Det gamla svenska sagan om ringen rollspelet

[Conan]

Var det någon som spelade det? Var det bra? Varför är det så bortglömt? Hade det några bra äventyr eller moduler?

 

[Skarpskytten]

Var det någon som spelade det?

Oj, massor! Jag körde en episk lång kampanj, som mynnade ut i en solokampanj där rollfiguren nådde typ nivå 13 (vi gick över till Rolemaster på slutet).

Var det bra?

MERP är ett okej high fantasyrollspel som passar uselt för att gestalta Tolkiens värld. Så, nej. De två officiella spel som följt har varit bättre. TOR är mycket bättre.

Varför är det så bortglömt?

För att systemet sög (för tolkeinskt spel i alla fall) och de spel som kommit efter varit det så överlägset.

Hade det några bra äventyr eller moduler?

Jag ägde nog aldrig några av de svenska modulerna, men flera av de på engelska, utgivna av ICE. (Som alla går att hitta på nätet för den som saknar sådana skrupler). Överlag kan man väl säga att de gjorde ett bra jobb med att skapa fluff som låg i linje med Tolkiens material (standardsettingen var TÅ 1640) och att äventyren var kassa (utom Kinstrife, skriven av vår egen @Mekanurg).

Reglerna tycker jag man kan slänga på historiens skräphög. Ska man köra en kampanj i mitten av TÅ med att annat system kan man hitta mycket inspiration i modulerna.

 

[Dr_Dängrot]

Var det någon som spelade det? Var det bra? Varför är det så bortglömt? Hade det några bra äventyr eller moduler?

Menar du sagan om ringen ifrån äventyrsspel ?

 

[Ulfgeir]

En sak i de gamla spelet (MERP/Sagan om Ringen) var att de uttryckligen sa att normalt kan inga pesoner gå över lvl 10. Bara väldigt speciella personer som typ Aragorn kan vara högre. Kollar man sedan i äventyren så kryllar de av individer som är högre lvl. En annan sak var att magi var alldeles för vanligt, då alla klasser hade någon form av klassbaserad magi om jag minns rätt.

 

[MetaLarsson]

Var det någon som spelade det? Var det bra? Varför är det så bortglömt? Hade det några bra äventyr eller moduler?

Vi spelade det en hel del i ålder 11-13. Det roligaste var nog att skapa rollpersoner, plus att skadetabller kändes häftiga till en början.

 

[Bifur]

Överlag kan man väl säga att de gjorde ett bra jobb med att skapa fluff som låg i linje med Tolkiens material (standardsettingen var TÅ 1640) och att äventyren var kass

+1 på detta. Även om de bröt mycket mot kanon gjorde de något intressant med den epok de valde och satte en hög nivå på att göra läsvärda settingböcker. Det spelet inte klarade var att omsätta sin setting i bra äventyrsmaterial (och även de äventyr som ändå gavs ut var ofta rätt banala).

Detta alldeles oavsett förmågan att i mekaniken återskapa känslan i böckerna (som det inte heller lyckades med).

Men bortglömt vet jag inte.tror både @Franz och @Dubbelyxa skapat liknande trådar...

 

[Franz]

@Bifur har helt rätt, Sagan om Ringen - Rollspelet är ett av mina favoritrollspel! Jag tycker att reglerna, men lite egna tweeks, fungerar alldeles utmärkt med Tolkiens mythos, samtidigt som det helt klart är ett barn av sin tid.

Modulerna som kom till rollspelet är amazing!

 

[Gurgeh]

Var det någon som spelade det? Var det bra? Varför är det så bortglömt? Hade det några bra äventyr eller moduler?

Vi spelade det en hel del. Oklart varför eftersom vi även spelade Drakar och Demoner samtidigt, och det hade regler som passade oss bättre.

Nja, det var inte speciellt bra. Reglerna var lite för komplicerade utan att uppnå så mycket. Striderna innebar att man fick slå i ett tabellhäfte 1.2 gånger för varje attack. Och världen kändes som en standardfantasyvärld med de vanliga magikerna och krigarna, men med bara Tolkiens varelser i bestiariet.

Vad gäller äventyr/moduler läste jag Tharbad som hade en "intressant" konstruktion. (Kartan satt på insidan av omslaget, som inte var fasthäftat i resten av boken.) Rohan, som var okej, vill jag minnas, och Öknens krigsherrar, som jag tyckte var tråkig eftersom alla de tre äventyren bara var en beskrivning av en plats där rollpersonerna fick en anledning att gå in och slåss med soldater eller rövare.

