Jag tror att den sak jag gillar minst med mitt spelledande är att jag har så svårt att göra SLP:er som inte är lugna och resonabla. Rationella och målinriktade, liksom. Jag har väldigt svårt att göra och gestalta SLP:er som inte kan resoneras med och som inte kan övertygas ifall spelarna kommer med ett gott argument eller förslag.
IRL finns det ju gott om folk som trilskas, lätt går i affekt, tolkar allt som personliga förolämpningar, eller vägrar gå med på ens de mest rimliga förslag.
Jag tror helt ärligt min ovilja att preppa kommer från att det påminner om jobbet. Som lärare är planeringsarbetet en stor del av mitt yrke, jag har verkligen ingen lust att preppa inför rollspel då för någonstans känns det då som jag gör jobb.
Jag är också lärare och håller med om likheten – däremot är det nog för mig så att planeringsdelen är en av de delar av jobbet jag
gillar… Jag brukar ju beskriva det som att jag verkligen gillar att förbereda saker som andra ska uppleva. Som att bygga julkalender, eller designa nöjesfält.
Däremot om något i spelledandet började likna
rättning eller
betygsättning… Då skulle jag nog krokna helt, för det är det värsta jag vet =)