Nekromanti Det viktigaste är att förmedla det

[Rickard]

Något jag kom å tänka på är att jag som spelare har alltid kunnat roas av ett väldigt improviserat och enkelt scenario, men däremot har jag haft väldigt svårt att bli road om spelledandet har varit dåligt - när spelledaren inte har kunnat förmedla scenariot på ett sätt som jag ansett varit vettigt. Typ logiska luckor i konsekvenser, alla spelledarpersoner har samma pipiga röst eller spelledaren bara vill döda rollpersonerna utan att ge dem en chans.

Det här gäller även spelvärld. Det spelar ingen roll hur ball spelvärlden är om spelledaren inte kan förmedla den på ett vettigt sätt. Så enligt mig borde scenarion handla mer om hur spelledaren ska förmedla informationen, miljön och spelledarpersonerna till spelarna. Handlingen får gärna vara hur enkel som helst, typ dra till en drakgrotta och svärdsplöja draken.

/Han som mest ville slänga ur sig en tanke

 

[MrG]

Väldigt bra tanke! Något förslag om hur man gör det?

-Gunnar (som kommer kunna ligga vaken över tanken)

 

[nominesine]

alla spelledarpersoner har samma pipiga röst

Denna del av problemet brukar jag lösa genom att skriva små rollanvisningar till mig själv. Exemplen är hämtade ur ett Warhammer-äventyr jag skrev för några år sedan. Äventyret utspelade sig i slottsmiljö. Eftersom det skulle spelas av utlänningar är textsnuttarna på engelska...

Om Dante - en kavaljer vid hovet...
Roleplaying Dante: Be feminine and childish. Lower your gaze when someone looks at you. Try to be a foppish dandy, but don’t forget to blush every time someone points it out. Quote famous poets as often as you can get away with it.

Om Gaspar - furstens kammarherre...
Roleplaying Gáspár: Slump your shoulders, make yourself as diminutive as possible and think of an overprotective mother caring for her spoiled son. Gáspár refers to Wolfgang as “his Royal Highness the Prince Regent” when he speaks of his protégé.

Om Scabbers - en skaven...
Roleplaying Scabbers: Scratch the back of your ear with one hand and make threatening stabs with the other. Act nervous and look over your shoulder constantly. Scabbers never stands still (unless he is hidden) and he speaks fast. Imitate the rat’s teeth and make sniffing sounds with your nose, if the PCs get a chance to communicate with him. To simulate the Skaven Tongue, repeat a few words in each sentence twice: “Quickety-quick, hidey-hide! Guards are come-coming.”

Om Elise - en tjuv (och möjlig följeslagare till rollpersonerna)...
Roleplaying Elise: Be overconfident! Always go for the most difficult and daring option. Never say never, and do the opposite of anything the PCs might advice. Be competetive in every argument that arises during game play.

Om Karabosh - en ogre...
Roleplaying Karabosh: When someone speaks to you: Sigh! If they speak again: Grunt! Lest the culprits cease and leave you be after the second warning, you give them a stunning smack on the head with your open hand.

 

[Big Marco]

Så enligt mig borde scenarion handla mer om hur spelledaren ska förmedla informationen, miljön och spelledarpersonerna till spelarna. Handlingen får gärna vara hur enkel som helst, typ dra till en drakgrotta och svärdsplöja draken.

Nu blir jag ju värsta gruskastaren men problemet är att "hur" är lika skilt som antalet spelledare. Alla har styrkor och svagheter. Jag minns en jag hade som var kung på stämning och platser. Det blev bilder och ljud och lukt och ljus och allt. Men som var värdelös på SLPer. Alla verkade osäkra och inbundna - från tiggare till kung, från häxa till orchhärskare, från alvdrottning till minotaurkrigare.

Och då fanns det ofta bra beskrivningar av SLP i äventyren. Men just SLP blev bara bajs i hans mun.

Men, för att avsluta lite mer positivt - hur ser du att sådan hjälp skulle se ut, och hur skiljer sig det från gängse sätt att beskriva på?

 

[Ögat]

Jag håller helt med, och gläds åt din tanke.

