Nekromanti Det konstigaste som hänt dig i hobbyväg?

[Ond bråd död]

Jag tror du vann den här tråden.

Är denna person någon som hängt här på forumet tidigare?

 

[Übereil]

livsåskådning - Lawful Good

Jag vet inte, men efter att ha läst hur han spelade så känns det som han stavade fel på Chaotic Evil där.

Übereil

 

[solvebring]

Hahaha! :gremdrink:

Fan vad awesome... Och nej, har inte råkat ut för värre spelare. Har råkat ut för ungefär lika oseriösa spelare - eller spelare med samma spelstil och smak för handlingar - men inte av den graden. Plus att det gällde de tidiga tonåren för min del, vi hade inte spelat i tio år.

Förresten, kan du inte scanna det där episka formuläret?

 

[solvebring]

Jag tror att jag borde skapat en tråd om rollspel i relation till sexlivet istället.

 

[solvebring]

Hahaha!
Det mest f*ckade scenario jag hört talas om, det vill jag lova!

 

[solvebring]

Är det inte roligt ändå, att ha gjort ett sådant avtryck i rollspels-Sverige - även om situationerna kan bli lite knasiga ibland?

 

[Dilandau]

När en spelare skulle visa en "ninjaspark" och råkade sparka en annan spelare i huvudet.

Spelaren vars rollpersoner ALLTID ville mörda barn.

En spelledare som hade så dålig fantasi att alla vanliga människor i hans värld hette Bengt och var "gurkbönder".

Spelaren som, när hans rollperson höll på att avlida, hotade spelledaren med att "om jag dör ska jag göra en rollperson som sabbar hela din kampanj".

 

[anth]

Är denna person någon som hängt här på forumet tidigare?

Nej, och vi har inte haft någon kontakt med honom på över tio år.
Han lider antagligen av ett par av de där härliga bokstavskombinationerna som psykologerna är så bra att hitta på.
Vi vet att han bl.a. är paranoid och han bytt namn minst en gång och flyttat flera gånger bl.a. till utlandet.
Tro mig - vi har FÖRSÖKT hitta honom - men han vill helt enkelt inte bli hittad.

 

[anth]

Jag vet inte, men efter att ha läst hur han spelade så känns det som han stavade fel på Chaotic Evil där.

Han har skrivit Lawful Good med bläck, efter det har jag skrivit CN med blyerts.

 

[anth]

kan du inte scanna det där episka formuläret?

Nja, det finns fler saker på det formuläret som jag inte har tagit upp. Bl.a. saker som garanterat omfattas av WRNUs berömda Regel 4.
M.a.o. har jag använt en stor del censur när jag beskrev hans Character Sheet.

 

[solvebring]

kan du inte scanna det där episka formuläret?

Nja, det finns fler saker på det formuläret som jag inte har tagit upp. Bl.a. saker som garanterat omfattas av WRNUs berömda Regel 4.
M.a.o. har jag använt en stor del censur när jag beskrev hans Character Sheet.

Haha! Oj, nu blev ju formuläret än mer spännande!

 

[krank]

Jag tycker att den här tråden är skitrolig. Samtidigt märker jag att min egen tid som rollspelare tydligen gått på prozak större delen av tiden. Liksom; jag har varken blivit uppraggad på konvent eller haft folk som mordhotat varandra. Jag har väl haft ett par dåliga spelledare eller jobbiga spelare, men liksom inga extremer...

Det konstigaste för min del är nog när en spelledare i enrum spelade ut (ganska grafiskt och med en del tafsande) en ganska avancerad och pervers förförelsescen med mig; det var liksom inte alls obehagligt eller så (delvis eftersom jag redan innan var en del intresserad av honom), och kombinationen av fiktionen plus det jag kände gjorde scenen helt awesome för min del; det låg en tung sexuell spänning i rummet. För min del då; jag är tämligen övertygad om att han inte delade mina känslor.

 

[Krille]

Det underligaste som hänt mig? Det var nog i en tågkupé på väg från Skövde till Göteborg.

