Okej, krångligt namn på tråden. F'låt. Jag sitter ju och funderar på mitt lilla situationsgenereringshäfte för Hongkong. Jag gillar att spela rollspel som utspelar sig i den vanliga världen, nutid. Grejen är att jag vet en hel del om Hongkong. Jag kan snacka kantonesiska, min flickvän är från och bor i Hongkong och jag har spenderat en hel del tid där, samt sett fler hongkongrullar än vad som kan anses hälsosamt.
Samtidigt diggar jag decentraliserad auktoritet i spel. Jag gillar inte att vara spelledaren som har ensamrätt på att säga vad som är och inte är sant i spelet (centraliserad auktoritet). Så hur kan jag kombinera detta? Hur kan jag spela spel som utspelar sig i Hongkong tillsammans med spelare som inte har så bra koll och få det att funka? Helst vill jag ju även få nytta av och dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter för att göra spelet rikare. Jag skulle tycka att det vore jättekul att spela med Troberg som har stenkoll på Jordanien och genom spelet få lära mig mer. Samtidigt vill jag inte att spelet ska lida av att man är låst som spelare och känner att man är rädd att hitta på grejer eller måste fråga hela tiden.
Kan man lösa det med en smart fördelning av auktoriteten (centrerad spelvärldsauktoritet men decentraliserad ståryauktoritet) och få det att flyta? Kan man fixa det på något annat bra sätt? Någon som har idéer eller erfarenheter att dela med sig av? Har ni varit med om spel där den här dynamiken har fungerat väl? Dåligt? Berätta!
Samtidigt diggar jag decentraliserad auktoritet i spel. Jag gillar inte att vara spelledaren som har ensamrätt på att säga vad som är och inte är sant i spelet (centraliserad auktoritet). Så hur kan jag kombinera detta? Hur kan jag spela spel som utspelar sig i Hongkong tillsammans med spelare som inte har så bra koll och få det att funka? Helst vill jag ju även få nytta av och dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter för att göra spelet rikare. Jag skulle tycka att det vore jättekul att spela med Troberg som har stenkoll på Jordanien och genom spelet få lära mig mer. Samtidigt vill jag inte att spelet ska lida av att man är låst som spelare och känner att man är rädd att hitta på grejer eller måste fråga hela tiden.
Kan man lösa det med en smart fördelning av auktoriteten (centrerad spelvärldsauktoritet men decentraliserad ståryauktoritet) och få det att flyta? Kan man fixa det på något annat bra sätt? Någon som har idéer eller erfarenheter att dela med sig av? Har ni varit med om spel där den här dynamiken har fungerat väl? Dåligt? Berätta!
Jag har varit med om en kulturkrock med den häringa hotpoten... Jag visste inte vad det var, de tvingade oss att beställa "soup", men då förklarade vi tusen gånger att vi inte ville ha nån jävla soppa utan det och det köttstycket, den och den grönsaken. "No soup"... "You must" hette det. Vi beställde till slut den billigaste soppan och undrade varför i helsike man var tvungen att göra det... Till slut fattade vi såklart att de skulle koka allting i kitteln som stod på bordet, och att det var hela idén med restaurangen. Då kände vi oss som riktigt dumma turister.