Det har varit uppe på forumet tidigare, men jag vill återigen slå ett slag för stil(istik). De allra flesta rollspel fäster mycket liten vikt vid stil, och landar alltså närmare manualer än litteratur. I många fall är det naturligtvis helt rätt - att läsa regler på fornyrdislag vore förödande för förståelsen. Det olyckliga är att den bristande stilen också brukar färga av sig på s.k. "stämningstexter", vilket gör att de saknar stämning.

Mitt förslag är alltså att scenarion delas upp i två tydligt skilda delar: först en stilistisk bit som etablerar scenen, därefter en "handboksbit" som förklarar regeldetaljer.

Sen skulle jag också se att varje del försöker vara så enkel och lättöverskådlig som möjligt. Om jag som spelledare själv lätt förstår scenen/händelseförloppet, behöver jag inte oroa mig så mycket för den och kan ägna mer tid åt att gestalta och beskriva.

 

[krank]

Det här gäller även spelvärld. Det spelar ingen roll hur ball spelvärlden är om spelledaren inte kan förmedla den på ett vettigt sätt. Så enligt mig borde scenarion handla mer om hur spelledaren ska förmedla informationen, miljön och spelledarpersonerna till spelarna. Handlingen får gärna vara hur enkel som helst, typ dra till en drakgrotta och svärdsplöja draken.

Jag är med på att det är viktigt med förmedlingstips.

Jag håller däremot absolut inte med om att handlingen gärna får "vara hur enkel som helst". Det ena utesluter inte det andra.

 

[solvebring]

Jag håller med dig på det spelfilosofiska planet. Allting handlar ju just om vad man upplever när man sitter och spelar och därför är just förmedlingen allra viktigast. Kan inte spelarna få det schysst förmedlat når de inte någon bättre upplevelse och allt skiter sig.

Däremot, vad det gäller hur det faktiskt ser ut när man spelar, så måste jag hålla med Marco. De flesta spelledare - liksom spelare - har sin nisch; vad de är bra på att förmedla, kontra, tycker om att uppleva. Om jag till exempel ska rannsaka mig själv så försöker jag hålla en jämn balans mellan beskrivningar och SLP-spelande. Jag tror dock att jag ibland kan råka beskriva lite för haffsigt. När jag tänker på det har jag istället förmågan att i vissa fall bli övertydlig. SLP's försöker jag åtminstone lägga krut på, speciellt vad det gäller miner, röster etc.
... Svårt att säga ärligt däremot. Vad mina spelare tycker vete fan faktiskt. Ska noga fråga dem härnäst.

 

[solvebring]

Det är ju en sak att skriva sådant åt sig själv. Jag skulle däremot aldrig vilja se detta i ett köpäventyr.

Varför?
Jag vill inte styras i mina tolkningar. Jag vill själv skapa mig en känsla av spelledarpersonerna. Jag tycker bättre om att läsa en kort beskrivning och sedan få speltekniska fakta. Med det i ryggen samt scenariots övriga handling kan jag då tolka och forma sådant så som jag vill leverera det. För mig är ju mina gestaltningar jag. Det är ju jag som spelledare som återspeglas i hur jag levererar. Om jag plötsligt ska anamma en sorts prototyp så tycker jag att hela spelledarnöjet försvinner. Skapandet är viktigt för mig. Jag önskar inte anamma är färdig tolkning och någon annans sätt att spela.

 

[solvebring]

Nå, jag tror att det vettigaste sättet är att göra något sådant som jag uppfattat att du gjort i Matiné(?); tipsa och föreslå olika tekniker och trix för att uppnå olika spelförehavanden. Att försöka tvinga på folk hur de ska spela för att leverera "rätt" sorts stämning blir nog mer fel än rätt. Alla har ju som sagt sitt sätt att se på vad som är bra förmedling och inte. En spelledare som jag kanske tycker är kass är kanske någon du tycker är bra.

