Dina spelarsynder

[Dimfrost]

Jag kollar också alldeles för mycket på mobilen när jag är spelare, eller andra saker än spelet online. Men försöker bli bättre på det, och tror jag åtminstone gör framsteg.

 

[BiobunkerVII]

Jag tror att jag är SL-skadad och alltid ska spela skruvade karaktärer. Har inga problem att spela karaktärer med annan moraluppfattning, snarare standard att jag spela diverse rövhattar.
Sen tror jag att jag tar för stor plats

 

[EvilSpook]

Ett geni-drag av Zeedox att skapa de här trådarna. De är som inverterade kontaktannonser!


//EvilSpook

 

[Luftslottet]

Hittar jag inte ”the thing” med min spelare så tappar jag motivationen att utveckla karaktären.

har en massa saker för mig som jag försöker att justera.
En sak som jag märkt är att jag i karaktär drar ordvitsar. Dock sällan min så att min rollperson är en ”go” göteborgare som jobbar i hamnen. Således blir de inte alltid rätt.

 

[Bifur]

• Samma sak om skämtsamhet som jag skrev om i SL-tråden.
• Jag har ibland ha rätt lite tålamod med mina medspelares brist på minne av vad som hänt, vilka SLP som är vilka, settingdetaljer och intrigen allmänhet. (Inser att det i stort är samma grej som när jag tittar på film/serier med min fru ).
• Bland kan jag trycka på väl mycket för att driva intrigen framåt om jag känner att det står och stampar, och speciellt om en annan RP egentligen (enligt mig) har bättre motiv att agera och inte gör det.

 

[Hägerstrand]

• Jag spelar nästan enbart tragiska jävlar. De gånger jag anstränger mig för att inte spela en tragisk jävel tar det några sessioner innan jag slängt in dem i situationer som ofrånkomligen gör dem till tragiska jävlar.
• Jag är jättedålig på att använda karaktärsnamn när jag spelar med folk jag känner.
• Jag undviker i det längsta att starta en strid om det är upp till min sida att initiera striden.

 

[krank]

• Jag är jättedålig på att använda karaktärsnamn när jag spelar med folk jag känner.

Just det brukar jag fixa, men jag har en beklaglig tendens att för mitt inre öga föreställa mig rollpersonerna som att de ser ut som spelarna. I andra kläder.

Vilket funkar ganska dugligt så länge folk spelar rollpersoner som liknar dem i… kroppsform och sådär.

Annars går det inte jättebra.


Det är dock en spelarsynd som egentligen bara drabbar mig. Möjligen ifall jag får svårt att ta någon på allvar pga mismatch, men jag brukar kunna hålla mig.

 

[Lanina]

• Jag har uselt fokus när vi spelar online. Börjar surfa runt på en massa annat, halvlyssnar. Det finns många anledningar till varför jag föredrar att spela IRL, trots restider osv, detta är en av dem.
• Enligt @Zeedox är en av mina synder hur paranoid jag är som spelare. Min instinkt är att aldrig vara fullt ärlig med SLPer, för jag förväntar mig att hälften kommer att förråda mig senare ändå. Men om SL tänkte servera mig en snäll allierad, så är ju risken att jag går miste om det.
• Jag är totalt ointresserad av att pyssla med utrustning, speciellt rustning och vapen. Jag väljer gärna sådant efter estetik, men har noll tålamod för att sitta och väga de spelmekaniska för- och nackdelarna. Läderrustning eller päls? Svärd eller spjut? Vad som jag antar ser snyggast ut på min rollperson, skitsamma i om det är bra. Eller så ber jag någon mer rustningsinsöad bara sätta ihop något åt mig.

 

[SpringandeKulle]

Har problem med att följa andra spelares ideér när jag tycker de är dåliga. Borde gilla läget mer än argumentera för min sak. Mina konsekvensbedömningar är ofta lite mörkare än vad de borde vara så gör att jag inte har rätt alltid.

Har svårt att spela ledare eller karismatiska personer.

Gillar att provocera andra spelare. Främst för det är när de blir lite ställda på sin spets som deras sanna karaktär kommer fram. Så är ett sätt att lära känna andra rollpersoner.

