Nekromanti Det obegripliga Pokémon

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Nu är de dags för de lite yngre talangerna på forumet (och Rising) att förklara sig. I vad ligger Pokémons storhet?

Jag blev förvånad när Magoo skrev att hennes 5-åring leker med Pokémon. Jag slutade med leksaker ungefär när Power Rangers lanserades (och slutade med samlarkort i stil med hockey- och fotbollsbilder flera år tidigare), så för mig har Pokémon alltid varit något "småglinen" sysslat med. Jag trodde det skulle vara en i raden av andra produktlinjer riktade mot barn som slog hårt ett par år, för att sedan försvinna. Nu är snart året 2008, vilket innebär att Pokémon hållit sig kvar i över 10 år! Vad tusan?! Små gulliga monster i grälla färger? Kom igen!

Så, ja, förklara er. Pika-pika.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Jag tror att pokemon har samma lockelse som mangaleksaker. Med andra ord, de bara säljer.


Storuggla, ja det här var bara för att få länka till den tråden...
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Rising är en... tja, bättre expert på Pokémon än jag. Jag gillade kortspelet och en av serierna som bygger på konceptet (men har typ jack att göra med huvudhistorien i spelet.) Men själva konceptet med att "duellera" med monster är häftigt i sig, och det har en hel industri runt sig - med allt från brädspel till t-shirtar.

GameBoy-spelet är väl det första och det största, och det man spelar idag är inte samma som Pokémon startade med. Det har kommit urton versioner sedan dess. Det är inte konstigare än att det finns femtielva versioner av Final Fantasy, still going strong, eller att Dungeons&Dragons sålt i narttinu olika versioner, eller att Stålmannen säljer merchandise och blir blockbusters fastän serien är typ en gargoplex år gammal. Om någonting blir tillräckligt stort kan det fortsätta att locka generationer genom ren momentum, och fortsätta att intressera folk även när de blivit vuxna. (Jämför folk som är jämnåriga med medelåldern här på forumet som tycker Transformers är det bästa sedan färdigskivat bröd.)

Erik
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Skönheten med Pokémon:

Jag spelade om Pokemon Sapphire för bara några veckor sedan. Två gånger. En hel helg gick åt. Underbart.

Så vad är det som gör att jag älskar Pokemon?

Charmen
Först och främst så gillar jag stämningen i spelen. Pokemons värld är visserligen ingen särskilt intressant värld i sig - den har inte särskilt intressant estetik eller så - men den präglas av en stark vision om att djuren är våra vänner och att miljöns harmoni är viktig att bevara, fast på ett roligt sätt och utan pekpinnar, vilket gör att spelet blir oemotståndligt sött.

Jag gillar exempelvis den grotta där det lever en massa pokemon som använder ljudbaserade attacker (en sorts bärsärkagång där de går in i en fas och för mer och mer oväsen ju längre de håller på), och där gruvarbetarna säger att de inte vill använda borrmaskiner eftersom det får pokemonen att gå in i detta bärsärkastadie och hotar hela berget att rasa samman. Eller flyttningsfirman som använder muskulösa brottarPokemon för att bära lådorna.

Det är lätt att sådana här världar bara blir torra pekoral (inte minst kommer jag ihåg mycket sånt från min barndom, då svenska barnprogram ofta är väldigt "duktiga" och därför blir torra pekoralsamlingar), men Pokemon är fyllt med så mycket härligt nonsens att det inte blir så. Det finns bland annat en gubbe som säger "Jag ger alltid mina Pokemon personliga namn, så att de kan bli lika unika som jag själv", och sedan ser man att hans Pikachu heter "Pekachu". Liksom... Det är ett fånigt och charmigt spel.

Spelmässigheten
Det här är det viktigaste för min del.

Pokemon kan se ut som ett väldigt barnsligt spel, men jag kan helt ärligt säga att jag har brottats mer och känt mig mer stimulerad av fajter i Pokemon än i något annat dator-RPG.

Det läckra med Pokemon är att den spelmässiga utmaningen har så många nivåer: Dels finns det en uppenbar nivå; vissa typer av attacker är nämligen bättre mot vissa typer av pokemon (såsom vattenattacker mot eldpokemon). Det är det lätta. Det gör det väldigt enkelt att räkna ut vilken typ av attack man behöver mot en enskild pokemon. Om man har problem med ett Gym där alla slåss med Fighterpokemon så kan man väldigt enkelt räkna ut vilka typer av attacker man behöver mot just det gymet.