 

[Bifur]

eftersom alla de tre äventyren bara var en beskrivning av en plats där rollpersonerna fick en anledning att gå in och slåss med soldater eller rövare.

Det här var ju standardupplägget i deras "äventyr" - och vanligen utan mycket till kontext. De större modulerna å andra sidan hade ofta inga äventyr alls - så även om de byggde upp en intressant grund gjorde de inget av den.

 

[Franz]

Det här var ju standardupplägget i deras "äventyr" - och vanligen utan mycket till kontext. De större modulerna å andra sidan hade ofta inga äventyr alls - så även om de byggde upp en intressant grund gjorde de inget av den.

Ja, många av äventyren lämnade tyvärr mycket att önska, det tyckte vi redan då. Vill minnas att äventyren i boken Anduins Vålnad var okej, men har inte läst den boken på flera år och vet inte vad jag skulle tycka nu. Däremot har jag använt mig av en del av de andra äventyren som side quests i längre kampanjer och det har funkat rätt bra.

 

[Theo]

En sak i de gamla spelet (MERP/Sagan om Ringen) var att de uttryckligen sa att normalt kan inga pesoner gå över lvl 10. Bara väldigt speciella personer som typ Aragorn kan vara högre. Kollar man sedan i äventyren så kryllar de av individer som är högre lvl.

Nja, det som var sagt var att inga spelares rollpersoner kunde gå över level/rang 10. Detta för att ingen rollperson skulle bli så cool att huvudstoryn började handla om dem i stället (hur skulle det se ut?). Sen vill jag minnas att de ändå levlade SLP lite väl generöst i många fall.

 

[Bifur]

Vill minnas att äventyren i boken Anduins Vålnad var okej, men har inte läst den boken på flera år och vet inte vad jag skulle tycka nu.

Jo, några av de jag minns har en ok storyline bakom men att det fortfarande är upp till SL att få till det så att det engagerar RPna. Läste om Mordors portar för ett år sedan när jag fick för mig att det vore kul att prova MERP igen och det känns rätt typiskt. Äventyr 1 har visserligen en uppdragsgivare men det leder inte till mer än en gård där det finns orker. Äventyr 2 är ett torn med orker. Kanske vill en alv ha hjälp att hämnas på orkerna. Äventyr 3 är ett torn med orker... Det är inte så att det inte skulle gå att bygga ihop en bra plattform för äventyrande av detta och knyta ihop dem på ett vettigt sätt men det skulle kräva ganska mycket input från mig.

 

[Franz]

Jo, några av de jag minns har en ok storyline bakom men att det fortfarande är upp till SL att få till det så att det engagerar RPna. Läste om Mordors portar för ett år sedan när jag fick för mig att det vore kul att prova MERP igen och det känns rätt typiskt. Äventyr 1 har visserligen en uppdragsgivare men det leder inte till mer än en gård där det finns orker. Äventyr 2 är ett torn med orker. Kanske vill en alv ha hjälp att hämnas på orkerna. Äventyr 3 är ett torn med orker... Det är inte så att det inte skulle gå att bygga ihop en bra plattform för äventyrande av detta och knyta ihop dem på ett vettigt sätt men det skulle kräva ganska mycket input från mig.

Jo, Mordors Portar minns jag som en besvikelse även när jag spelade på den gamla tiden. Gundabads äventyr var av så låg kvalitet att vi faktiskt övergav spelet ett tag. Överlag hade vi som roligast med det spelet när vi skrev egna kampanjer. Men gör man det kan SRR vara ett alldeles fantastiskt spel!

 

[Skarpskytten]

Överlag hade vi som roligast med det spelet när vi skrev egna kampanjer.

Som jag minns det (vi talar om sent 80-tal här) var det just detta vi (eller jag då) gjorde: vi gjorde egna äventyr. Jag vet att vi på slutet gick över till "domain level play", min då ende spelare grundade ett eget kungarike, som vi pysslade mycket med. Jag har bland annat kvar ett slags organisationsschema över detta rikes styre. Det var inget som SRR/MERP stödde rent regelmässigt, men modulerna bjöd absolut in till den typen av spel.

 

[Christoffer]

Jag gillar det skarpt! Mitt första egna rollspel. Gillar även modulerna som kom då alla känns mer som platser med sina egna konflikter och trådar, situationer helt enkelt, och vad jag minns lider ingen av dem, förutom Lommarna vid långklippan, av 'få uppdrag hämta pryl-upplägget' så mycket utan det känns snarare som vi väljer ut en modul utifrån vilken område vi rör oss i och vi får se om spelara ramlar över var som finns där eller ej och om ja på vilket sätt, i vilket stadie situationen är just då osv. Något vissa uppenbarligen är som en svagheter, jag tycker det är magiskt och klickar i precis vad jag älskar. Fullständigt fritt strävande, skapa sina egna mål och riktningar och sen får vi se vad som händer.