Försöker ibland sätta gruppen i sämre förutsättningar än vad de är i. Går det bra för gruppen så är det lite tråkigt tycker jag så vill gärna att det går lite åt skogen.

Bygger rollpersonens färdigheter och sånt efter karaktären istället för vad som är bra att ha i äventyr. Har lite svårt för andra spelare som gör tvärtom.

 

[lupmet]

Jag gör alltid rollpersoner med en omfattande personlighet och bakgrund (jag har försökt förklara varför i mitt rollspelsmanifest) men det faller ofta platt på grund av att RP:en antingen inte har ett mål/agenda (blir ganska passiv för RP:en "vet" inte varför den skall traska vidare i äventyret utan bara följer efter de andra) eller för att SL inte har ordentligt berättat vad kampanjen kommer gå ut på och RP-konceptet passar inte in/är dåligt(*).

Jag har alltid för höga förväntningar på de andra spelarna om att generera material till kampanjen och deras RP (gör det även som SL), jag har försökt skapa en "wiki" på Craft.do för våra kampanjer för grundläggande info. Förvånansvärt nog har två andra faktiskt lagt till material men stora frågan är om jag kommer lära mig något av detta?

Jag har mycket sällan någon djupare spelarskicklighet (System Mastery) – jag är mer av en kulturspelare – medan åtminstone två av de andra är gamla Magic-spelare vilket gör att de ofta är mer offensiva i olika situationer (se även första stycket ovan) och lyckas bättre än vad jag gör.

*) Ett bra exempel: Vi spelade Konfluxsviten för evigheter sedan och jag kom in efter Svavelvinter, jag hade fått veta att de andra var i huvudsak adelsmän så jag gjorde en pirat för att kunna segla och få till en intressant dynamik relativt de förmodat laglydiga adelsmännen. Det visade sig att de rövade och slog ihjäl med mer glädje än någon piratbesättning. SL glömde dessutom flera gånger att jag hade högt FV i Sjökunnighet utan vände sig till en av de andra RP:erna som hade några poäng i det "du kan tillräckligt för att ni skall kunna segla skutan". Hela piratkonceptet föll som ett korthus och det blev inte bättre av att min RP hamnade i bakvattnet i strider och de andra hann ta ut 90 % av motståndarna innan jag fick slå mitt första slag.

 

[lupmet]

Ett tillägg rörande spelarskicklighet: jag hamnar ofta i bakvatten i t.ex. strider för jag optimerar inte min rollperson utan tar färdigheter som ger en intressant karaktärsutveckling vilket i sin tur gör att jag har mycket nertid under spelmötet. Det blir inte bättre av att jag vägrar prata i mun på andra och tystnar när någon av de andra bryter in när jag beskriver vad jag gör (de har ju uppenbarligen något mycket viktigare eller roligare att säga…?). Detta har blivit sämre sedan pandemin och vi numera kör blandat 2D och 3D. Jag har en bra Sudoku-app och jag har börjat lösa sudoku under spelmötet. Det har ökat min närvaro och koncentration avsevärt på vad som händer vid bordet – förr kunde jag zoona ut fullständigt och tappa intresset till den milda grad att jag började surfa annat (hej WRNU!).

Jag nämner detta som motpol till alla kommentarer i de två trådarna om mobiler vid bordet.

 

[God45]

Ett tillägg rörande spelarskicklighet: jag hamnar ofta i bakvatten i t.ex. strider för jag optimerar inte min rollperson utan tar färdigheter som ger en intressant karaktärsutveckling vilket i sin tur gör att jag har mycket nertid under spelmötet. Det blir inte bättre av att jag vägrar prata i mun på andra och tystnar när någon av de andra bryter in när jag beskriver vad jag gör (de har ju uppenbarligen något mycket viktigare eller roligare att säga…?). Detta har blivit sämre sedan pandemin och vi numera kör blandat 2D och 3D. Jag har en bra Sudoku-app och jag har börjat lösa sudoku under spelmötet. Det har ökat min närvaro och koncentration avsevärt på vad som händer vid bordet – förr kunde jag zoona ut fullständigt och tappa intresset till den milda grad att jag började surfa annat (hej WRNU!).

Jag nämner detta som motpol till alla kommentarer i de två trådarna om mobiler vid bordet.

