Nekromanti Det här med rustningar

[illuzive]

Har en bekant (tror han finns på forumet, men kommer inte ihåg namnet), som sprang ett 1-milslopp I ringbrunja och kittelhjälm… Han hamnade å bild I tidningen för det. Han kom runt, men hans tid blev ju klart sämre än normal.

Haha, okej. Då får jag uppdatera min inställning till det hela en aning då. ;-)

 

[erikt]

Haha, okej. Då får jag uppdatera min inställning till det hela en aning då. ;-)

Det kan vara värt att notera att en autentisk rustning väger mindre än den packning som många av dagens infanterisoldater förväntas bära omkring på.

 

[Rymdhamster]

Och här är en video som kanske är av intresse.

Cool video! Det som slår mig är hur mycket det låter om rustningen när han rör sig. I början har han ju ett par metallflärpar som hänger och slår mot benen, men vid något tillfälle byts dessa ut mot något mer kjolliknande som fortfarande väsnas en hel del.

Jag grunnar på om det är just de här varianterna han prövar som låter så mycket, eller om det kan sägas om "helplåtrustningar" i största allmänhet?

 

[erikt]

Cool video! Det som slår mig är hur mycket det låter om rustningen när han rör sig. I början har han ju ett par metallflärpar som hänger och slår mot benen, men vid något tillfälle byts dessa ut mot något mer kjolliknande som fortfarande väsnas en hel del.

Jag grunnar på om det är just de här varianterna han prövar som låter så mycket, eller om det kan sägas om "helplåtrustningar" i största allmänhet?

Om du inte har stora glipor mellan metallstyckena så kommer de ju att slå i varandra när man rör på sig, och då skramlar det. Den där ljudnivån är nog rätt typisk för helrustningar.

Man skulle ju kunna tänka sig att man monterar något mjukt ljuddämpande material mellan plåtbitarna för att dämpa ljudet, men dels så finns ju risken att det minskar rörligheten, och dels så väger det extra.

Att det skramlar när man rör sig i helrustning var nog inget man normalt brydde sig om på den tiden det begav sig. Sådana rustningar bar man bara när man förväntade sig strid, och i strid blir det rätt mycket oväsen ändå.

 

[Mannen i skogen]

Rustningsvärde som är ett slumptal/tärningskombination gör ju att det åtminstone är värt att försöka sig på ett anfall även om man har dåliga vapen.
Det finns inget som heter ”skottsäkert”, det finns på sin höjd ”skottresistent”.

 

[Rymdhamster]

Om du inte har stora glipor mellan metallstyckena så kommer de ju att slå i varandra när man rör på sig, och då skramlar det.

Tvärtom, tänker jag. Om delarna är tillräckligt noggrant hoppassade så borde de inte kunna slå emot varandra. Är de dessutom välpolerade och ordentligt smorda bör de varken gnissla eller kärva mot varandra.

frågan är om det går att passa ihop bitarna så noggrant, eller om rörligheten är beroende av ett visst glapp mellan bitarna.

Folk då hade troligen samma preferenser som vi har idag: .att det är trevligt om man inte behöver lyssna på ett evigt skramlande när man går runt och väntar på ordern att anfalla.

 

[Zire]

Ska man göra illa någon som har helrustning så behöver du träffa med vapnet där rustningen inte täcker. Enklaste sättet är att få ner motståndaren på marken och med lite precisionsjobb få in en vass spets där det gör ont. Har du rustning själv, ett kraftigt vapen med längre räckvidd för att ta ner motståndaren, ett smidigt, spetsigt vapen för att avsluta och gärna ett par kompisar som kan hjälpa dig så har du goda möjligheter för en lyckad strid. Just det, har du ägnat längre del av ditt liv att förbereda dig för strid, redan riskerat livet ett par gånger tidigare och gärna ätit mer näringsrik mat i ditt liv och väger mer så har du det rejält förspänt.

