. Att träffas och rulla plast runt ett bord är för mig helt överlägset den digitala upplevelsen. Minspel, gestikulerande, blickar, och taktila saker som tärningar och formulär, är absolut helt centralt för mitt rollspelsnöje. Att spela digitalt är också roligt, men helt enkelt inte samma sak.

Det finns alltid ett utrymme för sociala aktiviteter!

Medhåll till 1000%. Under pandemin försökte en av mina spelgrupper att spela lite över Fantasy Grounds, men det var ju som att bli serverad havregrynsgröt när man tänkt sig ett julbord. Visst mättar den, men...

 

[Quadrante]

Minspel, gestikulerande, blickar, och taktila saker som tärningar och formulär, är absolut helt centralt för mitt rollspelsnöje.

Sånt där går mig helt förbi. Men rulla plast och dricka kaffe uppskattas. Men som sagt, fördelar med digitalt har mest med logistiken att göra. Fördel med analogt har med bekvämlighet att göra. För mig alltså, du som uppskattar umgänge, mimare och sånt får ut något som jag helt enkelt missar poäng med. Så du ligger ett plus redan där.

 

[Sömniga Isaac]

Sånt där går mig helt förbi. Men rulla plast och dricka kaffe uppskattas. Men som sagt, fördelar med digitalt har mest med logistiken att göra. Fördel med analogt har med bekvämlighet att göra. För mig alltså, du som uppskattar umgänge, mimare och sånt får ut något som jag helt enkelt missar poäng med. Så du ligger ett plus redan där.

Tror inte du ska se ned på ditt eget nöje, ni får ut olika saker av aktiviteten. Jag kan känna igen mig, jag ser ingen större skillnad mellan att spela digitalt och analogt. Min vän gör det däremot och han älskar att spela fysiskt, men för honom handlar det om det sociala medan jag upplever att det i det fysiska rummet har en tendens att bli mindre fokus på aktiviteten. Då jag är där för aktiviteten, och i andra hand det sociala, så ser jag således ingen större vinst i att träffas i fysiska rummet om inte gruppen kan hålla ett fokus, något jag upplevt att gruppen i regel klarar av bättre, eller tvingas klara av bättre, digitalt.

Sen har jag inget problem med att spela fysiskt eller digitalt, men har aldrig upplevt att spelet blir lidande av att spela över nätet. För mig fungerar båda lika väl och kan ibland föredra den mångfald av spelare jag fått möjlighet att möta genom det digitala spelandet.

 

[Quadrante]

Ser nog inte ner på mitt egna, mer upp på dem som tycker det sociala ger något extra till aktiviteter. Men, den största vinst jag sett med det digitala är nog speltimmar. Särskilt (för mig) nu när vi sällan är i samma land och stad som spelgrupp. Nackdel kan väl kanske vara då att det är för lätt att fokusera på en spelare i taget.

 

[entomophobiac]

Sånt där går mig helt förbi.

Kanske om det skulle vara teatraliskt. Men på en helt personlig nivå har det visat sig göra rätt stor skillnad. Del av vad som gjorde att vår Ravnicakampanj kollapsade var det var digitalt och att alla inte använde kamera. Just grejen att kunna läsa någons ansiktsuttryck, förstå om folk skojar eller inte, och så vidare, hade enorm betydelse och var något som behövde anpassas till ett digitalt format.

Även så enkla saker som att veta vem någon pratar med. Runt ett bord vänder du dig till personen och säger, "hörrödu!", men i ett digitalt format kan du behöva förklara det mer regisserande. "Jag vänder mig mot Konstapel Jönsson och säger ..." Många såna saker tycker jag helt enkelt blir mer naturliga runt ett bord.

Så jag menar verkligen inte att folk måste agera ut sin inre Shakespeare, inte alls. Det är betydligt mycket trivialare än så.

 

[Quadrante]

Anekdot. Utöver att det inte skulle vara säkert att ansikten skulle bidra med mer vetskap om ordens eventuella andra betydelse, vilket en del löser bättre än andra. Så kan jag nämna en form jag märkt att jag uppskattar långt mer än ett samtal ansikte/kamera mot ansikte. Benämner det Play-by-Novel (i brist på bättre beskrivande namn). I alla fall, formen är att man turas om och skriver och håller sig till text som ska kunna läsas som löptext efteråt. Man kan koncentrera sig på att låta liv och miljö utspelas. Det kan spelas asykront (när endera part har tid) och kan upplevas även i efterhand och andra än de som faktiskt spelade. Visst, ibland blir texten överlastad och inte alltid exempel på ”lysande litteratur”. Men spelformen funkar fint även om man bor i olika tidszoner.

 

[Sömniga Isaac]

Men vad tror ni? Är digitala spel ett problem för bordsrollspelen?

Nej tvärsom tror jag de kan berika bordsrollspelen. Det finns mycket du kan ta med dig från digitala spel in i bordsrollspelen utan att tappa bordsrollspelens särart när det kommer till struktur och att sno olika idéer till situationer eller problem. Jag tror problemet snarare uppstår om vi förväntar oss samma upplevelse från de två medierna.

Jag själv spelar väldigt mycket dataspel och spel på konsol och med handen på hjärtat kan dessa ibland trumfa upplevelsen jag får ut från bordsrollspel då jag älskar pussel samt utmaningar som har med att navigera plattformar, sådant löser inte rollspel särskilt väl. Samma sak med utforskandet, vill jag utforska en stor värld vänder jag mig i första hand till dataspel och konsolspel för att bli tillfreds. Däremot om jag vill lösa problem med andra, utforska olika scenarier och uppleva kollision mellan olika agendor, då vänder jag mig till rollspel för rollspel erbjuder mer variation på den fronten i mötet mellan olika människors tankar om vad som händer vid spelbordet.

 

[entomophobiac]

Jag själv spelar väldigt mycket dataspel och spel på konsol och med handen på hjärtat kan dessa ibland trumfa upplevelsen jag får ut från bordsrollspel då jag älskar pussel samt utmaningar som har med att navigera plattformar, sådant löser inte rollspel särskilt väl.

Så sant som det är sagt! Pussel (och mysterier) lämpar sig inte för bordsrollspel. Säg inget till @krank bara.

Skämt åsido så har jag stött på en väldigt konkret krock som kan uppstå när vissa typer av dataspelare spelar rollspel. Att det du spelar är content, på det cyniska sätt som marknadsförare använder ordet, där det är till för att passivt konsumeras.

Vi hade en spelare i vår grupp som innan hen riktigt kommit in i hur vi spelade ganska ofta lutade sig tillbaka och väntade på vad som skulle hända, eller förväntade sig en "cool scen" istället för handlingar och deras konsekvenser. Någon uttryckte det som att hen "spelade single-player", och inte tog särskilt stor hänsyn till andra spelares nöje eller till social dynamik överlag. Vi hade skitkul till slut ändå, men den där krocken var väldigt intressant.

 

[zo0ok]

lutade sig tillbaka och väntade på vad som skulle hända, eller förväntade sig en "cool scen" [...] "spelade single-player"

...det är som att förvänta sig att bli railroadad...