Tuffeli tuffeli tuff...
Hupp! Här har man varit sjuk i ett par dagar och givetvis blommar det upp en tråd där man borde ha fått vara med från start... Typiskt... Man är aldrig borta från forumet när folk diskuterar tråkiga saker...
Först - svar:
"Varför inte våga debattera här när du kastar dig in i alla möjliga debatter utan att blinka?"
Well, dels ger jag mig helst in i diskussioner som rör rollspel generellt sett. Hur man får till vissa känslor (skräck), hur man behärskar en viss spelstil (friform) eller vilken spelfilosofi som har mest potential (rollgestaltning). När det gäller specifika världar/regler har jag sällan kollen som krävs för att kunna peka på buggar eller felaktigheter. En sak som jag har lite problem med är att Gondica är ett utpräglat FANTASY-rollspel och inte en SAGA, så som jag använder begreppen. Jag pratade om det här angående Star Wars för ett tag sedan, men det gäller i hög grad även här.
Minotaurerna i Gondica, till exempel, de är mer eller mindre fullkomligt trovärdiga varelser efter de förutsättningar som råder i deras värld. De har egna samhällen, de agerar och interagerar med sin omvärld och har ett utbyte med andra varelser. Det är fantasy. Om man tittar på ett typiskt saga-rollspel som DoD märker man snart att Kungstrollen, till exempel, inte har skapats för att vara trovärdiga i Trudvang, utan för att vara stämningsskapande. Stor skillnad. De fyller först och främst en symbolisk funktion i rollspelet.
Det här gör att spelledaren kan handskas med DoD på ett mycket enklare och lösare sätt än vad man kan med Gondica. Å andra sidan går man ju som sagt miste om den komplexitet som Gondica erbjuder. Känslan av att saker och ting finns där för att de fyller en funktion i världen, snarare än blott i berättelsen.
Svamlar jag bara nu, eller är det någon som förstår vad jag menar?
Öhrm, raskt över till nästa ämne. Du skriver:
"Annars hade det varit intressant att veta om Rising spelar Gondica friform?"
Ja, mest. Vi har faktiskt haft riktiga rollformulär och så ett par gånger men inte ens då har särskilt många tärningsslag slagits. Jag har än så länge inte kört någon strid ordentligt i Gondica.
Nå, över till min RIKTIGA fundering. Rosen skrev:
"För att vara ett spel ämnat för osannolik, cineastisk glad-action brukar en påfallande andel av diskussionerna om Gondica röra sig kring väldigt akademiska ämnen."
Alltså, jag har ett jätteproblem som jag hoppas ni kan hjälpa mig med. En stor del av charmen med Gondicas värld är väl allt seglande och transporterande hit och dit med fartyg och skepp av alla de olika slag, om jag har förstått det hela rätt. Nu undrar jag, vad är det för stämning man vill få fram egentligen med detta sjöfarande, och hur åstadkommer man detta? Jag är alltså en riktig landkrabba och har endast tagit baddaren, silver- och guldgrodan samt silverfisken (heter den verkligen så?) och de enda fartyg jag har varit på är, typ, finlandsfärjor och liknande. Jag är helt off när det gäller sådana här grejer, och allaresor till havs i mina rollspel har helt enkelt bara fungerat som taxibilar där man kliver på, säger var någonstans man skall åka och betalar en summa kosing till chauffören. Nu vill jag göra det här på riktigt, men jag fattar alltså absolut ingenting om hur livet till havs går till.
Först: om det blåser ostlig vind (då blåser det åt väster, inte sant?) måste man då hala ner seglet och ro mot vinden om man vill åka österut? Näee, så är det väl inte? Jag har för mig att man sicksackar mot vinden men hur lång är varje "sicksack" då? Åker man i en tio minuter innan man vänder om eller byter man titt som tätt?
Halar man bara ner seglet när det är vindstilla, alltså? Eller om det blåser så mycket att seglet hotas blåsa sönder?
Sedan; var någonstans kissar och bajsar man när man är till havs på dessa gamla fartyg? Det kan ju inte vara ett hål rakt ut i havet för då läcker det ju. Alltså, jag kan ju fatta att man har någon form av toalett på fartygen, men får vem som helst använda dessa, eller är de reserverade för kaptenen och hans närmaste män? Om man är roddarslav, var gör man då sina behov? Får mer än en slav gå på toaletten åt gången, eller ska killen med piskan hålla på och organisera toalettbesöken hela tiden?
Om skeppet kantrar, vad gör man? I serien "ebenholts i lasten" klättrar skeppets timmerman upp i masten och hugger av den. Är det så det går till? Hur liten är risken för att ett fartyg skall kantra egentligen?
Vilka sjukdomar löper besättningen störst risk att få? Skörbjugg och andra bristsjukdomar, antar jag, men tänker man inte på detta i förväg? Jag har för mig att man i den brittiska flottan hade problem med att få i C-vitaminer i sjömännen och beordrade dem att dricka en massa Gin n Tonic med citronskivor i, det var enda sättet att få de råbarkade typerna att stilla sitt vitaminbehov. (Nu undrar jag dock om jag inte drömt hela historien) Vad består kosten av, egentligen? Och vad händer om man dricker saltvatten? Killen på "myteriet på Bounty" som dricker saltvatten verkar må rätt pyton, men vad är dealen?
Har man ombord kvinnor på skeppen, förresten? I "ebenholts i lasten" roar sig sjömännen med deras förslavade negresser och i någon serie av Milo Manara så har man världens gäng med fruntimmer ombord som hela besättningen verkar få roa sig med, inte bara överkuckun och hans närmsta comrades. Säger det här mer om pilska europeiska serietecknare än om livet till havs, eller hur funkade det egentligen?
Vad händer när man kommer till ens slutdestination? Är det bara att åka in med sitt fartyg till första bästa plats som man hittar eller finns det någon organisation som bestämmer var man får lägga till eller om man nekas inträde till staden överhuvudtaget? Om rollpersonerna till exempel har startat ett myteri på ett fartyg och väljer att vända skeppet och åka tillbaka till platsen de kom ifrån, kan de bara segla in där hur som helst eller säger någon "vad gör ni här, ni åkte ju nyss? Var är er kapten, förresten?"
Har man alltid plats i hamnarna, eller kan det vara som på flygplatserna, att man kan få cirkulera lite och vänta på en öppning?
Blåser det inte utav bara helsike ute på haven, förresten? Ändå tycker man sig aldrig se någon sjöfarare ha en huvudbonad som verkar sitta särskilt säkert på skallen. Den klassiska piratmössan borde ju flyga omedelbums till exempel. Har man snören på hattarna som man fäster under hakan eller överdriver jag blåstens effekter?
Slutligen:
Hur får man till den där riktiga sjöfarar-känslan? Vad gör man som spelledare om man vill spelleda igenom en lång resa till havs utan att bara säga "det tar fyra långa, tråkiga månader att komma fram till staden, bla bla bla"? Är det beskrivningar av vädrets makter som är det centrala, eller fokuserar man på att alla har en ansvarsfylld roll ombord och de plikter som det innebär, eller vad gäller?
/Rising
som på ett par håll försökte låta dummare än vad han egentligen är för att åstadkomma en komisk poäng. Tyvärr är jag dock inte mycket smartare än dumheterna ovan
