Nekromanti Debattera mera

Axelsson

Warrior
Joined
9 Jun 2000
Messages
336
Location
Munkedal, Bohuslän
Kommentar av Rising från SF-forumet:

Jag älskar dessutom att läsa diskussionerna på Gondicaforumet (det var tack vare dem jag hittade till www.rollspel.nu överhuvudtaget) men jag skulle aldrig våga mig in i dem och börja debattera. Tror inte att jag är helt ensammen, faktiskt.

Varför inte våga debattera här när du kastar dig in i alla möjliga debatter utan att blinka?

Jag kommer ihåg när jag började lurka på Lancelot-listan, det tog lång tid innan jag vågade göra ett inlägg där. Mest beroende på Åke och Ekke (Nightowl) som hade hätska debatter och jag var väl rädd att bli tillintetgjord av dem.
Nu har jag inga problem med att skriva inlägg, men jag håller med om att jag var tvungen att passera en tröskel.

/Mattis
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Jag misstänker att Rising - om man får döma av de andra kommentarerna i den tråden - tycker att Gondica känns så pass 'klart' att det är svårt att spekulera kring världen.

Själv förstår jag att det är svårt att komma som ren nybörjare på ett ställe, i synnerhet om det finns en gammal räv och en gammal uv som ligger i luven på varandra (not: Åke och jag är kompisar sådär utanför spelandet, men jag tycker mig märkt att det leder till mer hätskare diskussioner utan att övergå i ren flaming...). Men jag tycker inte riktigt att så är fallet här. Krille vs. Rising-debatter lyser med sin frånvaro, och världen ryms i en bok - det är alltså lättare att faktiskt bli insatt i Gondica (vilket Rising påpekade i samma tråd).

Jag är ju inte moderator eller något, men är väl den som postar oftast (fast jag brukar inte starta trådar, om ni ser efter, jag kommenterar oftast andras). Kan man göra annat än att uppföra sig hyggligt för att få folk att posta?

Men du riktade ju tråden till Rising. Jag undrar hur länge det faktiskt tar för Rising att hitta den här tråden - skall bli intressant.

Nightowl, lunchen JÄVLIGT slut...

PS: Till alla läsare: Om du vill ha mer debatt på forumet, skriv ett inlägg. Om du vill ha många svar, skriv kort, skriv generellt (helst så generellt att det lika gärna kunde stått på det 'rena' rollspelsforumet) och skriv om något som antingen är mycket vilda spekulationer (så att det inte spelar någon roll hur mycket man kan om spelet) eller något som kräver mycket liten koll på spelet. DS.

PPS: Du kan ju också trolla efter svar genom att vara oförskämd, komma med kategoriska uttalanden eller kontroversiella åsikter. 'Gondica suger' borde vara en bra start. Patetiska fjantar med sådana fasoner ser jag helst någon annanstans. SDS

PPPS: Wheeler heter Mattis, Weatherman heter Mats. Är ni tvillingar eller något? ÄDS
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Själv förstår jag att det är svårt att komma som ren nybörjare på ett ställe, i synnerhet om det finns en gammal räv och en gammal uv som ligger i luven på varandra

T-rex vs King Kong... Det är nog lite överord att kalla vårat snack på Lancelot-listan för 'hätska' - det känns mer som vad Krille och en viss sur fan på Eon-forumet sysslar med - men det kan vara rätt målmedvetna diskussioner när båda vet exakt hur de vill ha det och exakt hur den andre brukar argumentera.

Khelataar (framförallt som spelvärld) har dock lyckats kreera ett inte oävet antal megabytes text med diskussioner, trots att den är betydligt mindre än Gondica. Om man ser på vad de har handlat om kommer jag vid en supersnabb tillbakablick främst på följande kategorier:

1 Illa förklarade och/eller buggiga grejor i systemet och världen
2 Kunskapshål
3 Koncept som det inte är tydligt hur de kan användas

#1: Rena buggar är ganska sällsynta i Gondica; de flesta är så små att erratan på rollspel.com räcker för att täcka dem, och många befintliga otydligheter - som vad hr Megalos egentligen har emot hr Ša¢ - har redan täckts upp i senare skriverier - där det iofs känns som om de tidiga inläggen på Gondica-listan täckte fler än vad som har gjorts här på forumet. Inte så mycket att tugga på där, således, även om en genomläsning av boken borde kunna skaka fram fler potentiella frågor.
Illa förklarade grejor... Tja, den något bristfälliga beskrivningen av ekomantisk magi är väl det första som poppar upp, fast även den har det ju skrivits om. Och diskussionerna om de kommunistiska aristosoferna verkar ha avklingat. .Dock är jag lite grann förvånad över att ingen nånsin har undrat vad Kordibergens östra "gaff-elände" är för nåt. (-:

