Jag skulle ju hemskt gärna vilja veta vad ni upplever som de bästa och det sämsta i de spel ni investerat i (dvs inte de ni skapat själv). Exempel på spel kan vara DoD, Mutant, Eon, Neotech men också väldigt gärna Västmark, Andra Imperiet, Noir mfl.
Nekromanti Det bästa & värsta i dina införskaffade rollspel
- Thread starter Niklas73
- Start date
Handelsvärde i DodT. Två sidor svammel om ett värde för handel som i sig egentligen bara är sivlervärdet plus 2 nollor. Varför kan man då inte bara använda silvermyntsvärdet då man byter?
Å sen handlar ju handel om tillgång och efterfrågan. Poängen med mynt är ju att ett mynt alltid är lika mycket värt medan i handel så måste man ha behov för den aktuella varan.
Å sen handlar ju handel om tillgång och efterfrågan. Poängen med mynt är ju att ett mynt alltid är lika mycket värt medan i handel så måste man ha behov för den aktuella varan.
Fast mynt har ju inte samma värde hela tiden heller. Lär ju lägga in renhet i metallen, metallens värde i just det området man är i. Om personen ifråga överhuvudtaget ens vill ha en liten metallbit, han kanske mycket hellre behåller sina två hönor. Inflation är ju också en sak att beakta, det är verkligen inte ett nytt påfund. Både romarriket och kina, två stora riken, har drabbats av väldigt kraftig inflation.
Så poängen med mynt är inte lika perfekt som du vill få den att framstå. Men poängen med mynt var ju just att försöka hålla ett fast värde på dem, precis som dagens mynt och sedlar.
/poseur säger
På rak arm så skulle jag nog säga att det enskilt bästa i ett rollspel som jag införskaffat måste vara rollpersonsgenereringen i Västmark, där du måste svara på en miljon frågor om din karaktärs uppväxt osv. Det är riktigt bra då det ger en väldigt bra bild av karaktären ifrån början med en mycket välgenomtänkt bakgrund.
Så själva checklistan med alla frågor om bakgrunden är otroligt bra att ha till hands när man ska göra en karaktär, oavsett spel egentligen. Vissa av mina spelare har väldigt svårt att skapa bakgrund i förväg till sina karaktärer och finner den listan väldigt bra.
Så Krille kan lägga handen på levern med gott samvete nu
Du själv då vad tycker du ?
/Poseur tycker
Så själva checklistan med alla frågor om bakgrunden är otroligt bra att ha till hands när man ska göra en karaktär, oavsett spel egentligen. Vissa av mina spelare har väldigt svårt att skapa bakgrund i förväg till sina karaktärer och finner den listan väldigt bra.
Så Krille kan lägga handen på levern med gott samvete nu
Du själv då vad tycker du ?
/Poseur tycker
Okej...
Det bästa i Eclipse Phase är allt utom regelsystemet, som bara är sådär. Hypercool värld och välskrivet, men reglerna känns lite 1992, så att säga.
Det bästa med Mechanical Dream är spelvärlden, som är cool och annorlunda. Det sämsta är antingen regelsystemet, som luktar dålig d20-kopia, eller bristen på vettig vägledning vad gäller att skapa faktiska äventyr och kampanjer.
Det bästa med Gestalt är att dess premiss vad gäller supervarelsers kraft-origin är fucking awesome och väldigt originell. Det sämsta är antingen att det kör det CP-komplicerade Hero System eller att skaparen av nån anledning tyckte att han behövde presentera alla kampanjer han spelat de senaste 15 åren i spelvärlden, och därmed göra så att det mesta ballt redan var gjort, av han och hans spelgrupp...
Det bästa med Coriolis är den egna och charmiga arabisk-scifi-stämningen. Det sämsta är att båda värld och regler känns ofärdiga (väldigt lite och begränsad världsinfo i grundboken, och heltrasiga regler för rymdskepp).
Det bästa med GURPS är alla tilläggsböcker, med bra, påläst och för rollspel anpassad och upplagd information. Det sämsta med GURPS är GURPS. Systemet är ett ganska renodlat hack n' slash i grunden, men försöker vara så mycket mer...
