Måste man ha stridsomgångar?
Jag tänker som du, men jag skulle vilja rationalisera bort stridsomgångarna, de är ju bara en relik från tidigare spelsystem, och fyller ingen funktion i ett turordningssystem...
Enligt ditt system skulle karaktärerna kunna ha turordnings-värden (eller intiativpoäng, eller vad man nu väljer att kalla det) på, låt oss säga 53, 60 och 45. Allt eftersom spelarna agerar i turordningsföljd (snubben på 60 börjar ,mao) så sjunker deras poäng och när alla är nere på noll så börjar en ny stridsomgång, med ny deklarationsfas och ny tilldelning av poäng (eller har jag missförstått?).
Det känns ju onödigt, varför fortsätter man inte bara? Om spelarna har -5, -3 resp. -2, så borde det ju vara snubben på -2 som skulle agera härnäst, varför föra in ett helt orealistiskt och tillika osmidigt system med ny stridsomgång, ny deklarationsfas, nya intiativslag?
I verkliga strider tar man ju inga pauser (inte alla på en gång), ur vilka tröga spelare alltid verkar stå oförberedda mot motståndare med kvicka reflexer. -Inte värre än det redan är under själva stridsomgångarna, där det förstås skall fungera på det viset.
Däremot är det förstås opraktiskt att räkna med minuspoäng i turordningssammanhang. Alla spelare borde därför slå inverterade intiativslag (låga resultat för de kvicka, trögisar får höga resultat, kanske [Intiativ=20+T10-SMI], typ) och sedan räkna uppåt från noll. "Är det någon som har elva? Nähä, tolv då? Näe, nämen då är det trollet Fengulf här på tretton som svingar sin klubba..." Så fortsätter man sedan tills striden är över (=ena sidan är död).
-Rappare, smidigare och mycket, mycket bättre! (Även om principen är precis samma som den du just berättat om)