#2: Geografiskt finns det massor, även om man inte beger sig ut på långresa - Vidonia är fortfarande till stor del vita fläckar, med stadsstater och furstendömen som vi känner till som en fläck på kartan och kanske ett namn. Hur mycket vet vi egentligen om Frekre? Tekeburg? Termaliska öarna? Sen finns det ett antal olika arter, folkslag och kulturer som är ganska rudimentärt beskrivna; termalier och vedingar sägs det en hel del om, men det finns inte en bråkdel så mycket material om de flesta andra. Yrkena... vill jag spela en fallen soteres så har boken rätt mycket kött på benen åt mig, men hur mycket har jag att gå efter om jag vill spela, säg, en mercator eller en kringstrykare?

#3: Väldigt beroende på spelarna själva, men jag kommer på två saker som jag har sett i den här vägen. Mystagogernas status i samhället blir något luddig då de dels beskrivs som motsvarande "kloka gummor" och dels framstår som en sorts prästinnor (speciellt om man har svårt att koppla bort bilden av ett organiserat kyrkoväsende). Om man har en mystagog, en legosoldat, en akademiker och en patricier i spelgänget, vilken ställning har hon i förhållande till de andra? Hur behandlas hon av SLP? Hur tilltalas hon?
För att vara ett spel ämnat för osannolik, cineastisk glad-action brukar en påfallande andel av diskussionerna om Gondica röra sig kring väldigt akademiska ämnen. Möjligt att det helt enkelt inte finns lika mycket att säga om dylikt, men snack som "Hur bordar man en fullriggare i styv kuling utan att kapten Brunskägg upptäcker en?" är synligt fåtaligt jämfört med snack som "I vilken mån har förutsättningarna för mekanurgisk forskning i Nagreburg förändrats av de politiska omvälvningarna?" Sådana diskussioner är (nästan) alltid intressanta att läsa, men när de börjar dominera känns det åtminstone för mig som om den där cineastiska stämningen har blivit lagd på hyllan. Så ett tänkbart debattämne kunde vara, hur boostar man den? Tips för SL hur man får spelarna i schysst swåschback-stämning? Kul grejor som är Så J-a Rätt att förgylla spelsessionen med? Cineastiska äventyrsuppslag..?

--
Åke, fortfarande smått nyfiken på vem som egentligen har förrått Nightowl...
 

Weatherman

Hero
Joined
25 Jul 2000
Messages
845
Location
Leksand, Dalarna
Helt borta har Rising icke varit från forat. För en tid sedan var han och jag inbegripna i en längre diskussion angående någon hempulad extraregel. Fast det hade inte så mycket med Gondica att göra egentligen.

"Kan man göra annat än att uppföra sig hyggligt för att få folk att posta?"

Hmm. Ja. Locka hit Krille på något sätt. Få honom att börja racka ned på friform. Meddela Rising. Voila: evighetsdebatt serverad.

"PPPS: Wheeler heter Mattis, Weatherman heter Mats. Är ni tvillingar eller något? ÄDS"

Möjligt. Wheeler; har du också en (som min ömma mor så fint uttryckte det) "norrländsk tattarnäsa"?

Namnrelaterad anekdot: Första gången jag skulle spela Gondica skulle jag spela ena halvan av ett våghalsigt brödrapar. Rollpersonen hette Antar tem Andus. Det visade sig att den som skulle spela den andra brodern också hade döpt sin rollperson till Antar tem Andus. Spelaren hette också Mats.
Ödet? Slumpen? Korta namnlistor i regelboken? You be the judge...

Mats, fick precis besök
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

För att vara ett spel ämnat för osannolik, cineastisk glad-action brukar en påfallande andel av diskussionerna om Gondica röra sig kring väldigt akademiska ämnen. Möjligt att det helt enkelt inte finns lika mycket att säga om dylikt, men snack som "Hur bordar man en fullriggare i styv kuling utan att kapten Brunskägg upptäcker en?" är synligt fåtaligt jämfört med snack som "I vilken mån har förutsättningarna för mekanurgisk forskning i Nagreburg förändrats av de politiska omvälvningarna?" Sådana diskussioner är (nästan) alltid intressanta att läsa, men när de börjar dominera känns det åtminstone för mig som om den där cineastiska stämningen har blivit lagd på hyllan.

