Nekromanti Dikter i rollspel

Nero_UBBT

Warrior
Joined
28 Jan 2001
Messages
373
Location
Umeå
För en tid sedan avslutade vi en minikampanj till DoD6 som hade börjat i ganska uppsluppen grisodlarhjälte-stämning för att sedan gå över mer och mer i att bli väldigt mörk och djuplodande. I slutändan visade det sig t.ex att budskapet i kampanjen var att ställa frågan vad är rätt och fel, gott och ont och kan man ens veta svaret på den frågan? Vår hemby förstördes, vi dödades brutalt och vi dödade brutalt - några av oss motvilligt - då vi fick ett djup i spelet som är ovanligt.

Som prop hade jag till min stormikjalt (en magikunning gerbanis-präst) gjort en samling av apokryfer där jag skrivit upp de förbannelser jag vrålade ut över mina fiender; " Mörk och kall, men stark och kall, stråla nu min Svarta Hand!".
Av nån anledning tyckte jag att högen kändes ganska tunn med bara två papper, så jag ryckte en diktbok ur hyllan och skrev av några dikter för att dryga ut pappersluntan något.

Av ren tur, hade jag ryckt Werner Aspenström ur hyllan, en författare jag inte tidigare kände till, men hans dikter inte var alltför moderna i språket och inte så pass kända att vi alla läst dem på svenskalektionerna i gymnasiet.

Så långt så gott. Däremot visar det sig att en del av dikterna var väldigt stämningsfulla. Och efter att gruppen dräpt tre män för att sedan upptäcka att dessa troligen inte var skuggyngel utan vanliga hyvens killar drabbas vi av ånger och begraver deras kroppar och reser en gravsymbol. Jag tänker " aha! jag kollar om jag har nån dikt i högen..." så jag rotar upp en dikt och läser:

" Det är inte du som färdas framåt.
Det äre tt mörker som färdas emot dig och förbi dig.
Det är de mötande som är stadda på resa,
inte du, inte här.
Din båt färdas inte framåt.
Det är vågorna som färdas emot dig och förbi dig.
Lägg märke till stränderna,
de alltför välbekanta.
Lägg märke till de slokande pilträden.
Vatten sipprar från årbladen.
Ömkliga gråt,
vad rör den havets hjärta?
Och gamla kvinnor ser mot skyn och säger
att någon är död:
över skogsranden rullar mjukt karossen
med de sex svarta hästarna.
Detta sker varje dag.
Hur lätt döden färdas och hur tungt livet!
Live ror sin båt, förvivlat
och med barnsliga åror.
Livet hissar sitt segel
och seglet ropar till vinden,
men vinden är trött just den stunden.
Finns det då inte väntande kuster?"

Åtminstone ett par av oss som satt i rummet drog en djup suck,
dikten hade i det här fallet gjort mycket för att bidra till den
ödesmättade stämning som rådde i äventyret. Andra i rummet verkade
mer besvärade över att spelet avbryts, men det är också samma personer
som inte för så länge sedan blev irriterade när man tilltalade dem med
rollpersonens namn istället för deras eget... =)


Vad har ni för erfarenheter av användande av dikter i rollspel?
Är det en bra eller dålig idé?
Kan det förstöra en stämning och i så fall när och hur?
Tips på författare och dikter?
Hur kan man utveckla det hela, jag har t.ex funderat på att använda en
dikt jag hittat som grund för ett äventyr där spelarna blir gudarnas schackpjäser,
men jag har själv också varit med om att dikter använts som ledtrådar, framförallt gåtor?

Jag personligen är framförallt intresserad av hur dikter används som stämningshöjande
hjälpmedel, jag blev lite förvånad när jag inte något på min sökning, men även andra
användningsområden vore ju kul att diskutera...