Det bästa med Mutant Chronicles är spelvärlden, med massor av djup, olika fraktioner, kampanjmaterial etc. Det sämsta är reglerna, och splattprogressionen. Dåliga vapenskador och total obalans som bara blev värre.
Det bästa med Call of Cthulhu är mythosen och "spelvärlden" och stämningen. Det sämsta är att de använder ett ganska oförenklat BRP, vilket känns segare än sirap för mig som är dålig på att hantera system.
Det här var roligt.
Det bästa i Eclipse Phase är allt utom regelsystemet, som bara är sådär. Hypercool värld och välskrivet, men reglerna känns lite 1992, så att säga.
Det bästa med Mechanical Dream är spelvärlden, som är cool och annorlunda. Det sämsta är antingen regelsystemet, som luktar dålig d20-kopia, eller bristen på vettig vägledning vad gäller att skapa faktiska äventyr och kampanjer.
Det bästa med Gestalt är att dess premiss vad gäller supervarelsers kraft-origin är fucking awesome och väldigt originell. Det sämsta är antingen att det kör det CP-komplicerade Hero System eller att skaparen av nån anledning tyckte att han behövde presentera alla kampanjer han spelat de senaste 15 åren i spelvärlden, och därmed göra så att det mesta ballt redan var gjort, av han och hans spelgrupp...
Det bästa med Coriolis är den egna och charmiga arabisk-scifi-stämningen. Det sämsta är att båda värld och regler känns ofärdiga (väldigt lite och begränsad världsinfo i grundboken, och heltrasiga regler för rymdskepp).
Det bästa med GURPS är alla tilläggsböcker, med bra, påläst och för rollspel anpassad och upplagd information. Det sämsta med GURPS är GURPS. Systemet är ett ganska renodlat hack n' slash i grunden, men försöker vara så mycket mer...
Det bästa med Mutant Chronicles är spelvärlden, med massor av djup, olika fraktioner, kampanjmaterial etc. Det sämsta är reglerna, och splattprogressionen. Dåliga vapenskador och total obalans som bara blev värre.
Det bästa med Call of Cthulhu är mythosen och "spelvärlden" och stämningen. Det sämsta är att de använder ett ganska oförenklat BRP, vilket känns segare än sirap för mig som är dålig på att hantera system.
Det här var roligt.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag tycker iofs att jag har investerat massor i spelen jag gjort själv, både i tid och pengar men visst...
Det bästa med Hyperborea är att det är "vuxet", det är så nära ett Heavy Metal-rollspel man kan komma, vidare är premissen ascool; "Ni spelar gudavapen och deras bärare."
Det värsta med Hyperborea är att det är på tyska.
Det bästa med Twilight 2000 är de snygga bilderna och den häftiga tanken med spelet, gritty realistisk postapoklyps.
Det värsta med Twilight 2000 är att jag inte fixar att spela det med folk som inte gjort lumpen, och att stridssystemet är ett rackarns figurspel.
Det bästa med Terone är det poetiska språket, det är faktiskt skönt att bara sitta och läsa i spelet hux flux på måfå.
Det värsta med Terone är att det är tillräckligt trad för att jag inte skall orka spelleda det som det är skrivet.
Det bästa med Zombie Cinema är att man snabbt kommer igång och kan spela direkt, även med nybörjare.
Det värsta med Zombie Cinema är att regelhäftet är asjobbigt att läsa, och det allt som oftast blir någon spelare som rusar iväg in på målrutan nästan direkt när spelet startat, vilket gör berättelsen oformlig.
Det bästa med Nya Mutant är att det är det bästa Cyberpunk-spelet jag spelat, bilderna är helt enormt bra.
Det sämsta med Nya Mutant är att det bara finns på svenska så det finns massa jänkare som tycker att CP2020 och Shadowrun är de bästa CP-spelen.
