Nekromanti Demoner

[Mörker]

Ja, som titeln antyder tänkte jag att vi kanske kunde försöka få en överblick över vad en demon kan vara; så kanske kan ni fundera lite över de här frågorna och kanske skriva ned era egna visioner av vad en demon är...

: Vad är en demon? Ser ni dem som fysiska varelser eller helt enkelt som andar eller dylikt?
: Vilka krafter har demoner? Det hela beror ju även på föregående fråga.
: Hur vill ni se demonerna; presentera era bästa idéer.

Tack på förhand,
och ursäkta ifall det här inlägget är helt ur-sjukt; jag har så fruktansvärt mycket i huvudet, är trött och känner mig riktigt dålig mentalt sett...

 

[Johan K]

Vad är en demon? Ser ni dem som fysiska varelser eller helt enkelt som andar eller dylikt?

Jag ser dem som fysiska varelser, helt klart. Känns som det passar "bättre" eller hur nu man ska säga.

Vilka krafter har demoner? Det hela beror ju även på föregående fråga.

Tjaa, vad ska man säga... Klart att de ska vara ganska kraftfulla varelser, med allt vad det innebär med krafter & sådant..

/ Johan K, som heller inte är allt för pigg nu...

 

[trinker]

- tycker till på mycket länge

<center> Demoner </center>

Det finns två typer av demoner för mig och det är den fysiska demonen och den andelikna demonen.

Den fysiska - Är en enorm mördarmaskin som skickas ut från gudar i stora slag. Jag tycker inte demoner behöver tillhöra den "onda" sidan utan det ska finnas demoner från alla sidor. Den är en stark, rå och snabb. Men den behöver inte ha någon mästare utan kan ha rymt.

Den andelikna - Den här demontypen är extremt inteligent och kommer i drömmar. Och där igenom tar den sig in i drömmarens kropp och knuffar kroppensägare åt sidan för att bli ny ägare av kroppen. Kroppens riktiga ägare finns fortfarande i kroppen fast håls i ett järngrepp och ser allt som demon gör man kan inte göra något åt det.

Alltså är båda mina demontyper allmänt evil fast på olika sätt tror jag

 

[Storuggla]

": Vad är en demon? Ser ni dem som fysiska varelser eller helt enkelt som andar eller dylikt?
: Vilka krafter har demoner? Det hela beror ju även på föregående fråga.
: Hur vill ni se demonerna; presentera era bästa idéer."

Jag prenumerar på Unknown Armies version av demoner. En demon är inte en demon som vi känner till dem i populärkulturen utan egentligen bara själar som inte gått vidare till vad som nu väntar efter döden utan hänger kvar av olika anledningar. Och deras enda vilja är att ha en kropp igen och göra det de brinner för – vilket kan vara allt ifrån Taco Bell, seriemörda, kolla att huset demonen byggde medan han var i livet fortfarande står upp, trainspotting, antikmässor, äta sushi, sex, vad som helst. Så de ljuger, hotar och skräms för att kunna besätta folk (speciellt folk som tror de frammanar Zuul, typ). Folk som varit besatta brukar vakna upp med en udda smak i munnen, omgivna av Big Mac-omslagspapper eller i ett annat län, som exempel.
Skräckexemplet är killen som vaknade upp med en massa tomma pillerburkar omkring sig och en lapp på bröstkorgen där det stog "Jag tog gift medan jag hade kontrollen, åkalla mig igen så vi kan diskutera en deal som är fördelaktig för oss båda.".
Varför åkallar folk demoner då? Dels av okunskap, men de kan också en massa om the Invisible Clergy som kan vara bra att veta i UA's setting


Storuggla, sänker priset på rakblad

 

[Rising]

Det är ju lite olika från spel till spel, men helst ser jag demoner som en sorts medvetanden. De har inte fötts med ett särskilt utseende, utan deras fysiska kropp blir en manifestation av deras inre natur. (Eller så besätter de någon/något som är nära besläktat med dem.)

Allra helst så vill jag att demonerna saknar självdistans på så vis att de verkligen lever ut sin natur till max. Arroganta demoner blir så högmodiga att de blir enkla att lura, självdestruktiva demoner tynger ned sig själva med helt vansinniga kval, och sorglösa demoner blir helt främmande för alla former av allvar och ansvar.

Jag är särskilt förtjust i fåfänga demoner som väljer sensationellt extravaganta utseenden; guldbroderade sammetsdräkter, långa blanksvarta korpvingar, två par enorma bladguldövertäckta krumhorn, bjällror, plymer, broscher, smycken och massor med krusiduller. De dödar sina undersåtar utan samvetskval om de blott tror sig kunna vinna i anseende och högaktning genom att göra så. De går dock att manipulera genom smicker eller genom att man utnyttjar deras högmod.