Sedan är det ju så som jag nyligen skrev att jag vill ha friheten att tolka och leverera på sådant vis som jag tycker är bra. Jag vill inte att en bok talar om för mig hur jag ska spela scenariot. Jag vill ha scenariot, men hur jag spelar det tycker jag att jag själv har rätten att tolka och avgöra. Det blir lite som att tala om för en konstnär hur han ska måla för att du ska vara nöjd när du går på konstmuseet.

Så, allmänna spelledartips, det är bra. "Så här, kan man göra, och även så här och så här". Däri finns inget pekfinger utan lika mycket frihet till val och tolkning som i de scenarion som finns idag, som ger dig faktan men sedan låter resten vara upp till dig. Kort och gott, jag tror inte att man kan bygga upp något för detta som ska göra alla nöjda och glada.

 

[solvebring]

Nå, jag tror att det vettigaste sättet är att göra något sådant som jag uppfattat att du gjort i Matiné(?); tipsa och föreslå olika tekniker och trix för att uppnå olika spelförehavanden. Att försöka tvinga på folk hur de ska spela för att leverera "rätt" sorts stämning blir nog mer fel än rätt. Alla har ju som sagt sitt sätt att se på vad som är bra förmedling och inte. En spelledare som jag kanske tycker är kass är kanske någon du tycker är bra.

Sedan är det ju så som jag nyligen skrev att jag vill ha friheten att tolka och leverera på sådant vis som jag tycker är bra. Jag vill inte att en bok talar om för mig hur jag ska spela scenariot. Jag vill ha scenariot, men hur jag spelar det tycker jag att jag själv har rätten att tolka och avgöra. Det blir lite som att tala om för en konstnär hur han ska måla för att du ska vara nöjd när du går på konstmuseet.

Så, allmänna spelledartips, det är bra. "Så här, kan man göra, och även så här och så här". Däri finns inget pekfinger utan lika mycket frihet till val och tolkning som i de scenarion som finns idag, som ger dig faktan men sedan låter resten vara upp till dig. Kort och gott, jag tror inte att man kan bygga upp något för detta som ska göra alla nöjda och glada.

Till detta kan jag tillägga att det här resonemanget påminner mig om en period i början av mitt rollspelande då jag var rädd för att köpa nya rollspel som jag inte spelat innan. Jag var nämligen rädd för att det inte skulle bli rätt. "Men tänkt om jag spelar spelet fel, och inte spelar det som det är tänkt och uppfattas i allämänhet?!" ... Ja, visst är det sjukt. Men så tänkte jag faktiskt. Senare kom jag till en insikt att alla spelar ju olika rollspel på det sätt som de önskar att tolka dem. "Vi vill uppleva det här spelet så här, så då spelar vi det så där". Det finns inga rätt eller fel. Det finns en grund att stå på, vad man sedan gör av den är ju faktiskt upp till mig som dess tolkare.

Med detta sagt kanske mitt förslag till trådens huvudfråga får bli: Se till att tipsa varje spelledare om att ha en bra dialog med sina spelare.
Det viktigaste är ju att leverera spelet så som spelgruppen vill ha det. Det viktigaste är ju att spelgruppen har roligt och kan njuta av spelet, inte om man spelar det precis så som spelmakaren tänkte det eller såsom någon annan snubbe tycker att det ska spelas. Varje spelgrupp är ju unik i hur de tillsammans har format ett spel. Visst, du och jag kanske spelar D&D på samma regelgrund, men hur jag skildrat t.ex. Forgotten Realms beror ju på smaken hos mig och min spelgrupp liksom din och din spelgrupps smak.

 

[MrG]

Det är ju en sak att skriva sådant åt sig själv. Jag skulle däremot aldrig vilja se detta i ett köpäventyr.

Varför?
Jag vill inte styras i mina tolkningar. Jag vill själv skapa mig en känsla av spelledarpersonerna. Jag tycker bättre om att läsa en kort beskrivning och sedan få speltekniska fakta. Med det i ryggen samt scenariots övriga handling kan jag då tolka och forma sådant så som jag vill leverera det. För mig är ju mina gestaltningar jag. Det är ju jag som spelledare som återspeglas i hur jag levererar. Om jag plötsligt ska anamma en sorts prototyp så tycker jag att hela spelledarnöjet försvinner. Skapandet är viktigt för mig. Jag önskar inte anamma är färdig tolkning och någon annans sätt att spela.

