Nekromanti Descent - är det som rollspel fast ändå inte?

[Sodivra]

Man kan dessutom HELT skippa rollspels-biten av det och bara spela det som ett bättre brädspel med många fler möjligheter.

Ibland kanske man inte vill ha "många möjligheter"?

Då finns alltid Snakes&Ladders.

Teater med manus!

 

[Vimes]

Alltså, för det första tycker jag det är lite problematiskt att överföra retoriska figurer till resonemang över huvud. Och just "synekdoke" lämpar sig extra dåligt att överföras på detta vis. Det Recca gjorde var ju att ge din definition av rollspel, och bara för att någon tycker att hennes definition av spelledarens roll bara är "en del" gör det ju inte hennes uttalande synekdokiskt. Hon låter ju inte en del representera helheten.

 

[RasmusL]

Alltså, för det första tycker jag det är lite problematiskt att överföra retoriska figurer till resonemang över huvud. Och just "synekdoke" lämpar sig extra dåligt att överföras på detta vis. Det Recca gjorde var ju att ge din definition av rollspel, och bara för att någon tycker att hennes definition av spelledarens roll bara är "en del" gör det ju inte hennes uttalande synekdokiskt. Hon låter ju inte en del representera helheten.

Jag står absolut fast vid min ståndpunkt. "Rollspel är inte X" där X är en del av rollspel innebär i mina ögon att en "del av rollspel" har använts för att ge betydelse åt "rollspel". Men nu släpper jag det här, vi är uppenbarligen inte överens om ordets betydelse.

 

[lasergreger]

Ibland kanske man inte vill ha "många möjligheter"?

Då skippar man dem man inte vill ha? Jag tror nog att i de flesta fall är det bättre och enklare att kunna välja bort, än lägga till.

//Krank, som kräks lite i munnen varje gång nån talar om vad som är "riktigt rollspel"

+1

 

[krank]

Då skippar man dem man inte vill ha? Jag tror nog att i de flesta fall är det bättre och enklare att kunna välja bort, än lägga till.

Mja, om jag ska ge ett exempel: Descent kan man plocka upp och spela förhållandevis fort. Rollpersonerna är färdigskapade.

Ska man ha färdigskapade rollpersoner i D&D4e måste någon (SL?) skapa dem innan. Och då är det plötsligt inte lika enkelt...

Samma sak med abilities öht. I Descent är det enkelt; det mesta står på kortet. Ska du ha kort till D&D4e måste du krångla fram dem själv, antingen via Character Buildern eller på annat sätt.

Visst kan man göra 4e enklare, men jag gillar Descent också. Jag tycker att båda har existensberättigande.

 

[lasergreger]

Visst kan man göra 4e enklare, men jag gillar Descent också. Jag tycker att båda har existensberättigande.

Ja precis som på fråga "vad är rollspel?" så måste man svara på denna med det enda svaret (imho) "det beror på vem du är".

JAG skulle aldrig välja Descent över D&D4, men Linda eller Peter (gröna i spelträsket) som står på den lokala spelaffären skulle kanske (och förmodligen) det.

 

[Vitulv]

NEJ. Inte ett rollspel.

Descent är kul! Men i rollspel så tävlar inte spelledaren mot spelarna utan alla ska ha lika kul på samma villkor. I Descent så är spelledaren en ondskefull Overlord som ska försöka döda spelarnas karaktärer så snabbt och effektivt som möjligt. Det är jätteroligt att vara overlord och försöka döda spelarna, men det är verkligen inget rollspel.

Det här är en spännande reaktion, eftersom om Recca har rätt i det hon säger så spelar jag inte rollspel, tvärtemot vad jag själv trodde! När jag spelleder ser jag det som min uppgift att inom reglernas gränser försöka ha ihjäl spelarnas rollpersoner. Vi spelar i fantasymiljö, och då löses många konflikter i spelet med våld, dvs. att rollpersonerna måste besegra monstret/skurken i strid.

Min roll som spelledare i sådana lägen är att "spela" monstren, och med hjälp av reglerna utgöra ett hinder för spelarnas framgång. Om jag då inte försökte döda rollpersonerna så ser jag inte riktigt poängen med alla monster (och framför allt inte alla regler för strid).

 

[Möller]

Off-spår om Arkham Horror

I Arkham Horror har alla karaktärer och så roterar man spelledarrollen.

Jag vet inte ens om jag tycker att det är en spelledarroll, faktiskt. Vi brukar oftast skita i att rotera den, och så delar vi upp det som ska göras beroende på vem som sitter närmast respektive korthög etc. Det är inte som att "spellederiet" överhuvudtaget inbegriper några val i det spelet. Såvitt jag märkt, alltså.

Hrrhm.

Har vi inte blivit bättre på att få roterande att fungera? Det är hursomhelst viktigt. Dels gör det spelet aningen mer varierat och svåröverblickat. Roterar man inte kan gruppens stridsmonster rensa upp gatorna för de andra om stridsmonstret är tidigt i ordningen, men inte vara lika effektiv vid en senare position.

Dels lägger expansionerna till saker som händer (ofta drabbar) förste spelaren, eller beslut som just förste spelaren ska ta.

 

[Möller]

Min uppfattning är att historien gick till ungefär såhär:
Uråldriga D&D -> dator-RPG som WoW och Diablo -> dungeoncrawl-brädspel som Descent. Det finns helt klart ett släktskap. Men det är nog egentligen inte det viktiga.

Om jag kan spela D&D4e som ett brädspel och Xperteleven som ett rollspel så nog kan väl Descent vara det man gör det till.

Jag betraktar mig som aningen rollspelsberoende. Jag får abstinens när jag inte får delta i historieberättande på ett tag. Descent, Arkham Horror och Mansions of Madness fungerar som substitut. Stillar begäret för ett tag. Ger mig en del av den helhetsupplevelse jag söker med det jag kallar rollspel. Som ett nikotinplåster för en rökare, gissar jag. Och inte är ett nikotinplåster samma sak som ett bloss för de flesta, men man kan ju suga på en pinne och låtsas.