Nu är det så att jag börjat fundera lite på hur bra ett system jag använt ett tag verkligen är, eller kanske rättare sagt, om dess uppdelning av svårighetsgrad är lämplig. Men vi börjar i från början...
Systemet är uppbyggt på att 3T10 slås, där var och en av tärningarna ska komma under färdighetsvärdet för att den ska räknas som lyckad. Färdighetsvärdet sträcker sig rätt naturligt mellan 1 och 10. Hittills inget krångel.
När vi vill slänga in olika faktorer som påverkar handlingen, svårighetsgrader, så har jag utgått från att baka in två olika synsätt på detta fenomen samtidigt: de som kan se som objektiva och de som kan ses som subjektiva, eller med andra ord, de utanför respektive innanför personen.
Objektiva svårigheter gäller alla som ska utföra samma handling och är till exempel:
- orchen är 150 meter bort
- spöket är långsamt
- det regnar
- du saknar en lagom stor skiftnyckel till motorrenoveringen
Subjektiva svårigheter kan ses som en förlängning av en persons egenskaper och kan vara att du...
- vill hämnas på alla orcher
- är rädd för spöken
- har ett elakt sår i handen
- är för liten för att sitta säkert i bergochdalbanan
I nuläget löses de olika svårigheterna genom att de objektiva talar om hur många av de tre tärningarna som ska vara lyckade; lätt svårighetsgrad ger en, medel två och svår tre. Den subjektiva svårighetsgraden bestämmer hur färdighetsvärdet ändras genom en plus- eller minusmodifikation i storleksordningen 0 till 5.
Exempel: Lego-Lars ska skjuta en kobold på ett klippsprång i Kolmården, och har till sin hjälp en pilbåge. Idag är det bitande kallt och kobolden ylar på ett avstånd av 100 m; Lego-Lars får den objektiva svårighetsgraden svår. Han är dock väldigt snuvig av sig för dagen, ögonen tåras och näsan kliar; den subjektiva svårighetsgraden blir -2. Lego-Lars har 7 i Skjuta pilbåge och ska därför slå minst två av de tre tärningarna under 5. De visar 2, 3 och 2 - han lyckas träffa och ylandet upphör.
Så, systemet klart. Men det finns några problem. Till att börja med, så har jag inte kommit fram till någon bra definition av vad som kännetecknar en objektiv och en subjektiv svårighetsgrad, vilket skapat problem när man ska ställa upp någon slags utgångspunkt för "det normala". Vad räknas solen i ögonen som till exempel, eller ett kikarsikte på geväret?
Sedan, så har jag upptäckt att denna särskiljning inte visar sig speciellt tydligt när man väl slår tärningarna under spel, man höftar hellre till "ah, det känns ganska svårt - medel -3" än börja fundera på vad som kan räknas till de olika svårighetsgraderna.
Vidare uppstår då och då lägen där man känner att "fasiken, det här måste ju vara svårare än svår, men hur?" Oftast innebär det att jag dragit från lite extra på färdighetsvärdet, men då är jag helt plötstligt inne och bryter mot svårighetsuppdelningen - ösregnet blev helt plötsligt något subjektivt. Eller? På liknande sätt känns de tre objektiva graderna rätt grovhuggna och små ändringar är svåra att påvisa.
Sammanfattningsvis:
- är det en vettig uppdelning att skilja på svårigheter på detta sätt?
- är det en vettig uppdelning jag har gjort med att sätta de två typerna på de platser de nu har i systemet? Finns det några alternativ?
- finns det några uppenbara luckor i mekaniken? Ser ni någon lösning?
Tacksam för alla svar.
Systemet är uppbyggt på att 3T10 slås, där var och en av tärningarna ska komma under färdighetsvärdet för att den ska räknas som lyckad. Färdighetsvärdet sträcker sig rätt naturligt mellan 1 och 10. Hittills inget krångel.
När vi vill slänga in olika faktorer som påverkar handlingen, svårighetsgrader, så har jag utgått från att baka in två olika synsätt på detta fenomen samtidigt: de som kan se som objektiva och de som kan ses som subjektiva, eller med andra ord, de utanför respektive innanför personen.
Objektiva svårigheter gäller alla som ska utföra samma handling och är till exempel:
- orchen är 150 meter bort
- spöket är långsamt
- det regnar
- du saknar en lagom stor skiftnyckel till motorrenoveringen
Subjektiva svårigheter kan ses som en förlängning av en persons egenskaper och kan vara att du...
- vill hämnas på alla orcher
- är rädd för spöken
- har ett elakt sår i handen
- är för liten för att sitta säkert i bergochdalbanan
I nuläget löses de olika svårigheterna genom att de objektiva talar om hur många av de tre tärningarna som ska vara lyckade; lätt svårighetsgrad ger en, medel två och svår tre. Den subjektiva svårighetsgraden bestämmer hur färdighetsvärdet ändras genom en plus- eller minusmodifikation i storleksordningen 0 till 5.
Exempel: Lego-Lars ska skjuta en kobold på ett klippsprång i Kolmården, och har till sin hjälp en pilbåge. Idag är det bitande kallt och kobolden ylar på ett avstånd av 100 m; Lego-Lars får den objektiva svårighetsgraden svår. Han är dock väldigt snuvig av sig för dagen, ögonen tåras och näsan kliar; den subjektiva svårighetsgraden blir -2. Lego-Lars har 7 i Skjuta pilbåge och ska därför slå minst två av de tre tärningarna under 5. De visar 2, 3 och 2 - han lyckas träffa och ylandet upphör.
Så, systemet klart. Men det finns några problem. Till att börja med, så har jag inte kommit fram till någon bra definition av vad som kännetecknar en objektiv och en subjektiv svårighetsgrad, vilket skapat problem när man ska ställa upp någon slags utgångspunkt för "det normala". Vad räknas solen i ögonen som till exempel, eller ett kikarsikte på geväret?
Sedan, så har jag upptäckt att denna särskiljning inte visar sig speciellt tydligt när man väl slår tärningarna under spel, man höftar hellre till "ah, det känns ganska svårt - medel -3" än börja fundera på vad som kan räknas till de olika svårighetsgraderna.
Vidare uppstår då och då lägen där man känner att "fasiken, det här måste ju vara svårare än svår, men hur?" Oftast innebär det att jag dragit från lite extra på färdighetsvärdet, men då är jag helt plötstligt inne och bryter mot svårighetsuppdelningen - ösregnet blev helt plötsligt något subjektivt. Eller? På liknande sätt känns de tre objektiva graderna rätt grovhuggna och små ändringar är svåra att påvisa.
Sammanfattningsvis:
- är det en vettig uppdelning att skilja på svårigheter på detta sätt?
- är det en vettig uppdelning jag har gjort med att sätta de två typerna på de platser de nu har i systemet? Finns det några alternativ?
- finns det några uppenbara luckor i mekaniken? Ser ni någon lösning?
Tacksam för alla svar.