Det låter som att en delvis lösning här är en min/maxad karaktär som har mycket att tillföra mekaniskt. Det hade dragit in dig mer i spelet låter det som. Vad spelar ni? För vissa spel har min/max guider som är lättare att läsa än reglerna (D&D, Shadowrun med flera) och annars finns nog folk på forumet som kan hjälpa dig oavsett spel!

 

[Swedish Chef]

Min största synd som spelare är att jag har så svårt att hitta rollpersonens motivation till att göra uppdrag. Jag bygger ofta egna motivationer vilket gör att jag tappar intresset för äventyret, framför allt lösa mysteriet äventyret.

Jag har också en tendens att skapa gör trasiga (mentalt) rollpersoner, vilket gör att de sällan håller ihop i en längre kampanj.

Sen är jag askass på att optimera rollpersoner, vilket blir ett problem när man spelar för att klara äventyret.

med andra ord jag föredrar att spela saker utan ”äventyr ” där man kan ”play to loose”

sen håller jag säkert på en massa andra grejer som stör medspelare

 

[lupmet]

Det låter som att en delvis lösning här är en min/maxad karaktär som har mycket att tillföra mekaniskt. Det hade dragit in dig mer i spelet låter det som. Vad spelar ni? För vissa spel har min/max guider som är lättare att läsa än reglerna (D&D, Shadowrun med flera) och annars finns nog folk på forumet som kan hjälpa dig oavsett spel!

Jo, men det bär så emot min rollspelarsjäl att min/maxa och dessutom är en betänklig del av problemet att det finns andra som besitter mycket mer spelarskicklighet (system mastery) än vad jag gör och dessutom är tämligen dominanta. (Jag kan också vara dominant men jag är mycket noga med att spana av om någon av de andra i gruppen vill säga något – särskilt den eller de som är i 2D – och släppa in dessa om de vill säga något, den spärren har inte de jag tänker på. Jag har mer än en gång tvingats skrika i mikrofonen "hör ni mig!?". Jag är väldigt upprörd över detta och överväger faktiskt att lämna gruppen efter 23 år.)

Jag tror inte problemet egentligen är mekaniken i min rollperson utan att jag inte har några mål utöver att rädda prinsessan ifrån draken eftersom det är vad kungen vill. Jag har massor av värderingar och personlighetsdrag men ingen motivation till att äventyra det här äventyret.

Just nu spelar vi

Exalted: vi skall rädda de fem polerna ifrån raksha, spelledaren har en erkänd brist på spärrar på kampanjlängd. Vi är på Essence 4 och skall snart klara av pol nr 2 (eldpolen i södern). Sedan skall vi ta två poler med nya Lunar-RP och sedan skall den femte polen bli någon form av två RP/spelare. Jag spelar en Zenith Crane Style Martial Artis Monk, en kampsportsmunk vars stidssteknik bygger på att försvara andra och sedan vända kraften i attacken emot fienden. Ingen av de andra behöver egentligen något beskydd och normalt hinner jag bara bygga upp mitt initiativ till 10-12 (inte riktigt nog för en Decisive attack) innan de andra dödat allt motstånd (de dödade en zombie-drake i Kamathar på två SR!). Eftersom de andra har massor av stridscharms tar striderna lång tid medan mina rundor går ganska fort, blir en del Sudoku… Det har gått för långt för att byta RP nu men jag vet inte vad jag skulle byta till som skulle lösa problemet, särskilt som våld löser förvånansvärt många av äventyren/problemen vi ställs inför.

Spoiler: Grin och gnäll

Det blir inte bättre av att jag för bra ett tag sedan frågade "Jag funderar på att satsa på Bureaucracy, det skulle passa min RP rätt bra med de planer han har, är det någon annan som har det eller planerar att skaffa?" varpå en av de andra sade "jag har inget i fh:en och har inga sådana planer på att skaffa, passar inte alls" – för att dagen efter meddela att denne hade köpt tillräckligt i färdigheten för att i praktiken göra det meningslöst för mig att skaffa.

Victoriana: Vi spelar Streets of Shadow och för en gångs skull har min RP en agenda och har planer på egna intrigtrådar. Jag har dessutom lyckats sätta griller i huvudet på dem rörande min bakgrund.