Överhuvudtaget så gillar jag när bekämpandet av en demon övergår vanliga rollspelsutmaningar: Det är inte en fråga om att ha bra stridskunskaper (såsom mot troll), rätt utrustning (såsom mot vampyrer) eller rätt taktik (såsom mot flygande monster), utan det bör snarare handla om en sorts induktiv logik; ett inkännande, för att man ska kunna slå dem. Genom att titta på demonen, lyssna på demonen och försöka förstå demonen så kan man förhoppningsvis gissa sig till dess inre natur. Då kan man räkna ut vad den egentligen är ute efter, eller vilken relation den har med demonologen som hämtat hit den till vår värld. Jag har spelat några äventyr där det handlat om att bryta det bandet; så att man kan vända demonen mot demonologen och låta den få återvända till sin värld efter att ha dödat sin härskare.

Så... demoner för mig är det perfekta verktyget för den sortens induktiva rollspelsutmaningar; med demonerna så kan jag ge så finurliga ledtrådar som möjligt, eller bli glatt förvånad när spelarna kommer på en snillrikare lösning än de jag tänkt på.

När det gäller demonernas krafter så låter jag dem representera demonens personlighet. En explosiv, hetlevrad demon kan mycket gärna få blåsa eld eller liknande, medan en trög och primitiv demon kan få ha tjock pansarhud eller någon form av osårbarhet. Demonens förmåga är en extra ledtråd, alltså.

 

[Pom]

"Demon" är ett sådant där praktiskt begrepp, lite som "alv", "troll" eller "magi". Det kan fyllas med nästan precis vad som helst. Men i många sammanhang har för mig demoner dessa tre egenskaper:
1: De hör hemma i en annan värld än vår.
2: De vill gärna komma till vår värld.
3: Vår värld påverkas negativt av demonisk närvaro.

Sedan använder jag ofta demoner som den onda halvan av dualistiska metafysiker.

 

[Nightowl]

Jag anser mig inte ha någon uttömmande definition på vad en demon är - jag tror inte de existerar i verkligheten, så de är väl vad påhittaren anser lämpligt.

Några uppskattade demoner kan jag dock leverera:
Elric!/Stormbringer: Eftersom den "högre" magin i de här spelen i stort sett går ut på att frammana demoner som antingen levander verktyg eller bundsförvanter. Det blir ganska ball när varenda trollformel är en SLP som man måste käfta med.

Agone: Ett spel där demoner liknar den traditionella bilden av behornade killar som bor i ett "helvete"... fast inte riktigt. Demonerna är en förvisad grupp av väsenden som bor i Abyss, som rent fysiskt ligger nere i underjorden. Det är en mörk, kuslig, och framförallt fruktansvärt TRIST plats. Demoner är därför själaglada när de blir frammanade; de vet att magikern är tvungna att GE dem något för att få hjälp av dem, och det finns så mycket SKOJ i det dödligas värld. Demoner är inte onda per se - det finns genuin ondska i Agones värld, men demonerna är inte nödvändigtvis på dess sida. Däremot har de överhuvudtaget inga hämningar, och det demonerna begär i lön är därför ofta saker som får de dödliga att rysa ("jag undrar hur knaperstekt spädbarn smakar, EGENTLIGEN?"). Demonologi är inte så mycket magi som ett intrikat system av sedvänjor för när demoner får lämna Abyss; det finns bokstavliga "djävulsadvokater" som utses av Abyss bland mer städade och pålitliga demonologer, och håller koll på att saker och ting går Rätt till (dvs att Abyss härskare inte blir arga och stoppar det lukrativa demonflödet).

Lace&Steel: I L&S skiljer man på "djävlar" och "demoner". Djävlar är fallna änglar, Satan & Co; de är transcendenta frestare och illvilliga naturmakter som dyker upp både historier, och, faktiskt, i spelets verklighet. Demoner, däremot, är människors onda sidor. En demonolog lär sig att manifestera den där sidan som en massa av virvlande svart slemkött, med drag av benrangel, drakar, djävlar, insekter... whatever, de uppenbarar ens inre kloak av elände, och ser ut därefter. De är mäktiga väsenden, nästan helt osårbara, och bra att ha som mördare, tjuvar, spioner, grovarbetare och dylikt. L&S mäter rollpersonernas förhållande till andra personer genom "Ties", och ju mer Ties man har som består av hat, fruktan, avund och andra negativa känslor, desto mäktigare blir ens demon. Det här har nackdelen att om man skickar ut sin demon att mörda sin rival om den väna fröken Antoinettes gunst, så blir demonen svagare när man väl slagit ihjäl honom... Demonologer lär sig att odla sitt har och förakt för andra människor för att hålla sina demoner starka.