<hr></blockquote>



Jo, tyvärr. Jag tror det beror på två saker. Gondica - spelet, inte världen - koncentrerar sig på att beskriva spelsystemet och framförallt världen, och det senare blir (på ett förtjänstfullt sätt, förvisso) Antropologihistorisk geografisk Grundkurs A 20 poäng. 'Metasystemet', hur man gör si eller så för att uppnå en stämning eller efterlikna en genre, det sägs det mycket lite om - dels för att det är svårt att säga, dels (tror jag) för att spelkonstruktören hör till en generation där man inte direkt pratar om sånt, man kommer fram till det genom spelet, liksom.

Jämför med Star Wars, Castle Falkenstein eller Feng Shui, som alla är till för rollspel i cineastiska genrer - space opera, viktoriansk melodram (faktiskt!) respektive hongkongaction - och där inte bara systemet utan metasystemet är inställt på det, där man pratar om det.

Det andra är att jag återigen är krass: vi som snackar här spelar sällan, och det här med att få fram en viss stämning är ett konkret problem, i motsats till teoridiskussioner om hur världen fungerar; förvisso också till praktisk nytta, men inte nödvändiga, och kan diskuteras som man diskuterar en roman eller film utifrån, medan hur gör man-diskussioner mer blir som diskussioner om hur man skapar romaner eller filmer - de kräver en annan sorts knowhow, liksom.

För faktiska diskussion i ämnet: jag återkommer. Jag är mäkta trött, och måste upp tidigt i morgon bitti.

I morgon kväll kan vi ta upp Förräderiet. Min hämnd blir gruvlig. /images/icons/devil.gif

Nightowl
 

Axelsson

Warrior
Joined
9 Jun 2000
Messages
336
Location
Munkedal, Bohuslän
Locka hit Krille på något sätt.

Känner du någon tjej med rävsvans? Annars hade det varit intressant att veta om Rising spelar Gondica friform?

Mycket konstigt blod lär jag ha i min kropp men tattare och norrlänning hör nog inte till dem./images/icons/wink.gif

/Mattias
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Tuffeli tuffeli tuff...

Hupp! Här har man varit sjuk i ett par dagar och givetvis blommar det upp en tråd där man borde ha fått vara med från start... Typiskt... Man är aldrig borta från forumet när folk diskuterar tråkiga saker...

Först - svar:

"Varför inte våga debattera här när du kastar dig in i alla möjliga debatter utan att blinka?"

Well, dels ger jag mig helst in i diskussioner som rör rollspel generellt sett. Hur man får till vissa känslor (skräck), hur man behärskar en viss spelstil (friform) eller vilken spelfilosofi som har mest potential (rollgestaltning). När det gäller specifika världar/regler har jag sällan kollen som krävs för att kunna peka på buggar eller felaktigheter. En sak som jag har lite problem med är att Gondica är ett utpräglat FANTASY-rollspel och inte en SAGA, så som jag använder begreppen. Jag pratade om det här angående Star Wars för ett tag sedan, men det gäller i hög grad även här.

Minotaurerna i Gondica, till exempel, de är mer eller mindre fullkomligt trovärdiga varelser efter de förutsättningar som råder i deras värld. De har egna samhällen, de agerar och interagerar med sin omvärld och har ett utbyte med andra varelser. Det är fantasy. Om man tittar på ett typiskt saga-rollspel som DoD märker man snart att Kungstrollen, till exempel, inte har skapats för att vara trovärdiga i Trudvang, utan för att vara stämningsskapande. Stor skillnad. De fyller först och främst en symbolisk funktion i rollspelet.

Det här gör att spelledaren kan handskas med DoD på ett mycket enklare och lösare sätt än vad man kan med Gondica. Å andra sidan går man ju som sagt miste om den komplexitet som Gondica erbjuder. Känslan av att saker och ting finns där för att de fyller en funktion i världen, snarare än blott i berättelsen.

Svamlar jag bara nu, eller är det någon som förstår vad jag menar?

Öhrm, raskt över till nästa ämne. Du skriver:

"Annars hade det varit intressant att veta om Rising spelar Gondica friform?"

Ja, mest. Vi har faktiskt haft riktiga rollformulär och så ett par gånger men inte ens då har särskilt många tärningsslag slagits. Jag har än så länge inte kört någon strid ordentligt i Gondica.

Nå, över till min RIKTIGA fundering. Rosen skrev:

"För att vara ett spel ämnat för osannolik, cineastisk glad-action brukar en påfallande andel av diskussionerna om Gondica röra sig kring väldigt akademiska ämnen."

