Nekromanti Diskussion: 3e fraktion i varulvsspel

[Feuflux]

Jag har alldeles för mycket pågående i livet för att orka anordna ett forumsspel just nu, men jag tänker absolut hålla ett femte varulvsspel vid lämpligt tillfälle och tänkte diskutera lite tredje fraktion med er för att få lite inspiration.

I mitt första spel (DoD-tema) så hade jag en 3e fraktion på tre personer vars mål var att få bort alla spelare med ett visst attribut. De hade ingen särskild förmåga utan hela tanken var ett experiment med hur de skulle våga starta drev. Inget jag var nöjd med, och grejen med att ingen annan visste om deras mål byggde upp inför ett totalt antiklimax om de skulle vunnit.

Två gånger (CoC-temat och nu senast i Mutant-temat) har jag kört med en välkänd 3:e fraktion, där en ensam spelare på något sätt "rekryterar" andra spelare och vinner om alla kvarvarande i spelet är påverkade. Funkar bra om man inte (som jag gjorde sist) gör bort sig med -hur- rekryteringen sker.

Sedan så har vi (i mitt star wars-tema) 3e fraktionen som får plocka ut en extra spelare ur spelet varje runda och hade som vinstmål att alla kvarvarande spelare skulle ha ett visst attribut. Tanken kom upp efter att CoC-spelet med massa deltagare dragit ut långt på tiden och jag ville sänka spelantalet lite fortare.

---

Så vad ska jag hitta på nästa gång? Något helt nytt? Får ju inte bli förutsägbart heller att jag kör på med en fraktion som 90% av spelarna fattar finns på 2 sekunder. Finns det någon ny idé jag borde ta in? Ska jag strunta i att ha en 3e fraktion helt och hållet? Ska jag slå på stort och ha en 3e -och- en 4e fraktion?

Vad tycker ni?

 

[Sodivra]

Jag vill bara fråga, först av allt, ska det här vara en diskussion med 100% transparens? Eller behöver man vara lite antydande och hemlig, ska vi skicka in idéer till dig på PM så att kommande spel inte spoilas?

 

[Feuflux]

Tanken är att vi ska komma fram till -flera- "så här kan man göra" och sen -kanske- jag använder mig av nån av dem vid nästa spel.

Jag kommer mao inte att säga "det här var det bästa jag hört" om någonting, även om jag tycker det.

Så häv ur dig allt du kan komma på bara. Fritt spånande.

 

[Rising]

3:e fraktioner är rätt roliga, men det går utmärkt att strunta i dem helt och hållet.

Jag har mest använt tredje fraktioner för att öka bodycounten i mina spel. Jag tänkte att det är bra om folk dör i lite större utsträckning i stora spel; men det är en inställning som jag inte är lika säker på att jag delar längre. Ett annat argument som blev viktigare för mig allteftersom jag fick mer koll på varulvsspel - framförallt att jag deltog i flera som spelare - var att tredje fraktioner är bra för att få folk att aktivt jiddra om saker och framlägga teorier kring förmågor och attribut. Sådana där små kringspår är rätt intressanta att resonera kring och observera hur folk förhåller sig till tidigt i partierna, då man inte har särskilt goda argument för att framlägga misstankar.

Men: Det finns ett stort och viktigt argument mot tredje fraktioner; och det är att varulvsspel blir intressantare när man har ett stort antal varulvar.

Ett av de intressantaste och roligaste sätten att jaga varulvar på är att kolla vilka som verkar hålla med varandra, rösta tillsammans eller som sprider ut sina röster på godtyckliga grunder som inte verkar överensstämma med deras resonemang i övrigt. Och det är roligast när man har tre eller fler varulvar i spel. Och här visar sig något som jag ibland upplever som lite snöpligt; att om man har tre varulvar från början och lyckas plocka ut någon ganska tidigt, då har man bara två varulvar kvar och plötsligt tappar de där analysmöjligheterna mycket av sin kraft.

Så att ha två scumgrupper med tre deltagare vardera är något som jag inte tycker är lika bra som att ha fyra varulvar och en serial killer, eller kanske till och med fem varulvar.

Det är nämligen mycket roligare med en stor varulvsgrupp än jag först trodde när jag började arrangera varulvsspel. Det ser inte så kul ut när man planerar ens omgång och vilka förmågor som skall finnas i spel - men det är mycket roligare i spel än man faktiskt tror som spelarrangör.

Så... du behöver inte berätta om du tänker ha någon tredje fraktion eller inte (det är nog rentutav en fördel om du inte meddelar för mycket om hur du tänker dig att din nästa omgång skall vara) men ett tips kan vara att inte snörpa på munnen åt stora varulvsgrupper, för de är nämligen mycket roligare i spel än vad de ser ut att vara när man planerar ens uppsättning.

