Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag läser Hantu! av Zedeck Siew. Författaren diskuterar pontianak, hur man ser på den i Malaysia och hur man även i samtiden ägnar sig åt ritualer för att blidka den. Aldrig förklaras det vad pontianak är. Det gör inget: i sammanhanget förstår jag en del av det, och resten kan jag kolla upp.
Jag läser O Povo do Buraco, ett brasilianskt fanzine. Översatt till engelska, men ett av äventyren lämnar ett ord oöversatt: vatapá. Jag förstår att det är en maträtt, men mer förklaring än så ges inte. Inget ont i det, jag kan kolla upp det. Några dagar senare tillagar jag rent utav den.
Hade texterna blivit bättre av att författaren tagit sig tid att förklara och reda ut alla betydelser? Av en ordlista i början? Jag tror inte det. Jag tycker ofta att det skämmer en text att något ska förklaras när läsaren i själva verket skulle kunna slå upp det på egen hand (vem har inte en smartphone tillgänglig idag?). Patrick Stuart skriver här om Chretien de Troys Arthurberättelser, och om hur en viss uppräkning av frukter påminner om "artpunk Hipster D&D where you just throw in some shit to be weird":
Hade en text blivit bättre av att allt detta förklarats? Så klart inte. Den bild av överdåd som frammanas hade blivit en avsevärt tristare katalog om allt också skulle beskrivas.
Min kontenta är: jag vill se fler rollspelstexter (sådana som beskriver spelmiljö snarare än regler, märk väl!) som bara fyller på med detaljer och esoteriska begrepp utan att förklara dem. Folk är vuxna och kan googla, de behöver inte hållas i handen hela tiden.
Jag läser O Povo do Buraco, ett brasilianskt fanzine. Översatt till engelska, men ett av äventyren lämnar ett ord oöversatt: vatapá. Jag förstår att det är en maträtt, men mer förklaring än så ges inte. Inget ont i det, jag kan kolla upp det. Några dagar senare tillagar jag rent utav den.
Hade texterna blivit bättre av att författaren tagit sig tid att förklara och reda ut alla betydelser? Av en ordlista i början? Jag tror inte det. Jag tycker ofta att det skämmer en text att något ska förklaras när läsaren i själva verket skulle kunna slå upp det på egen hand (vem har inte en smartphone tillgänglig idag?). Patrick Stuart skriver här om Chretien de Troys Arthurberättelser, och om hur en viss uppräkning av frukter påminner om "artpunk Hipster D&D where you just throw in some shit to be weird":
After the meal the two stayed a long while in conversation. As squires were preparing the beds, baskets of all the finest fruits were served them: dates, figs and nutmeg, cloves and pomegranates, and electuaries for dessert, with Alexandrian gingerbread, pliris and arcoticum, resontif* and stomaticum. Afterwards they drak many a drink, sweet wine without honey or pepper, good mulberry wine and clear syrup.
Hade en text blivit bättre av att allt detta förklarats? Så klart inte. Den bild av överdåd som frammanas hade blivit en avsevärt tristare katalog om allt också skulle beskrivas.
Min kontenta är: jag vill se fler rollspelstexter (sådana som beskriver spelmiljö snarare än regler, märk väl!) som bara fyller på med detaljer och esoteriska begrepp utan att förklara dem. Folk är vuxna och kan googla, de behöver inte hållas i handen hela tiden.