Alltså, jag har ett jätteproblem som jag hoppas ni kan hjälpa mig med. En stor del av charmen med Gondicas värld är väl allt seglande och transporterande hit och dit med fartyg och skepp av alla de olika slag, om jag har förstått det hela rätt. Nu undrar jag, vad är det för stämning man vill få fram egentligen med detta sjöfarande, och hur åstadkommer man detta? Jag är alltså en riktig landkrabba och har endast tagit baddaren, silver- och guldgrodan samt silverfisken (heter den verkligen så?) och de enda fartyg jag har varit på är, typ, finlandsfärjor och liknande. Jag är helt off när det gäller sådana här grejer, och allaresor till havs i mina rollspel har helt enkelt bara fungerat som taxibilar där man kliver på, säger var någonstans man skall åka och betalar en summa kosing till chauffören. Nu vill jag göra det här på riktigt, men jag fattar alltså absolut ingenting om hur livet till havs går till.

Först: om det blåser ostlig vind (då blåser det åt väster, inte sant?) måste man då hala ner seglet och ro mot vinden om man vill åka österut? Näee, så är det väl inte? Jag har för mig att man sicksackar mot vinden men hur lång är varje "sicksack" då? Åker man i en tio minuter innan man vänder om eller byter man titt som tätt?

Halar man bara ner seglet när det är vindstilla, alltså? Eller om det blåser så mycket att seglet hotas blåsa sönder?

Sedan; var någonstans kissar och bajsar man när man är till havs på dessa gamla fartyg? Det kan ju inte vara ett hål rakt ut i havet för då läcker det ju. Alltså, jag kan ju fatta att man har någon form av toalett på fartygen, men får vem som helst använda dessa, eller är de reserverade för kaptenen och hans närmaste män? Om man är roddarslav, var gör man då sina behov? Får mer än en slav gå på toaletten åt gången, eller ska killen med piskan hålla på och organisera toalettbesöken hela tiden?

Om skeppet kantrar, vad gör man? I serien "ebenholts i lasten" klättrar skeppets timmerman upp i masten och hugger av den. Är det så det går till? Hur liten är risken för att ett fartyg skall kantra egentligen?

Vilka sjukdomar löper besättningen störst risk att få? Skörbjugg och andra bristsjukdomar, antar jag, men tänker man inte på detta i förväg? Jag har för mig att man i den brittiska flottan hade problem med att få i C-vitaminer i sjömännen och beordrade dem att dricka en massa Gin n Tonic med citronskivor i, det var enda sättet att få de råbarkade typerna att stilla sitt vitaminbehov. (Nu undrar jag dock om jag inte drömt hela historien) Vad består kosten av, egentligen? Och vad händer om man dricker saltvatten? Killen på "myteriet på Bounty" som dricker saltvatten verkar må rätt pyton, men vad är dealen?

Har man ombord kvinnor på skeppen, förresten? I "ebenholts i lasten" roar sig sjömännen med deras förslavade negresser och i någon serie av Milo Manara så har man världens gäng med fruntimmer ombord som hela besättningen verkar få roa sig med, inte bara överkuckun och hans närmsta comrades. Säger det här mer om pilska europeiska serietecknare än om livet till havs, eller hur funkade det egentligen?

Vad händer när man kommer till ens slutdestination? Är det bara att åka in med sitt fartyg till första bästa plats som man hittar eller finns det någon organisation som bestämmer var man får lägga till eller om man nekas inträde till staden överhuvudtaget? Om rollpersonerna till exempel har startat ett myteri på ett fartyg och väljer att vända skeppet och åka tillbaka till platsen de kom ifrån, kan de bara segla in där hur som helst eller säger någon "vad gör ni här, ni åkte ju nyss? Var är er kapten, förresten?"

Har man alltid plats i hamnarna, eller kan det vara som på flygplatserna, att man kan få cirkulera lite och vänta på en öppning?

Blåser det inte utav bara helsike ute på haven, förresten? Ändå tycker man sig aldrig se någon sjöfarare ha en huvudbonad som verkar sitta särskilt säkert på skallen. Den klassiska piratmössan borde ju flyga omedelbums till exempel. Har man snören på hattarna som man fäster under hakan eller överdriver jag blåstens effekter?

Slutligen:

Hur får man till den där riktiga sjöfarar-känslan? Vad gör man som spelledare om man vill spelleda igenom en lång resa till havs utan att bara säga "det tar fyra långa, tråkiga månader att komma fram till staden, bla bla bla"? Är det beskrivningar av vädrets makter som är det centrala, eller fokuserar man på att alla har en ansvarsfylld roll ombord och de plikter som det innebär, eller vad gäller?

