Nekromanti Ditt jobb som rollspel!

[Vicotnik]

Man skulle kunna likna mitt jobb vid att vara byn's viseman som hjälper de äventyrare som råkat ut för problem eller svårigheter som de själva inte kan lösa eller handskas med under sina äventyr. Till hjälp så har jag ett enormat bibliotek med nästan oändligt kunskap dokumenterad av tidigare generationer och även en magisk kristalkula som kan för tillfället ta mig till äventyrarens plats för att få en ordentlig inblick i det problem eller fiende som de ställts inför. Om äventyraren upplever att den hjälp som han/hon får inte är tillräcklig så får äventyraren sätta sig ner och vänta medan jag använder mig av helt min mystisk kunskap för att ta kontakt med de visesråd som i sin tur söker upp äventyraren för att bistå med honom/henne med sina uråldriga kunskaper.

Oftast så kommer äventyrarna till oss då de har blivit besatta av minnes demoner som livnär sig på äventyrarnas minnen. Då minnes demoner är väldigt vanliga i min spelvärld så är inte de något problem att handskas med utan det räcker med att läsa en uråldrig besvärjelse över äventyraren för att han/hon ska bli av med demonen. De visesråd har gjort tappra försök med att göra just denna besvärjelse känd, men minnes demonerna verkar allt som oftast angripa den delen av minnet först.

Annars så brukar äventyrarna komma till oss då deras mer avancerade utrustning har gått sönder och då de behöver hjälp att lagga den. Utöver det så dokumenteras varje enskillt besök noga så att ens efterträdare ska kunna ta vara på tidigare generationers samlade kunskap. Det är sällan någon levlar, men när det väl händer så beror det oftast på att man åter igen har axlat mantlen som äventyrare och gett sig ut i världen igen, och det är sällan man återser någon av dem som hållt till i byn's lugna vrå för att sedan kasta sig ut i det stora äventyret.

 

[Arfert]

Jag vill inte bara veta vad era spel handlar om, jag vill veta vilket sorts SYSTEM ni använder!!!

 

[Fludd]

I det dagliga arbetet är det Phoenix Command-systemet som gäller. Galet komplicerat regelverk som både känns föråldrat och mossigt. Då stora delar av regelboken saknas försöker vår chef/SL komplettera med blandade specialregler från bla. Aftermath och MERP. Vi arbetare/spelare försöker komma med egna förslag på hur man kunde göra saker bättre och enklare men det ignoreras fullständigt.

Det händer dock rätt ofta att hela systemet byts ut. Inga regler gäller längre. Arbetsdagen är bara en enda lång sträcka av SAN-slag. Då vi här i växeln har så låg Sanity så misslyckas slaget väldigt ofta. Det resulterar i tom blick, dregglig mungipa och repetetivt vaggande fram och tillbaka.

Ibland bjuds det på personalfest (det rör sig nästan uteslutande bara om julbord en gång per år). Vi dessa tillfällen råder fullständig friform med starka inslag av Lars Norén, Kicki Danielsson och Nikanor Teratologen.

 

[Storuggla]

Paranoia. Dock är det den senaste utgåvan (Paranoia XP) och spelledaren verkar växla mellan Straight, Classic och Zap!-spelstilarna konstant.


Storuggla, stora mössor med fjädrar i

 

[Foggmock]

Mitt jobb är en serie random encounters. För att få ut så stor mängd BP (Betalningspoäng) som möjligt måste man optimera så att ens Stridstid och Vilotid sammanlagt aldrig överstiger sex minuter och tio sekunder per encounter. Vilotid heter egentligen Efterstridstid, men för regelbögar som mig så utnyttjas den till vila för att optimera antalet AGP (antigalenskapspoäng) man kan plocka under en dag.

