Oj då! Trodde faktiskt inte att folk föredrig tPM före AotC. Håller helt och hållet med om att AotC är rätt så tråkig men den får mig inte att vilja spy ut mina inälvor vilket är en stor skillnad från episode 1.
Sedan finns det faktiskt saker som jag uppskattar med AotC som tPM inte har. Förvisso är det väl mest visuellt men älskar hur Coruscant är skildrat och tycker att vattenplaneten Kamino är mycket stämningsfull samt att jag tycker att det finns ett antal rätt så schyssta actionscener (där ibland Obi Wan vs Jango Fett på Kamino hör till den bästa).
Själva storyn i tvåan tycker jag är tydligare (och även bättre) då det är väldigt tydligt vad som är på gång hur corny det än är. Padme är jagad av Lönnmördare, Anakin ska skydda henne, Obi-Wan spårar lönnmördare, snubblar över hemligheten om Klonarmen. Separatisterna bygger robotar. Det blir krig. Det visar sig att Sith styr båda sidor.
Det största problemet i Episode I förutom Anakin, Jar Jar och allt det andra är att det är totalt oklart vad som händer och varför. Den är fylld med meningslösheter från början till slut.
Och handlingen ser ju ut såhär:
Obi Wan och Qui-Gon kommer till Naboo. Åh nej! Det är en invasion.
Obi Wan, Qui-Gon och Amidala försöker ta sig från Naboo. Åh nej skeppet blir skadat.
Obi Wan, Qui-Gon och Amidala nödlandar på Tattooine. De måste skaffa reservdelar.
Obi Wan, Qui-Gon och Amidala kan inte köpa dem. Men de låter en snorig unge tävla om dem istället för att byta till sig ett enklare skepp mot den lyxkryssare de har.
Obi Wan, Qui-Gon och Amidala får reservdelar och lagar skeppet och far till säkerheten på Coruscant - de tar med sig Anakin.
Obi Wan, Qui-Gon, Anakin och Amidala kommer till Coruscant och Amidala talar inför senaten.
Obi Wan, Qui-Gon, Anakin och Amidala inser att det inte händer något inom senaten så de far tillbaka till Naboo.
Obi Wan, Qui-Gon, Anakin och Amidala som är på Naboo - platsen de har försökt komma ifrån hela filmen - enar Gungans och spöar Handelsfederationen.
Slut
Det handlar om personer som försöker ta sig från Naboo och till Coruscant och när de väl kommer dit så blir det en handfull meningslösa scener och sedan far de tillbaka. Deras besök fyllde inget syfte.
I AotC så leds i alla fall handlingen framåt och man kommer till nya platser och får lära nya saker.
Nu låter det kanske som jag försvarar AotC som en bra film vilket jag inte tycker att den är. Herregud! Hela slutstriden är ju ett stort trauma. Kärleksscenerna är som en venerisk sjukdom på hornhinnan, striden på rullbandet i fabriken är pinsam och Yoda är en studsboll.
Men tPM är ett totalt misslyckande från början till slut. Jag önskar att jag skulle kunna slänga in Lannisters och Co från Game of Thrones i den för att reda ut saker och ting.
Jamie Lannister skulle få slänga ut Anakin den lilla skitungen från ett högt torn - och med rejält med sten därunder så hans kropp slås sönder och samman.
Gregor Clegane skulle få ta sitt tvåhandssvärd och klyva Jar Jar i tu!
Joffery skulle få Amidala i koppel och plåga henne under lång tid tills hon var ett nervvrak.
Tywin Lannister skulle få flå George Lucas för den ondska han skapat.
Cersei Lannister kan få kontrollen över Naboo och leda ett utrotningskrig gentemot alla Gungans samt programmera om alla stridsrobotar så istället för att säga "roger roger" säger de "Kill! Kill!" med en sprucken mekanisk röst.
Tyrion han får dricka blå mjölk på cantinan på Tattooine.
Om det skulle hända! Ja då... då skulle tPM vara bättre än AotC!
