Yrkesskada? Du borde tala med facket!Jag gör allting vansinnigt mörkt och vältrar mig i misär. Jag gillar att rulla runt lidandet och mörkret …
I de här fallen brukar jag bara beskriva personens beteende.Jag tror att den sak jag gillar minst med mitt spelledande är att jag har så svårt att göra SLP:er som inte är lugna och resonabla. Rationella och målinriktade, liksom.
100% yrkesskadaYrkesskada? Du borde tala med facket!
Som historiker lider jag lite av samma grej. Jag borde tvinga mig själv att köra DnD5-gladfantasy.
Hehe... I min senaste stora kampanj ansträngde jag mig för att få in både kvinnor och män bland spelledarpersonerna, vilket sedan utmynnade i att nästan alla kampanjens stora skurkar var kvinnor. Den onda generalen, det läskiga skogsrået, Älvaprinsens jägmästarinna... Blev lite orolig för att jag har något slags obearbetade agg mot min mor, eller nåt.Ett problem jag ogillar är att mina spelledarpersoner alltid tenderar att bli män. Fördelningen borde vara jämnare men mina kvinnor tenderar att bara poppa upp här och där, oftast som del av ett radarpar med en kvinna och man, eller som någon slags mellanchef. Så vaktkaptener är typ alltid kvinnor men borgmästare alltid män!
Haha, det här gör jag också och hatar mig själv lite för att jag gör det! Men spelarna fattar ju aldrig mina referenser, så jag måste ju trycka upp dem i nyllet på dem och det så snabbt och otåligt som möjligt!En annan svaghet jag har är min tendens att ungefär direkt efter spelmötet vara uppspelt och avslöja alla mina referenser och inspirationskällor för äventyret. Dra tillbaka skynket innan någon ens frågat, liksom. "Fattade ni att den SLPens namn kommer från <grej>?" Jag har börjat bli bättre på det, men jag är inte världens bästa på att hålla tyst om saker jag är uppspelt om.
Efter typ 15 års rollspelsmakande och typ 25+ som rollspelare/spelledare har jag kommit till slutsatsen att det finns två kategorier av spelare: 1) de som inte fattar mina referenser och 2) de som fattar, men inte bryr sig och inte tyc ker att mina referenser är roliga/smarta/värda att kommentera på.Haha, det här gör jag också och hatar mig själv lite för att jag gör det! Men spelarna fattar ju aldrig mina referenser, så jag måste ju trycka upp dem i nyllet på dem och det så snabbt och otåligt som möjligt!
Ja, jag går ju i taket av lycka ifall någon utomstående uppmärksammar något sådant i något jag skrivit eller spellett. Även när det är sådana uppenbara saker som att jag i en session Skuggornas Mästare sa något i stil med "sensorerna visar på att det är 800 grader, lita på mig" så blir jag varm i magen bara av att någon påpekar det.Efter typ 15 års rollspelsmakande och typ 25+ som rollspelare/spelledare har jag kommit till slutsatsen att det finns två kategorier av spelare: 1) de som inte fattar mina referenser och 2) de som fattar, men inte bryr sig och inte tyc ker att mina referenser är roliga/smarta/värda att kommentera på.
Numera lägger jag fortfarande in en massa referenser i mina rollspel och så, men jag tänker att det 100% är för mitt eget kul snarare än läsaren/spelaren/whatever.