Nekromanti Den främsta utvecklingen sedan drakar och demoner

[Cybot]

Genre är typen av berättelser som vi spelar, settingen är den fond som vi placerar dem framför.

Jo. Jag håller med.

Om vi definierar Genre och Setting så så skulle jag säga att det är svårt (och inte värt det) att spela samma system cross-genre om det inte finns mycket överlappning. Setting är vanligtvis ett mindre problem, och om setting en antingen är generisk eller om systemet är modulärt så är settingproblem vanligtvis överkommliga.

 

[Krille]

Det främsta som hänt på designfronten är något som inte har att göra med design alls, utan teknik: Print on Demand (POD).

Nära besläktat: desktop publishing (som i princip är PODs förutsättning).

 

[Möller]

Genre är typen av berättelser som vi spelar, settingen är den fond som vi placerar dem framför.

Jo. Jag håller med.

Om vi definierar Genre och Setting så så skulle jag säga att det är svårt (och inte värt det) att spela samma system cross-genre om det inte finns mycket överlappning. Setting är vanligtvis ett mindre problem, och om setting en antingen är generisk eller om systemet är modulärt så är settingproblem vanligtvis överkommliga.

Ja.

Jag är normalt en opponent av BRP, dels för att jag likt krank anser att BRP-spel, oavsett allt egentligen, urartar till äventyrande (en genre). Men det är en hårddragning.

Ta Drakar och Demoner 6:R, Riotminds andra grundbok i DoD och det rollspel min karriär började med. Det är ett rätt klassikt BRP-spel i vilket man spelar äventyrare i fantasy-miljö. Mina spelsessioner i det såg, helt ärligt, ut såhär:

Ni sitter på ett världshus. En trollkarl med grått skägg kommer in och ger er en skattkarta. Ni ska resa en bit och döda trollen som vaktar skatten.

Men, jag vill kanske köra Cyperpunk. Så jag byter ut färdigheten Rida mot Fordon osv. Jag slänger ut reglerna för Magi och Relgion, istället stoppar jag in en lång lista med cybernetik. Ändrar vapenlistan. Kanske förmågor att använda i virtuell verklighet. Klart.

Om äventyret blir ...

Ni sitter på en kantin. En företagsledare med röd mohikan-frilla kommer in och ger er en karta till en värdefull server-del. Ni ska ta tunnelbannan en bit och döda cyborgerna som vaktar serverdelen.

... så har jag inte bytt genre. Det är fortfarande äventyrande.

Men går det att byta genre men behålla min DoD-grund då? Ja. Spelledaren skulle kunna göra detta utan något somhelst stöd i reglerna. Skapa en berättelse där företag är onda men oundvikliga. Där cybernetik tar i från dig din mänsklighet. Där du blir beroende av virtual reality.

Det är inte att arbeta mot reglerna, tycker jag. Bara att reglerna inte hjälper till. Och de flesta spelledare skulle nog behöva lite stöd från reglerna för att det inte ska bli äventyrande.

(som ett exempel; kanske ha ett värde i mänsklighet som sänks när du skaffar cybernetik. Sånt skapar genre)

Ursäkta om jag svamlar, jag behövde skriva av mig lite =)

 

[krank]

Men går det att byta genre men behålla min DoD-grund då? Ja. Spelledaren skulle kunna göra detta utan något somhelst stöd i reglerna. Skapa en berättelse där företag är onda men oundvikliga. Där cybernetik tar i från dig din mänsklighet. Där du blir beroende av virtual reality.

Det är inte att arbeta mot reglerna, tycker jag. Bara att reglerna inte hjälper till. Och de flesta spelledare skulle nog behöva lite stöd från reglerna för att det inte ska bli äventyrande.

Jag vill förresten flagga för att det inte bara handlar om de mekaniska reglerna, utan även om hur världen presenteras, hur exempeläventyret ser ut och så vidare. Allt från stämningstexter till kartor bidrar till att tala om något om hur ett spel är tänkt att spelas... Tänker jag.