Ända sen jag började kampanjen har det varit upp och ner i speltäthet, ibland har andra spelare nästan alltid tagit min plats, ibland har jag fått vara permanent insatt, allt beroende på hur många encounters som har behövt betas av. Spelledaren har dock dankat av, jag började här som bisittare för att underlätta systembytet från gamla systemet till det nya, de encountersarna var intressanta och kluriga för inget funkade så man fick hitta på husregler on the fly. Nuförtiden består encountersarna oftast av gamla odödliga klassiker, vilket är lite tråkigt. Goblins är bara kul att döda om de varvas med gelatinösa kuber och rostmonster, liksom. "Jag har ju gått över till Vattenfall, varför får jag fakturor från er" "Varför har ni förfallodag mitt i månaden" och "Jag kan inte läsa ordentligt på min faktura" (ibland med varianten "Jaha, står det text på baksidan också") är de enda encounters som kommer upp nuförtiden, och det leder till två saker: Striderna är väldigt korta för man kan alla knep, och det gör att man kan köra mycket vilotid och skriva på forum till exempel. Utöver detta så blir man frustrerad, trött och får vildsinta ögon när man hör samma argument och fråga för trettioelfte gången på samma dag, vilket resulterar i viss Sanityförlust.

 

[Gurgeh]

Rollspelet om mitt jobb är täckt med ett tjockt lager damm eftersom det är så långtråkigt att ingen vill spela det. Spelet saknar nämligen helt konflikter, eftersom de man blir upprörd på befinner sig någon helt annanstans, till exempel i Norge eller Baltikum. Spelet saknar faktiskt helt konfliktsystem, men innehåller ett utvecklat system för att samtala med sina kollegor och utbrista i tirader över hur klantiga andra, icke närvarande personer, kan vara. Det finns ett förbättringssystem, men det är ganska märkligt utformat eftersom det bara aktiveras vid ett byte av något datasystem, och mest innebär att man först blir sämre och sedan, när man lärt sig det nya systemet, arbetar sig upp till den nivå man hade innan.

Och alla bilderna föreställer personer som sitter vid datorer.

Det sålde aldrig speciellt bra.

/tobias

 

[Nabu]

I mitt jobb transporterar man sig mest runt till en massa olika mini-dungeons. Varje dunge har alltid samma invånare, och oftast besegrar man dem med samma simpla strategier. Ibland ser systemet till att fixa till en dunge lite extra, så att det blir svårare, och ibland slumpas det fram nya Quests. Dessa Quests tar plats i liknande (ibland samma) dungar, men har en svårare utmaningsgrad. Det är bara en person per session som har möjlighet att få Quests, och vem detta är bestämmer spelledaren i samråd med spelarna, men om utmaningsnivån på Questet är hög nog får man välja att ta med sig en annan spelarkaraktär. Allt som oftast är man ensam i de övriga dungarna också, men liksom med Quests finns det en del som har så hög utmaningsnivå att man måste vara två spelarkaraktärer.

Från början fick man fint med Erfarenhet av dungarna, men efterhand så har det minskat av, dock så förekommer sporadiska encounters med "bonus experience." En viktig del av systemet är Klockan, som inte får gå ner på noll. Man kan välja att offra lite tid från Klockan för att få extra Erfarenhet från varje dunge, men det måste man vara försiktig med. Varje session får man ett bestämt antal Rikhetspoäng, och skulle Klockan gå förbi noll och bli negativ får man fler Rikhetspoäng, fast som sagt: det är dåligt om Klockan når noll, och man fortfarande har en eller flera dungar kvar, för då dubbleras snabbt Utmattningen man samlar ihop under sessionen.

I konfliktsystemet riskerar man att få Utmattning, och tappar alltid tid, olika mycket beroende på hur bra konflikten går. Utmattningen försvårar för den drabbade i kommande konflikter, och vid extrema situationer kan den hänga kvar mellan sessioner. Mellan varje dunge har man dock möjlighet att ta till knep för att minska Utmattningen, detta involverar rytmiska ljud och/eller höga hastigheter, men man kan också välja att offra tid även där, för att återfå en multipel av det man annars skulle återfå. Här kan man också använda Consumables som man antingen har med sig från huvudkvarteret, eller förskaffat sig tidigare i dungarna. Consumables förbättrar läkandet av utmattning.

Man har, som tidigare nämnt, också ett huvudkvarter, där man mest är i början av och i slutet av varje session. Där skaffar man fortskaffningsmedel, planerar vilka dungar man tar, hämtar nycklar så att man kan ta sig in i låsta dungar. Här kan någon ur gruppen placerat Consumables, som man införskaffar med Rikhetspoäng (om man inte hittar dem i dungarna). Den som införskaffar Consumables kan välja om han vill dela med sig eller ej. Till huvudkvarteret kan man återvända under sessionen, mellan två dungar, men då detta kostar tid är det oftast inte värt det.

