Har igenligen inga riktigt dåliga dödsfall... eller jo det har jag väl. Men jag har så pass många att det har förlorat sin betydelse tror jag. Men oftast är det ju dom där dödsfallen som "Du snubblar... hoppsan, du bröt nacken", eller något anfal med en dolk som river igenom din plåtrustning som smör, och gröper ur hhjärtat på dig. Jag har till och med lyckats med att en karaktär dog i Eon från ett 1ObT6 dödsslag mot ett chockvärde på en 16-17. Det var rätt snopet. XD
Jag har där emot ett riktigt episkt dödsfall. Var nog en 10 eller nått år sedan tror jag. Vi skulle spela Eon, och vi skulle skapa karaktärer till det. Men min SL började klaga lite på mitt val av karaktär... en mänsklig krigare av något slag. Som han sa "Men du spelar ju ALLTID en människa och krigare." Mitt "försvar" var rätt svagt "inte alltid, íbland spelar jag ju tjuv ellerjägare eller något, och ibland halvalv." Sanningen var ju att sedan vi började spela pnp rpg's (så en ca 6-8 års tid när detta intrffade) så hade jag ju kanske spelat 1 alv, en 3-5 halvalver, en magiker kanske, en handful tjuvar och/eller jägar typ av karaktärer. Men i motvikt så hade jag not spelar bort åt en 20-25+ människor (där kanske en handfull+ har varit manniskoraser som Högmän och Kraggbarbarer), och bortåt en liknande mängd av diverse olika typer av krigare. Så min SL mer eller mindre beordrade mig, och mina medspelare backade upp hans vall till 100% oxå, att jag skulle skapa en alv som var magiker. Jag försökte argumentera, men tillslut gav jag med mig. Jag var rätt så... purken. XD
Så jag bestämde mig för att vara... besvärlig... Först och främst valde jag att spela en Thism, som skulle vara så högfärdig, överlägsen, och allmänt orimlig som möjligt (jag menar utöver en Thisms standard nivå av det)... och det utöver att han var adel oxå för den delen. Inte nog med det, jag ville inte välja någon av dom standard användbara magiskolorna, utan bestämde mig för att välja en väldigt svår och besvärlig skola att ha, tidsmagi. På toppen av det så var det ju namnet... som han envisades med att alla skulle säga HELA namnet, PLUS hans titel före det oxå, för att han ens skulle tilltala någon. Jag minns inte vilken titel han hadde, men hans namn sitter som sten i mitt huvud (oftast).
"Allodalla Entariel Tanriel"
Tror det namnet skapades med hjälp av att slå på någon typ av "skapa ett alvnamn lista", från antingen Eon eller DoD, och sedan möjligen tweeka litegran med förslagen jag fick på tärnings slagen.
Så, till äventyret. Vi skulle resa någonstans, vart minns jag inte, och varför minns jag inte, men resa skulle vi. Så vi reste, och mot kvällen så var det dags att sätta upp läger. Dom andra karaktärerna i gruppen vägrade ju sätta upp min karaktärs tält, så Allodalla tog sitt tält, lämnade gläntan som gruppen satt upp i, och satte upp sitt tält en ca 40-50 meter ifrån deras tält. Det blev dags och lägga sig, tror att gruppen hade en nattvakt, men inte borta hos Allodalla så klart, han var ju som han var, och dom andra karaktärerna var ju inte specifikt förtjusta i honom. Jag kommer nu berätta vad som hände ur dom andra karaktärernas synvinkel.
SL bad alla av oss att slå vissa typer av slag, sådant som hörsel, syn, eller färdigheter som var relevanta att använda beroende på om man sov, eller vaken som nattvakten var. Vad vi alla förestod sedan var att samtliga av oss hade misslyckats med dessa slag. För den lilla gruppen i gläntan blir plötsligt väckta av ett massivt vit ljus som totalt lyser upp natten så att den blir näst intill dag. Och om ljuset inte väckte dom, så vaknade dom hundradelar senare av den totalt öronbedövande explosion som slet igenom skogen följt av en kraftig tryckvåg som slet i tält, kastade omkull lösa saker och till och med djur och andra varelser som rörde sig i området.
Dom sovande karaktärerna flög upp och ut ur sina tält med vapen i högsta hug, medan det vita ljuset någerlunda sakta bleknade bort, och explosionen ekade bort sig igenom skogen tills det enda som var kvar var en totalt ljudlös natt. Vad karaktärerna noterade nu var att dom var näst intill helt döva, ingen kunde knappt höra mer än ett mumlande ljud när dom andra försökte tala. Nattvakten hade oxå blivit kraftigt förblindad och kunde knappt se något, samtidigt som han sakta kravlade sig upp på fötterna efter ha blivit kastad omkull av tryckvågen. Gruppen börjar titta sig runt för att försöka få en uppfattning av vad som pågår, deras hörsel börjar återhämta sig. Ljuset är nu nästan helt borta. Varpå ett högljutt kommenderande vrål rullar igenom skogen, en i gruppen förstår vad som vrålas. "Upp med er era svin, anfall ANFALL!!!" Karaktären utrycker till resten av gruppen "Tiraker!", medan en mängd högar som ligger i skogen börjar röra på sig och försöker komma upp på fötterna för ett anfall, varpå dom sist resterna av det vita ljuset försvinner och lämnar natten i sitt vanliga mörker, med det enda ljuset som är kvar är deras mindre lägereld som lyckats lverleva tryckvågen.
