Nekromanti Det skrivs för utförligt

[Svarte Faraonen]

Jag läser Hantu! av Zedeck Siew. Författaren diskuterar pontianak, hur man ser på den i Malaysia och hur man även i samtiden ägnar sig åt ritualer för att blidka den. Aldrig förklaras det vad pontianak är. Det gör inget: i sammanhanget förstår jag en del av det, och resten kan jag kolla upp.

Jag läser O Povo do Buraco, ett brasilianskt fanzine. Översatt till engelska, men ett av äventyren lämnar ett ord oöversatt: vatapá. Jag förstår att det är en maträtt, men mer förklaring än så ges inte. Inget ont i det, jag kan kolla upp det. Några dagar senare tillagar jag rent utav den.

Hade texterna blivit bättre av att författaren tagit sig tid att förklara och reda ut alla betydelser? Av en ordlista i början? Jag tror inte det. Jag tycker ofta att det skämmer en text att något ska förklaras när läsaren i själva verket skulle kunna slå upp det på egen hand (vem har inte en smartphone tillgänglig idag?). Patrick Stuart skriver här om Chretien de Troys Arthurberättelser, och om hur en viss uppräkning av frukter påminner om "artpunk Hipster D&D where you just throw in some shit to be weird":

After the meal the two stayed a long while in conversation. As squires were preparing the beds, baskets of all the finest fruits were served them: dates, figs and nutmeg, cloves and pomegranates, and electuaries for dessert, with Alexandrian gingerbread, pliris and arcoticum, resontif* and stomaticum. Afterwards they drak many a drink, sweet wine without honey or pepper, good mulberry wine and clear syrup.

Hade en text blivit bättre av att allt detta förklarats? Så klart inte. Den bild av överdåd som frammanas hade blivit en avsevärt tristare katalog om allt också skulle beskrivas.

Min kontenta är: jag vill se fler rollspelstexter (sådana som beskriver spelmiljö snarare än regler, märk väl!) som bara fyller på med detaljer och esoteriska begrepp utan att förklara dem. Folk är vuxna och kan googla, de behöver inte hållas i handen hela tiden.

 

[God45]

Fullt medhåll! Så många ord man lärt sig av rollspel som man fått kolla upp själv.

 

[Magnus Seter]

Jag gillar tanken. För mig skulle det vara en utmaning, eftersom jag är rätt "blommig" i mitt språk och jobbar med att skriva utbildningsmaterial. Men det är en tanke jag ska ta med mig i de texter jag håller på med nu, för jag minns hur spännande det var att läsa rollspel när jag var ung och bara få glimtar av tänkta världar.

Spindelkungens Pyramid är ju ett bra exempel på det, och första gången jag läste Call of Cthulhu ... kanske den bästa läsupplevelsen av ett rollspel jag någonsin haft.

/M

 

[anth]

in kontenta är: jag vill se fler rollspelstexter (sådana som beskriver spelmiljö snarare än regler, märk väl!) som bara fyller på med detaljer och esoteriska begrepp utan att förklara dem. Folk är vuxna och kan googla, de behöver inte hållas i handen hela tiden.

Du gör redan distinktionen mellan beskrivande text och regler.
Men jag vill ändå säga:
Texter får gärna vara hur luddiga som helst så länge spelarna inte kan missuppfatta den till deras rollpersoners fördel.

Så vill jag även göra tillägget att detta gäller nya texter.
Du nämner google, men varken google eller allmän användning av internet är äldre än 20 år.

Nu blir jag lite nyfiken:
Har rollspelstexter (i allmänhet) förändrats över tid?
Är det skillnad på rollspelstexter från 70-talet, 80-talet, 90-talet, 00-talet. 10-talet?

 

[Rymdhamster]

Ja, och för mig kan det här även gälla rent påhittade ord som man inte kan googla sig till. Det känns som att många skapare är alldeles för rädda för att släppa läsaren fri i egna efterforksningar eller egen fantasi.

Av någon anledning är det superviktigt att alla läsare förstår att just den där maträtten är baserad på bröd och räkor (ja, jag googlade just Vatapa) som om hela världsbeksrivningen hängde på att detta under inga omständigheter får missuppfattas.

Men egentligen, vad tusan spelar det för roll om jag istället hade använt min egen fantasi och istället drömt ihop någon form av linsgryta istället? Hade hela världen fallit?

Gör det verkligen något om min bild som läsare inte till hundra procent matchar din bild som författare?

Och detta gäller inte bara spelskapre, utan även spelare kan ibland bli superdefensiva (den vanliga historian om "ni spelar ju helt fel!").

Sen, för all del. Samtidigt kan jag tycka det är kul om det finns en liten uppslagsdel i ett rollspel, om den är bra skriven. Och bra skriven för min del innebär först och främst att den gärna får vara skriven ur ett "in game"-perspektiv, och för det andra att den i sig funkar som inspiration. Att man i princip bara kan slå upp ordlistan och läsa uppifrån och ner och få en bild av världen utifrån det.