Det bästa med Hyperborea är att det är "vuxet", det är så nära ett Heavy Metal-rollspel man kan komma, vidare är premissen ascool; "Ni spelar gudavapen och deras bärare."
Det värsta med Hyperborea är att det är på tyska.
Det bästa med Twilight 2000 är de snygga bilderna och den häftiga tanken med spelet, gritty realistisk postapoklyps.
Det värsta med Twilight 2000 är att jag inte fixar att spela det med folk som inte gjort lumpen, och att stridssystemet är ett rackarns figurspel.
Det bästa med Terone är det poetiska språket, det är faktiskt skönt att bara sitta och läsa i spelet hux flux på måfå.
Det värsta med Terone är att det är tillräckligt trad för att jag inte skall orka spelleda det som det är skrivet.
Det bästa med Zombie Cinema är att man snabbt kommer igång och kan spela direkt, även med nybörjare.
Det värsta med Zombie Cinema är att regelhäftet är asjobbigt att läsa, och det allt som oftast blir någon spelare som rusar iväg in på målrutan nästan direkt när spelet startat, vilket gör berättelsen oformlig.
Det bästa med Nya Mutant är att det är det bästa Cyberpunk-spelet jag spelat, bilderna är helt enormt bra.
Det sämsta med Nya Mutant är att det bara finns på svenska så det finns massa jänkare som tycker att CP2020 och Shadowrun är de bästa CP-spelen.
Bäst: DoD svarta lådan ~-82. Spelas fortfarande förhållandevis hårt.
Sämst: Neoviking. Fult, dumt, jämförbart med Beatles Number 8 (?), en produkt hybris på grund av av en marknad som dumt konsumerade allt som kom ut.
Edit: Äsch, snacka om att läsa som en kratta! Jag läste "bästa spel" och "sämsta spel" inte bästa och sämsta feature. Jag suger getgenitalier.
Sämst: Neoviking. Fult, dumt, jämförbart med Beatles Number 8 (?), en produkt hybris på grund av av en marknad som dumt konsumerade allt som kom ut.
Edit: Äsch, snacka om att läsa som en kratta! Jag läste "bästa spel" och "sämsta spel" inte bästa och sämsta feature. Jag suger getgenitalier.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Svårt att säga vad som är bäst och sämst - man glömmer bort eller förtränger saker rätt lätt.
BRA SAKER
Vampire - the Masquerade: Jag fastnade för Resources, vilket var ett helt annat sätt att hantera pengar och föremål på än det som var i Drakar och Demoner. Det var början på slutet för detaljpillandet med karaktärerna.
DÅLIGA SAKER
Skräcktabeller - Oavsett om det är DoD, CoC eller Kult. Det här är ondska, skräp och skit i den allra värsta formen.
BRA SAKER
Vampire - the Masquerade: Jag fastnade för Resources, vilket var ett helt annat sätt att hantera pengar och föremål på än det som var i Drakar och Demoner. Det var början på slutet för detaljpillandet med karaktärerna.
DÅLIGA SAKER
Skräcktabeller - Oavsett om det är DoD, CoC eller Kult. Det här är ondska, skräp och skit i den allra värsta formen.
Grymt - I really like. Hoppas du kommer gilla Starchallenge då (om du nu gillar scifi) där du måste svara på typ TVÅ miljarderfrågor . Jag byggde faktiskt karaktärsgeneringen på mina 2 års studier i manusförfattande där karaktärsgenerering är esstensiell. Character is action säger de over there och det är så oerhört sant men forum för en annan diskussion. Så i SC slår man inte en enda tärning i sitt karaktärsgenererande (om man inte VILL slumpa) men hela skapandet är ett regelverk byggt efter hollywoods screenwriter principer bland annat.
. Jag byggde faktiskt karaktärsgeneringen på mina 2 års studier i manusförfattande där karaktärsgenerering är esstensiell. Character is action säger de over there och det är så oerhört sant men forum för en annan diskussion. Så i SC slår man inte en enda tärning i sitt karaktärsgenererande (om man inte VILL slumpa) men hela skapandet är ett regelverk byggt efter hollywoods screenwriter principer bland annat.
hakanlo
Hero
Det bästa med M:UA är äventyren och kampanjvärlden som målas upp i äventyrsmodulerna. Det sämsta är att dessa moduler är väldigt text-tunga, massor av sidor att läsa, ofta tjocka och mycket tom text som kunnat vara kortare.