Jag skulle till exempel absolut kunna tänka mig ett BRP-regelsystem i grund, utan mer anpassning än det absolut minsta lilla, men som innehöll tydliga exempel för hur man till exempel som SL planerar cyberthriller/heistuppdrag. Och med en fast uppdragsgivare kan hela anlutas på mörk krog"-grejen trappas ned också.

Eller för den delen; bygg en spelvärld där rollpersonerna ges både konkreta mål och vägar till målen; säg en setting där rollpersonerna spelar ädlingar som alla på ett eller annat sätt vill bli kalif istället för kalifen (eller något liknande) och där settingen också talar om lite olika vägar att nå dit, etc. Plötsligt kan vi ha palatsintriger - men med BRP som grund.


Men, det här - att spelarna ska spela ädlingar med mål, eller att SL ska förbereda heists - kan man ju såklart också se som regler. Det är också en stor grej, tycker jag, som rollspelsteoretikerna tillfört. Att man inte bara ser mekaniken som regler, utan att regelbegreppet kan och bör göras större. Att det är en regel att man har en SL, till exempel.

 

[RasmusL]

System does matter, och system är inte bara de mekaniska reglerna, procedurerna eller den skrivna texten; det är allt som händer runt spelbordet! Analysen av vad som händer i interaktionen mellan deltagare under spel, det är ballt. Jag diggar verkligen Rickard "Han"s texter och tankar om att rollspel är en konversation, tvärdisciplinella teorier och annat gött. Designing a session på story-games är ett bra exempel.

 

[Lupus Maximus]

Jag är normalt en opponent av BRP, dels för att jag likt krank anser att BRP-spel, oavsett allt egentligen, urartar till äventyrande (en genre). Men det är en hårddragning.

Ta Drakar och Demoner 6:R, Riotminds andra grundbok i DoD och det rollspel min karriär började med. Det är ett rätt klassikt BRP-spel i vilket man spelar äventyrare i fantasy-miljö. Mina spelsessioner i det såg, helt ärligt, ut såhär:

Ni sitter på ett världshus. En trollkarl med grått skägg kommer in och ger er en skattkarta. Ni ska resa en bit och döda trollen som vaktar skatten.

Men, jag vill kanske köra Cyperpunk. Så jag byter ut färdigheten Rida mot Fordon osv. Jag slänger ut reglerna för Magi och Relgion, istället stoppar jag in en lång lista med cybernetik. Ändrar vapenlistan. Kanske förmågor att använda i virtuell verklighet. Klart.

Om äventyret blir ...

Ni sitter på en kantin. En företagsledare med röd mohikan-frilla kommer in och ger er en karta till en värdefull server-del. Ni ska ta tunnelbannan en bit och döda cyborgerna som vaktar serverdelen.

... så har jag inte bytt genre. Det är fortfarande äventyrande.

Men det är inte BRP-systemets fel utan spelledarens, och möjligtvis BRP-implementationens fel som inte ger några andra uppslag i hur man kan hantera spelomgången.

Att BRP-liknande system används för uppdragsaktigt/målbaserat äventyrande för huvud taget är bara gammal hävd som lever kvar.

Det går lika bra att köra relationsdrama på ett fängelse med det. I alla fall så länge man har en primärt "simulationistisk" rollspelsstil.

Äventyr som börjar på ett värdhus/kantina/pub och man får ett uppdrag av någon har jag nog inte varit med om på de senaste 25 åren, om det inte varit någon form av humor.

 

[Tomatalven]

Jag gillar äventyr men inte BRP. Beror nog mest på dåliga erfarenheter av reglerna och att det är sån seg matte i det.

 

[krank]

Men det är inte BRP-systemets fel utan spelledarens, och möjligtvis BRP-implementationens fel som inte ger några andra uppslag i hur man kan hantera spelomgången.

Att BRP-liknande system används för uppdragsaktigt/målbaserat äventyrande för huvud taget är bara gammal hävd som lever kvar.

Det går lika bra att köra relationsdrama på ett fängelse med det. I alla fall så länge man har en primärt "simulationistisk" rollspelsstil.

