Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Hej,
Det här är lika främmande för mig som det kommer att vara för er. Jag vill diskutera känslor.
Vi är väldigt duktiga på att diskutera sakfrågor här på forumet, men vi är mindre duktiga på att diskutera hur dessa får oss att känna oss trots att exempelvis vissa debatter (genus är väl prakt-exemplet) uppenbarligen får oss att känna väldigt mycket.
Med det sagt så föreslår jag att vi pratar om hur vi känner i de diskussionerna. Eftersom det är jag som har startat tråden så börjar jag, men innan dess så tänkte jag gå igenom lite regler:
1. Beskriv dina känslor ur ett jag perspektiv. Precis som i rollspel så kan man inte bestämma vad någon annan skall känna.
2. Försök vara ärlig med vad du känner.
Formen jag föreslår att vi tar det här på är:
<användare>, när <beteende>
då känner jag <känslan>.
Det gör att jag <konsekvens>
Jag skulle önska <önskan>
Så:
RasmusL, när jag har skrivit ett för mig genomtänkt och djupt svar med många frågor på någon av dina poster om genus och inte får ett svar
då känner jag mig arg, ignorerad och besviken för jag upplever att du egentligen inte vill diskutera eller bli ifrågasatt.
Det gör dels att jag inte vill diskutera med dig och att jag börjar diskutera mer för att sätta ditt dig snarare än för att faktiskt diskutera.
Jag skulle önska att du om du inte vill, orkar eller hinner svara (eller för den delen tycker att det jag skrivit är dumt i huvudet) bara skickar ett privat meddelande och säger det (privat i och med att det inte hör till tråden). Det behöver inte vara en utbrodering, utan ett "Du, jag hinner/orkar/vill inte svara." Det skulle göra mig lugnare i våra diskussioner.
Viktigt att poängtera i det här är att jag pratar om MINA känslor och MINA upplevelser, inte RasmusL:s
Det här är lika främmande för mig som det kommer att vara för er. Jag vill diskutera känslor.
Vi är väldigt duktiga på att diskutera sakfrågor här på forumet, men vi är mindre duktiga på att diskutera hur dessa får oss att känna oss trots att exempelvis vissa debatter (genus är väl prakt-exemplet) uppenbarligen får oss att känna väldigt mycket.
Med det sagt så föreslår jag att vi pratar om hur vi känner i de diskussionerna. Eftersom det är jag som har startat tråden så börjar jag, men innan dess så tänkte jag gå igenom lite regler:
1. Beskriv dina känslor ur ett jag perspektiv. Precis som i rollspel så kan man inte bestämma vad någon annan skall känna.
2. Försök vara ärlig med vad du känner.
Formen jag föreslår att vi tar det här på är:
<användare>, när <beteende>
då känner jag <känslan>.
Det gör att jag <konsekvens>
Jag skulle önska <önskan>
Så:
RasmusL, när jag har skrivit ett för mig genomtänkt och djupt svar med många frågor på någon av dina poster om genus och inte får ett svar
då känner jag mig arg, ignorerad och besviken för jag upplever att du egentligen inte vill diskutera eller bli ifrågasatt.
Det gör dels att jag inte vill diskutera med dig och att jag börjar diskutera mer för att sätta ditt dig snarare än för att faktiskt diskutera.
Jag skulle önska att du om du inte vill, orkar eller hinner svara (eller för den delen tycker att det jag skrivit är dumt i huvudet) bara skickar ett privat meddelande och säger det (privat i och med att det inte hör till tråden). Det behöver inte vara en utbrodering, utan ett "Du, jag hinner/orkar/vill inte svara." Det skulle göra mig lugnare i våra diskussioner.
Viktigt att poängtera i det här är att jag pratar om MINA känslor och MINA upplevelser, inte RasmusL:s