/Rising
som på ett par håll försökte låta dummare än vad han egentligen är för att åstadkomma en komisk poäng. Tyvärr är jag dock inte mycket smartare än dumheterna ovan
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Re: Tuffeli tuffeli tuff...

>Först: om det blåser ostlig vind (då blåser det åt väster, inte sant?) måste man då hala ner seglet och ro mot vinden om man vill åka österut? Näee, så är det väl inte? Jag har för mig att man sicksackar mot vinden men hur lång är varje "sicksack" då? Åker man i en tio minuter innan man vänder om eller byter man titt som tätt?

Det kallas för ”att kryssa”. Färden mellan två vändningar kallas ”slag”. Längden på ett slag beror på farvattnets egenskaper. I ett sund blir det korta slag, medan det till havs kan bli slag på timmar.

>Halar man bara ner seglet när det är vindstilla, alltså?
Nej, då brukar man låta seglet sitta uppe i väntantan på vind.

>Eller om det blåser så mycket att seglet hotas blåsa sönder?
Ja, då tar man ner seglen. Kallas för att ”reva”.

>Sedan; var någonstans kissar och bajsar man när man är till havs på dessa gamla fartyg? Det kan ju inte vara ett hål rakt ut i havet för då läcker det ju. Alltså, jag kan ju fatta att man har någon form av toalett på fartygen, men får vem som helst använda dessa, eller är de reserverade för kaptenen och hans närmaste män? Om man är roddarslav, var gör man då sina behov? Får mer än en slav gå på toaletten åt gången, eller ska killen med piskan hålla på och organisera toalettbesöken hela tiden?

Längst fram i fören finns det en alkov med ett hål rakt ner i vattnet.

>Om skeppet kantrar, vad gör man? I serien "ebenholts i lasten" klättrar skeppets timmerman upp i masten och hugger av den. Är det så det går till? Hur liten är risken för att ett fartyg skall kantra egentligen?

Nej, man kan inte hugga av masten på det viset. Den är alltför robust och dessutom stagade med en massa tåg (rep) för att stå stadigt.

>Vilka sjukdomar löper besättningen störst risk att få? Skörbjugg och andra bristsjukdomar, antar jag, men tänker man inte på detta i förväg? Jag har för mig att man i den brittiska flottan hade problem med att få i C-vitaminer i sjömännen och beordrade dem att dricka en massa Gin n Tonic med citronskivor i, det var enda sättet att få de råbarkade typerna att stilla sitt vitaminbehov. (Nu undrar jag dock om jag inte drömt hela historien) Vad består kosten av, egentligen? Och vad händer om man dricker saltvatten? Killen på "myteriet på Bounty" som dricker saltvatten verkar må rätt pyton, men vad är dealen?

Kosten består av skorpor, salt kött, ris och andra varor som kan lagras under lång tid. Skörbjugg beror på C-vitaminbrist och det var först på 1700-talet som kapten Cook fann på metoden att ge sjömännen citronjuice som motåtgärd. I Gondica vet man i alla fall detta.

På den gamla trista tiden dog 10% av besättningen under en långfärd. Detta var ett faktum som alla levde med och som kaptenen planerade för. Infektioner av olika slag var nog den vanligaste dödsorsaken. Dödsolyckor verkar ha varit sällsynta, kanske för att de gick att förebygga.


>Har man ombord kvinnor på skeppen, förresten? I "ebenholts i lasten" roar sig sjömännen med deras förslavade negresser och i någon serie av Milo Manara så har man världens gäng med fruntimmer ombord som hela besättningen verkar få roa sig med, inte bara överkuckun och hans närmsta comrades. Säger det här mer om pilska europeiska serietecknare än om livet till havs, eller hur funkade det egentligen?

Kvinnor ombord var inte tillåtet, helt enkelt för att det ledde till gräl mellan sjömännen. Detta var kanske ett skäl till att sjömän ända fram till 1950-talet hade rykte om sig att vara homosexuellt lagda.

>Vad händer när man kommer till ens slutdestination? Är det bara att åka in med sitt fartyg till första bästa plats som man hittar eller finns det någon organisation som bestämmer var man får lägga till eller om man nekas inträde till staden överhuvudtaget?

I alla vettigt organiserade hamnar förs skeppet av en lots till en anvisad plats. Bogsering med roddbåtar förekommer.
>Om rollpersonerna till exempel har startat ett myteri på ett fartyg och väljer att vända skeppet och åka tillbaka till platsen de kom ifrån, kan de bara segla in där hur som helst eller säger någon "vad gör ni här, ni åkte ju nyss? Var är er kapten, förresten?"

Nej, det kan de inte. Hamnkaptenen (hamnchefen) för noggrann loggbok över fartyg som använder hamnen.