Jag är helt tvärt om, jag älskar sånna små anteckningar både när jag läser/spelleder andras scenarion och när jag skriver själv (för andra, för mig själv ligger det i ryggmärgen). Om jag vill tvista något vet jag att jag kan det, men det är som husregler i brädspel, jag utgår från att scenariomakaren har testat det och att det funkar. Som ett plus kommer jag också så fram till slps som jag själv nog inte skulle uppfunnit.

-Gunnar (tänker framförallt på Kurragömmaklubbens gallerier)

 

[nominesine]

Det är ju en sak att skriva sådant åt sig själv. Jag skulle däremot aldrig vilja se detta i ett köpäventyr.

Tips: Spela inte "Svarta Madonnan" till Kult i så fall.

Det var i det äventyret jag kom i kontakt med direkta scenanvisningar i ett köpt äventyr första gången. Jag tyckte inte om Svarta Madonnan i övrigt, men jag gillade upplägget på SLP:erna.

Jag minns att det fanns ett fall i Svarta Madonnan där instruktionerna kändes fel ("Kedjerök hela tiden när du pratar"). Inget fel på det, eftersom jag var storrökare själv på den tiden. Men det passade inte karaktären, tyckte jag.

Problemet är ju emellertid inte större än att man faktiskt kan ignorera en scenanvisning. Det ju trots allt jag som är regissör Vill minnas att jag till slut bytte ut de där cigaretterna mot en stålkam, som jag drog genom håret med samma frenesi.

 

[Christoffer]

Oj vad jag inte håller med. Jag tycker att det faller på spelgruppen som helhet att se till att miljöer och SLPs presenteras på ett för spelgruppen givande sätt. Om jag som spelare anser det viktigt att veta hur orken som håller mig i ett fast grepp luktar, bör jag fråga spelledaren, eller om vi har en sådan hippiekultur, säga själv hur doften vräker sig in i mina näsborrar. Vill jag veta hur skogen ser ut i skymningen, är det bara att fråga. Vill jag veta hur fångarna avrättas, fråga. Om jag vill veta hur kungen ser ut, för att spelledaren bara sagt "Kungen träder in i tronsalen, följd av en uppsjö tjänare..." så frågar jag, hur är han klädd, hur ser han ut, har han skägg? Om alla karaktärer talar likadant, fråga hur hans röst är, fråga om han skakar på tonen, om den är hög eller låg, om han stakar sig, osv osv.

Detta gäller stämning också anser jag. Se till att alla har ett grepp om vilken genre ni spelar i, och släpp alla lös för att blåsa liv i världen utifrån denna förståelse. Det innebär såklart lite givande och tagande. När vi spelade The Mountain Witch hade vi alla väldigt olika genreförståelse, vissa av oss gick in med idéen om De sju samurajerna, andra med Ninja Scroll, detta vävdes samman till en riktigt grym mix som blev mäkta brutal och kraftfull.

Men men, det är min syn på det hela. Jag är tveksam om jag skulle sätta mig ner och spelleda om jag kände att det låg på mina axlar att presentera en spelvärld, spelledarpersoner, äventyr, stämning osv. Jag förväntar mig nog att alla spelare skall delta i det bygget...

Så, vad skulle ett scenario innehålla? Kanske något i stil med ett One-Sheet för Sorcerer, allmän information om settingen, information om hur viktiga aspekter i regelsystemet ser ut i settingen (hur ser magi ut, hur ser demoner ut och vad är de), osv. Så alla snabbt kan hamna på samma plats, bygga på samma information och varandras bidrag...

 

[Ram]

Jag håller i princip med poppe om det han skriver men tycker att den viktigaste poängen missas; Är gruppen nöjd? Jamenar, allt som detta landar i är tycke och smak. Man kommer alltid att störa sig på olika saker. Jag är också konsekvens-/konsistens-fanatiker till exempel men jag har mycket hör toleranströskel vad gäller röster/tonval/etc.

