Jag tycker inte att det här låter alls konstigt eller ens som att det skulle vara något som folk inte skulle uppskatta. Det är ju inte så att IRL-poliser får facit efter uppklarat fall, eller att brottsmisstänkta erkänner. Hell, inte ens ett erkännande är ett facit.
I så fall undrar jag ännu mer vad hela diskussionen handlar om.
Personlig reflektion: Hade det stått "True crime" på ett scenario hade jag tolkat det som "Baserat på en verklig händelse", tror jag.
Den är nog till stor del teoretiskt och då är det lätt att ha bestämda åsikter. Väl i spel skulle det nog funka för de flesta. Dock är vi är nog många som en eller annan gång hamnat i ett spel där det känns som att våra val inte spelar någon roll, och om SL inte har något tydligt avstamp (i.e facit eller något som ger samma stld) är det mycket svårare att skapa den friktion som krävs.I så fall undrar jag ännu mer vad hela diskussionen handlar om.
För mig är facit eller inte i väldigt hög grad frikopplad från upplevelsen. Upplevelsen att hitta utforska någonting beror för mig inte på om de hårda fakta (förutbestämda eller påkomna i stunden) utan hur man finner det och vad konsekvenserna blir. Bara vi är överens om vi spelar samberättande eller att SL äger världen så är jag helt nöjd. Om SL äger världen så har denne huvudansvaret för världens konsekvens och de fakta som vi skall navigera.
Bra poäng! Jag vet inte riktigt vilken glosa som hade varit bättre, men du har såklart helt rätt att det är en rimlig och korrekt tolkning av glosan.
Känns som något som är värt att reflektera över i så fall. Vilken typ av diskussionsklimat det skapar, om inte annat. För vad pratar vi om om vi inte pratar om det i spel? Hur kul läsning det är? Det har liksom redan kallats lögn och folk har sagt att de skulle gå från bordet. Om det bara är en teoretisk aversion, för "i spel" hade det säkert varit skoj, vad tjänar det då för syfte?
Det här är inte teoretiskt för mig. Jag har suttit vid spelborden där någon gjort en ”twist” på slutet och det har förstört hela sessionen eller kampanjen. Din twist är ovanpå det ”Det finns inte någon lösning, allting ni gjort är meningslöst.” efter att du lurat spelarna att försöka lösa ett mysterium.
Jag tror jag får leva med att jag inte förstår den här problematiken. För mig är upplevelsen det viktiga, inte om det fanns en lösning eller ej. Det som sker runt spelbordet är lika mycket "på riktigt" oavsett om det var en rälsad intention, samberättat, eller något annat. Upplevelsen att sitta där och hoppas att ni satte dit rätt person, men inte kunna veta det, är något jag tror kan vara ascoolt.
Så du är en subjektiv idealist, och förstår inte att det finns människor som är materialister.
Det är schysst att flagga i förväg, tycker jag. När vi spelade (färdigt, för övrigt
) den stora kampanjen till Orpheus, frågade SL i början om någon var frivillig på att få sin rollperson rejält uppfuckad senare, och jag var frivillig. I det läget blev det skitbra när jag mördades på ren SL-fiat och utan någon som helst möjlighet att göra något åt det när den första stora twisten inträffade (och fick fortsätta som spöke). Det hade varit betydligt mindre OK om det hade skett utan att först få accept på det hela, ens en så generell och vidöppen.
Jag känner snarare att diskussionen handlar om att poliser måste innebära problemlösning, problemlösning måste ha ett facit, och därför är allt annat än problemlösning med facit ljug om gruppen spelar poliser. Och den premissen kan jag inte känna igen mig i. För mig är det som att säga att all fantasy måste handla om att döda orcher, annars är det inte fantasy (eller att all S&S är sexistisk).
Under skapandet av mitt polisspel (som det aldrig blev något av) spelade vi massor av sessioner utan problemlösande. Iaf inte av typen "lösa mysterier". Överlag är jag själv rätt ointreserad av lösa mysterier, men kan uppskatta konsekvenserna av att lyckas/misslyckas med det, i.e "ni hittade inte mördaren i tid och han har nu mördat igen"
Jag känner snarare att diskussionen handlar om tre-fyra helt olika saker där folk pratar förbi varandra hälften av tiden - men ingen av dem säger att poliser måste innebära problemlösning.
Det första håller jag med om. Det andra är jag inte med på alls. Hela premissen om att det utlovas A men levereras B handlar ju om exakt det. "Det här ser ut som ett mysterium. Om det är ett mysterium måste det finnas en lösning. Finns ingen lösning är premissen ljug." Typ.
