Nekromanti Det ouppnåliga stadiet.

[walium]

Re: OT om mig

"Äh, jag ska skära ned på projekten och försöka få saker färdiggjorda istället."

Jag känner igen mig. Har åtminstone lyckats lägga upp en hemsida som uppdateras hyfsat ofta. Men man har alltid fler ideér än tid.

"Aaah, det där värmer... "Friform á la Rising"... _Risform_ helt enkelt... :^)"

Eftersom min erfarenhet av friform är lika med noll så hade jag inte tackat nej till en lektion av den självutnämnde mästaren Rising.

" Vad ska du läsa i Linkeboda?"

Lärarutbildningen. Om jag inte ändrar mig och väljer någonting helt annorlunda. De har hänt förr./images/icons/smile.gif Vem vet, jag kanske blir den lärare som förstör dina barns liv om några år./images/icons/devil.gif

 

[Sodivra]

Får väl bidra jag med..

Första gången var nog i fyran.. Eller femman..
Min nya klasskompis Robin, och numera min trognaste rollspelskompanjon, hade spelat mutant. På en rast så berättade han hur kul det var.. Nej vänta, det började nog tidigare än så.. Tidigt i fyran lekte vi "Stalin-leken" med mig som SL. Namnet kom av att min kompis Josef kallade sig för Stalin, och började tjata om hur Stalin betedde sig, eller hur det nu var.. Iallafall, jag sa förutsättningarna: "Du är presidenten i ett land" eller "Du är en pojke som bor i Rom", och spelaren sa vad han vill göra. Jag svarade, oftast lite skruvat.. ("Jag spionerar på fiendelandet!" "Ok, du får planerna för det här! *bygger med sanden* En hamburgare! Haha!")

Antingen så kom det först, eller så var det Robins "mutant-äventyr" en rast i skolan.. Vill ni höra sagan?

Jo, Robin hade spelat mutant med sina vänner, och hade lite koll på hur det gick till. Man fick välja en "gubbe", man kan vara lite alltmöjligt, sa han och ritade upp en gubbe med röntgenöga-implantat. "Man kan vara honom, eller en mutant.. Eller någon annan". Vi valde gubben med ögat alla tre. Robin berättar: "Ni vaknar i en taxi utan att minnas något. En gubbe kommer och knackar på rutan. Det är er chef, som säger att ni får snabba på med uppdraget" Sedan hamnade vi i mitten av en eldstrid mellan två gatugäng. Vi sprang helt enkelt och sköt ner det ena gänget, ställde oss där dom stod förut, och sköt ner det andra gänget.. /images/icons/laugh.gif (Inga tärningar)


Vi improviserade ihop en serie äventyr under sommaren med utgångspunkt från "Ärans väg" som Josef (Spelar inte rollspel nu längre dock..) hade råkat få tag på. Jag var en jediriddare, Josef var en dödsängel, Joel en reptilman.. /images/icons/laugh.gif

Sedan hade Josef även fått tag på "Monsterboken", och nu spelade vi lite mer strukturerat. Lite. Man valde en "gubbe" ur monsterboken, Josef visste vad förkortningarna stod för, men inte hur man använde dom. Så varje gång jag skulle göra något med smidighet slog jag smidighetskombinationen för min kattman.. /images/icons/laugh.gif Vi använde tärningar nu för första gången. Men man lyckades ändå alltid.. /images/icons/laugh.gif

Josef improviserade från "Ärans väg", och vi spelade den igen.. Aaah, jag minns med glädje "Fulhetsfontänen" som minskade ens Karisma ("Du borde nog inte dricka ur den" "Okej, jag smakar bara istället" "Okej, du får -1 i Karisma" "Va, jag smakade ju bara!") där min kattman och Robins anka hade vattenkrig. 0 i Karisma..

Och köket med orcher som hackade upp människor, och mat på bordet, ("Den kanske är förtrollad! Är det nåt speciellt med den? Är den mystisk?!" "Nej, det är vanliga Mamma Scans köttbullar!) djävulshunden som jag tämjde, men som SL tröttnade på ("Den trillar på en spik och dör!")


Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.. Nostalgi! /images/icons/laugh.gif

 

[Rising]

Re: OT om mig

"Eftersom min erfarenhet av friform är lika med noll så hade jag inte tackat nej till en lektion av den självutnämnde mästaren Rising."

