Tar en ny tråd för att inte skräpa ned den andra.
Det kostar såklart massor av pengar att anlita illustratörer och redaktör och korrläsare och skribenter och layoutare och att trycka upp en massa böcker på ett riktigt tryckeri och sälja dem ute i handeln. Inget av detta är nödvändigt för en rollspelsproducent att göra. Många gör det, de vill skapa vackra kvalitetsprodukter och de vill sälja många exemplar av dem. Att skapa kvalitetsprodukter, själva boken, kostar en massa pengar, men ett rollspel är inte boken, det är dess regler, kanske dess text, och att skriva text kostar inget om du har en dator, eller till och med papper och penna. Du kan till och med bara memorera reglerna och berätta dem för dina kompisar.
I min del av hobbyn är stora proffslayoutade böcker med snygga illustrationer ganska ovanliga. Jag är med på att många gillar den delen, produktdelen, både som producenter och konsumenter, men den är ingalunda essentiell för att producera rollspel. Många av de spel som spelas mest i Indierummet har regler på en dubbelsidig A4. En del finns inte ens nedskrivna, för de är i speltestfasen. De är fortfarande rollspel, och för mig och många jag känner konkurrerar de utan problem ut DoD23. Får jag välja mellan att spela DoD23 eller @Murmelgnus Glöd och trauma, som mest existerar som några paragrafer råtext, så väljer jag det senare varje gång. Det ger mig en bättre upplevelse runt spelbordet. Alla illustrationer och fyrfärgstryck och skribenter och redaktörer gör DoD23 till en bättre produkt, men de gör det inte till ett bättre spel.
Det är det jag menar med att rollspel är gratis att producera. Man kan välja att lägga ned en massa pengar på det, man kan välja att försöka livnära sig på det, till och med, men man måste inte. Man kan bara skriva sitt spel som några paragrafer råtext som man har i mobilen, och det spelet kan vara roligare än ett som producerats av ett av världens mest framgångsrika rollspelsföretag.
Det tycker jag är skitballt. Och man kan tycka att jag nedvärderar kulturproduktion, men jag älskar när rollspel är en gruppgrej. När jag bollar idéer med någon jag känner och skriver ett spel och så spelar vi det, och sedan spelar vi ett spel som min kompis har gjort. Och detsamma kan man göra med musik, om man har det som hobby. Man måste inte lyssna på Spotify. Man kan dra ihop några kompisar och jamma tillsammans, skriva några låtar, träffa andra musikentusiaster och byta låtar och idéer med varandra. Musik tenderar inte att vara så, utan det tenderar att skapas av musiker och skivbolag och sedan konsumeras av folk som aldrig träffat dessa musiker. Rollspel är också ofta på det viset. Men det behöver inte vara det, och åtminstone i min bekantskap så spelar jag nästan bara spel skrivna av mig själv eller folk som jag har träffat, bytt idéer med, spelat tillsammans med. Vi jammar tillsammans och skapar och spelar varandras musik och det är gratis och det är fantastiskt.
Rollspel måste inte vara så. Men det kan vara så.
Jag har skrivit massor av rollspel, och de enda pengar jag spenderat på det har varit för att beställa tryckexemplar från Lulu, men inte alla mina rollspel trycks som böcker. Visst, jag har använt dator för att skriva ned spelen, men jag hade haft en dator i alla fall, så jag räknar inte det som en kostnad. Mina idéer, min hantverksskicklighet och min nedlagda tid är också gratis. Visst, jag har spenderat lite pengar på att köpa rollspel, men jag hade inte behövt göra det. De flesta spel jag spelar är gratis, och jag har en ganska hög tröskel för att behöva betala för ett rollspel, eftersom det finns så mycket bra som är gratis.Det är möjligt att jag tolkar dig fel, men jag håller inte med. I så fall är väl all kultur gratis att producera?
Daniel Ek, vd på Spotify, uttalade sig för några dagar sen och fick massiv kritik:
Artists and music fans from across the globe have hit back at Spotify’s CEO, after he claimed that “the cost of creating content” in today’s world is “close to zero”.
https://www.nme.com/news/music/musi...-of-creating-content-is-close-to-zero-3761004
Med sina $4.8 miljarder på banken är hans uttalande extremt provocerande, när många musiker knappt tjänar kaffepengar på Spotify.
Det är alldeles för lätt att nedvärdera kulturproduktion, även bland oss som producerar material. Att skapa är aldrig gratis även om de fysiska produktionskostnaderna är små. Varken idéer, kunskap, hantverksskicklighet eller nedlagd tid är gratis, oavsett vad man skapar.
Det kostar såklart massor av pengar att anlita illustratörer och redaktör och korrläsare och skribenter och layoutare och att trycka upp en massa böcker på ett riktigt tryckeri och sälja dem ute i handeln. Inget av detta är nödvändigt för en rollspelsproducent att göra. Många gör det, de vill skapa vackra kvalitetsprodukter och de vill sälja många exemplar av dem. Att skapa kvalitetsprodukter, själva boken, kostar en massa pengar, men ett rollspel är inte boken, det är dess regler, kanske dess text, och att skriva text kostar inget om du har en dator, eller till och med papper och penna. Du kan till och med bara memorera reglerna och berätta dem för dina kompisar.
I min del av hobbyn är stora proffslayoutade böcker med snygga illustrationer ganska ovanliga. Jag är med på att många gillar den delen, produktdelen, både som producenter och konsumenter, men den är ingalunda essentiell för att producera rollspel. Många av de spel som spelas mest i Indierummet har regler på en dubbelsidig A4. En del finns inte ens nedskrivna, för de är i speltestfasen. De är fortfarande rollspel, och för mig och många jag känner konkurrerar de utan problem ut DoD23. Får jag välja mellan att spela DoD23 eller @Murmelgnus Glöd och trauma, som mest existerar som några paragrafer råtext, så väljer jag det senare varje gång. Det ger mig en bättre upplevelse runt spelbordet. Alla illustrationer och fyrfärgstryck och skribenter och redaktörer gör DoD23 till en bättre produkt, men de gör det inte till ett bättre spel.
Det är det jag menar med att rollspel är gratis att producera. Man kan välja att lägga ned en massa pengar på det, man kan välja att försöka livnära sig på det, till och med, men man måste inte. Man kan bara skriva sitt spel som några paragrafer råtext som man har i mobilen, och det spelet kan vara roligare än ett som producerats av ett av världens mest framgångsrika rollspelsföretag.
Det tycker jag är skitballt. Och man kan tycka att jag nedvärderar kulturproduktion, men jag älskar när rollspel är en gruppgrej. När jag bollar idéer med någon jag känner och skriver ett spel och så spelar vi det, och sedan spelar vi ett spel som min kompis har gjort. Och detsamma kan man göra med musik, om man har det som hobby. Man måste inte lyssna på Spotify. Man kan dra ihop några kompisar och jamma tillsammans, skriva några låtar, träffa andra musikentusiaster och byta låtar och idéer med varandra. Musik tenderar inte att vara så, utan det tenderar att skapas av musiker och skivbolag och sedan konsumeras av folk som aldrig träffat dessa musiker. Rollspel är också ofta på det viset. Men det behöver inte vara det, och åtminstone i min bekantskap så spelar jag nästan bara spel skrivna av mig själv eller folk som jag har träffat, bytt idéer med, spelat tillsammans med. Vi jammar tillsammans och skapar och spelar varandras musik och det är gratis och det är fantastiskt.
Rollspel måste inte vara så. Men det kan vara så.