Re: Spelar spel, men fattar inget
Jag håller med dig fullständigt, just att det inte var så många sidor i kombination med hur regler förklarades tydligt gjorde att jag förstod DoD3, 91 hade för mycket innehåll för att man skulle kunna ta till sig allt på en gång och som jag sade i interviuen med mitt företag Mindless Gaming, så köpte jag 91 först och började inte spelleda själv före jag köpte 87(DoD3). Att läsa skönlitteratur är en helt anna sak än att läsa regler, själv läste jag Ringen trilogin på två veckor när jag var 9 och då bör jag påpeka att jag inte kunde läsa mer än enstaka ord när jag fyllde 8. Att läsa regler eller manualer är inte lika roligt, när man spelat spel som monopol och fia tycket man ofta att regelböcker på 200 sidor är absurt. I DoD3 följde det dessutom med ett spelexempel, i detta var tre helt olika Rollfigurer på äventyr tillsammans. En av dem var köpmannen Galf som spelades som en mesig sniken men godmodig person. De andra Rollfigurerna var mer taktiska och varken sa eller gjorde mer än det som var taktiskt. Galf var färgstark och kändes som en rolig karaktär, självklart tyckte man att det var roligare att spela någon som kändes som en seriefigur än en idiot som bara dräpte monster som vilken brädspelspjäs som helst.
Jag är i startgroparna för att göra ett nybörjarrollspel som kommer att sluta på runt hundra sidor, reglerna kommer att vara mycket enkla, World of Wonders kommer att framstå som World of Synnibar i jämförelse. Det kommer att bli lättläst och informativt och innehålla en kort kampanj. Får se om det säljer, först då har jag bevisat eller motbevisat min teori. Only time will tell.....
Om jag orkar lägger jag kanske upp en tråd på riotminds forum om saken.
)