Hupp! Fick just en framtidsvision: Jag seeer... en... spelare... som... är... grymt... besviken.

"Vem vet, jag kanske blir den lärare som förstör dina barns liv om några år"

Åh, det hade ju jag och Staffan Westerberg tänkt göra!

/Rising

 

[walium]

Re: OT om mig

"Hupp! Fick just en framtidsvision: Jag seeer... en... spelare... som... är... grymt... besviken. "

Som den reserverade svensk jag är så hade jag inte visat min besvikelse öppet utan väntat till en sen kväll när jag var berusad och åkt med polispiket hem ifrån krogen.
Allvarligt talat så har jag varit med om det mesta och hade inte haft något emot att testa lite djupare karaktärsgestaltning än: Öh, jag klubba, du dö!

"Vem vet, jag kanske blir den lärare som förstör dina barns liv om några år"

Åh, det hade ju jag och Staffan Westerberg tänkt göra!"

The more the merrier säger jag! Nuförtiden lever folk ganska länge så det är mycket liv att förstöra./images/icons/smile.gif

 

[telcontar]

In the beginning, there was...

Drakar å Demoner, som jag började spela under gymnasietiden 1980(eller var det 1890...?). Sen tröttnade jag på det och övergick till Mutant och DoD expert. Nån gång sådär 84-85 fick jag å brorsan för oss att köpa Rolemaster och där blev vi helt fast. Jag har fortsatt spela det sen dess. Har sneglat på många andra rollspel sen dess utan att hitta något som fångat mig som RM gjorde. Vi har väl hållt ihop kärnan i vårt gäng hela tiden, några har kommit och gått. Jag tror att jag kommer spela tills jag dör/images/icons/devil.gif

 

[Faehrengaust]

Ur askan in i elden

Det hela började nog redan att gro i våra lekar med hemliga agenter i lågstadiet. Men det tog ända till -82 som det verkligen tog skruv iom att någon hittade DoD. Kommer ihåg att en kompis berättade om det i skolan. Han hade lirat det med sin store bror och hans polare. Vi var lite för små för att få hänga med de stora grabbarna på den tiden så i stället inhandla vi en egen kopia och satte igång.

Jag var SL och började med en tom A4. På den ritade jag upp en prick. Pricken var byn där spelarna börja, sen fick de göra vad de ville. Jag gillade improvisering redan då och har fortsatt med det sen dess (och lär mig fortfarande mer för var dag).

I högstadiet ökade vi tempot och nu spelade vi ca 3 gånger i veckan. Alla våra veckopengar gick åt, men det var det värt! Vi skaffade oss flera spel och lirade även solospel. Nu fick vi även vara med de stora grabbarna (dvs min kompis bror och hans gäng). Spelade och spelledde.

I gymnasiet var vi på topp. Nu spelades det för jämnan och under den stora lärarstrejken gjorde vi inget annat på dagarna. Nu blev jag även intresserad av föreningar och testade på det ett tag, men gillade det aldrig riktigt. Gick även med i SCA för att få det mer verkligt. Det var tider det!

I Universitetet träffade jag helt nya medspelare och vi ångade på. Nu blandades en mängd olika spelstiler och jag lärde mig en hel del under denna tid (vi hade nog stagnerat lite i utvecklingen tidigare, vissa hade även blivit uttråkade och lagt av).

Sen kom jobbet, karriären, pengarna, lägenhten... och sen dess har det max blivit spel en gång i veckan...

 

[Feuflux]

Min rollspelskarriär började mycket tidigt, kommer inte ihåg min ålder men gick troligtvis i lågstadiet. När familjen åkte till morfar i Tingsryd (och träffade hela släkten) så fanns där en trevlig moster som berättade interaktiva sagor för mig och två kusiner (jämnårig respektive ett år yngre). Vi var vikingar och vi fick innan sagan började berätta om hur vi såg ut (det var askul, stora svärd hade vi varje gång /images/icons/smile.gif). Varje "äventyr" gick i stort sett ut på att förstöra planerna för de båda skurkarna (två elaka vikingar). Vi brännde deras skepp och allt möjligt. Det var en härlig tid... jag är alltså friformare från början /images/icons/smile.gif.... trots att jag inte hade hört ordet rollspel än, eller visste åtminstone inte vad det var för nåt.