Ärligt talat trycker jag inte helt systemet är så problematiskt, tvärtom rätt mycket intressanta lösningar. Framförallt hur allvarliga skador och örter interagerar, något jag tyvärr aldrig fattade som barn. Vi körde oftast utan magi helt och upplevde aldrig att systemet skulle skära sig på något vis... Oftast rätt korta strövanden genom vildmarken som alltid slutade med ond bråd död.

 

[Christoffer]

Jo, Mordors Portar minns jag som en besvikelse även när jag spelade på den gamla tiden. Gundabads äventyr var av så låg kvalitet att vi faktiskt övergav spelet ett tag. Överlag hade vi som roligast med det spelet när vi skrev egna kampanjer. Men gör man det kan SRR vara ett alldeles fantastiskt spel!

Haha, smak och användningsområde är såklart lite olika. Men Mordors portar tänkte jag nästan lämna som ett exempel på en klockren sådan modul, där om vi befinner oss i Ithilien så kan en spelledare ha den redo om någon rör sig i det området, och hinta om herrgården på andra sidan de långa åkrarna, eller tornet.. osv... inget som behöver ges i uppdrag, inget som behöver tvingas eller ledas, bara finns där, interagera med det eller gör det inte... fantastiskt!

Min enda gnällighet kring modulerna är att de snikade in på kartorna, MERPs original är så mycket finare i både layout och alltid med färgkartor över omgivingen.

 

[Franz]

Haha, smak om användningsområde är såklart lite olila. Men Mordors portar tänkte jag nästan lämna som ett exempel på en klockren sådan modul, där om vi befinner oss i Ithilien så kan en spelledare ha den redo om någon rör sig i det området, och hinta om herrgården på andra sidan de långa åkrarna, eller tornet.. osv... inget som behöver ges i uppdrag, inget som behöver tvingas eller ledas, bara finns där, interagera med det eller gör det inte... fantastiskt!

det bör sägas att jag varken läst Mordors Portar eller Gundabad själv utan bara spelat. Med en spelledare som inte var världens bästa, så det är mycket möjligt att felet låg hos honom snarare än i böckerna

EDIT: Eller, Gundabad har jag nog läst nu när jag tänker efter. Minns ett kapitel om orcher som jag tyckte var inspirerande. Men det var länge sen.

 

[Bifur]

Haha, smak och användningsområde är såklart lite olika. Men Mordors portar tänkte jag nästan lämna som ett exempel på en klockren sådan modul, där om vi befinner oss i Ithilien så kan en spelledare ha den redo om någon rör sig i det området, och hinta om herrgården på andra sidan de långa åkrarna, eller tornet.. osv... inget som behöver ges i uppdrag, inget som behöver tvingas eller ledas, bara finns där, interagera med det eller gör det inte... fantastiskt!

Ja, med risk för att fastna i spelstilsfrågor är det nog verkligen så. Jag erkänner villigt att renodlad sandlåda nog inte riktigt är min grej. Jag vill någonstans gilla det, och som SL kan det vara kul, men som spelare blir jag ofta oengagerad och okreativ. (Tvärtom emot den tanke om att agens är viktigt för engagemanget som stilen eftersträvar.) Svårt att fingret på vad det är i det dock. Kan vara värt en egen tråd...

Gundabads äventyr var av så låg kvalitet att vi faktiskt övergav spelet ett tag.

Faktiskt min tipping point också och övergav MERP efter det (även om jag köpte och läste några grejer mer). Älskade Gundabad som settingmodul men kunde aldrig få mitt tonåriga huvud runt hur jag skulle göra ett spännande äventyr av det - och stödet i boken är i princip helt värdelöst .

 

[Svarte Faraonen]

Om man vill ha en lite nyare variant av spelet, med serienumren avfilade, så är det Against the Darkmaster.

 

[runequester]

MERP (which the game was based on) is a really fun RPG. It has a reputation for complexity that I think is pretty unfounded. It's a very straight-forward game and excellent for adventure gaming. You can argue it's not a GREAT Tolkien game in itself, but it's not as bad as people make it out to be either. It's a game that I've literally never had a bad session of and every group I've run it for has really enjoyed it.

We do use a copy of Rolemaster's Arms Law for the expanded critical tables, as the MERP ones get very repetitive.

The Swedish versions also include conversion notes for Drakar och Demoner Expert, which makes it the only official, licensed BRP Middle Earth books in existence