Däremot är jag till 100% för One-sheets och liknande. De är guld värda. Jag är också för "det inledande samtalet" där scenen eller settingen sätts (på en mer global nivå). Däremot ger mig inte acting tips mig något direkt.

För att hugga på exempel.

//Ram - Men är inte emot. Bara för fast på ett annorlunda sätt.

 

[Christoffer]

Självfallet, jag förutsatte att någon eller några inte var nöjda, och ville egentligen mest peka på att det finns andra lösningar än att gå i SL-skola.

 

[solvebring]

Problemet är ju emellertid inte större än att man faktiskt kan ignorera en scenanvisning.

Sant. Så är det ju med allt i rollspelsväg, man kan forma det som man vill i alla fall. Det är just sådant fritt formande och tolkande som jag förespråkar så starkt. Det är däremot ett problem i det Han funderar över tycker jag. Jag tycker det skulle vara just ett problem om scenarion börjar tappa en del fakta just för att man ska dunka in en massa sådana anvisningar. Om jag citerar Han:

Så enligt mig borde scenarion handla mer om hur spelledaren ska förmedla informationen, miljön och spelledarpersonerna till spelarna. Handlingen får gärna vara hur enkel som helst, typ dra till en drakgrotta och svärdsplöja draken.

så är jag just emot att det ska handla mer om sådant. Kör in allmänna tips för sådant i grundreglerna istället. Skriv mig inte på näsan om hur saker och ting ska vara i övrigt. För mig räcker det med att "Kyrkogården var ruggig, mörk och kall i det dystra duggregnet" eller "Gravgrävaren är sjaskig typ med gravt skelande blick och med ett oroväckande närgånget beteende". Då tar jag det, stoppar ned det i min spelledarsäck, skakar om, och tar fram min tolkning så som jag upplever och vill förmedla detta. Enough.

Det ju trots allt jag som är regissör

Precis vad jag menar. Jag vill inte låta de otäcka penningkåta producenterna styra mitt jobb, jag vill regissera helt och fullt på mitt sätt. Synd nog är detta enklare att få till i rollspel än i filmbranschen. Där finns det många stygga producenter.

 

[solvebring]

För vissa kan det nog fungera bra. Fast jag tror däremot att det också kan fungera mycket dåligt för så många andra varför jag inte tror på det som en lösningsmetod. Dessutom, som Marco säger - vilket jag håller med honom om - så har varje spelledare och sin spelare sin typ av stil och sina egna tekniker att det blir svårt att försöka bryta in med något sådant.
Nå, jag vet inte riktigt vad jag i övrigt kan svara på men du kan alltid kolla på mitt svar till nominesine om du vill få ut mer från min sida.

 

[Ram]

Sopigt snedsyftningsfel av mig, det jag skrev var inte på något sätt ett argument emot eller på sne' med dina uttalanden utan om något lite emot det som Han skrev i trådstarten. Sorry...

 

[Rickard]

Något förslag om hur man gör det?

Jag tror att en väldigt enkel åtgärd är att ändra tankesätt över hur man ska beskriva saker. Spelmakare tenderar att gärna vilja beskriva saker utifrån en objektiv betraktare. Istället borde de fundera på hur de vill att exempelvis en person ska uppfattas av spelarna och bara ge riktlinjer till spelledaren över vilken känsla som ska förmedlas.

Som skrivet; det här är mest en tanke som jag vill bolla med andra.

/Han som håller sig kort för att inte blockera idéer från andra

 

[solvebring]

riktlinjer till spelledaren över vilken känsla som ska förmedlas.

Det där var en ny approach på detta. Som sagt, jag gillar inte att få det utpekat för mig hur något ska spelas. Att däremot bestämma en känsla och sedan räcka över facklan till spelledaren, det tror jag på. Kanske är det för att en känslobeskrivning även den är relativt objektiv, och att jag då till skillnad från dig tror på objektivitet i sådana anvisningar. Som jag skrev ovan räcker det för min del med en kort liten beskrivning - ja det skulle faktiskt räcka med några nyckelord - som jag sedan då får gå vidare från enligt min tolkning.