 

[Unfair]

Jag är en sådan där konstig grej som bara spelat 2 fraktions spel så du får la se mitt inlägg som du vill... Däremot har jag tillbringat mycket tid åt att analysera varulvsspel och jag anser att det är viktigt med någon form av "extra" part typ en seriemördare etc. för att du inte ska kunna räkna på det.

"If the villagers are allowed to keep a pencil and paper, they always win. If they are allowed to get up and switch seats, like, if every round you get up and you move, then the villagers also always win," said Max Ventilla

"The way that the werewolves win is that one, they know what's going on so they have more information, and two, they are able to convince the townspeople who don't have info to basically forget about everything they've heard," Ventilla explained. "When you vote with your gut you're extremely swayed by the person sitting next to you. Each werewolf is trying to convince the villager to their right or left that the two of them are in it against everybody else."

detta är ett citat från: http://news.cnet.com/8301-13577_3-10225896-36.html vilket bara än en nyhetsartickel men som det säggs i citatet och som jag i stort håller med om.

Det är hur som hällst så att jag tycker att det tillför och inte minskar djupet och spänningen i spelet.

Däremot att ha en tredje part kan jag inte säga så mycket om men att det redan går att ha tillräkerligt med djup utan en är jag säker på. Tror som Rising på att det kan ta bort en del av djupet som du skapar med en större varulvs grupp.

 

[Basenanji]

Jag tycker att närvaron av tredje fraktioner är både bra och dåligt. Nu har jag bara spelat bybo och kan inte redogöra för upplevelsen av att tillhöra en tredje fraktion, det kan ju vara så att man uppskattar fenomenet mer än vad jag gör om man har fått prova på att tillhöra DTF.

Det som är bra är att det visst förhöjer spänningen och komplicerar analysen av spelarnas olika utsagor. Det som känns träligt är att oddsen att hitta varulvar redan från början är låga och när DTF kommer in i spel, så känns det lite som att oddsen blir ännu sämre. Det är som när man diskar, precis när man är klar kommer ens sambo med en skeppslast kastruller. ”Fan, jag som tyckte att jag såg slutet på det här…” blir känslan.

Men. När jag funderar på det här en gång till och försöker förhålla mig kritisk till mina barnsliga känslor, inser jag att det nog inte är DTF som är problemet – det stora problemet, det som skapar den verkliga frustrationen, är huruvida spelets tema innehåller någon sorts deduktiv transparens till stöd för analysen.

Alltså, det spelar ingen roll om det finns en ytterligare fraktion att jaga efter, om vi har verktyg som är tillräckliga för att kunna hitta den. Då blir ju DTF bara en spänningshöjare. Kanske en nödvändig sådan för att spelet inte ska gå på tomgång de senare rundorna?

Det jag vill se är en listig bearbetning av temat. Låt oss säga att vi spelar varulvsspelet ”Sagan om ringen”. Om folk då börjar rapportera vilken ras de har, eller om de har fått kända roller, tja, då kommer det finnas en chans att vi ser mönster som hjälper oss/stjälper oss i analysen kring vem som tillhör vilken fraktion. Och här gäller det för SL att skapa tillräcklig deduktiv transparens, dvs att ledtrådarna är så pass svåra att hitta/förstå samtidigt som de är otvivelaktiga så fort man ser mönstret.

Och då kan de med fördel (tänker jag mig) finnas olika mönster: ett som hjälper byn att hitta varulvar och ett som hjälper varulvar/bybor att hitta DTF.

Tycker jag.

(Är för övrigt grymt sugen att testa att vara SL för ett varulvsspel, inte minst för att jag tycker att Feuflux borde få vara spelare någon gång, samtidigt som min licentitatuppsats kräver mer uppmärksamhet än vad jag egntligen vill erkänna. Hittills har arbetsmoralen segrat gentemot mina fritidsintressen)

 

[Hellzon]

Något jag skulle vilja se in action är det som nämns här under Setups and Variations -> Werewolf+, nämnligen att det finns två fullständiga maffiafraktioner (istället för en maffiafraktion och en ensam lirare som är tredjefraktion). Standard är då att det finns varulvar och maffia, en siare som bara upptäcker varulvar och en polis som bara upptäcker mafiosos.

Motsvarande på ett rollspelsforum skulle förstås vara varulvar mot vampyrer.

 

[Rising]

Jag har spelat i två sådana spel; i båda fallen tillhörde jag en av scumgrupperna och åkte ut tidigt för att den andra scumgruppen röstade ut mig. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om sådana här spel: Det känns som att man som varulv mycket hellre håller sig i bakgrunden, och att nattvalen blir mycket viktigare.

De är intressanta, men jag suger verkligen på att spela i dem.

 

[Vimes]

Utan att försöka presentera någon vidare teoretisk fond till min åsikt: skippa 3:e fraktionen, och ha fler varulvar.

I båda spelen jag har varit med (SW och Mutant) är min uppfattning att 3:e fraktionen inte var ett helt lyckat inslag.