Men grejen är att man behöver en hel uppsättning av pokemon, så då kommer den andra nivån in. Det är inte klokt att gå omkring med sex stycken vattenpokemon, så man måste variera sig, och vilken variation är då att föredra?

Och sedan så kan alla pokemon lära sig väldigt olika attacker. Bara för att en pokemon är en insektspokemon så kan den inte bara lära sig insektsattacker, utan det är inte ovanligt med insekter som har ett stort urval av såväl gräs-, gift- och psykiska attacker. Det gör det hela ännu mer komplext. Inte minst eftersom man har två olika värden att titta på; Attack och Spec. Attack, där psykiska angrepp och eldattacker exempelvis räknas som det senare, medan Fighting och Normala angrepp räknas som det förstnämnda. Så där kommer nya parametrar in.

Och sedan har vi alla angrepp och tekniker som inte i första hand ger skada. Tekniker som gör motståndaren förvirrad eller förgiftad, exempelvis, eller som har en viss sannolikhet att paralysera eller som sänker motståndarens träffchans, eller som höjer ens egen skada eller som sätter igång ett hagelregn som varje drag gör skada på pokemon som inte är av istypen.

Och sedan måste man göra en avvägning mellan pokemon som är bra nu, gentemot sådana som kan bli bra längre fram, eftersom det är svårt och tar lång tid att träna upp pokemon som inte kan slåss bra på egen hand. Och man måste dessutom se till att man har pokemon med sig som kan ta en förbi särskilda hinder på spelplanen. Någon måste ha klor och kunna använda Cut, någon måste kunna Surf, någon bör vara en fågel och kunna Fly, osv.

Det är oerhört utmanande att välja vilken grupp pokemon man skall slåss med och hur man skall göra det, samtidigt som grunderna är så oerhört lättbegripliga och enkla att komma in i och testa sig fram genom.

Varje gång jag kommit till Elit Four i spelet (de sista fyra bossarna, som man måste klara av i tur och ordning utan att byta pokemon mellan matcherna) så har jag åkt på tokspö i början, för att sedan ändra strategi och allteftersom nått större och större framgång. Det har varit de mest utmanande och belönande fallen av spelmässighet jag någonsin upplevt. Så koncentrerade, och ändå så enkla att leka sig fram genom.

Samlarbehovet
Well, det finns en liten samlare i oss alla. Jag är personligen inte så intresserad av att leta och samla alla pokemon, men jag gillar hela den mentala biten; att lära sig alla namn och att kategorisera alla pokemon i mitt huvud. Alltså själva den "mentala" samlingen; ungefär som när man var liten och gillade att lära sig namnen på dinosaurier.

Men jag kan också erkänna att det finns något visst egenvärde med samlandet. Alltså; när jag spelar Pokemon så försöker jag inte bräcka någon annan människa med att ha fler eller mer sällsynta pokemon än han. Däremot så ser jag ett stort nöje i att försöka klara spelet med olika pokemon varje gång. Såsom att liksom ge sig fan på att klara spelet med en insektspokemon i täten, eller att använda den där oerhört bedårande pokemonen som man alltid velat använda tidigare, men som man låtit bli för att den inte varit tillräckligt bra.

Det är en annan sorts samlande. Ett samlande på upplevelser. Ibland bara stormar man sig förbi vissa partier i spelet för att de är fulla med Dark pokemon och an bara plöjer igenom dem med ens superstarka Fighterpokemon, medan man i andra omgångar har oerhörda problem med dem för att man fokuserat så hårt på Psychics. Spelet blir olika varenda gång beroende på hur man spelar.

---

Det är helt enkelt ett väldigt roligt spelkoncept. Jag vill verkligen införliva de bästa delarna i ett rollspel.

Pokemon forever!
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Applåder! [ANT]

Mycket bra förklaring. Det är alltid svårt att förklara varför man gillar något, men här gjorde Rising det utmärkt.

Tusen Erik-poäng.

Erik
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Något som jag läst i en recension av Pokémon är också att det inte är en genomkommersiell produkt som hårdlanserades i 360 graders kommunikation, utan ett koncept som växt från en liten och genuin vision till att bli något stort. Det kan kanske vara en nödvändig ingrediens för att något verkligen skall få sådan staying power.

Turtles levde väl också väldigt länge (och är tillbaka!), som exempel?
 

magoo

Hero
Joined
19 Oct 2002
Messages
1,117
Location
Umeå
Pokemonkorten leker han inte med men han tittar gärna och Pokemon med flera spinoffer går på Cartoon Network. Dessutom tittar de på storasyskonens gamla DVDer.
 