Ni vet hur svenska tågkupéer är: det sitter sex personer i dem, tre på vardera sidan, och stirrar på en punkt på väggen två centimeter till höger om huvudet på den på andra sidan. Undantaget är de två som har fönsterplats och bord, som tittar ut på förbiswischande kor. Eventuellt läser någon tidning eller bok. Det enda försöket att vara social som tolereras är grymtningen när man kliver in och ett "ursäkta" när man hivar upp packningen på hyllan eller tar ner den, och eventuellt kan man fråga konduktören när man kommer till Herrljunga. Alla andra försök att vara social ogillas och möts med hårda blickar från medpassagerarna!

Så, Krille vid fönsterplats i tågkupé. Krille tar upp regelboken till Feng Shui. Än så länge inte något underligt - man får läsa konstiga böcker på tåg, så länge det inte är något uppenbart snuskigt. Plötsligt reagerar killen mitt emot, tittar på boken med eld och kung fu-poser och automatgevär och Atlas Games-logga i ena hörnet. Och plötsligt inser han att det är en rollspelsbok jag läser, och utbrister "Hey, cool, you're a gamer too?"

Det visar sig att han är amerikansk utbytesstudent och gamer (förstås, visserligen mer åt D&D-hållet) med akut rollspelsabstinens. I drygt en timme, mellan Falköping och Göteborg, satt vi där och pratade rollspel (på engelska, förstås: hans svenska var begränsad till några hälsningar och osedliga raggningsrepliker) och passar dessutom på att provbygga gubbar till Feng Shui. Sen bytte vi adresser och passade på att bjuda in varandra om vi hade vägarna förbi.

Resten av kupén hatade oss. Det kändes. Det var snudd på fysiskt påtagligt. Det var inte det att vi pratade eller spelade spel: han och jag pratade ju med en uppenbar FRÄMLING! På UTRIKISKA! Man GÖR inte så på tåg i Sverige.

 

[solvebring]

Jag tycker att den här tråden är skitrolig. Samtidigt märker jag att min egen tid som rollspelare tydligen gått på prozak större delen av tiden. Liksom; jag har varken blivit uppraggad på konvent eller haft folk som mordhotat varandra. Jag har väl haft ett par dåliga spelledare eller jobbiga spelare, men liksom inga extremer...

Det konstigaste för min del är nog när en spelledare i enrum spelade ut (ganska grafiskt och med en del tafsande) en ganska avancerad och pervers förförelsescen med mig; det var liksom inte alls obehagligt eller så (delvis eftersom jag redan innan var en del intresserad av honom), och kombinationen av fiktionen plus det jag kände gjorde scenen helt awesome för min del; det låg en tung sexuell spänning i rummet. För min del då; jag är tämligen övertygad om att han inte delade mina känslor.

Tja, det å andra sidan är väl faktiskt en ganska konstig och inte minst tung grej. Sexuella scener som är mer än bara prat tenderar att kännas jädrigt konstiga (inte nödvändigtvis olustiga), och finns det också med känslor i bilden kan jag tänka mig att risken för awkwardness blir ännu större.

Själv har jag bara spelat ut några få sexuella scener och det genom plain talk och beskrivning. Spelledaren eller andra spelare tenderar dock att vilja bryta. =) Det roligaste var när en kille, som antagligen är lite homofob, plötsligt nervöst skrattande, gastade: "Nej, sluta! Jag pallar inte mer! Det känns för bögigt." Han satt dessutom halvt hängande mot väggen, eftersom jag kommit så nära, även om jag inte ens tog i honom. Spelledaren spolade därmed över scenen där min kvinnliga vampyr förförde den andre spelarens manliga... ehm... pojkiga... vampyr. Det var nog det att vi båda som spelare var män som störde honom. Själv hade jag skitkul eftersom den förföringsakten var början på den andre spelarens rollpersons helvete, underkastad min rollperson.

 

[solvebring]

Sådana där anekdoter är alltid lika kul att höra. De har liksom en sorts mysfaktor i sina sköna sammanträffanden.

Vad gäller det här med att man ska hålla käften och sköta sig själv är fan lite drygt ibland när man reser, varesig det är buss, tåg eller vad det nu än är. De enda som brukar vara sociala då är fulla människor - och de är ju jobbiga på riktigt, om man själv är nykter.