Det bästa med Saga är det pedagogiska tilltalet och att det känns enhetligt, genomtänkt och komplett. (Se också längst ned). Det sämsta är att det inte känns särskilt unikt jämfört med tidigare svenska fantasyspel.
Det bästa med WHFRP 3ed är att det går att göra en ny karaktär på 10 minuter + bakgrundsfabulerande, och att det är grafiskt extremt tilltalande. Det sämsta är att det känns som att det låser en till att använda spelet i den form det föreligger - vill man göra mer än vad det man har tillåter, köp mer.
Det bästa med CP2020 är att det har grundegenskapen Cool. Det sämsta är att en häftig laptop har en processor med 48MHz processor (Chromebook 2, tror jag, tidigt nittiotal, metaforisk kommentar....)
Det bästa med DoDT är den mysiga stämningen med troll och djupa skogar. Det sämsta är att det finns en åttiljon specialiseringar på färdigheter att pilla med (men det tycker säkert många är det bästa!).
Det bästa med DoDE är att det var så otroligt lätt att husregla och inbjöd till egna påhitt (hmm... tycker jag så för att jag var så inkörd på det, kanske?). Det sämsta är ping-pong-strider och att färdigheter alla har helt individuella och ibland ologiska kostnader.
Det bästa med Burning Wheel är beliefs, goals och instincts och artha, som var nytt för mig då jag läste det. (Nu är det lite hal is, det var säkert påhittat någon annanstans). Det sämsta är (som jag upplever det) att det är regeltungt.
Det bästa med Coriolis (som jag läst men inte spelat) är att det har en grafisk form som stämmer bra med den nyskapande och trevliga miljö som målas upp. Det sämsta är att jag inte riktigt fattade hur man ska spela det, egentligen.
Det sämsta hos spel i allmänhet är textmassor. Då menar jag att a) det krävs 300 sidors läsning bara för att börja spela. b) texter som är längre än de behöver vara. c) texter som är dåligt strukturerade så att de är svåra att navigera i, d) dåligt språk, där den främsta synden är att skriva otydligt och svårtolkat, samt e) dåligt redigerade och korrade.
Följdaktligen är det bästa* hos ett spel god textbehandling, där texten är sådan att a) Man kan börja spela efter att ha läst 50 sidor (gärna mindre), b) koncis och relevant, c) välstrukturerad och lätt att hitta i, d) bra språk, där den viktigaste kvaliteten är tydlighet och klarhet, samt e) god korrektur. Ett svenskt spel som lever upp till detta (anser jag) är Saga.
* När jag nu ska highlighta en kvalitet. Det går förstås att argumentera för att ett spel som inte har en bra setting och ett vettigt regelsystem inte är något att ha oavsett hur god textbehandlingen är.
Det bästa med Saga är det pedagogiska tilltalet och att det känns enhetligt, genomtänkt och komplett. (Se också längst ned). Det sämsta är att det inte känns särskilt unikt jämfört med tidigare svenska fantasyspel.
Det bästa med WHFRP 3ed är att det går att göra en ny karaktär på 10 minuter + bakgrundsfabulerande, och att det är grafiskt extremt tilltalande. Det sämsta är att det känns som att det låser en till att använda spelet i den form det föreligger - vill man göra mer än vad det man har tillåter, köp mer.
Det bästa med CP2020 är att det har grundegenskapen Cool. Det sämsta är att en häftig laptop har en processor med 48MHz processor (Chromebook 2, tror jag, tidigt nittiotal, metaforisk kommentar....)
Det bästa med DoDT är den mysiga stämningen med troll och djupa skogar. Det sämsta är att det finns en åttiljon specialiseringar på färdigheter att pilla med (men det tycker säkert många är det bästa!).