>Har man alltid plats i hamnarna, eller kan det vara som på flygplatserna, att man kan få cirkulera lite och vänta på en öppning?

Om hamnen full eller vinden ligger fel får man ankra på redden och vänta. Då använder man en jolle för att ta sig iland.

>Blåser det inte utav bara helsike ute på haven, förresten? Ändå tycker man sig aldrig se någon sjöfarare ha en huvudbonad som verkar sitta särskilt säkert på skallen. Den klassiska piratmössan borde ju flyga omedelbums till exempel. Har man snören på hattarna som man fäster under hakan eller överdriver jag blåstens effekter?

Hak-rem förekommer. Som du säkert vet har filmpirater ofta en hårt knuten näsduk över hjässan.

>Hur får man till den där riktiga sjöfarar-känslan? Vad gör man som spelledare om man vill spelleda igenom en lång resa till havs utan att bara säga "det tar fyra långa, tråkiga månader att komma fram till staden, bla bla bla"? Är det beskrivningar av vädrets makter som är det centrala, eller fokuserar man på att alla har en ansvarsfylld roll ombord och de plikter som det innebär, eller vad gäller?

Ställ spelarna inför utmaningar som kräver intelligenta lösningar. Sjöresor är monotona och det bästa sättet att liva upp dem är sjöslag och liknande.

Anders
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Tuffeli tuffeli tuff...

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Sjöresor är monotona och det bästa sättet att liva upp dem är sjöslag och liknande.

<hr></blockquote>



Intriger ombord funkar också.

Ett annat swashbuckling fantasy-spel, det australiska Lace&Steel, har ett rent underbart intro-äventyr där RP blir "pressganged" (tvångs-på-mönstrade) till ett krigsfartyg.

Förutom att detta innebär sjöslag förekommer följande intressanta detaljer:
*Kaptenen är en hänsynslös disciplinfanatiker (en inte helt ologisk hållning på ett krigsfartyg). Det gör att han litar allt för mycket på förste styrman, som verkar mer 'fast' med mannarna. Tyvärr är förste styrman en inkompetent snobb också. Andre styrman är däremot både komptent och ädelmodig, men har inte mycket att säga till om. Någonstans i den första regelrätta bataljen blir kaptenen skjuten, och lämnar givetvis över befälet till förste styrman...

*Det underbefäl RP får att göra med är ett sadistiskt monster, som dock är en mästare på att slicka uppåt såväl som sparka nedåt. Vad mer är, han tycks ha Hin Onde själv på sin sida: han är Mannen Som Inte Kan dö. En gång kastades han överbord av förståeliga skäl; han flöt iland. Han har blivit skjuten i strid men alltid överlevt. Om man förgiftar hans mat byter han mat med någon just den dagen, osv.

*Förr eller senare måste man fylla på vattenförråden. Därvid blir man anfallna, med fölljande mankemang: Inte nog med att expeditionen blir avbruten, de vattentunnor man tar iland blir sönderskjutna. Så nu har man inte bara mindre vatten, man har också mindre möjligheter att lagra vatten.

*Det finns ett riktigt kryp ombord som är fullt beredd att ange RP till befälet om de yttrar upproriska åsikter, men å andra sidan, han är beredd att hetsa till myteri av det mer meningslösa slaget om det börjar se hopplöst ut.

Allt det och kapare och regelrätta krigsfartyg från den fientliga sidan.

Nightowl
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Tuffeli tuffeli tuff...

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Minotaurerna i Gondica, till exempel, de är mer eller mindre fullkomligt trovärdiga varelser efter de förutsättningar som råder i deras värld. De har egna samhällen, de agerar och interagerar med sin omvärld och har ett utbyte med andra varelser. Det är fantasy. Om man tittar på ett typiskt saga-rollspel som DoD märker man snart att Kungstrollen, till exempel, inte har skapats för att vara trovärdiga i Trudvang, utan för att vara stämningsskapande. Stor skillnad. De fyller först och främst en symbolisk funktion i rollspelet.

<hr></blockquote>



Instämmer, men det finns narrativistiska funktioner i Gondica också.

Till exempel, minotaurerna är visserligen en del schweizare och en del spartaner, men de har faktiskt en tvåfaldig funktion i spelet: Dels funkar de som 'Jaws'-ekvivalenter (vill man ha en STOR BIFF som SKRÄMMER SPELARNA - och nu pratar vi inte bara speltekniskt, utan visuellt) kan man använda en minotaur. Nattjägaren Oksilavris i den alldeles för opublicerade äventyret till förra årets LinCon (mea culpa) är en sådan figur.