 

[anth]

Spelaren som, när hans rollperson höll på att avlida, hotade spelledaren med att "om jag dör ska jag göra en rollperson som sabbar hela din kampanj".

De spelare som jag spelat med de senaste decennierna är i princip fullständigt dysfunktionella - och jag har fått väldigt stor erfarenhet att hantera konstiga spelarbeteenden (jag har flera gånger hamnat i liknande situationer som jag redan beskrivit här i tråden - men det var ENDA gången som jag tappat kontrollen som spelledare).

Bl.a. är personliga vendettor nästan standard.
En klassiker är vikingakampanjen där två rollpersoner inte kunde dra jämnt.
Så den ena spelaren skickar en hemlig lapp till spelledaren där det står att han tänker bränna ner sin ärkefiendes gård på natten.
Och den andra spelaren skickar en hemlig lapp till spelledaren där det står att han tänker bränna ner sin ärkefiendes gård på natten.
Spelledaren hade kul: "när du tänt eld på din ärkefiendes gård och beger dig hemåt ser du att det tycks brinna hemma hos dig och halvvägs hem möter du din ärkefiende i skogen ..."

Och så har vi personerna som hade varsin kampanj och som spelade i varandras kampanjer: "om något hemskt händer min rollperson i din kampanj kommer något hemskt hända din rollperson i min kampanj..."

 

[solvebring]

När en spelare skulle visa en "ninjaspark" och råkade sparka en annan spelare i huvudet.

Spelaren vars rollpersoner ALLTID ville mörda barn.

En spelledare som hade så dålig fantasi att alla vanliga människor i hans värld hette Bengt och var "gurkbönder".

Spelaren som, när hans rollperson höll på att avlida, hotade spelledaren med att "om jag dör ska jag göra en rollperson som sabbar hela din kampanj".

xD ... Herregud vad jag garvar när jag läser en del svar alltså.

 

[Krille]

Vi lägger till en konstig händelse, men det är nästan så vanligt för mig. Saken är den att när jag är på konvent så arrangerar jag oftast saker och/eller sitter i butik. Arrangera är rätt okej, för då får man träffa spelare. Butiken, däremot...

Ibland så händer det att jag har en butiksslav. Eller ibland och ibland - jag försöker alltid få in en butiksslav. Dom är bra att ha.

Vid just det här tillfället fick jag låna Jenny som butiksslav, och där satt hon och skötte kassa och försäljning och tecknade en massa däremellan - då det satte sig en person på en stol, och började prata Skymningshem: Andra Imperiet med henne. Och han var riktigt enerverande.

Jenny blev mer och mer irriterad på alla idiotfrågor som hon fick. Jag vet, man får inte säga så om kunder, för kunden har alltid rätt. Men det skiter jag i, för han var riktigt irriterande på bara det sätt som en fanboy med social kompetens som en myggsprej kan vara. Till slut nästan skrek Jenny att hon HATADE Skymningshem och hon ville ALDRIG spela det eller ens ÖPPNA BOKEN!

Han tog inte hinten.

 

[Rickard]

Resten av kupén hatade oss. Det kändes. Det var snudd på fysiskt påtagligt.

När jag skulle ned till Göteborg från Norrköping satt jag på bussen och läste Noir. En kille kände igen boken och vi snackade rollspel hela vägen ned. Aldrig tidigare har den resan gått så snabbt. Nåväl, jag kände verkligen den där tryckande känslan ... från min flickvän, som tvingats sitta och lyssna på vårt babbel hela resan.

/Han som citerat sin numera ex-flickvän ett antal gånger på forumet

[edit] Skickade detta inlägg till mitt ex som är en av mina bästa vänner. Hon skrev (i kursiv stil):
haha minns mycket väl^^
Hoppade inte du bak o satt hos honom?
Mycket möjligt. ^^
^^
Lagom kul resa

 

[Niklas73]

Solve, Jag tror du just skapade bästa topp 3 tråden i rollspel.nus historia. Så jävla kul! (Jag kan verkligen inte bidra, ingenting är i närheten, samtidigt rätt cool bieffekt att få reda på hur en del spelar ut i rollspel)