Äventyr som börjar på ett värdhus/kantina/pub och man får ett uppdrag av någon har jag nog inte varit med om på de senaste 25 åren, om det inte varit någon form av humor.

Jag hävdar nog att det med största sannolikhet mer är något du och din spelgrupp tillför snarare än något som kommer från spelet som sådant.

Alltså, klart man kan spela det mesta med BRP. Men spelen så som de är skrivna, i 90% av fallen, visar sällan några riktiga alternativ till den sorts spelande Möller beskriver.

Det har inte i första hand med BRP som regelsystem (grundegenskaper-färdigheter-stridssystem) att göra, men väl hur resten av spelet är upplagt.

 

[CapnZapp]

Paranoia!

Det spelet var en revolution. I en tid när spelen gick mot mer och mer detaljerade regler och mer och mer "realism", så gjorde det spelet tvärtom. Man körde ett tokenkelt spelsystem, kastade ut realismen genom fönstret och sade "Nu ska vi ha sä jäkla kul att vi har skrattkramp i magen när vi är klara!".

Paranoia for the win!

 

[Lupus Maximus]

Men det är inte BRP-systemets fel utan spelledarens, och möjligtvis BRP-implementationens fel som inte ger några andra uppslag i hur man kan hantera spelomgången.

Att BRP-liknande system används för uppdragsaktigt/målbaserat äventyrande för huvud taget är bara gammal hävd som lever kvar.

Det går lika bra att köra relationsdrama på ett fängelse med det. I alla fall så länge man har en primärt "simulationistisk" rollspelsstil.

Äventyr som börjar på ett värdhus/kantina/pub och man får ett uppdrag av någon har jag nog inte varit med om på de senaste 25 åren, om det inte varit någon form av humor.

Jag hävdar nog att det med största sannolikhet mer är något du och din spelgrupp tillför snarare än något som kommer från spelet som sådant.

Alltså, klart man kan spela det mesta med BRP. Men spelen så som de är skrivna, i 90% av fallen, visar sällan några riktiga alternativ till den sorts spelande Möller beskriver.

Det har inte i första hand med BRP som regelsystem (grundegenskaper-färdigheter-stridssystem) att göra, men väl hur resten av spelet är upplagt.

Det var just det jag menade med BRP-implementationen i detta fall. Men var väl lite otydlig.

Ytterst få "tradrollspel" som jag har sett går in på hur man kan strukturera upp spelandet för huvud taget.

Få uppdrag->utför uppdrag är en enkel formel, och allt questande i dataspel har nog hjälpt till att nöta in det tänket. Kan tänka mig att många äventyrsmoduler följer det tänket också, men jag har nog inte köpt något färdigskrivet äventyr sedan "Ärans väg".

BRP har sina för och nackdelar, som alla andra system. Skall det få på skallen så är det bättre att det får det av anledningar det förtjänar

Där är något som går tillbaka till ursprungsinlägget. Det viktigaste jag anser har hänt är inte rollspelsdesign per se, utan vår möjlighet att kunna sprida tankar via nätet. Utan t.ex. den här tråden skulle jag nog själv inte reflekterat över hur dåligt många spel är på att ta upp alternativa sätt att skapa äventyr/berättelser.

 

[God45]

System does matter, och system är inte bara de mekaniska reglerna, procedurerna eller den skrivna texten; det är allt som händer runt spelbordet! Analysen av vad som händer i interaktionen mellan deltagare under spel, det är ballt. Jag diggar verkligen Rickard "Han"s texter och tankar om att rollspel är en konversation, tvärdisciplinella teorier och annat gött. Designing a session på story-games är ett bra exempel.

Jag gillar den här artikeln om det här ämnet: Talent is an actual thing and you have it

 

[Mogger]

Choice of drawing device does matter

 

[Möller]

Men det är inte BRP-systemets fel utan spelledarens, och möjligtvis BRP-implementationens fel som inte ger några andra uppslag i hur man kan hantera spelomgången.

Jag sa ju precis att BRP inte omöjliggör annat än äventyrande men att det är upp till spelledaren att skapa annat än äventyrande.

