Swedish Chef
Hero
Jo, lite grann men även där föredrar jag öppna äventyr.Och kanske skillnad att vara SL?
Jo, lite grann men även där föredrar jag öppna äventyr.Och kanske skillnad att vara SL?
Nja, jag säger inte direkt emot dig men synden/bristen jag biktar är att jag ofta misslyckas med mina rollpersonskoncept – de passar inte in i gruppen eller efter hur kampanjen utvecklas. Ett generalfel jag gör är att inte ha några egna mål eller motivation till att agera utöver att reagera på vad som finns rakt under näsan. Hade vi till exempel spelat i en riktig fisktank hade många av mina RP:er utvecklat alkoholism på värdshuset i väntan på en köpman. De gånger jag gör en RP där jag lyckas hitta motivation och mål fungerar det mycket bättre. Synden jag begår är att jag inte gör det varje gång. Sedan är det en annan brist och problem att jag ofta misstolkar hur kampanjen skall utvecklas när jag bygger konceptet i sig, där är jag dock inte ensam skyldig utan delar skuld med respektive SL som är lite för diffus i sina instruktioner. Att gruppen har blivit … inte dysfunktionell men definitivt sämre fungerande (vissa negativa beteenden har kraftigt förstärkts) sedan från och med pandemin är en annan fråga som inte hör till trådämnet men som definitivt förvärrar effekten av mina brister som spelare.Som jag läser din post så känns det inte som att du egentligen tycker att det här är synder/brister hos dig? Och jag anser utifrån din beskrivning inte heller att det är några generalfel som du gör.
Istället skulle jag säga att du verkar spela i en grupp med helt andra preferenser än du, och att de förefaller skita i vad du gillar!?
Alla mina rollpersoner är typ likadana.vi måste ha en tråd med våra spelarsynder
Så funkar det för mig också. Jag ser alltid spelaren utklädd till karaktären när jag tänker på karaktären.Just det brukar jag fixa, men jag har en beklaglig tendens att för mitt inre öga föreställa mig rollpersonerna som att de ser ut som spelarna. I andra kläder.
.