Får motståndaren in en fet träff på din hjälm så att du blir förvirrad, följt av att någon tacklar dig bakifrån ner i leran och slutligen sticker någon in en lång spetsig dolk som går in genom ögonspringan, tränger in i hjärnan och avslutar ditt miserabla liv innan dina vänner hunnit komma till undsättning, så är det snopet slut på din rollperson. Inga HP eller levlar hjälper, du är död eller döende. I bästa fall invalid för resten av livet.

Det är sånt här jag skulle vilja se i ett rollspel någon gång. Inte i ett system som är tänkt att trava strider efter varandra, där fungerar AC alldeles utmärkt, utan i ett spel där strid är något man undviker och tar till alla fula knep och förberedelser i förväg för att klara livhanken. Förvirra motståndarna, överraska dem, lura dem, förgifta dem, se till att de står där med hosorna nere medan du är fullt rustad, tag deras vapen, distrahera deras vänner, se till att de blir dömda om de kröker ett hår på ditt huvud och låt dem inte tvivla på att det blir följden, se till att du klarar dig undan lagens långa arm om striden går i din favör. Strid borde handla om så mycket mer än strid. Kostnaden för mord kan bli skyhög, riskerna likaså för den som inte är försiktig. Du behöver ta hand om förberedelserna före striden, och du borde ta hand om följderna efter. Alla system bör inte fungera så här men något system borde åtminstone försöka göra det lite realistiskt.

 

[Minimoni]

EON 3 har superba regler kring rustning och strid. Rustningar ger där ett självklart bättre skydd mot stryk än att inte bära rustning men ger samtidigt bäraren sämre initiativ och även i en del fall svårare att lyckas med andra färdigheter där rustningen är en nackdel mer än en fördel.

 

[Khan]

Har en bekant (tror han finns på forumet, men kommer inte ihåg namnet), som sprang ett 1-milslopp I ringbrynja och kittelhjälm… Han hamnade på bild I tidningen för det. Han kom runt, men hans tid blev ju klart sämre än normalt.

/.../

Tog honom 1:24 att springa milen med brynja och hjälm, och sköld (inget svärd, för han var rädd att det skulle trassla in sig i benen)

/Ulfgeir

Haha, okej. Då får jag uppdatera min inställning till det hela en aning då. ;-)

[IMG2=JSON]{"data-align":"none","data-size":"full","src":"https:\/\/i.imgur.com\/IdPoC60.jpg"}[/IMG2]
Det enda av min trettonhundratalsrustning jag prioriterade bort var lårskydd (skulle skava så in i h-vete), svärd (rädd att det trasslade in sig i benen) samt skor och övercotehardie - ett lager ylle över allt kändes dumt eftersom ingen skulle se plåten och moderna skor inte slits lika mycket på asfalt.

Det jag märkte var att det funkade förvånansvärt bra. Jag var förstås mycket segare än vanligt, men så var jag ju inte i full form heller. Jag tror lätt att någon som har det till yrke kan klara av att springa milen i rustning utan att dö. Om jag minns min grekiska historia rätt var det ju det jeppen som sprang världens första maraton gjorde, fast misslyckades. Han hade å andra sidan slagits ett helt fältslag innan dess i och för sig.

Hur som. Rustning gör en långsammare, och i någon mån mer oprecis. Rustning gör finliret svårare, och blockerar i många fall vissa rörelser, men inte nödvändigtvis som man tror. Bröstplåten jag har på bilden gör det till exempel svårare att använda långsvärd, eftersom det inte går att få ihop överarmarna så nära man behöver för alla rörelser. Däremot fungerar andra helt utan problem. Att få sämre initiativ är fullt rimligt i rollspel.