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,105
Location
Göteborg
On a side note kan jag säga att mina engelskakunskaper kommer från Pokémon (och sadly runescape). Mamma blev helt galen på när jag och min bror tjatade om att "flippa en coin". Vi hade spelhåla i källaren där vi satt i varsitt hörn och maxade våra lekar, för att sedan mötas episkt på ett hemmasbickrat bord till musiken av Hits for Kids 1-4.

Nostalgi...
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
On a side note kan jag säga att mina engelskakunskaper kommer från Pokémon (och sadly runescape). Mamma blev helt galen på när jag och min bror tjatade om att "flippa en coin". Vi hade spelhåla i källaren där vi satt i varsitt hörn och maxade våra lekar, för att sedan mötas episkt på ett hemmasbickrat bord till musiken av Hits for Kids 1-4.
Aughf, vad gammal jag håller på bli. :gremshocked:

//erik. som för ett tag sedan fick kommentaren från en lillkille på dotterns skola att man inte kan hörlurar och lyssna på musik om man är äldre än 20.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Hörlurar [OT]

Hörlurar är ju värsta vuxengrejen ju, alla kids nuförtiden (som inte är hiphopare och därmed har massiva öronkåpor när de lyssnar på musik för bra basåtergivning) har ju in-ear-lurar, medans vuxna som lyssnar på musik gör det i stillheten av sitt hem, med hörlurar för att inte störa grannar/andra boende i samma lägenhet, från sin LP-spelare. :gremgrin:
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Re: Hörlurar [OT]

Ja, där ser man ju hur gammal jag är. Jag har så klart in-ear-lurar men kallar dem i min gubbiga ignorans för hörlurar. Eller så är det för att jag vid denna ålder har så mycket kapital att jag har råd att kalla dem vad jag vill.

//erik. hörlurar till rullbandspelare
 

Coffe_Kanon

Swordsman
Joined
10 Sep 2007
Messages
547
Location
Universums Nav
Öhm jag fyllde 20 typ nyss (dvs. den 23:e november, grattis para mi), alltså räknas jag ännu som "yngre". jag pysslade också med pokémon, då mest tv-tittandet, game-boy spelandet och kortspelandet, samt diverse figursamlande... Med andra ord ALLT!

Jag minns inte hur gammal jag var när det började men, jag vet iallafall att jag var med sen pokémon röd och blå, och slutade ungefär något år efter att gold och silver kommit ut. Lockelsen var väl samlarbehovet, och att den udda tecknarstilen från japan kändes fräscht (nu finns den i hela jävla världen och känns inte så speciell längre). Spelen var också väldigt kul att spela.

Men sen växte jag upp, och pokémon kändes på tok för gulligt och sött för att smaka bra i munnen, och intresset gled till mörkare och vridna saker som metalmusik, rollspel, tv/data-spel, magic the gathering och skräckfilmer. Med andra ord så blev jag "vuxen" :gremgrin:

Så alla pokemonprylar fick åka ner i en skokartong i väntan på att det dör ut helt och någon samlare betalar dyra pengar för prylarna. Tyvärr försvann hela min samling av pokémonkort under en flytt, vilket var synd för det var alla de första 151 stycken i både foil och vanligt utförande. Visserligen blir de inte värda mer än magickort, men en så komplett samling av de allra första hade varit kul att skryta med om 30 år eller så.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag hatade Pokemon. Länge. Jag hatade de små fåniga djuren, jag hatade marknadsföringen, de äckliga leksakerna, den lågkvalitativa animen och mangan, de små skitungarna som höll på...

Jaja. Jag hatar fortfarande allt som har med Pokemon att göra, utom delar av de faktiska spelen. Jag har på senare år blivit intresserad av spel av den här typen - hitta, föda upp, träna och slåss med monster. Jag föredrar Monster Rancher 2 till GBA, det föll mig 100% på läppen, men Pokemon har sin egen charm. De första Gb-spelen har inga färger annat än grönt och svart, så ingen färggrällighet där. Det är kul "spelighet", möjligheter till taktik, etc. Det är dessutom kul att samla.

Men, och det är ett stort men: Jag hatar fortfarande söta djur, grälla färger, fåniga namn, barn och spel utan story. Jag kommer aldrig att förlika mig med hela den kommersiella krimskramsdyngan Pokemon omges av.