Det bästa med DoDE är att det var så otroligt lätt att husregla och inbjöd till egna påhitt (hmm... tycker jag så för att jag var så inkörd på det, kanske?). Det sämsta är ping-pong-strider och att färdigheter alla har helt individuella och ibland ologiska kostnader.
Det bästa med Burning Wheel är beliefs, goals och instincts och artha, som var nytt för mig då jag läste det. (Nu är det lite hal is, det var säkert påhittat någon annanstans). Det sämsta är (som jag upplever det) att det är regeltungt.
Det bästa med Coriolis (som jag läst men inte spelat) är att det har en grafisk form som stämmer bra med den nyskapande och trevliga miljö som målas upp. Det sämsta är att jag inte riktigt fattade hur man ska spela det, egentligen.
Det sämsta hos spel i allmänhet är textmassor. Då menar jag att a) det krävs 300 sidors läsning bara för att börja spela. b) texter som är längre än de behöver vara. c) texter som är dåligt strukturerade så att de är svåra att navigera i, d) dåligt språk, där den främsta synden är att skriva otydligt och svårtolkat, samt e) dåligt redigerade och korrade.
Följdaktligen är det bästa* hos ett spel god textbehandling, där texten är sådan att a) Man kan börja spela efter att ha läst 50 sidor (gärna mindre), b) koncis och relevant, c) välstrukturerad och lätt att hitta i, d) bra språk, där den viktigaste kvaliteten är tydlighet och klarhet, samt e) god korrektur. Ett svenskt spel som lever upp till detta (anser jag) är Saga.
* När jag nu ska highlighta en kvalitet. Det går förstås att argumentera för att ett spel som inte har en bra setting och ett vettigt regelsystem inte är något att ha oavsett hur god textbehandlingen är.
Bäst är Life board från Operation Fallen Reich, det är ett nöje i sig och sedan kan jag rollspela med karaktärerna det skapar.
Sämst har varit segmentsystemet i Mutant 2, jag älskade tanken med det men det flöt aldrig smidigt.
-Gunnar (som var sugen på att svara tärningslösheten i Amber som bäst, men kom på att jag faktiskt aldrig ägt något Amber
)
Sämst har varit segmentsystemet i Mutant 2, jag älskade tanken med det men det flöt aldrig smidigt.
-Gunnar (som var sugen på att svara tärningslösheten i Amber som bäst, men kom på att jag faktiskt aldrig ägt något Amber
)Oj jag har eg bara erfarenhet från DoD och EDD. Det sämsta är väl de ointressanta striderna. Det bästa är fortfarande ursprungsvärlden i min mening. jag har ltie såvrt att hitta "det bästa" i BRP spel från 80-talet. Hjältepoäng tyckte jag var skit på den tiden men nu gillar jag det. Problemet var väl då att jag tyckte allt skulle vara så dödligt.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Eftersom jag är spelare, inte spelledare, till M:UA, kan jag inte säga någonting om äventyren, vilket ju är det egentligt viktiga i varje rollspel.
Så jag får nöja mig med att säga att det bästa med regelboken är att M:UA visar hur en riktigt bra version fokuserad på vad spelet handlar om (i det här fallet action) av BRP ska se ut.
---
Sammantaget är det mesta dåligt med D&D 4E: Även om det finns mycket bra passar spelet inte mig och min spelgrupp, och därigenom går vi miste om resultatet av många arbetstimmar från WotC, något vi kanske inte gjort om de skapat 4E på annat sätt.
Men den bästa av de saker spelet gör bra är riktigt bra; nämligen hur roligt och levande det blev med förflyttning i strid (något som 3E eller WFRP inte uppmuntrar till).
---
MIB spelet var en rip-off och besvikelse.
Medan Dragon Age lovar gott (om nu bara nästa box set kunde komma ut nångång...)
---
Det bästa med WFRP 2E visade sig vara Andy Law (Hapimeses) kartor.
Medan det sämsta var hur de anlitade D&D-designers som inte fattade världen eller stämningen; hur "WFRP is not WFB".