Jag lägger till en trudvangsk dikt, för de mörkare sagorna:
"Själen i Norden

O dessa mörka skogar inom oss
där jättarna slumra.
Det som vi kallar själen
är bara en vandrande solfläck
under träden, en uthuggning
dit det snedställda ljuset når."
- Werner Aspenström
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Jag spelade ett äventyr på SävKon ifjol som hette Sångstriden i Wartburg (tror jag, minnet kan svika mig). Det var till Ars Magica och i mitt tycke fantastiskt roligt att spela. Vad kan då detta ha med saken att göra? Jo! Sångstriden i Wartburg kretsade enligt historisk förlaga kring några av Tysklands genom tiderna största diktare och det fanns gott om utrymme för eget diktande eller för den delen ren recitation (man slog i så fall ett färdighetsslag och drog sedan en lapp med lite lyrik på ur lämplig hög, det fanns 3 högar). I detta äventyr var alltså diktandet inte stämningshöjande utan centralt! Fantastiskt roligt. Vi var två i gänget som spelade som bara använde egendiktat, jag vågade mig till och med på att sjunga en del av mina saker. Ruggigt kul och givetvis mycket annorlunda mot hur det brukar se ut hemma.

På tal om hemma är det väl lika bra jag skriver lite kort om det också. Diktande har mest förekommit när vi spelat Usagi Yojimbo. Där finns ett alternativt erfarenhetssystem där man helt enkelt sätter upp lite olika mål för hur man ska bli bättre. Som en del i arbetet för att bättra på sitt färdighetsvärde i poesi så skrev en av mina spelare haiku-dikter i en liten bok. Tror nog han skrev två-tre stycken per speltillfälle som minst. Även om det kanske inte har en så direkt påverkan vill jag nog påstå att det förhöjde känslan.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Oh, dikter i rollspel! Japp, det använder jag flitigt. Jag skriver bara själv, och jag tycker det är skitkul. Förra spelmötet hade jag med två egenskrivna dikter (fast de var skapade enbart för ändamålet), vilket jag tror uppskattades; och efter spelmötet gjorde jag ett kväde om vissa händelser som hade tilldragits. Fyrtiotre verser långt, fyra rader i varje vers, rimmande och... Ja, det blev iallafall väldigt bra.

-Hjalle, skaldare.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Det vore ju intressant (och ganska ogörbart) att rollspela på hexameter eller någon annan versform. I Viking skulle man kunna spela skalder som endast uttryckte sig i dikter. Det finns gott om inspiration att hämta av när det gäller ex. Viking.

/RD
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Vad har ni för erfarenheter av användande av dikter i rollspel?
Inga alls faktiskt, har varit välldig tommt på just den delen av mina erfarenheter av rollspel & dikter...

Är det en bra eller dålig idé?
Skule säga att det inte finns dågra dåliga idéer, bara mer eller mindre bra... :gremsmirk:
Dock så lutar jag åt att det kan blir bra, om man är bra på att skriva dikter & sådant.. Varför då inte använda det ?
Skulel kunan tänka mig att använa diokter t. ex om man vill lägga in lite luriga ledtrådar & liknande saker i dikter när man spelar.
 

Yheela_UBBT

Veteran
Joined
21 Mar 2005
Messages
100
Jag tycker att det är jätteskoj då dikter och liknande används vid rollspel, ett orakel talar ju ofta i gåtor, ofta på rim. Verkligen stämningshöjande då man får klura ut den bakomliggande meningen i det oraklet säger.
Jag har en kompis som funderar på att använda sig av instrument (hon spelar blockflöjt på högre nivå) för att ge en viss stämning, kanske locka bort RP's med musik...
Fler dikter åt folket; rollspelare!
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Jag har goda erfarenheter.

I Space 1889 lät jag för länge sedan några äventyr handla om den mystiska Rebecka, en uråldrig väktarvarelse. Där använde jag bland annat "Time and Space" av Robert Heinlein och en omsrkiven version av Beatles' "Let it be", som anspelade på kvinnan med de svartvita rosorna växande runt vildmarksstugan. Mycket stämningsfullt.

När jag skrev en minkampanj till MERP Kin-strife använde jag en gammal brittisk översättning av Odysséen som utgångspunkt. En död äventyrare hade skrivit ett halvtaskt hexameterepos om sina bragder och det blev till ledtrådar på jakten efter en "stor skatt".
 

malmkvist

Warrior
Joined
9 Oct 2004
Messages
236
Location
1) Halmstad 2) På sjön
Absolut. När jag spelade Samuraj för ett tag sedan, så spelade jag en Ronin, och jag brukade ibland skriva egna haikudikter och även använda mig av färdigskrivna dikter.
Det förhöjer definitivt stämningen.
 
Top