Men även här går egentligen allt detta tänk att applicera. Bara för att det är en uppslagsdel måste varje uppslagsord inte beskrivas in i minsta detalj. Även dessa kan vara rätt grova förklaringar.

Den här beskrivningen från Wheel of time är lite i längsta laget, men jag gillar den.

Aiel (eye-EEL)
The people Aiel Waste. Fierce and hardy. Also called Aielmen. They veil their faces before they kill, giving rise to the saying "acting like a black-veiled Aiel" to decribe someone who is being violent. Deadly warriors with weapons or with nothing but their bare hands, they will not touch a sword. Their pipers play them into battle with the music of dances, and Aielmen call battle "the Dance".

Om jag som spelare läser denna, så har jag fått en grov bild av ett av folken i världen, jag har fått ett talesätt som jag kan krydda mitt in game-språk med. Och om jag blir anfallen av en beslöjad individ som bjuder in mig till att dansa så kan jag antagligen dra slutsattsen att det är en Aiel, såvida inte personen i fråga anfaller mig med ett svärd i vilket fall det möjligen är någon som försöker låtsas vara en.

Som spelledare har jag fått en kort introduktion som räcker mer än väl till att ge mig en bild av världen, samt av just detta folk. Tycker jag det låter som en kul grej att använda i mitt äventyr kan jag sedan gå och läsa på mer om Aiel i relevant sourcebook.

Men jag hade ju inte velat ha denna info inklämd i en löpande text som handlar om något annat men nämnde Aiel i förbifarten.

 

[Khan]

Men jag hade ju inte velat ha denna info inklämd i en löpande text som handlar om något annat men nämnde Aiel i förbifarten.

Men hade det funkat med en liten box i sidan, eller en fotnot? Alltså att det i löptext bara står "Bla bla bla bla, Aiel, bla bla bla", men det i en liten box vid sidan står en kort förklaring, med en hänvisning till relevant spaltbook?

 

[Rymdhamster]

Men hade det funkat med en liten box i sidan, eller en fotnot? Alltså att det i löptext bara står "Bla bla bla bla, Aiel, bla bla bla", men det i en liten box vid sidan står en kort förklaring, med en hänvisning till relevant spaltbook?

Betänkt att jag skrev att det först och främst var viktigt att det var skrivet ur ett in game perspektiv. Referenser till scourcebooks är sällan särskilt in game-igt.

Men bättre än att stoppa in det i löptexten? Sure.

Sen kan jag kanske tycka att det beror lite på bokens layout i övrigt och så? Jag är ju förvisso ett stort fan av Mutant Chroncles (gamla) där det fanns marginaltexter på varje sida som beskrev lite olika småfenomen.

Men genom att sprida ut det i hela boken så har du tagit bort en av finnesserna med att ha en liten uppslagsdel. Då måste man bläddre igenom hela boken än en gång, men om du har en uppslagsdel kan du bara plocka fram de där två-tre sidorna och läsa igenom för att få en känsla för världen.

 

[pappa]

Oktoberlandet är smockfullt av detta. Många ryska och fuskryska begrepp och ord som aldrig förklaras utförligt, men som man ändå förstår av sammanhanget vad det är.

 

[ceruleanfive]

Som informationsdesigner är jag i grunden skeptisk till att användare ska sätta sig och googla saker. Finns det en etablerad innebörd tycker jag gott att man kan förklara vad orden betyder, i värsta fall i en ordlista någonstans. Informationen bör kunna stå på egna ben – inte vara beroende av andra källor, förutom i extremfall. Men som tidigare nämnt: Framgår innebörden uppenbart av kontexten är det inte alltid nödvändigt att vara övertydlig.

Som rollspelsbrukare kan jag känna att det blir väldans meckigt när allt ska beskrivas i detalj. En överbeskriven värld känns nästan mer som ett utställningsföremål än ett bruksverktyg – det är liksom "färdigt" och bör inte hanteras av den okultiverade pöbeln. Koncisa, men fantasieggande texter är att föredra. Det kan rentav vara mer tillfredsställande att själv få fylla i tomrumen, men ändå få lite inspirationskrokar via ordvalen.

Som världsskapare har jag ofta svårt att inte börja definiera saker för tydligt, eftersom jag själv gärna vill ha en konkret och användbar helhetsbild. Jag vill att folk som läser om världen ska förstå just den världens identitet – inte bara utgå från redan inlärda företeelser, som kanske leder till en urvattnad standardvärld. Jag gör dock mitt bästa för att revidera innehållet som går ut till allmänheten, så att det är mer koncist och öppet. Fokus på krokar, snarare än ren korvstoppning.

 

[Rickard]

Som världsskapare har jag ofta svårt att inte börja definiera saker för tydligt, eftersom jag själv gärna vill ha en konkret och användbar helhetsbild. Jag vill att folk som läser om världen ska förstå just den världens identitet – inte bara utgå från redan inlärda företeelser, som kanske leder till en urvattnad standardvärld. Jag gör dock mitt bästa för att revidera innehållet som går ut till allmänheten, så att det är mer koncist och öppet. Fokus på krokar, snarare än ren korvstoppning.