---
Det tråkigaste med science fiction är att det inte finns ett enda rollspel som får ihop det*.
Traveller exempelvis har ju möjligen den absolut värsta stinkhögen till icke-äventyr jag någonsin sett. Helt sjukt vad de alla är blodlösa tekno-nerdiga och förbannat tråkiga.
Undantaget som bekräftar regeln är verkligen en överraskning. Introäventyr är sällan bra, och GDW's upplaga av Traveller, "New Era", är väl allmänt hatad. Trots detta är introäventyret i denna upplaga det absolut mest engagerande Traveller-äventyr jag över huvud taget hört talas om.
*) Coriolis finns där för lite av/till. Just nu lever det på att svältfödda scifi-älskare (som jag) projicerar sina egna önskedrömmar på det torftiga skelett vi fått.
Så jag får nöja mig med att säga att det bästa med regelboken är att M:UA visar hur en riktigt bra version fokuserad på vad spelet handlar om (i det här fallet action) av BRP ska se ut.
---
Sammantaget är det mesta dåligt med D&D 4E: Även om det finns mycket bra passar spelet inte mig och min spelgrupp, och därigenom går vi miste om resultatet av många arbetstimmar från WotC, något vi kanske inte gjort om de skapat 4E på annat sätt.
Men den bästa av de saker spelet gör bra är riktigt bra; nämligen hur roligt och levande det blev med förflyttning i strid (något som 3E eller WFRP inte uppmuntrar till).
---
MIB spelet var en rip-off och besvikelse.
Medan Dragon Age lovar gott (om nu bara nästa box set kunde komma ut nångång...)
---
Det bästa med WFRP 2E visade sig vara Andy Law (Hapimeses) kartor.
Medan det sämsta var hur de anlitade D&D-designers som inte fattade världen eller stämningen; hur "WFRP is not WFB".
---
Det tråkigaste med science fiction är att det inte finns ett enda rollspel som får ihop det*.
Traveller exempelvis har ju möjligen den absolut värsta stinkhögen till icke-äventyr jag någonsin sett. Helt sjukt vad de alla är blodlösa tekno-nerdiga och förbannat tråkiga.
Undantaget som bekräftar regeln är verkligen en överraskning. Introäventyr är sällan bra, och GDW's upplaga av Traveller, "New Era", är väl allmänt hatad. Trots detta är introäventyret i denna upplaga det absolut mest engagerande Traveller-äventyr jag över huvud taget hört talas om.
*) Coriolis finns där för lite av/till. Just nu lever det på att svältfödda scifi-älskare (som jag) projicerar sina egna önskedrömmar på det torftiga skelett vi fått.
Pedagogiskt upplägg och logisk struktur tycker jag är asviktigt.Hakanlo said:
När jag skriver rollspel är målet att de först ska funka att läsa som en vanlig bok, från början till slut och utan att bläddra framåt. Så ska man kunna läsa boken när man lär sig spelet. En logisk progression, där allt man behöver förklaras innan det behövs för något annat.
Sedan, när man läst spelet ett par gånger, så ska det gå lätt att hitta i det; boken ska kunna förvandlas till ett referensverk där logiska saker är grupperade och kapitel har tydliga och förutsägbara strukturer.
De flesta spel jag läst gör varken eller. Man sprider ut nödvändig information som borde finnas under rollpersonsskapandet över hela boken (vilka färdigheter som finns, vilka sekundära värden som ska räknas ut... Har varit med om att bärförmåga och skadebonus bara omnämnts i utrustningskapitlet och uträknandet av hur mycket HP man har stått i stridskapitlet. Helt värdo.)
Om systemet är krångligt ser jag dessutom helst att ovanstående kompletteras med en tydlig och lätt "pedagogy of play", där man kan börja med en ruskigt nerbantad version av regelsystemet, vänja sig vid den mekaniken, och sedan ha en "guide" som rekommenderar vilka regler man lär sig och i vilken ordning.
Så... ja, text är viktigt. Och bortglömt.