Sedan är rustning inte ett helt skydd. En träff gör fortfarande ont, och det är fullkomligt rimligt att du kan få in en smäll där motståndaren inte är skyddad. Det är inte en stridsvagn. Däremot är det inte första smällen som drämmer till så det sjunger för det mesta, utan det handlar om att få till ett läge där man manövrerat bort motståndarens vapen, kanske till och med fått ett grepp, och sedan köttar på. För det mesta. Bland det vanligaste sättet olika tekniker för rustad duell slutar på är att den ena ramlat på marken och den andra går in med en dolk som avslutning. Kolla gärna in fäktmanualen Gladiatoria för fler exempel.

 

[DanielSchenström]

Rent grundläggande är jag en fan av enkla system och strider, men som allt annat gillar jag att systemen stöder känslan i spelet. Med det sagt, och med 30-40 olika system som lästs och ibland spelats så gillar jag D&D-upplagornas AC där rustningar är svårighetsgrad för att träffa och skada, och system där rustningar absorberar en viss mängd skada. De är bägge snabba nog. Kan inte säga att jag har en egentlig favorit dock.

På samma sätt, även om det krånglar till det, skulle jag uppskatta något mer detaljerat och ingående i ett spel med fokus på realistiskt överlevande.

 

[luddwig]

Rustningar gör att strider tar längre strid.

Jag har inte tänkt på det så men ja, det är ett grundläggande problem. Särskilt frustrerande blir det om rustningar riskerar att nullifiera "lyckade" handlingar.

I övrigt är det många intressanta inlägg i tråden. Det är uppenbarligen inte bara jag som funderat på det här med rustningar. Och nu kan jag fundera vidare med nya infallsvinklar. Tack!

 

[Mogger]

Jag har inte tänkt på det så men ja, det är ett grundläggande problem. Särskilt frustrerande blir det om rustningar riskerar att nullifiera "lyckade" handlingar.

I övrigt är det många intressanta inlägg i tråden. Det är uppenbarligen inte bara jag som funderat på det här med rustningar. Och nu kan jag fundera vidare med nya infallsvinklar. Tack!

Det bästa är rustningar innebär att spelarna tvingas ändra sin taktik. Funkar spelet så angriper man inte en fullt rustad riddare med samma metod som man angriper en uppretad bonde.

Det anser jag bör vara målet, att ge spelets deltagare fler relevanta val.

 

[luddwig]

...spelarna tvingas ändra sin taktik.

Just taktiktänket tycker jag är en av de roliga delarna med OSR. Regellösningarna för rustningar är i och för sig i de allra flesta fall väldigt enkla, men spelarna uppmuntras verkligen att vara listiga och kreativa i striderna.

 

[Mogger]

Just taktiktänket tycker jag är en av de roliga delarna med OSR. Regellösningarna för rustningar är i och för sig i de allra flesta fall väldigt enkla, men spelarna uppmuntras verkligen att vara listiga och kreativa i striderna.

Ja, att vara lite kreativ och brotta ner riddaren, slita av hjälmen och dra till med hammaren är ju roligare än att stå och slå 5T6 minus ABS på 14 i 20 rundor Tror det handlar mycket om spelstil och regler som fokuserar på just anfall/försvar. Men OSR* har ju ett paradigm som säger att sånt här är vad det handlar om, och det tror jag många andra spel(stilar) har mycket att lära sig av.

*Om det nu är så. Varje gång jag nämner OSR kommer någon säger att "så är det inte alls!"

 

[luddwig]

Ja, att vara lite kreativ och brotta ner riddaren, slita av hjälmen och dra till med hammaren är ju roligare än att stå och slå 5T6 minus ABS på 14 i 20 rundor Tror det handlar mycket om spelstil och regler som fokuserar på just anfall/försvar. Men OSR* har ju ett paradigm som säger att sånt här är vad det handlar om, och det tror jag många andra spel(stilar) har mycket att lära sig av.

*Om det nu är så. Varje gång jag nämner OSR kommer någon säger att "så är det inte alls!"

OSR handlar absolut om att vara kreativ. På den punkten lär ingen säga emot dig.