Julafton 92 (jag var 11 år) så fick jag DoD4. Kommer mycket tydligt ihåg att det stod "rekommenderas från 11 år" på sidan av boxen... Jag läste böckerna om och om igen, allting verkade jättekul och häftigt men jag fattade aldrig hur det hela skulle fungera i praktiken. Det dröjde ett tag men sedan började jag spela med de båda kusinerna som nämnts ovan, en av dem hade spelat på annat håll och var därför SL. Vi båda spelare var halvorchiska krigare som hette Ylk och Yrch eller nåt i den stilen, och vi slog ihjäl drakar med bredsvärd och andra realistiska saker. Nu i efterhand har man givetvis upptäckt tonvis med roliga feltolkningar av regler.

Började strax efter det spela med ett gäng hemma i Kalmar och nu var jag SL (började sedan turas om att SL:a med min kusin när vi träffades och spelade). Mellan 5:e och 7:e klass spelade vi massor. Sedan flyttade en kille och en annan tröttnade... samtidigtträffade jag mina kusiner alltmer sällan och rollspelandet avtog kraftigt. Träffar numer mina kusiner kanske 3 ggr om året och då försöker vi spela.

För 2 år sedan flyttade jag till Linköping (läser till data.civ.ing på universitetet) och försöker spela med ett par kompisar här men vi har typ inte tid /images/icons/frown.gif så ofta. Tja, det var mitt livs historia.

 

[Anders]

Här har du mig och en del andra

I den HÄR tråden kan du läsa hur jag och diverse annat folk på forumet började spela.

Arcana

 

[Storuggla]

Jag vill också vara med och leka! ^_^

Ja när alla andra blottar sitt förflutna så är det väl lika bra att jag drar mitt strå till stacken.

Det var någon gång i fyran, vilket borde vara i mitten av åttiotalet om mitt matematiska sinne inte sviker mig, som en av mina kompisar undrade om vi inte skulle pröva ett spel han hade, ett rollspel.
Visst, jag var ung och dum så jag sa "Visst!" och sedan bläddrade jag igenom de små svarta böckerna.
"Anka?" minns jag att jag undrade, men det blev till slut en människa. En riddare dessutom. jag minns att jag började i en rektangulär by som hade ett värdshus, en vapenbutik och ett stall, inget mer. Det första jag gjorde vara att koka gröt, bara för att testa vad som gick att göra i det här mystsika spelet. Sen anföll en grupp orcher och jag dog.
Det kanske inte låter så kul, men av någon anledning förundrades jag över ett spel där man kunde välja vad man gjorde, vart man gick och allt möjligt helt själv! Inga spelplaner, inga lipsillar som grät när de hamnade på Norrmalmstorg och så. Helt fantastiskt.^_^
Drugt en vecka senare köpte jag ett spel som hette "Mutant", det stod rollspel på det också, så det borde väl vara kul, eller hur?

Och sedan dess har jag spellett i allt som kan spelledas i, allt från Ars Magica och Harn till Teenagers from Outer Space och Baron Münchausen the Roleplaying Game.
Och i likhet med de flesta, skulle jag gissa, så blir jag lika glad och barnsligt exalterad när något nytt spel släpps eller när en spelare på den färglada sidan av skärmen lyser upp när han/hon kommit på en lösning på mina småtaskiga problem jag ger dem. ^___^

Ja, jag är barnslig! Och stolt över det!


Storuggla, har altid varit sådan

 

[Rickard]

Synd, hade tänkt att skriva en längre här [NT]

/[color:448800]Han</font color=448800> som ändå inte kan skriva samma sak två gånger, fast längre andra gången

 

[Rising]

Re: Ur askan in i elden

"I gymnasiet var vi på topp. Nu spelades det för jämnan och under den stora lärarstrejken gjorde vi inget annat på dagarna."

Oj, ja, den kommer jag knappt ihåg. Jag är ju lite yngre än du, så för mig var det aldrig någon strejk eller så. Fick aldrig utnyttja den till att spela rollspel. Fick dock en krypande känsla i magen när jag läste det där... Kan tänka mig hur häftigt det måste ha varit för er.

"Sen kom jobbet, karriären, pengarna, lägenhten... och sen dess har det max blivit spel en gång i veckan..."

Ursch ursch ursch.... Ja, man blir lite sur på sina föräldrar som hela tiden tjatade under sommarloven att "ni ska väl vara ute nu när det är så fint väder?!" osv. Nu är man vuxen och kan vara ute hur mycket man vill, men det är bra svårt att träffa sina vänner och spela rollspel...