Ulfgeir
Swashbuckler
Shadowrun
Det bästa: En häftig miljö med en intresant bakgrundshistoria (med kopplingarna till Earthdawn) och att saker i miljön ändras då de för tiden framåt.
Det sämsta: Regelsystemet är skitjobbigt för spelledaren. Sedan stryk allt med personliga nätverk som kom i 4rth edition. Den idén suger imo och ger bara änu mer jobb. Övrigt som är sämst är att reglerna för exempelvis magi ändras i varenda förbannade supplement som har något med magi att göra..
Darksword Adventures
Det bästa: Påstod sig vara till Darksword-tilogin, som är en intressant miljö.
Det Sämsta: Spelet går inte att spela.
Elfquest
Det bästa: Enkelt system, med bra bakgrundsmaterial
Det Sämsta: Spelet dog för 20 år sedan typ.
Cthulhutech
Det bästa: Grymt snyggt gjort, med en udda miljö.
Det sämsta: Reglerna är tunga, och man måste ha koll på skalorna vid strider.
Götterdämmerung
Det bästa: Snygg förpackning, och en bra grundidé.
Det sämsta: Regelsystemet som är ohanterbart. Bastardiserad version av BRP.
Trollvinter
Det bästa: Riktig charmig miljö, och illustrationerna är bäst.
Det sämsat: Vill minnas att man var hyfsat låst i spelandet där. I övrigt att spelet är dött. =^_^=
Skymningshem: Andra Imperiet
Det bästa: Miljön och de passande illustrationerna. Idén med hur attribut blit äventyrskrokar.
Det sämsta: Jag har inte spelat det än... Inte helt förtjust i hur T10-systemet ändrades här från Västmark.
Västmark
Det bästa: Charmigt spel med enkel regelmotor.
Det sämsta: Att det inte finns mer till det.
/Ulfgeir
Det bästa: En häftig miljö med en intresant bakgrundshistoria (med kopplingarna till Earthdawn) och att saker i miljön ändras då de för tiden framåt.
Det sämsta: Regelsystemet är skitjobbigt för spelledaren. Sedan stryk allt med personliga nätverk som kom i 4rth edition. Den idén suger imo och ger bara änu mer jobb. Övrigt som är sämst är att reglerna för exempelvis magi ändras i varenda förbannade supplement som har något med magi att göra..
Darksword Adventures
Det bästa: Påstod sig vara till Darksword-tilogin, som är en intressant miljö.
Det Sämsta: Spelet går inte att spela.
Elfquest
Det bästa: Enkelt system, med bra bakgrundsmaterial
Det Sämsta: Spelet dog för 20 år sedan typ.
Cthulhutech
Det bästa: Grymt snyggt gjort, med en udda miljö.
Det sämsta: Reglerna är tunga, och man måste ha koll på skalorna vid strider.
Götterdämmerung
Det bästa: Snygg förpackning, och en bra grundidé.
Det sämsta: Regelsystemet som är ohanterbart. Bastardiserad version av BRP.
Trollvinter
Det bästa: Riktig charmig miljö, och illustrationerna är bäst.
Det sämsat: Vill minnas att man var hyfsat låst i spelandet där. I övrigt att spelet är dött. =^_^=
Skymningshem: Andra Imperiet
Det bästa: Miljön och de passande illustrationerna. Idén med hur attribut blit äventyrskrokar.
Det sämsta: Jag har inte spelat det än... Inte helt förtjust i hur T10-systemet ändrades här från Västmark.
Västmark
Det bästa: Charmigt spel med enkel regelmotor.
Det sämsta: Att det inte finns mer till det.
/Ulfgeir
hakanlo
Hero
Helt medhåll, precis så. Sedan kan det ju vara värt att poängtera att en bra text närmast förutsätter en bra layout och typografi, som hjälper till att lyfta fram det viktiga och göra det lätt att hitta.
Tycker f ö att EB var helt ok, inte för långt, ganska bra korrektur mm.
Tycker f ö att EB var helt ok, inte för långt, ganska bra korrektur mm.