Decenniets bästa svenska rollspel - Top 10

[Mogger]

Pratar vi om att förmågan att hora ut sitt spel på den kapitalistiska marknaden gör spelet bättre? PÅ RIKIGT? För det är en skämt diskussion. Det är en parodi åsikt.

Jösses... Låt min tråd vara är du snäll. Om du har lyckats missa poängen så fullständigt är vidare diskussion knappast fruktbar.

 

[Gurgeh]

Pratar vi om att förmågan att hora ut sitt spel på den kapitalistiska marknaden gör spelet bättre? PÅ RIKIGT? För det är en skämt diskussion. Det är en parodi åsikt.

MODERERING

Om du inte tycker att ämnet är värt att diskutera, låt då bli att diskutera det, och om du ändå måste göra det, uppträd med hyfs! Här är två regler som kan vara värda att läsa en gång till:

1. Var artig. Försök att visa hänsyn. Försök att använda korrekt språkbruk – stor bokstav, skiljetecken, stavning och grammatik – det underlättar läsning och förståelse. Använd svordomar sparsamt; som förstärkning eller betoning snarare än stapelvara. Använd helst inte html för att lägga in ljud- eller videoklipp i dina inlägg. Om du vill dela med dig av något, lägg upp en länk i stället.

4. Skräpa inte ner trådar. Om du vill korrigera eller peka ut vad du anser vara ett misstag eller felslut i ett inlägg så är det förstås helt okej; men om du har problem med diskussionens grundläggande förutsättningar och hellre såg att ämnet inte diskuterades alls – strunta i den. Påpeka inte för alla inblandade att det är slöseri med tid att diskutera ämnet, för om de höll med dig skulle de inte diskutera saken till att börja med.

 

[Zire]

Det vill säga: i skrivande stund har Mutant: år noll 112 röster och Whitehack 5. Båda är bra spel, men M:Å0 är inte 22,4 gånger bättre än Whitehack.

Baserat på...?

 

[Bifur]

Det är klart att inget av spelen på något mätbart vis är x gånger bättre/sämre än andra på listan. Men nu funkar ju omröstningar på det viset - som frågan var formulerad gissar jag att folk klickar i det eller de spel som de tycker kan aspirera på att vara bäst, inte alla spel som är bra. På det viset får de spel folk tycker är bäst oproportionerligt många röster i jämförelse med just andra bra spel.

 

[Mogger]

Och nu ser vi att listan korrelerar väl med de spel som spelas mest. Det var ju inte så förvånande, men frågan är naturligvis varför de spelas mest. Jag tror inte att det enbart går att härleda till varumärken och marknadsföringsbudget. Alla spel på top 10 är riktigt bra. Kanske bland de bästa spelen som någonsin har gjorts både i Sverige och världen.

Och det är nog det som är mest slående.

Nu säger detta inget om spelandet som helhet. Även i Sverige tror jag att DnD slår MÅ0 och när vi för några år sedan röstade om bästa svenska spel någonsin så vann DoD (Äspels versioner pre Chronopia).

Men, vad som är bäst kan diskuteras utifrån en massa olika kriterier. Spel är visserligen till för att spelas. Och att vara det mest spelade spelet är naturligvis en bedrift i sig.

Och MÅ0 är det spel som spelas mest och uppskattas av flest (av svenska spel släppa mellan 2010-2019).

Grattis!

 

[Henke]

Såg att Wilper gjort en motsvarande topplista på Facebook för vad man faktiskt spelat under samma period och jag hoppas jag blir förlåten för att jag lånar er statistik.