Ars Magica: Demoner är främst inspirerade av genuina medeltida sådana. Deras främsta intresse är att få människor att synda utan att göra bot eller bättring; då hamnar de i helvetet och så får de tortera deras själar i evighet. Mer fysiskt otyg får de flesta människor att springa in i kyrkans famn och så var flera månaders arbete förstört! Därför är de subtila luringar.

Erik

 

[Ulfgeir]

Hmm, jag ser demoner dels som en sorts ickekroppslig energi av ren kaos (eller även ordning om vi skall ha en god motpart). Den är den typen som tar och besätter en individ. Men det finns även rent fysiska varelser med.

Vilka krafter de har beror ju på vilken typ de är, och följaktligen deras syfte. Så någon som skall förföra en individ (som en Succubus) är ju naturligtvis väldigt vackra. Den ickekropsliga varianten är ju då mer eller mindre omöjlig att förstöra annat än genom magi. Visst du kan skada värdkroppen, men so what.

Så jag vill se otroligt vacka succubi enligt sådan modell som Ackegår ritar ibland, och sedan stora elaka saker som har som enda syfte att slita fienderna i små bitar. Naturligtvis kan man ju ha små impliknande varelser för hushållsarbetet.

/Ulfgeir

 

[Staffan]

Jag är lite småförtjust i Exalteds demoner. I Exalted är demonerna indelade i tre cirklar, där första cirkeln är mesigast och tredje tuffast. Tredje cirkelns demoner är delar av Yoziernas själar, alltså urgudarna som blivit besegrade och tvingats svära vid sina namn att hålla sig i demonvärlden. Andra cirkelns demoner är i sin tur delar av tredje cirkelns demoners själar, medan första cirkelns demoner är "barn" till andra cirkelns demoner (den exakta metoden för tillverkning varierar). Andra och tredje cirkelns demoner är unika, medan första cirkelns demoner är "massproducerade."

Att frammana demoner är rätt vanligt bland de som har tillgång till Sorcery, i alla fall första cirkelns demoner. Till skillnad från många andra spel så är inte demonologi så där vansinnigt farligt - livet i demonvärlden är inte så värst skoj, så en första cirkelns demon tycker att det är rätt skönt att slippa det ett tag. Om man bara lyckas binda demonen så är den tvungen att följa både den direkta betydelsen och andemeningen i ens order - så om man beordrar den att skydda en från skada så reagerar den inte med att flyga iväg med en till en bergstopp, utan leker i stället livvakt. Dock så är det en bra idé att vara lite försiktig med ordergivningen ändå: om man säger till demonen att slå ihjäl alla som inte är en själv som försöker ta sig in någonstans så gör den det, även om de som försöker ta sig in är ens polare. Detta gäller främst första cirkelns demoner, andra och tredje cirkeln tenderar att vara lite elakare eftersom det är ens föregångare nån gång i urtiden som sett till att de är instängda i demonvärlden.

Till sin natur är demoner i Skapelsen andliga. Det innebär att de måste använda magi för att ta fysisk form, dock en form av magi som är ganska lättillgänglig (alla publicerade demoner kan den). Vissa demoner föredrar till och med fysisk form. En annan intressant detalj med demoner är att andra och tredje cirkelns demoner, i egenskap av delar av urgudarna, står utanför Ödet och därför kan ställa till med en hel del fuffens om de kommer loss i skapelsen.

 

[Jade]

I mitt huvud har jag alltid sett demoner som först och främst "utomvärldsliga" varelser (kanske flyter de runt på ett astralplan någonstans, eller eldar på för fullt i "helvetet")... MEN, de (ett flertal av dem i varje fall) är kraftfulla nog att manifestera sig fysiskt i världen, om tillfälle ges. För de behöver någon form av lucka in i vår värld... Vilken kanske består av en dumdristig typ som utför en demonåkallan eller kanske genom någon händelse som öppnar upp en reva mellan vår verklighet och andra verkligheter...

Om en demon inte är kraftfull nog att manifestera sig i vår värld kan de ibland fortfarande påverka den... Kanske genom att förvrida folks drömmar (mardrömmar någon?), att viska saker i deras öron, att plantera främmande tankar i folks medvetanden och sådana saker. Att under en längre tid utsätta någon för utdragen psykisk tortyr är INTE något vackert (men mycket väl en favorithobby för en del demoner)...

Sedan ser jag ofta demoner som väldigt, hm, "tydliga" karaktärer. De har ett par väldigt utpräglade drag som färgar hela deras personlighet. En demon kanske lever för att driva folk till vansinne, och ser ut och agerar därefter. En annan demon kanske existerar för att sprida sjukdomar, och ser då ut och agerar därefter. En demons eventuella krafter och förmågor är då tätt sammankopplade till dess grundläggande natur.