Jag ska aldrig skälla på mina barn om att de ska vara ute. De ska få vara inne hur mycket de vill, så länge de inte bara spelar tevespel.

/Rising
som kollar in Faehrengausts profil.

 

[FraggelIngo]

LOL. läs detta (ändring till mitt första inlägg)

När det gäller fantasy så är det redan kört. Jag räknade igenom hur många böcker jag har läst med fantasyinspiration. 682. Hur kan jag ha kommit fram till denna siffra. Jo jag har läst igenom min brors bibliotek. Och han har en störning i det anala stadiet (för er som inte läst psykologi betyder det ungefär att de har sammlarmani, och att de i viss mån tar hand om det de sammlar.) Och Min bror har en bok där han skrivit upp alla böcker han någonsinnes har köpt. var han har köpt dem och till vem han har lånat ut dem. Sedan var det bara att räkna, men 482 hade jag lånat av min bror.

Nå det är inte bara därför jag skriver detta inlägg. jag hade inte sagt hela sanningen om mitt första försök som SL. Det var inte bara deras fel (jag gjorde lite tänkande efter att jag ringt Baldyr) Och jag minns nu att jag gjorde ett stort fel (Faktiskt ett karaktärsfel, men jag vägrar erkänna det FACE TO FACE)

Först måste jag förklara vilka två jag spelade med:

Johan Doe: Shysst kille på den tiden. Men inte mycket till fantasi. Hade ett namn på sin Paladin, Troll med två bastadsvärd som var Gynter Runbärare !!!! GAAAA
(skall sägas att jag önskar att vår vänskap aldrig tagit slut. saknar honnom lite efter 5 år!)

Sebastian Doe: Lite mer fantasi, men ställer rätt stora krav, och fick mig att göra allt arbete. Men det skall sägas att de var båda väldigt seriösa. faktiskt.

Nå, vi skulle spela det äventyr som kom med rollspelet (nått med natten hette det tror jag. Hökar natt eller nått sådant)
Och jag glömde förklara för dem att de kan avbryta min förklaring när som hälst och säga vad de vill göra som RP.

Efter det så kom de ned i ett kloaksystem. Mitt försök att skrämma dem var någon stans i linje med: "Ni går i en kloak. Hör en massa konstiga skratt. Ni kommer fram till en krosning." de valde vänster "Ni hör en massa skratt, någon som springer runt i skuggorna..." osv ggr 70 typ. samma sak hela tiden.

Tillslut sade Sebbe Doe att han ville kolla en sak med rollspel. så han sket i en het jakt och gick in i ett hus. Vilket som helst, han ville väl testa mig elller någe. Jag blev sur och sade: "ni blir attakerade av 3 Tempelriddare med Runsvärd. "tärningsslag" Ni är båda döda." Så det var inte helt och hållet deras fel. Men va¤%&/ de sade till mig att jag skulle vara SL, och läsa hela boken själv (vilket jag gjorde) och sedan lära dem hur man spelar. Var det konstigt att jag tog en hel månad på mi eller. Jaja. Nu har ågren lämmnat mig.... aaaaaaaah


Jaja, jag längtar tills den 30nde då jag och mina kompisar skall gå hem till baldyr och få hjälp av den gode samariten.

Ha´, föresten.. tack alla som har svarat på mina inlägg. jag gillade djävulshunden som som SL tröttnade på (han ramlade på en spik och dog. Jag kan dra en massa roliga Rollspels historier från tiden då jag satt och lyssnade på min bror. Jag kallar inlägget för "Standup Rollplay" snälla läs den och svara med era egna historier av den typen.

Ingo out

 

[Sodivra]

Eh?

John Doe?! Om man klickar på email-bilden:

när man svarar på ett inlägg, så får väljs ju John Doe's namn som standard.. Samband? (Ger sig ut för att söka efter John Doe på internet..)

Kul att du gillade historien om djävulshunden förresten! /images/icons/smile.gif

 

[Eksem]

Re: Eh?

John/Jane Doe är väl standardnamn på oidentifierbara lik i det amerikanska rättsväsendet? Och Joe Schmoe brukar väl representera den typiska medelklassamerikanen?

 

[The_Gorger]

Jag började med Eon för att testa N2 till DoD till Mutant.