Placering	Bäst	Mest spelat
1	Mutant: År Noll	Mutant: År Noll
2	Symbaroum	Coriolis
3	Eon IV	Symbaroum
4	Kult: Divinity Lost	Ur Varselklotet
5	Ur Varselklotet	Svärdets Sång
6	Svärdets Sång	Kult: Divinity Lost
7	Coriolis	Svavelvinter
8	Svavelvinter	Eon VI
9	Hjältarnas Tid	Äventyr
10	Western IV	Western IV

Slutsatser att dra av detta är att folk oftast spelar det de själva tycker är bäst och att det därmed är nästan samma spel i båda listorna (med Mutant: År Noll i topp). Symbaroum är också på ungefär samma nivå när det gäller bäst vs. spelat. Eon verkar många tycka är bra, men det spelas inte lika mycket (läser man kanske spelet mer än man spelar det?). Coriolis spelar man, även om man inte tycker det är så bra? Riotminds produkter hamnar utanför listan trots att upplevelsen är att de är en stor aktör. Man kan också se att Fria Ligan har 6 och Helmgast 2 av de 8 topp-placeringarna i båda listorna för samma 8 spel.

(Ytterligare en parameter är att man enbart kunde välja ett spel som bäst (tror jag?), men Mest spelat handlade ju om allt man hade spelat under sista tio åren (inte det spelet man hade spelat mest), vilket blir lite att jämföra äpplen och päron, men det här säger ändå någonting...)

 

[Vimes]

Ytterligare en undersökning borde vara "Vilka svenska rollspel från de senaste 10 åren känner du till?"

Jag gissar att vi skulle få fram en ganska likadan lista (+ DoD16 som folk känner till, men inte spelar eller tycker är bra).

 

[entomophobiac]

Jag tror inte att det enbart går att härleda till varumärken och marknadsföringsbudget.

Det tror jag.

Ingen skulle spela spelen om de inte var bra givetvis, men marknadsföring är den största delen av det törs jag påstå och varumärken är den största delen av marknadsföring. Särskilt som åtta av spelen på "bäst"-listan har minst en fot i något äldre nostalgiskt varumärke.

Coriolis och Ur varselklotet är väl de mest moderna och sannolikt minst etablerade varumärkena, men Simon Stålenhag är ju också han ett varumärke som folk känner till — även utanför rollspelsvärlden — och Coriolis hade en riktigt häftig pitch i den Kickstarter som startade allting och kunde dessutom rida på Mutant År Nolls redan framgångsrika kampanj.

Jag vill dock vara tydlig med att jag inte ser något problem med det alls. Helmgast och Fria Ligan har jobbat hårt för att etablera sig nationellt och internationellt. De har förtjänat den här positionen med hårt slit. Och i det hårda slitet har det ingått att sälja etablerade 80- och 90-talsvarumärken till 30-plussare med disponibel inkomst. En strategi som är bevisat effektiv.

 

[Svarte Faraonen]

Något som dock bör ändras är positionerna för Eon och Western. De skrevs ursprungligen in som "Eon VI" och "Western VI" på grund av fummel på slaget för romerska siffror, och detta har gjort att rösterna splittrats mellan dessa alternativ och de korrekta numren (båda är på version 4). Att bara räkna ihop de båda alternativen kräver också lite jobb, eftersom vissa personer röstat på båda, så dubbletter måste sorteras bort. Fram tills detta är gjort (jobbar på det!) kan vi till att börja med utgå från att Eon IV och Western IV ska ligga lite högre på listan.

Kontentan blir att god listdisciplin är viktigt, och att man ska hålla sig till arabiska siffror om man är osäker på hur romerska funkar.

 

[Mogger]

Ingen skulle spela spelen om de inte var bra givetvis, men marknadsföring är den största delen av det törs jag påstå och varumärken är den största delen av marknadsföring. Särskilt som åtta av spelen på "bäst"-listan har minst en fot i något äldre nostalgiskt varumärke.

Hmmm... Jag får det till 3; Mutant, Kult och Svavelvinter (och det sista enbart med viss tvekan eftersom Svavelvinter inte var något varumärke tidigare).

Coriolis och Ur varselklotet är väl de mest moderna och sannolikt minst etablerade varumärkena, men Simon Stålenhag är ju också han ett varumärke som folk känner till — även utanför rollspelsvärlden — och Coriolis hade en riktigt häftig pitch i den Kickstarter som startade allting och kunde dessutom rida på Mutant År Nolls redan framgångsrika kampanj.

