För en tid sedan avslutade vi en minikampanj till DoD6 som hade börjat i ganska uppsluppen grisodlarhjälte-stämning för att sedan gå över mer och mer i att bli väldigt mörk och djuplodande. I slutändan visade det sig t.ex att budskapet i kampanjen var att ställa frågan vad är rätt och fel, gott och ont och kan man ens veta svaret på den frågan? Vår hemby förstördes, vi dödades brutalt och vi dödade brutalt - några av oss motvilligt - då vi fick ett djup i spelet som är ovanligt.
Som prop hade jag till min stormikjalt (en magikunning gerbanis-präst) gjort en samling av apokryfer där jag skrivit upp de förbannelser jag vrålade ut över mina fiender; " Mörk och kall, men stark och kall, stråla nu min Svarta Hand!".
Av nån anledning tyckte jag att högen kändes ganska tunn med bara två papper, så jag ryckte en diktbok ur hyllan och skrev av några dikter för att dryga ut pappersluntan något.
Av ren tur, hade jag ryckt Werner Aspenström ur hyllan, en författare jag inte tidigare kände till, men hans dikter inte var alltför moderna i språket och inte så pass kända att vi alla läst dem på svenskalektionerna i gymnasiet.
Så långt så gott. Däremot visar det sig att en del av dikterna var väldigt stämningsfulla. Och efter att gruppen dräpt tre män för att sedan upptäcka att dessa troligen inte var skuggyngel utan vanliga hyvens killar drabbas vi av ånger och begraver deras kroppar och reser en gravsymbol. Jag tänker " aha! jag kollar om jag har nån dikt i högen..." så jag rotar upp en dikt och läser:
" Det är inte du som färdas framåt.
Det äre tt mörker som färdas emot dig och förbi dig.
Det är de mötande som är stadda på resa,
inte du, inte här.
Din båt färdas inte framåt.
Det är vågorna som färdas emot dig och förbi dig.
Lägg märke till stränderna,
de alltför välbekanta.
Lägg märke till de slokande pilträden.
Vatten sipprar från årbladen.
Ömkliga gråt,
vad rör den havets hjärta?
Och gamla kvinnor ser mot skyn och säger
att någon är död:
över skogsranden rullar mjukt karossen
med de sex svarta hästarna.
Detta sker varje dag.
Hur lätt döden färdas och hur tungt livet!
Live ror sin båt, förvivlat
och med barnsliga åror.
Livet hissar sitt segel
och seglet ropar till vinden,
men vinden är trött just den stunden.
Finns det då inte väntande kuster?"
Åtminstone ett par av oss som satt i rummet drog en djup suck,
dikten hade i det här fallet gjort mycket för att bidra till den
ödesmättade stämning som rådde i äventyret. Andra i rummet verkade
mer besvärade över att spelet avbryts, men det är också samma personer
som inte för så länge sedan blev irriterade när man tilltalade dem med
rollpersonens namn istället för deras eget... =)
Vad har ni för erfarenheter av användande av dikter i rollspel?
Är det en bra eller dålig idé?
Kan det förstöra en stämning och i så fall när och hur?
Tips på författare och dikter?
Hur kan man utveckla det hela, jag har t.ex funderat på att använda en
dikt jag hittat som grund för ett äventyr där spelarna blir gudarnas schackpjäser,
men jag har själv också varit med om att dikter använts som ledtrådar, framförallt gåtor?
Jag personligen är framförallt intresserad av hur dikter används som stämningshöjande
hjälpmedel, jag blev lite förvånad när jag inte något på min sökning, men även andra
användningsområden vore ju kul att diskutera...
Jag lägger till en trudvangsk dikt, för de mörkare sagorna:
"Själen i Norden
O dessa mörka skogar inom oss
där jättarna slumra.
Det som vi kallar själen
är bara en vandrande solfläck
under träden, en uthuggning
dit det snedställda ljuset når."
- Werner Aspenström
Som prop hade jag till min stormikjalt (en magikunning gerbanis-präst) gjort en samling av apokryfer där jag skrivit upp de förbannelser jag vrålade ut över mina fiender; " Mörk och kall, men stark och kall, stråla nu min Svarta Hand!".
Av nån anledning tyckte jag att högen kändes ganska tunn med bara två papper, så jag ryckte en diktbok ur hyllan och skrev av några dikter för att dryga ut pappersluntan något.
Av ren tur, hade jag ryckt Werner Aspenström ur hyllan, en författare jag inte tidigare kände till, men hans dikter inte var alltför moderna i språket och inte så pass kända att vi alla läst dem på svenskalektionerna i gymnasiet.
Så långt så gott. Däremot visar det sig att en del av dikterna var väldigt stämningsfulla. Och efter att gruppen dräpt tre män för att sedan upptäcka att dessa troligen inte var skuggyngel utan vanliga hyvens killar drabbas vi av ånger och begraver deras kroppar och reser en gravsymbol. Jag tänker " aha! jag kollar om jag har nån dikt i högen..." så jag rotar upp en dikt och läser:
" Det är inte du som färdas framåt.
Det äre tt mörker som färdas emot dig och förbi dig.
Det är de mötande som är stadda på resa,
inte du, inte här.
Din båt färdas inte framåt.
Det är vågorna som färdas emot dig och förbi dig.
Lägg märke till stränderna,
de alltför välbekanta.
Lägg märke till de slokande pilträden.
Vatten sipprar från årbladen.
Ömkliga gråt,
vad rör den havets hjärta?
Och gamla kvinnor ser mot skyn och säger
att någon är död:
över skogsranden rullar mjukt karossen
med de sex svarta hästarna.
Detta sker varje dag.
Hur lätt döden färdas och hur tungt livet!
Live ror sin båt, förvivlat
och med barnsliga åror.
Livet hissar sitt segel
och seglet ropar till vinden,
men vinden är trött just den stunden.
Finns det då inte väntande kuster?"
Åtminstone ett par av oss som satt i rummet drog en djup suck,
dikten hade i det här fallet gjort mycket för att bidra till den
ödesmättade stämning som rådde i äventyret. Andra i rummet verkade
mer besvärade över att spelet avbryts, men det är också samma personer
som inte för så länge sedan blev irriterade när man tilltalade dem med
rollpersonens namn istället för deras eget... =)
Vad har ni för erfarenheter av användande av dikter i rollspel?
Är det en bra eller dålig idé?
Kan det förstöra en stämning och i så fall när och hur?
Tips på författare och dikter?
Hur kan man utveckla det hela, jag har t.ex funderat på att använda en
dikt jag hittat som grund för ett äventyr där spelarna blir gudarnas schackpjäser,
men jag har själv också varit med om att dikter använts som ledtrådar, framförallt gåtor?
Jag personligen är framförallt intresserad av hur dikter används som stämningshöjande
hjälpmedel, jag blev lite förvånad när jag inte något på min sökning, men även andra
användningsområden vore ju kul att diskutera...
Jag lägger till en trudvangsk dikt, för de mörkare sagorna:
"Själen i Norden
O dessa mörka skogar inom oss
där jättarna slumra.
Det som vi kallar själen
är bara en vandrande solfläck
under träden, en uthuggning
dit det snedställda ljuset når."
- Werner Aspenström
