Det mest spännande med listan är nog inte att den här klungan spel befinner sig där, utan deras inbördes ordning. Det får väl ändå anses som väldigt förutsägbart att de spel som har förlag, varumärke, butiksnärvaro, facebooknärvaro, mässnärvaro, designerteams, distributionskedjor och stora budgetposter för marknadsföring, produktionsvärden och bildmaterial vinner en facebookomröstning av det här slaget. Det är ju också bara när en klunga spel delar förutsättningar som det går att fundera på vad i deras ludiska kvaliteter (alltså spelmässiga kvaliteter) som skiljer dem åt och som kanske kan anföras som förklaring till skillnader i placering.
Jag tycker då att Symbaroum är värd ett extra öga, faktiskt. Det är ett spel skapat från scratch, där det enda varumärket (kanske inte att underskatta) var gamla Järnringens renommé. Det brukar ju ibland dissas lite här för sitt namn (själv tycker jag det är en grym kombo av Symfoni och BAROOOM! som verkligen sätter känslan för spelet!) och för sin spelmekanik, men kritikerna kanske kan omvärdera detta i ljuset av listan.
En intressant sak (bland flera) med Fria Ligans Mutant i förhållande till de övriga är kanske strategin att göra kompletta spel av det som tidigare varit splatbooks?
Förutom Fria Ligan och Helmgast tycker jag man kan gratulera gamla Järnringen lite extra p.g.a. deras kopplingar till Mutant, Symbaroum och Coriolis, som toppar mest spelat-listan. Det var väl också de som påbörjade arbetet med Svavelvinter?
Jag tycker världsbygge är intressant här, liksom SF-bokhandelns roll. Det känns också som att det kunde vara värt att fundera över folks trogenhet gentemot ett visst förlag. Har t.ex. Helmgast och Fria Ligan olika crowds?
Vi lever lite i förlagsbyggandets tid, tror jag (även om det också innebär en livaktig avigsida i form av indieskapande). Allt går att outsourca — även game writing och speldesign. Som Måns säger är själva spelmakandet numera en mycket mindre del av helheten, och därför inte längre den viktigaste kvaliteten för ens möjligheter att nå framgång. Kanske har det aldrig varit så (jag tänker på Äventyrsspel och Fredrik Malmberg), men det känns som att det är ännu mer så nu. På sätt och vis har branschen kanske blivit mer lik vilken bransch som helst. Vilka är skillnaderna på att göra kläder och att göra rollspel?
Man ska inte glömma mängden frilansare i sammanhanget heller. Kanske är det den allra viktigaste resursen för förlagen: Att det finns en massa duktiga personer i Sverige som brinner för spelen och som gör ett hästarbete. Nils Hintze, Johan Nohr, Rickard Antroia, Petter Bengtsson och Adam Palmqvist, bara för att nämna några (jag är dålig på Helmgasts frilansare, sorry! Är Ymir frilansare?) – deras kreativitet och arbete har nog betytt enormt mycket, även om de arbetar med andras IP.
Hälsar
Christian