Purgatid
Warrior
Det vette fan, men mina spelare envisades med att kalla en NPC vid namn Rory Valdez för Rory Genitalez eftersom de tyckte han var en riktig... K*k.
Nekromanti Dina spelledar misslyckanden
- Thread starter God45
- Start date
Jag her mest misslyckats när jag har försökt få min grupp att spela Unknown Armies. Det märks att de inte tycker att DC Vertigo genren är lika tuff som jag tycker att den är. Jag har också flera gånger ställts inför problemet att spelarna inte vill lösa eller rota i mysteriet, vilket inte brukar hända i andra spel.
Jo, föresten, när vi spelade Armitage Files så la vi också ner kampanjen ungefär vid brev tre av tio eller nått sånt. Spelarna lessnade på både äventyrets grundpremiss, min hantering av att improvisera och fastnade inte för Gumshoe som regelsystem. Men där fanns också känslan av att allt som de ville göra redan var gjort också.
Jo, föresten, när vi spelade Armitage Files så la vi också ner kampanjen ungefär vid brev tre av tio eller nått sånt. Spelarna lessnade på både äventyrets grundpremiss, min hantering av att improvisera och fastnade inte för Gumshoe som regelsystem. Men där fanns också känslan av att allt som de ville göra redan var gjort också.
Nä fy fan, hur kunde jag glömma bort min värsta någonsin...
Drakar och demoner sverige (patriot, woot!), det har blivit en inbördes strid i gruppen. Jag minns inte ens varför mer än att det var något riktigt pettitessigt. Typ i stil med "Nä men van fan, Alexander din skit! Har du käkat min sista bit snickers?! Då ska jag döda din karaktär!", typ den nivån. De båda personerna i konflikten var relativt nya spelare i min spelgrupp och jag var inte riktigt van vid det här beteendet.
Utbygdsjägaren skjuter ihjäl riddarens häst med sin pilbåge när de är ute på landsbygden, riddaren svär att hämtas och springer in i en närliggande ladugård, bort från gruppen. Han ber mig ta scenen med han enskilt, för han vill planera något. Här skulle en resonlig SL ha sagt, "Ok, jag lyssnar, men är det något dumt blir jag sne".
Då säger han att han letar efter djur där inne, och jag beskriver hur där är lite smått och gott, typ ett par getter, en stor gris, en åsn-- och där avbryter han mig. Han vill tämja grisen och rida på den så han kan anfalla utbygdsjägaren.
En normalbegåvad SL skulle ha sagt nej, möjligtvis kastat lite chips på han eller föreslagit att vi avbryter spelandet just nu. Istället skrattar jag, säger att han är fånig men han envisas och jag låter han såklart slå djurträning. Med en skitmassa minus mer för att göra en poäng. Såklart slår han perfekt.
Gruppen sover över hos bonden, riddaren sover i stallet. Nästa morgon när de ska ge sig av stormar han ut på sin gris, anfaller utbygdsjägaren och dödar denne. Där slutar vi rollspelet och avslutar aldrig min kampanj som jag spenderade hela veckan på att skriva. Vår riddaren som red grisen och utbydgsjägaren rollspelar inte med oss mer efter det och stämningen kring min kampanj var för evigt förstörd.
Tack SL. Tack.
Drakar och demoner sverige (patriot, woot!), det har blivit en inbördes strid i gruppen. Jag minns inte ens varför mer än att det var något riktigt pettitessigt. Typ i stil med "Nä men van fan, Alexander din skit! Har du käkat min sista bit snickers?! Då ska jag döda din karaktär!", typ den nivån. De båda personerna i konflikten var relativt nya spelare i min spelgrupp och jag var inte riktigt van vid det här beteendet.
Utbygdsjägaren skjuter ihjäl riddarens häst med sin pilbåge när de är ute på landsbygden, riddaren svär att hämtas och springer in i en närliggande ladugård, bort från gruppen. Han ber mig ta scenen med han enskilt, för han vill planera något. Här skulle en resonlig SL ha sagt, "Ok, jag lyssnar, men är det något dumt blir jag sne".
Då säger han att han letar efter djur där inne, och jag beskriver hur där är lite smått och gott, typ ett par getter, en stor gris, en åsn-- och där avbryter han mig. Han vill tämja grisen och rida på den så han kan anfalla utbygdsjägaren.
En normalbegåvad SL skulle ha sagt nej, möjligtvis kastat lite chips på han eller föreslagit att vi avbryter spelandet just nu. Istället skrattar jag, säger att han är fånig men han envisas och jag låter han såklart slå djurträning. Med en skitmassa minus mer för att göra en poäng. Såklart slår han perfekt.
Gruppen sover över hos bonden, riddaren sover i stallet. Nästa morgon när de ska ge sig av stormar han ut på sin gris, anfaller utbygdsjägaren och dödar denne. Där slutar vi rollspelet och avslutar aldrig min kampanj som jag spenderade hela veckan på att skriva. Vår riddaren som red grisen och utbydgsjägaren rollspelar inte med oss mer efter det och stämningen kring min kampanj var för evigt förstörd.
Tack SL. Tack.
Jag har konsekvent misslyckats att lära gamla spelare nya spelsystem. Exemplet som finns tydligast i mitt minne är Trail of Cthulhu. Efter ett kort äventyr (en lång session) ville de aldrig spela det igen, de tyckte mekaniken sög något obeskrivligt. Jag skulle kunna skylla detta på att mitt gamla gäng är konservativa stofiler som inte förstår något annat än BRP och d20. Men jag tar på mig det som mitt misslyckande, inte systemets: jag tror att jag blir för entusiastisk inför nya idéer och inte tänker igenom deras konsekvenser ordentligt. Antagligen anpassar jag inte mitt spelledande tillräckligt mycket när förutsättningarna ändras.
Ett annat, kanske mer konkret, exempel på min tröghet: att jag under loppet av en flerårig kampanj inte kunde få in i min tjocka skalle att Solos i D&D 4e var konceptuellt brutna. Jag försökte om och om igen att göra fajterna intressanta genom att buffa upp monstren på olika sätt, när den bistra sanningen är att det inte finns något sätt att göra en-mot-flera strider bra i det systemet, jag borde ha slängt in stödtrupper istället.
Ett annat, kanske mer konkret, exempel på min tröghet: att jag under loppet av en flerårig kampanj inte kunde få in i min tjocka skalle att Solos i D&D 4e var konceptuellt brutna. Jag försökte om och om igen att göra fajterna intressanta genom att buffa upp monstren på olika sätt, när den bistra sanningen är att det inte finns något sätt att göra en-mot-flera strider bra i det systemet, jag borde ha slängt in stödtrupper istället.