Så, en demon vars hela existens går ut på att strimla folk på bästa sätt har troligen en "kropp" byggd för att strimla folk... Vassa kanter, svärdsliknande klingor istället för klor, snabba refelxer och så vidare... En pyroman-demon har då självklart en brinnande uppenbarelse... Exempelvis.

Tilläggas bör att demoner är väldigt mäktiga ting, de har trots allt makten att skapa sig en fysisk kropp av i stort sett ingenting (när de manifesterar sig i vår värld). Dessutom är de inte sällan listiga och fungerar inte alls mentalt på samma sätt som vi vanliga dödliga.

En annan sak som jag vill påpeka är det här med demoners "ondska"... Så som jag ser det är de inte onda av naturen, det är bara det att deras natur och personlighet ofta gör att de betraktas som onda av allt och alla... Bara för att vi råkar betrakta psykisk tortyr som något ont behöver det inte betyda att det är det? Eller? (Öhm... vi kanske ska bortse frånh ela det här stycket.... )

Aja... Det här var min bild av demoner i stort.... Intresseklubben kan nu upphöra med sitt antecknande.

 

[DODswe4]

Demoner är en form av Mördröms bästar. Dom har många olika förmågor. Det finns inte något specielt sätt dom ska vara men dom ska vara fysiska tycker jag

 

[Troberg]

Farliga, men samtidigt förföriska. Kaotiska, det finns inte två demoner som är lika. Deras fysiska form är inte fast, de kan själva välja vilken skepnad de vill uppträda i och brukar välja någon som de tror deras offer finner mest skrämmande/motbjudande, även om de normalt sett har vissa favoriter eller teman. De är bundna av naturlagar, men dessa lagar överensstämmer bara delvis med våra.

De köpslår gärna om makt, rikedom, långt liv och så vidare, alltid med någon lömsk twist. Det krävs mycket av en som vill förhandla med en demon. Han måste skydda sig, annars tar demonen honom (vilket kan variera med demonen, allt från att bli uppäten, söndesliten, driven galen, torterad, fängslad med demonen gör något av ovanstående med de som demonologen bryr sig om osv). Han måste vara en slug och kunnig förhandlare, demonen kan be om något till synes harmlöst eller värdelöst bara för att locka honom ur skyddscirkeln, demonen kan via sluga formuleringar förefalla lova en sak men egentligen lova något helt annat.

En sak är säker, oavsett om man lyckas förhandla med demonen eller inte så går man inte oförändrad genom upplevelsen.

Ni som läst Grail av Harlan Ellison vet ungefär vad jag menar.

 

[Muggas]

Hmm, intressant tolkning. Just nu är jag också inne på den linjen, med demoner som kroppslösa väsen, desperat sökande efter en värdkropp. Mina demoner är dock manifestationer av människors destruktiva känslor och om de besätter en kropp förvrids denne för att passa demonens personlighet, även om drag av den urprungliga personen dröjer sig kvar.

Skräckexemplet är killen som vaknade upp med en massa tomma pillerburkar omkring sig och en lapp på bröstkorgen där det stog "Jag tog gift medan jag hade kontrollen, åkalla mig igen så vi kan diskutera en deal som är fördelaktig för oss båda.".

Sådana här situationer är betydligt mer otäcka än direktkonfrontationer med en "fysisk" demon...

 

[Honken]

Demoner är en benämning folk använder på saker de inte kan förklara på annat sätt. I äldre tider var ett sätt att förklara sinnesförvirring och sinnessjukdom. Jag tycker nog inte demoner är en speciell varelse. Det har hänt att mina spelare kallat vissa kreatur för demoner därför de inte vetat vad det varit. Jag tycker inte man ska begränsa begreppet demoner med att de ser ut på ett visst sätt eller agerar på ett visst sätt. De enda gemensamma är nog att de tillför någonting som i slutändan inte medför något gott.

/Honken

 

[Mörker]

Nu när jag precis ätit (mat), inte mår oerhört dåligt och har klarat av en relativt krävande dag tänkte jag framföra mina egna åsikter.
Helst ser jag demoner som en varelse; besättarförmågan är inget för mig, dock ser jag gärna att de har förmåga att manipulera de dödligas tankar och åsikter. Men just att besätta har jag lite svårt med, såväl som de stora, monstruöst starka och dexteriösa mördarmaskinerna som tydligen skall kallas demoner.
Men jag har behov av att veta era åsikter då jag nu skriver ett Indierollspel med en mörk fantasy sättning med mycket ockult berikning.