Sedan, även om det finns andra kandidater, är de ett uppenbart val för den där killen eller tjejen som alltid vill spela krigare eller dylikt. Det är möjligen klichéartat, men det är en 'bra' idé när man utformar raser till ett spel som har dem att ge dem 'naturliga roller' som följer de typiska roller folk brukar sukta efter. Minotaurerna har också det genidraget att de är mer sympatiska, Kimon Megalos till trots, än många av deras ekvivalenter i andra spel (halvorker, klingoner, saxare i Pendragon, osv). Annars brukar man bestraffa spelare som vill ha sådan figurer.

Aristosoferna har en plats i världen, sure, men de är i första hand tänkta som en ny twist på klichén med 'den onda kulten'. De är konspiratoriska, de är hot- och hatfulla, de har speciella krafter på sin sida (styggelser) som RP aldrig kan få. Sådan figurer kan vara utslitna men är väldigt praktiska när man bygger äventyr.

Sedan vet jag inte om du märkt det, men även om jag tycker att Gondica är mer swashbuckling är renässans är det kanske inte Anders' syfte, och en hänvisning till att jag har fel är att världen är utformad (och reglerna är utformade) så att RP upptäcker saker. Världen: RP kommer från en expansiv kultur som är den som upptäcker världen, eftersom deras teknologiska övertag är just havsgående fartyg och bättre navigation. Notera också att Gondicas patricier har en mycket mer positiv inställning till företagsamhet och att hugga i än deras historiska aristokratiska motsvarigheter.

Rent speltekniskt, kolla in de två vanligaste magiformerna. De går ut på att magikern själv upptäcker och utvecklar saker.

Så ja, jag förstår vad du menar med att Gondica är mer fantasy än saga. Men berättelsen är där i Gondica också - den är bara mer skickligt dold, därför att konstruktören har vissa principer och kan sina saker.

Comprehende?

Nightowl
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Tuffeli tuffeli tuff...

Sedan, även om det finns andra kandidater, är de ett uppenbart val för den där killen eller tjejen som alltid vill spela krigare eller dylikt. // Minotaurerna har också det genidraget att de är mer sympatiska, Kimon Megalos till trots, än många av deras ekvivalenter i andra spel (halvorker, klingoner, saxare i Pendragon, osv).

Jag skulle hävda att minotaurernas ekvivalenter är de arketypiska Barbarerna från Bergen. De har lärt sig av mänskorna på låglandet att använda bröstplåtar och musköter, men kulturellt och samhälleligt är det fortfarande rätt mycket cimmerier med horn över dem.

Så om man gillar att spela kraggis i Eon ska man spela minotaur i Gondica. (-:

--
Åke
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Sjöresor - vad gör man?

"Sjöresor är monotona och det bästa sättet att liva upp dem är sjöslag och liknande."

Sjöslag blir lätt överdrivet, lätt för mycket, och slutar allt för lätt med att rp:na dödas eller skeppas iväg som slavar till något pittoreskt främmande land (som märkligt nog alltid tycks ha arabisk framtoning).
Själv brukar jag inrikta mig på att liva upp sjöresorna med karaktärsspel, och det är ett utmärkt tillfälle att ge karaktärernas inbördes intriger tid att blomma ut. När folk haft lärlingar och sådant har sjöresor också varit ett utmärkt tillfälle för lite undervisning. Krigare kan alltid sparras lite på däcket, och att rollspela sådant kan faktiskt vara ganska kul. (Favoriten var när min rp, en liten sak på en sådär 45 kg, skulle träna lite mot en kille på mer än dubbla hennes vikt, som envisades med att tackla henne hela tiden. Hon blev rätt irriterad så småningom...).

Annars finns det alltid sådana där små grejer man kan ha roligt åt, som kan orsaka väldiga problem emellanåt...
Tex....en av mina spelares rollpersoner var ohyggligt 1800-talsmoralisk, och kunde absolut inte tolerera att ogifta män och kvinnor delade hytt. Detta orsakade en hel del missnöje i det ganska stora resesällskapet, då vissa, om denne rp fick bestämma, tvingades dela hytt med folk de inte tålde. Roligt bråk, blev det.
En annan grej som ställde till mycket problem en gång var att sjömännen trakasserade en kvinnlig resenär rätt rejält. Deras kapten brydde sig inte nämnvärt, och det var ju svårt för rp:na att handgripligen göra något åt saken, eftersom de trots allt var gäster på sjömännens båt. Blev en svår nöt för dem att försvara sin väninnans ära, även om de lyckades till sist.
Kärleksscener på däcket i månens sken är gjutna, för övrigt...sådana har man haft ett par. Båtar på öppet hav tycks göra märkliga saker med människor...Freud hade säkert haft någon intressant teori om fostervatten att komma med.