En efter en börjar Tiraker och Gûrder stapla in i cirklen av ljus, dom flesta av dom verkar oerhört yra, eller ser knapp något, eller är till och med skadade redan, deras fördel näst intill helt försvunnen. Gruppen börjar försvara sig, först är det lätt, men efter hand som fler av fienderna kommer in, och efter hand som fienderna återhämtar sig efter explosionen, så blir det svårare och svårare. Dom får lite underlättande hjälp när nattvaktens syn är tillräckligt bra för att han ska kunna hjälpa till. Och när gruppen lyckas döda fiendernas Trukh, så börjar fienderna tveka och flyr tillslut när ett upprepat vrål av "Fly!" ringer igenom skogen. Gruppen börjar rätt snabbt kolla över sina skador, fixa vad som måste fixas för att ingen ska dö, mm. Tillslut frågar någon "Var är Alven?" Ingen som vet, dom börjar titta runt bland kropparna i och runt lägret, han finns inte där. Så sökandet vänder sig till där han satte upp sitt tält. Dom får med sig några faklor och börjar röra sig mot tältet. På vägen hittar dom några döda Tiraker och Gûrder lite var stans, någon här som ligger med sitt huvud i konstig vinkel mot en sten eller träd, någon med ett träd över sig, några som blivit huggna till döds (antaglien från förvirringen när anfallet började).
Tillslut hittar dom tältet... eller snarare platsen där tältet borde vara. Vad dom istället hittar är en ca 10 meter i diameter, och ca 5 meter djupt, nästan perfekt hål i marken. I hållet ligger vad som är kvar av träd som brukade stå där, eller stenar som ramlat ner från kanten. Med lite mer letande så kommer dom fram till att Alven är helt borta, finns inte ens ett enda spår av honom. Och att dom ytorna som efterlämnats på träd och sten, där det saknades bitar, kändes totalt släta, nästan som om dom var polerade. Det är nu som SL berättar för dom andra vad som hände, för SL tog mig åt sidan för att ta hand om vadf som hände med mig efter vårat första slag mot syn och hörsel mm misslyckats.
Vad som hände var att vi alla misslyckas med att upptäcka denna rätt stora gruppen av Tiraker mm som var på väg för att ge sig på oss. Jag hade ju oxå lyckats med att sätta upp mitt tält exakt i vägen för där SL hade tänkt att Tirakerna skulle komma ifrån. Så innan dom ens nådde gruppens glänta stötte dom på mitt tält. Två av tirakerna fick i order att smyga in och ta hand om vem som nu än fanns i tältet, medan resten av tirakerna smög vidare mot gläntan. Allodalla Entariel Tanriel vaknar upp i ögonblicket som en av tirakerna skär halsen av honom. Han dör inte av trauman i sig, men kommer förblöda till döds rätt så snabbt. Dessutom så är det omöjligt för Allodalla att varna dom andra karaktärerna, med halsen avskuren så kan han inte få ifrån sig något ljud tillräkligt högt. Så jag rådfrågar SL om det är möjligt för min karaktär att på något sätt försöka lägga tids magi på sig själv. Anledningen är att försöka sakta ner tiden på sig själv, så att om dom andra i gruppen överlever anfallet så kan dom ha tid till att hitta Allodalla, och möjligen kunna rädda honom från att förblöda till döds. SL säger att det är ok, att min karaktär kan göra det, men att pga omständigheterna så kommer varje slag som behövs vara oerhört svårt att lyckas med, och att jag behöver ha rätt bra slag oxå. Men det ger min karaktär i alla fall en chans.
Minns inte hur många ObT6 jag var tvungen at slå på varje del moment av magin, men det var nog som minst 5 tärningar, men antagligen fler. Min karaktärs alstra magi slag blev perfekt, alla T6 blev en 1, vilket SL sa gjorde att jag lyckats dra in en ovanligt massiva mängder av elementet/elementen som behövdes. Sedan gick det ut för, dom slag som behövdes for att formge magien, kontrolera den mm blev alla fummel, av stora propertioner. Specielt det sista slaget som behövdes fummlade på massiva nivåer... den slutgiltiga summan av det fummlet var någon stans i storleken av ca 40-50+ poäng över min karaktärs färdighetsvärde (antagligen 15, så ett slag på en ca 55-65+). Så SL bestämde sig för att vad som hände var helt enkelt det att den massiva mängd fillament, eller vad det nu än heter, han lyckats dra in var alldeles för stor för honom att kontrolera, och när han misslyckades försökte omvandla allt detta till besvärjelsen som behövdes så skapade han något helt annat av misstag, och sedan när sista slaget kom att kasta magin så släpptes den lös på det absolut sämsta sättet för vad den var... så magin släpptes lös helt okontrolerat och i slutändan exploderade (eller imploderade, eller kanske något annat...), varpå min karaktär och dom två tirakerna i hans tält, och alla inom 5 meters radie från explosionen dog omdedelbart.
Tack vare den explosionen dock, så räddades resten av gruppen, för mängden tiraker minskades, dom förlorade sitt överaskande anfall, och deras förmåga att strida var grovt förminskad under en signifikativ tid. Det satte oxå den karaktären i legend status bland spelarna, och Allodalla Entariel Tanriel brukas ofta nämnas bland oss. Det har dock inte gjort att jag spelar så avsevärt mycket mer av andra grejer än mänsklig krigare... men jag har gått från en 95% av dom med 5% annat, till en 70-80% av dom med en 20-30% annat. Fortfarande få magiker jag spelar dock.
Som tur är var det den enda gången min SL tvingade just mig till att spela något väldigt specifikt som det (om det inte är så att alla måste vara något specifikt för kampanjens skull), och den typen av besvärlig som jag var där är inget som är vanligt för mig. :wink:
Men legenden lever kvar.
"Allodalla Entariel Tanriel Lives!"