Jag tror att spänningen med varulvsjakten är tillräckligt stor för att det inte ska vara nödvändigt att blanda in en 3:e fraktion. Men jag är ju rätt grön, och har kanske inte samma dekadenta smak som exempelvis Rising.

 

[Feuflux]

I båda spelen jag har varit med (SW och Mutant) är min uppfattning att 3:e fraktionen inte var ett helt lyckat inslag.

Jag kan tycka att enda gången jag varit nöjd med min 3e fraktion är i Call of Cthulhu-spelet, vilket är lite anledningen till den här tråden. Hjälp mig bli bättre på 3e fraktioner.

Kan man t.ex. göra nåt kul av Romeo&Julia-grejen (att två spelare vinner om endast de är kvar i spel, alternativt att de identifierar den andre och om den ene dör så dör den andre på stört)?

 

[Rising]

Kan man t.ex. göra nåt kul av Romeo&Julia-grejen (att två spelare vinner om endast de är kvar i spel, alternativt att de identifierar den andre och om den ene dör så dör den andre på stört)?

Meh. Det finns ett gäng sådana där par-roller, och jag tycker inte riktigt att någon av dem funkar. Det leder ofta till ett "jaha?" när man åker ut ur spelet på mer eller mindre godtyckliga grunder, för att någon random förmåga prickat ens polare, eller så leder det till att man till väldigt stor del sitter och gör gissningar kring spelarrangören; vad man tror och anser att han är för en sorts person och om han skulle ha stoppat in sådana roller i sitt spel. Spel skall inte avgöras av sådana metafunderingar.

I princip så funkar sådana där par-roller (ihop med konstiga enpersonslag såsom Jester (= han vinner om han blir utröstad)) bäst i väldigt småskaliga spel med få deltagare och långa rundor. Det är ingenting för stora spel med 12+ deltagare.

---

Ett av de roligaste temaspelen jag spelat hade ett Star Control-tema och en väldigt konstig gimmick: Varje spelare var dels en rymdvarelse från spelserien Star Control (och hade ibland personliga krafter) men dels började man också på ett rymdskepp som i sin tur hade krafter av två typer; sådana som alla piloter kunde använda, och sådana som enbart kunde användas av piloter av rätt ras. Och ibland kostade dessa förmågor till och med energi, som var en begränsad resurs.

Det kluriga var att många förmågor i spelet inte direkt dödade spelare, utan bara förstörde deras skepp. Efter en sådan attack så svävade piloterna omkring i rymden, och kunde bli upplockade mellan rundorna. Men skulle man verkligen plocka upp främmande piloter på ens skepp? Det fanns ju en risk att man plockade upp en läskig skurk som kapade ens skepp.

Själv började det spelet på en flyktkapsel och kunde välja en annan spelare på vars skepp jag skulle landa, så att vi delade fartyg. Det hela komplicerades av att jag var en spathi (en sorts varelser som varken är riktigt onda eller riktigt goda i spelet) och därför en survivor (= jag tillhörde varken byborna eller varulvarna, utan vann med det vinnande laget så länge som jag klarade att överleva fram till slutet). Dessutom hade jag rasförmågan att ge 1 energi till skeppet jag befann mig på mellan varje runda. Så killen på vars skepp jag landade blev förstås rätt häpen när jag drattade in där, men vi pratades vid i en privat chat och kom överrens om att använda hans förmåga att få två piloter att byta plats genom att zappa mig och en främmande pilot så att vi långsamt kunde börja spionera på de olika rymdskeppen omkring oss.

De märkliga specialreglerna var knasiga, men funkade mycket bra (vi blev alltid skitmisstänksamma så fort någon claimade och berättade att de började på ett fiendeskepp, men att de faktiskt ändå tillhörde de goda raserna) och det var svårt att bestämma sig för om man faktiskt skulle plocka upp piloterna som svävade omkring i rymden. Och förstås - själva hade jag rätt svårt för att hålla min riktiga identitet hemlig och försöka avgöra om jag egentligen skulle hjälpa de goda eller skurkarna; utan att sticka ut alltför mycket.

Vi hade ingen tredje fraktion i det spelet (well, utom mig, då) men det blev en väldigt märklig omgång ändå, just för att grundreglerna var så annorlunda.

 

[Feuflux]

...jag tycker att Feuflux borde få vara spelare någon gång...

Jag tror jag håller mig som SL faktiskt. Då behövs bara två punktinsatser i veckan och lite slöläsning a'la highspeed övriga kvällar. Skulle inte ha tid för att vara en vettig spelare och bara ursäkta mig med "förlåt för min dåliga analys men..." och så skulle ni hata mig.

 

[Foggmock]

Sådär skulle bara en äkta varulv skriva! Häng honom!

 

[Vicotnik]

Fogge du ska inte vara med i varulsspelet då? Vi behöver ju en till att hänga.