- Ymir, som spellett massvis med sjöresor, och kan intyga att det faktiskt går att göra dem rätt intressanta, om man bara inser att det inte behöver hända saker precis hela tiden.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Shanghai

"pressganged"

Du vet...det finns ett ord för det på svenska. 'Shanghajjade', heter det, och syftar mycket riktigt på den kinesiska staden med samma namn. De var och är bra på det där borta, i staden med världens största hamn.

- Ymir, upplyser återigen allmänheten ;-)
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Shanghai

Jodå, men 'pressgang'¨syftar på den speciella företeelsen att det är flottan som gör det. Med rätt kryphål är det fullständigt lagligt, vilket inte vanligt shanghajande är.

Nightowl, redan upplyst
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Shanghai

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Tvångstvärvning [sic!], helt enkelt?

<hr></blockquote>



Jo, DÄR har vi ordet! Fast det är ju inte detsamma om man tvångsvärvar folk till armén... Äh, jag ger upp. Det är tillräckligt illa att man inte kan översätta 'swashbuckling' till något tillnärmelsevis vettigt...

Nighty
 

Weatherman

Hero
Joined
25 Jul 2000
Messages
845
Location
Leksand, Dalarna
Re: Shanghai

Vidonierna borde ju rimligtvis ha ett eget ord för företeelsen, för att gå runt och prata om Shanghai kan man ju inte göra... Man skulle ju kunna bli ''pakreburgad'' eller något liknande (inte för att jag vet om just pakreburgarna är särskilt benägna att mönstra på folk med blydagg och kärra men ni fattar säkert pludrets kärna).

/Mats som inte känner till en enda stad i hela Tju
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Shanghai

Tja, varken Galenos eller Mesmer har existerat i Gondica, men ändå utövar dess magiker galenik och mesmerism...

Det vore cool, förstås, med en lokal term. Chu är irrelevant i sammanghanget eftersom de saknar kust, mig veterligen. Chu har en 'flotta', men den håller till i deras innanhav (som heter Mittenhavet eller något dylikt, jag har glömt termen). Chansen att några termalier seglar på det havet är ganska små.

Om man vill skylla på konstiga främlingar i främmande hamnar är Vastus Magnus ganska nära; benibaarerna, VM's kustbefolkning, är de näst skickligaste sjömännen efter termalierna, och uppskattar termalisk arbetskraft för att överbrygga det teknologiska övertaget. Å andra sidan är shanghajade sjömän en ganska dålig metod att skaffa know-how; det finns förhållandesvis gott om termaliska skeppsbyggare och sjöbefäl i benibaariska hamnar som är där alldeles frivilligt eftersom de kan räkna med bättre villkor än på ett termaliskt skepp.

Nightowl, som (big surprise) arbetar på den 'officiella' Vastus Magnus-modulen.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Shanghai

"varken Galenos eller Mesmer har existerat i Gondica, men ändå utövar dess magiker galenik och mesmerism..."

Sådana där saker är lite fjantiga, om man frågar mig, och tyvärr alltför vanliga i fantasyrollspel. Spelar jag försöker jag undvika ord som baseras på företeelser, personer etc som hör strikt hemma i vår värld - Mesmerism, Akilleshäl, Shanghajja, Chtulhoid, spartanska rum och dylika ord lyser med sin frånvaro.

- Ymir, petig.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Shanghai

Sådana där saker är lite fjantiga, om man frågar mig, och tyvärr alltför vanliga i fantasyrollspel. Spelar jag försöker jag undvika ord som baseras på företeelser, personer etc som hör strikt hemma i vår värld

Skulle bli rätt många ord man fick byta ut i så fall... För den delen, hur många gamers har egentligen hört talas om Galenos eller Mesmer, och kopplar orden till historiska personer?
Dessutom håller jag nog riktigt inte med om att "cthulhoid" hör strikt hemma i vår värld... (-:

I Gondicas fall finns det hursomhelst en bakdörr; pangaiska språk representeras i spelet av jordiska dito, så Vastus Magnus har egentligen inte ett latinskt namn utan heter nåt som betyder "stora ödemarken" på daladh - som förmodligen inte låter ett dugg likt latin egentligen.
Termali representeras av svenska (utom i personnamn) så det låter för mig helt ok att låta en termalisk term för "medelst våld föra bort och tvångsvärva till fartyg" representeras av "shangaja" - eftersom det är vad det heter på svenska.

--
Åke
 
Top