Det finns ju inget som säger att du som spelskapare har en klar världsbild men du behöver inte förmedla den på just det sättet till dina läsare. Här tycker jag första Svavelvinter-romanen är föredömlig, där Granström namndroppar saker utan att förklara dem. Det ger snarare ett djup till världen – att det är mer utanför än bara det som gagnar storyn. Oktoberlandet likaså, men där har också spelskaparen tankesättet att så fort någon annan tar in hans texter så blir det deras texter och deras värld.

 

[Lambendil]

Jag tycker precis exakt tvärtemot trådskaparen. Finns inget som frustrerar mig mer än en text som kastar begrepp, platser och personer på mig utan att göra en ansats till att förklara dem. En av anledningarna till att jag inte tål Coriolis ex. Vem som än skrev världen där ska ha stryk. Begrepp, platser, teknologi och personer används hejvilt i boken och kanske, möjligen, med lite tur förklaras 100 sidor senare.

Det är fullkomligt omöjligt att bilda sig en koherent bild av världen och man slåss ständigt med att man inte fattar ett smack av vad man läser. Ge fan i att vara kryptisk och esoterisk. Förklara dig, flumgubbe!

 

[ceruleanfive]

Jag tycker precis exakt tvärtemot trådskaparen. Finns inget som frustrerar mig mer än en text som kastar begrepp, platser och personer på mig utan att göra en ansats till att förklara dem. En av anledningarna till att jag inte tål Coriolis ex. Vem som än skrev världen där ska ha stryk. Begrepp, platser, teknologi och personer används hejvilt i boken och kanske, möjligen, med lite tur förklaras 100 sidor senare.

Det är fullkomligt omöjligt att bilda sig en koherent bild av världen och man slåss ständigt med att man inte fattar ett smack av vad man läser. Ge fan i att vara kryptisk och esoterisk. Förklara dig, flumgubbe!

Jag håller inte med dig helt och hållet, men du gav mig bannemig ett gott skratt!

 

[Leon]

Håller helt med trådskaparen. Det är oerhört vanligt att man överkommunicerar, vilket inte bara är onödigt utan också minskar läsarens tolkningsfrihet.

Här vill jag också gärna ta in bilder, kartor och grafiska material. De är också en del av det som kommuniceras, och borde egentligen mer ofta användas för att kommunicera saker som sedan inte behöver dras it text.

Ett (icke-RP) exempel är Mike Mignolas Hellboy, och de senare derivativen. Ursprungliga Hellboy är ganska sparsmakat i språket, använder isbergsteknik och antyder istället för att skriva på näsan. Funkar särskilt bra när det rör sig om kosmiska drakar och interstellära UFO-änglar.

När sedan andra författare tar över måste man plötsligt genomskina allt, karaktärernas förhållanden till varandra skall förklaras i detalj. Även filmerna drar åt det här hållet. Jag tycker man tappar inte bara tolkningsutrymme utan också, på något sätt, precision. Om författaren kommunicerar något med antydningar, bildspråk etc så blir det ofta mindre trubbigt än om hen skall skriva ut det i klartext.

 

[Genesis]

Håller med-ish. Om det är något som läsarna behöver förstå är det bara lathet att förlita sig på att de ska slå upp det. Då är det ju snabbare om svaret redan finns där. Om det är något som kan förstås tillräckligt väl av kontexten, eller som inte behöver förstås, så behöver det heller inte förklaras, och ofta bör det heller inte förklaras.

Jag är ganska förtjust i saker som är svåra att föreställa sig. Rollspel är ju ett verbalt medium och kan på så sätt göra saker som ett visuellt medium aldrig skulle kunna klara av. Att använda sig av termer som inte har en klar betydelse är en sådan sak som jag tycker är väldigt intressant.

 

[Ymir]

Filosofin i Neotech har varit att svåra eller obegripliga ord är okej om det ändå av sammanhanget eller närhet till språk läsaren är bekant med framgår -ungefär- vad de betyder, alternativt att orden saknar viktig betydelsebärande innebörd i texten. Annars är de mer olämpliga. Exempel:

Bra text:

Vi ska få bonga floder av € att strömma över alla vanliga peeps nere på gatan så fort vi tagit över plexet. ??, jag lovar!

Dålig text:

De skulle poona honom och hans item innan Popsi Mbeke hunnit Aazhi:a med alla lolo daibans i wahala-zonen.


Det finns också fall där svåra ord är befogade för att de är fundamentala för att uttrycka något man som författare inte vill kompromissa med. I Kult tog jag tex beslutet att ordet "apsara" signalerade stämningen och kulturen jag ville ge känslan av 1000 gånger bättre än ordet "nymf" hade gjort, och utrymmet för mer utförliga beskrivningar var begränsat, så jag använde ordet apsara och tog för givet att de läsare som inte är bekanta med det är smarta nog att googla det, och får en massa stämningsgivande bilder på köpet.