Jag vill dock vara tydlig med att jag inte ser något problem med det alls. Helmgast och Fria Ligan har jobbat hårt för att etablera sig nationellt och internationellt. De har förtjänat den här positionen med hårt slit. Och i det hårda slitet har det ingått att sälja etablerade 80- och 90-talsvarumärken till 30-plussare med disponibel inkomst. En strategi som är bevisat effektiv.

Ja, det är klart att det är effektivt med etablerade varumärken som Kult och Mutant (eller Pepsodent, Arla och Volvo). Det är ju inte ens någon diskussion. Men det starkaste varumärket vi har är sannolikt Drakar och Demoner som inte är med på någon av listorna. Vi har Trudvang Chronicles som nog får betraktas som rätt starkt men även det saknas. Uppenbarligen värderar spelare även annat än varumärken.

 

[Mogger]

Ytterligare en undersökning borde vara "Vilka svenska rollspel från de senaste 10 åren känner du till?"

Jag gissar att vi skulle få fram en ganska likadan lista (+ DoD16 som folk känner till, men inte spelar eller tycker är bra).

Det är sannolikt. Men även bland "spel jag känner till" väljer jag ju det ena framför det andra av någon anledning. Min enda poäng är att det lite för enkelt förklaras med varumärkes styrka.

 

[luddwig]

Utöver själva varumärket har speltillverkarens renommé sannolikt stor betydelse och där torde Fria Ligan ligga avsevärt mycket bättre till än Riotminds. Jag är därför inte förvånad över ligans framgångar och Riotminds frånvaro på topplistorna ovan.

 

[Dimfrost]

Spel som nyss kommit ut kanske folk inte hunnit spela än även om de gillar dem väldigt mycket. Alien, till exempel, samt mitt eget top 3-val Mörk Borg.

 

[Svarte Faraonen]

När jag räknar ihop de båda alternativen för Eon och Western och tar bort dubblerade namn får jag 71 unika personer som spelat Eon IV och 64 som spelat Western IV. Den justerade tio-i-topp-listan för spelade svenska rollspel blir då:
1. Mutant: år Noll
2. Coriolis
3. Symbaroum
4. Ur Varselklotet
5. Svärdets sång
6. Eon IV
7. Western IV
8. Kult: Divinity Lost
9. Svavelvinter
10. Äventyr

 

[Svarte Faraonen]

Eon verkar många tycka är bra, men det spelas inte lika mycket (läser man kanske spelet mer än man spelar det?).

Min gissning är att Eons rykte om sig som att vara regeltungt och insnöat gör att det är ett spel som fler personer undviker, men att de som spelar det tenderar att vara mer inbitna.

 

[entomophobiac]

Utöver själva varumärket har speltillverkarens renommé sannolikt stor betydelse och där torde Fria Ligan ligga avsevärt mycket bättre till än Riotminds.

Speltillverkarna är ju också varumärken i praktiken! Men ja, jag kan även undra om Kickstarter hjälper spridningen på ett väldigt praktiskt vis — alla bor ju inte där det finns en spelbutik exempelvis. Och Kickstarter har ju blivit en plattform för marknadsföring och distribution.

 

[Mogger]

Min gissning är att Eons rykte om sig som att vara regeltungt och insnöat gör att det är ett spel som fler personer undviker, men att de som spelar det tenderar att vara mer inbitna.

Lider även av en lite seg utgivning.

 

[Fiktionslek]

Det mest spännande med listan är nog inte att den här klungan spel befinner sig där, utan deras inbördes ordning. Det får väl ändå anses som väldigt förutsägbart att de spel som har förlag, varumärke, butiksnärvaro, facebooknärvaro, mässnärvaro, designerteams, distributionskedjor och stora budgetposter för marknadsföring, produktionsvärden och bildmaterial vinner en facebookomröstning av det här slaget. Det är ju också bara när en klunga spel delar förutsättningar som det går att fundera på vad i deras ludiska kvaliteter (alltså spelmässiga kvaliteter) som skiljer dem åt och som kanske kan anföras som förklaring till skillnader i placering.

