Nä fy fan, hur kunde jag glömma bort min värsta någonsin...
Drakar och demoner sverige (patriot, woot!), det har blivit en inbördes strid i gruppen. Jag minns inte ens varför mer än att det var något riktigt pettitessigt. Typ i stil med "Nä men van fan, Alexander din skit! Har du käkat min sista bit snickers?! Då ska jag döda din karaktär!", typ den nivån. De båda personerna i konflikten var relativt nya spelare i min spelgrupp och jag var inte riktigt van vid det här beteendet.
Utbygdsjägaren skjuter ihjäl riddarens häst med sin pilbåge när de är ute på landsbygden, riddaren svär att hämtas och springer in i en närliggande ladugård, bort från gruppen. Han ber mig ta scenen med han enskilt, för han vill planera något. Här skulle en resonlig SL ha sagt, "Ok, jag lyssnar, men är det något dumt blir jag sne".
Då säger han att han letar efter djur där inne, och jag beskriver hur där är lite smått och gott, typ ett par getter, en stor gris, en åsn-- och där avbryter han mig. Han vill tämja grisen och rida på den så han kan anfalla utbygdsjägaren.
En normalbegåvad SL skulle ha sagt nej, möjligtvis kastat lite chips på han eller föreslagit att vi avbryter spelandet just nu. Istället skrattar jag, säger att han är fånig men han envisas och jag låter han såklart slå djurträning. Med en skitmassa minus mer för att göra en poäng. Såklart slår han perfekt.
Gruppen sover över hos bonden, riddaren sover i stallet. Nästa morgon när de ska ge sig av stormar han ut på sin gris, anfaller utbygdsjägaren och dödar denne. Där slutar vi rollspelet och avslutar aldrig min kampanj som jag spenderade hela veckan på att skriva. Vår riddaren som red grisen och utbydgsjägaren rollspelar inte med oss mer efter det och stämningen kring min kampanj var för evigt förstörd.
Tack SL. Tack.