Jag funderar på att till Britannia 1914 ha med en mekanik för hot, hur farlig situationen är och direkt eller indirekt hur nära slutet man är eller hur nära man är målet just nu.
Den idé som jag spånat mest på som även lyckas dra lite åt det håll som jag vill ha vad avser ett förhållandevis swashbuckligt system är följande:
Varje spelare har ett antal poäng (något tiotal) som jag inte tänker kalla Ödespoäng bara för att jag inte vill. Dessa kan användas till lite olika saker. Man kan offra en poäng för att få slå om, man kan offra två poäng för att få ett omslag med lite bonus och man kan offra tre poäng för att få ett omslag med mycket bonus typ.
Detta kommer att vara extra kraftfullt i strid då ett slag skall representera hur mycket skada man tar av en attack. Detta är något som systemet skall designas för och man förutsätts använda dessa poäng för att inte hamna i trångmål. De är en resurs som skall gå upp och ned, inte sparas om ni förstår vad jag menar. Poängen kommer att återvinnas vid givna tidpunkter i ett scenario.
Så vad händer då när hotnivån ökar? Jo, möjligheterna att använda dessa poäng begränsas.
<ul style="list-style-type: disc">[*]På hotnivå noll så får man använda dem fritt och man får även använda flera på samma slag samt låta andra inom gruppen använda ens poäng.[*]På hotnivå ett så får man bara använda upp till omslag med den mindre bonusen men man får fortfarande använda gruppens gemensamt. Man får också fortfarande slå om hur många gånger som helst.[*]På hotnivå två så får man bara använda sina egna poäng och bara upp till den mindre bonusen och man får bara slå om en gång.
[*]På hotnivå tre så får man bara använda det till rena omslag och bara en gång per slag. [*]På hotnivå fyra så får man inte använda dessa poäng alls.[/list]
Ett normalt äventyr skall sällan gå över två, ett större och komplext scenario kan gå upp till tre och på nivå fyra så pratar vi i princip statsomstörtande händelser.
Denna hotnivå skall finnas synlig på spelbordet via lämplig representation och spelledaren har det som ett tydligt verktyg för att visa för spelarna hur läget är och uppmuntra dem att agera därefter.
Hur smakar det?
Den idé som jag spånat mest på som även lyckas dra lite åt det håll som jag vill ha vad avser ett förhållandevis swashbuckligt system är följande:
Varje spelare har ett antal poäng (något tiotal) som jag inte tänker kalla Ödespoäng bara för att jag inte vill. Dessa kan användas till lite olika saker. Man kan offra en poäng för att få slå om, man kan offra två poäng för att få ett omslag med lite bonus och man kan offra tre poäng för att få ett omslag med mycket bonus typ.
Detta kommer att vara extra kraftfullt i strid då ett slag skall representera hur mycket skada man tar av en attack. Detta är något som systemet skall designas för och man förutsätts använda dessa poäng för att inte hamna i trångmål. De är en resurs som skall gå upp och ned, inte sparas om ni förstår vad jag menar. Poängen kommer att återvinnas vid givna tidpunkter i ett scenario.
Så vad händer då när hotnivån ökar? Jo, möjligheterna att använda dessa poäng begränsas.
<ul style="list-style-type: disc">[*]På hotnivå noll så får man använda dem fritt och man får även använda flera på samma slag samt låta andra inom gruppen använda ens poäng.[*]På hotnivå ett så får man bara använda upp till omslag med den mindre bonusen men man får fortfarande använda gruppens gemensamt. Man får också fortfarande slå om hur många gånger som helst.[*]På hotnivå två så får man bara använda sina egna poäng och bara upp till den mindre bonusen och man får bara slå om en gång.
[*]På hotnivå tre så får man bara använda det till rena omslag och bara en gång per slag. [*]På hotnivå fyra så får man inte använda dessa poäng alls.[/list]
Ett normalt äventyr skall sällan gå över två, ett större och komplext scenario kan gå upp till tre och på nivå fyra så pratar vi i princip statsomstörtande händelser.
Denna hotnivå skall finnas synlig på spelbordet via lämplig representation och spelledaren har det som ett tydligt verktyg för att visa för spelarna hur läget är och uppmuntra dem att agera därefter.
Hur smakar det?