Tacka vet jag StarZinger!
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Re: Hörlurar [OT]

Ungdjävlarna kör ju sin musik genom högtalaren på mobiltelefonen för att alla på den jävla tunnelbanevagnen ska höra! Jävla otyg! Om de ändå använde in-ear-lurar!
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
*himlar med ögonen*

Ja, och inte fan nöjer de sig med det på tunnelbanan, utan även på vanliga riktiga tåg där man inte bara ska sitta tjugo minuter utan typ tre timmar. Just den gången hade jag förvisso egen musik, men de lyssnade högt (det var ett helt gäng skräniga gåffemofjortisar) i säkert en timme till resten av vagnens måttliga förtjusning.

...och eftersom det var företrädelsevis svenskar i vagnen var det ingen som vågade säga till, och mig störde det ju inte. :gremgrin:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Om hörlurar

Jag tänkte bara påpeka att hörlurar eller inte hörlurar säkert är ett jättespännande ämne som man med fördel kan diskutera någon annanstans än i den här tråden om Pokémon.

/tobias
 

Markehed

Warrior
Joined
12 Jan 2006
Messages
257
Location
Lund
Pokemon är ju inte direkt ett nytt koncept faktum är att det har funnits jävligt länge. Vad mer är Pokemon än gammal klassisk djuhetsning?

- Du jagar ner fria djur i naturen för att sedan stänga in dem i små utrymmen (pokebollar).
- Sedan släpper ut dem för att strida mot andra djur.
- De stridstränars självklart för att de ska vinna fler av sina strider.
- Har de någonting att säga till om? Absolut inte.
- Strider hålls på gym. Jag skulle snarare kalla det fighting pits.

Allt är självklart förskönat. Det finns ju inga ärrade krigsveteranpokemons som får psykoser av blingande lampor och sliter huvudet av sina ägare.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Allt är självklart förskönat. Det finns ju inga ärrade krigsveteranpokemons som får psykoser av blingande lampor och sliter huvudet av sina ägare.
Jag tycker att någon borde göra ett sånt spel. Pokemon fast utan försköning. Psykoser, riktiga hänsynslösa skitar som jagar och kör "matcher", skitiga fighting pits...

Det skulle rocka.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Pokemon är ju inte direkt ett nytt koncept faktum är att det har funnits jävligt länge. Vad mer är Pokemon än gammal klassisk djuhetsning?
Det är faktiskt ett väldigt nytt koncept. Tror inte jag känner till något spel eller berättelse som arbetar på det temat alls, faktiskt.

Men du har fel: Om inte en pokemon tycker om dess ägare så låter den bli att slåss, faktiskt. (Eller nja; de låter bli att slåss om de har högre level än vad deras ägare kan hantera) Och det finns ett par pokemon som enbart utvecklas om man gör dem glada, genom att ta hand om dem, gå omkring med dem, ge dem saker och bjuda dem på pokeblocks som de tycker om.

Allt är självklart förskönat. Det finns ju inga ärrade krigsveteranpokemons som får psykoser av blingande lampor och sliter huvudet av sina ägare.
Johodå. Mewtwo. Förstör ett helt laboratorium när han förstår att vetenskapsmännen som försatt honom i koma och utför experiment med honom för att försöka skapa det ultimata vapnet. Okej; det slits kanske inte av huvuden av folk, men han orsakar enorm förstörelse och raderar stora delar av Giovannis minne, och är helt klart psykotisk. Det är bara osjälviskhet som förmår göra honom snäll och medkännande igen.

En annan farlig pokemon är Kyogre. Team Aqua väcker den ur dess slummer och rubbar därmed balansen mellan den och dess motpart; Groudon. När den vaknar är den helt besinningslös och orsakar enorma skyfall och översvämningar som hotar att dränka hela världen och därmed orsaka världens undergång.

Det är väl ganska psykat, inte sant?
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Om inte en pokemon tycker om dess ägare så låter den bli att slåss, faktiskt. (Eller nja; de låter bli att slåss om de har högre level än vad deras ägare kan hantera) Och det finns ett par pokemon som enbart utvecklas om man gör dem glada, genom att ta hand om dem, gå omkring med dem, ge dem saker och bjuda dem på pokeblocks som de tycker om.
Dessutom är väl ett tema i TV-serien/filmerna (iallafall) just "vänskap"; att just Pikachu är så effektiv beror ju på det nära bandet mellan honom och Ash, och man stöter ofta på personer (i ett enda avsnitt - "kompis of the week", typ) som i princip bara har en pokémon som är deras polare och som visar upp sig; där är det återigen "friends forever" som gäller.

Fast jag misstänker att den gode Markehed försöker vara rolig. :gremsmirk:

Erik
 
Top