Jag tycker då att Symbaroum är värd ett extra öga, faktiskt. Det är ett spel skapat från scratch, där det enda varumärket (kanske inte att underskatta) var gamla Järnringens renommé. Det brukar ju ibland dissas lite här för sitt namn (själv tycker jag det är en grym kombo av Symfoni och BAROOOM! som verkligen sätter känslan för spelet!) och för sin spelmekanik, men kritikerna kanske kan omvärdera detta i ljuset av listan.

En intressant sak (bland flera) med Fria Ligans Mutant i förhållande till de övriga är kanske strategin att göra kompletta spel av det som tidigare varit splatbooks?

Förutom Fria Ligan och Helmgast tycker jag man kan gratulera gamla Järnringen lite extra p.g.a. deras kopplingar till Mutant, Symbaroum och Coriolis, som toppar mest spelat-listan. Det var väl också de som påbörjade arbetet med Svavelvinter?

Jag tycker världsbygge är intressant här, liksom SF-bokhandelns roll. Det känns också som att det kunde vara värt att fundera över folks trogenhet gentemot ett visst förlag. Har t.ex. Helmgast och Fria Ligan olika crowds?

Vi lever lite i förlagsbyggandets tid, tror jag (även om det också innebär en livaktig avigsida i form av indieskapande). Allt går att outsourca — även game writing och speldesign. Som Måns säger är själva spelmakandet numera en mycket mindre del av helheten, och därför inte längre den viktigaste kvaliteten för ens möjligheter att nå framgång. Kanske har det aldrig varit så (jag tänker på Äventyrsspel och Fredrik Malmberg), men det känns som att det är ännu mer så nu. På sätt och vis har branschen kanske blivit mer lik vilken bransch som helst. Vilka är skillnaderna på att göra kläder och att göra rollspel?

Man ska inte glömma mängden frilansare i sammanhanget heller. Kanske är det den allra viktigaste resursen för förlagen: Att det finns en massa duktiga personer i Sverige som brinner för spelen och som gör ett hästarbete. Nils Hintze, Johan Nohr, Rickard Antroia, Petter Bengtsson och Adam Palmqvist, bara för att nämna några (jag är dålig på Helmgasts frilansare, sorry! Är Ymir frilansare?) – deras kreativitet och arbete har nog betytt enormt mycket, även om de arbetar med andras IP.

Hälsar

Christian

 

[Mogger]

Man ska inte glömma mängden frilansare i sammanhanget heller. Kanske är det den allra viktigaste resursen för förlagen: Att det finns en massa duktiga personer i Sverige som brinner för spelen och som gör ett hästarbete. Nils Hintze, Johan Nohr, Rickard Antroia, Petter Bengtsson och Adam Palmqvist, bara för att nämna några (jag är dålig på Helmgasts frilansare, sorry!, är Ymir frilansare?) – deras kreativitet och arbete har nog betytt enormt mycket, även om de arbetar med andras IP.

Hear hear!

 

[entomophobiac]

Hmmm... Jag får det till 3; Mutant, Kult och Svavelvinter (och det sista enbart med viss tvekan eftersom Svavelvinter inte var något varumärke tidigare).

Symbaroum var ju tänkt att vara ett Drakar och demoner, och osar väldigt mycket av just detta. Det träffar samma nerv, även om det är en gedigen produkt som också står på egna ben.

EON och Western är båda gamla klassiker bland svenska rollspel. För många som växte upp i sluttampen eller efterdyningarna av Äventyrsspel verkar rentav EON vara spelet en minns snarare än Drakar och demoner.

Svärdets sång såldes till stor del på Gullikssons bilder och Erik Granströms cred från arbetet med Drakar och demoner.

Ser dock att Hjältarnas tid poppat upp på listan, och det har jag ingen koll på alls, så då får det bli tre spel som är undantag istället för två. Följde aldrig det spelet så väldigt osäker på hur det såldes in när det kom eller vilket rykte det har idag.

Jag vet att du inte håller med mig om det här men ur mitt perspektiv är svenska rollspel väldigt mycket förankrade i nostalgivurm — i synnerhet i sin marknadsföring. Hur coola och även innovativa produkter många av dem ändå är under den ytan.