Spoiler: Bakgrundshistoria

Victors pappa (människa) var "landed gentry" men ruinerades när Victor var liten och jagade en kula för pannan. Det fanns pengar nog för Victor att gå på universitetet och bli magiker. Victor är nu delvis ansvarig för sin mammas (Eldren/"alv") uppehälle. På universitet träffade Victor anarkister och blev rekryterad. Han utger sig för att vara adelsman men lever som medelklass (driver en detektivbyrå med en annan RP, officiellt är han bara med för att "det är kul att göra något" men är snabb med att ordna så fakturor betalas, han bor i ett kyffe men vill inte att någon skall veta det). Vi löste första äventyret genom att Victor ordnade fram en bomb och med magi placerade den på ett lämpligt ställe. Han har också dyrkat en dörr hemma hos uppdragsgivaren. Planen är att han innan kampanjen är slut spränga något dyrt i luften.

Shadowrun: Ett kul koncept där vi spelar flera olika RP som vi kan alternera mellan. SL har närmast bisarr spelarskicklighet och har hjälpt alla göra bra RP. Eftersom det är mycket mer ersättningsbara RP och mer av "lösa äventyr" än kampanj kan jag ta ut svängarna och göra mer av "because my character would do that".

 

[Bifur]

med andra ord jag föredrar att spela saker utan ”äventyr ” där man kan ”play to loose”

SLar inte du Enemy Within... ?

 

[lupmet]

Min största synd som spelare är att jag har så svårt att hitta rollpersonens motivation till att göra uppdrag. Jag bygger ofta egna motivationer vilket gör att jag tappar intresset för äventyret, framför allt lösa mysteriet äventyret.

Jag tycker det här är jätteintressant för jag har problem med båda sorterna men upplever att vi i vår grupp behöver den senare sortens agendor/motivation för äventyren är … ärligt talat ganska rälsade. Rollpersonerna behöver någon form av egen agenda eller mål för att veta vad de skall göra i en given situation och agera på något annat sätt än rent mekaniskt reagera på stimuli ("neonpilen i skyn").

 

[Zeedox]

Det blir inte bättre av att jag för bra ett tag sedan frågade "Jag funderar på att satsa på Bureaucracy, det skulle passa min RP rätt bra med de planer han har, är det någon annan som har det eller planerar att skaffa?" varpå en av de andra sade "jag har inget i fh:en och har inga sådana planer på att skaffa, passar inte alls" – för att dagen efter meddela att denne hade köpt tillräckligt i färdigheten för att i praktiken göra det meningslöst för mig att skaffa.

Jag kan också bli rätt sur om någon annan spelare börjar inkräkta på ”min” nisch, eftersom det är roligare när alla behöver varandras hjälp istället för att klara alla problem själva. En klassiker är när min rollperson gör något användbart, och sessionen efteråt har alla andra spelare köpt förmågan för att kunna göra det själva.

På liknande sätt blir jag orimligt irriterad när min rollperson misslyckas med en färdighetsrull, men någon av mina medspelare då försöker sig på exakt samma sak. I mitt huvud är det redan etablerat i fiktionen att det vi försökte var för svårt för att överkomma. När medspelaren gör samma sak blir det i mitt huvud istället ett kvitto på att det bara var min rollperson som var dålig och oviktig.

 

[Swedish Chef]

SLar inte du Enemy Within... ?

Jo, tyvärr är det vad spelarna ville ha. Har sagt till dem att det blir AW eller Band of Blades efter del 4 är över. Sen gillar jag WFRP vilket under lättar

Sen är det en skillnad på vad jag verkligen vill spela, och vad jag får spela tyvärr

 

[EvilSpook]

[Diverse synder]

Som jag läser din post så känns det inte som att du egentligen tycker att det här är synder/brister hos dig? Och jag anser utifrån din beskrivning inte heller att det är några generalfel som du gör.

Istället skulle jag säga att du verkar spela i en grupp med helt andra preferenser än du, och att de förefaller skita i vad du gillar!?


//EvilSpook

 

[Bifur]

Jo, tyvärr är det vad spelarna ville ha. Har sagt till dem att det blir AW eller Band of Blades efter del 4 är över. Sen gillar jag WFRP vilket under lättar

Sen är det en skillnad på vad jag verkligen vill spela, och vad jag får spela tyvärr

Och kanske skillnad att vara SL?