Att BRP-liknande system används för uppdragsaktigt/målbaserat äventyrande för huvud taget är bara gammal hävd som lever kvar.

Det går lika bra att köra relationsdrama på ett fängelse med det. I alla fall så länge man har en primärt "simulationistisk" rollspelsstil.

Det vore roligt att testa. Sticka BRP-grundboken från Chaosium i två till rollspel helt obekanta grupper och se vad de spelar =)

Det sagt så simulerar ju BRP, åtminstone som jag är van vid det i framförallt DoD, inte äventyrande så mycket heller. Stödet för utmattning och vildmarkliv är närmast obefintligt. Någon form av regelabstraktion av gåtor (som är vanligt i epos där hjältar ger sig ut på äventyr) har jag aldrig sett. Viljestyrka, att äventyraren samlar sig inför en ovanligt svår utmaning finns egentligen inte. Liksom nyfikenhet. Jo, jag menar att dessa saker skulle kunna finnas som simulerande regler, grundegenskaper etc.

Jag tror att »äventyrande«, enkla hjältar som ger sig ut och slåss mot faror i jakt på skatter, är den berättelse-stil folk defaultar till när de inte har något annat att gå på. Särskilt när en svärdssvingande person får illustrera spelet. Och BRP brukar, allt som oftast, inte peka folk i någon annan riktning.

 

[Lupus Maximus]

Jag sa ju precis att BRP inte omöjliggör annat än äventyrande men att det är upp till spelledaren att skapa annat än äventyrande.

Den här biten föll bort från ur min skall från jag läste tills jag skrev klart mitt inlägg. Mitt misstag.

Det är inte att arbeta mot reglerna, tycker jag. Bara att reglerna inte hjälper till. Och de flesta spelledare skulle nog behöva lite stöd från reglerna för att det inte ska bli äventyrande.

T.ex. WEG's D6 Star Wars hade några sidor med äventyrsidéer, där varje beskrevs kort på ca en sida, och jag har sett andra med korta äventyrsfrön. Nu var väll Star Wars huvudsakligen "utför uppdrag åt alliansen", men några sådana skulle nog helt klart vara till hjälp att få lite nya idéer.

Det vore roligt att testa. Sticka BRP-grundboken från Chaosium i två till rollspel helt obekanta grupper och se vad de spelar =)

Skulle vara ett klart intressant experiment. Min gissning är att om de inte har haft någon som helst kontakt med papper-och-pennarollspelande innan, då kommer det bli World of Warcraft, Skyrim, GTA eller något annat spel som de kommer få sin inspiration från.

Det sagt så simulerar ju BRP, åtminstone som jag är van vid det i framförallt DoD, inte äventyrande så mycket heller. Stödet för utmattning och vildmarkliv är närmast obefintligt. Någon form av regelabstraktion av gåtor (som är vanligt i epos där hjältar ger sig ut på äventyr) har jag aldrig sett. Viljestyrka, att äventyraren samlar sig inför en ovanligt svår utmaning finns egentligen inte. Liksom nyfikenhet. Jo, jag menar att dessa saker skulle kunna finnas som simulerande regler, grundegenskaper etc.

Jag har för mig att det fanns någon form av utmattning i DoD:Expert, men det var så pass länge sedan jag körde eller spelade i en icke-söndermoddad version... Sedan finns det en del färdigheter som har med vildmarksliv att göra. Men det är möjligt att man behöver applicera en del egen kunskap av vildmark.

Just viljestyrka brukade vi knyta till PSY, och nyfikenhet brukade hanteras som ett rent beskrivet karaktärsdrag. Men BRP, som jag ser det, är rätt mycket "some assembly may be required" och "do it yourself" (kanske finns en anledning till varför de flesta rollspelarna jag kände på 80-talet blev tekniker i någon form...)

Jag tror att »äventyrande«, enkla hjältar som ger sig ut och slåss mot faror i jakt på skatter, är den berättelse-stil folk defaultar till när de inte har något annat att gå på. Särskilt när en svärdssvingande person får illustrera spelet. Och BRP brukar, allt som oftast, inte peka folk i någon annan riktning.

Håller helt och hållet med.