Spelledaren är mycket hård på att man inte utnyttjar Klockan, genom att vila en massa och få en massa Erfarenhet och Rikhetspoäng (försöka ta ut den extra utmattningen negativ tid ger genom vila, och på så vis hänga kvar trots att Klockan går lågt), för gör man det riskerar man att inte få vara med och spela något mer.

 

[xpanthom]

I mitt jobb har alla spelare stor berättarmakt. Vi sitter instängda i vårt högkvarter och tar emot monstren, som dock först måste gå genom säkerhetskontrollen och avväpnas. För det mesta vandrar monstren in av egen kraft, men ibland ledsagas de från någon dungeon av SLP:er. Det är vanligare att spelarna stänger in monstren i dungeons än att de avlägsnar dem därifrån.

Spelarens level jämförs med monstrets, så att den spelare vars level matchar bäst får berätta vad som händer med monstret. Ibland kommer det flera monster på en gång som har en konflikt sinsemellan, och då får spelaren med berättarmakten avgöra vilket av monstren som vinner. Spelet bygger för det mesta på konfliktresolution snarare än handlingsresolution.

Spelaren får inte XP per monster, utan man stiger automatiskt i level efter ett visst antal spelmöten. Vissa spelare, såsom jag själv, får bara vara med ett visst antal spelmöten, varefter de måste lämna spelet på obestämd tid, medan andra är ärkespelare som har varit med länge och som får hantera de häftigaste monstren.

En del monster är återkommande, eftersom spelet inte innehåller några stridsregler och det därför inte går att eliminera monstren. Det finns regler som ger spelarna möjlighet att tvinga monstren att ge ifrån sig loot, men nyttan av detta är indirekt eftersom looten alltid tillfaller spelledaren, som via komplicerade regler i slutändan använder den till att förse spelarna med pizza och läsk så att de orkar spela vidare.

 

[Genesis]

Vafan. Byt ut systemet. Det låter som att man skulle kunna spela det där med Dogs system, istället. Går det inte som du vill? Eskalera till Gunfighting! Dessutom erfarenhet av att folk säger dumma saker till en.

EDIT: Eller möjligtvis Polaris. "But only if ...", "You ask for far too much." och "We shall see what comes of it" lär ska vara jätteanvändbara. Tyvärr slutar Polaris alltid med att man blir ond, dör eller att världen går under, men det är en mindre olägenhet.

 

[EvilSpook]

Mitt jobb är Star Wars D6.
Vi kör äventyr och kampanjer av olika omfång men alltid med syftet att sprida Imperiet till alla större system i galaxen, dra in krediter och bringa fred till galaxen.

Vi har en mycket bra spelledare som ger oss roliga och jäkligt varierande uppdrag - allt från problemlösning, utforskning, diplomati, invasioner och sociala utmaningar. Alla äventyr jag spelat har varit fartfyllda, enkla och roliga. Det värsta som kan hända är att man skulle missa nåt spelmöte.

Vi har många olika karaktärer: tekniker,piloter smugglare, xenomorfer och diplomater med bra färdighetsnivåer men vi är sällan eller aldrig Stormtroopers. Min grupp spelar nästan bara Sith-lords.

Motståndet är dock sällan våldsamt även om det ibland kan finnas nån enstaka rebell (eller Wookie). Vi kan visserligen höja nån enstaka färdighet ibland men det primära belöningssystemet är att dra in skatter (till gruppen).

Vi använder uteslutande den mörka sidan av kraften: den är snabbare, enklare och mer förförande.

//EvilSpook

 

[Ulfgeir]

Mitt jobb är Paranoia.

Som en lydig liten troubleshooter måste jag ut och ta hand om diverse problem som hotar Alpha Complex 1. Mycket kan jag göra innifrån kontoret, men ibland blir det meddelst karta och ett rekvirerat fortskaffningsmedel (som har klara begränsningar på hur det får framföras).

De flesta uppdragen kan den jourhavande grindvaktaren lösa, men de som tar för lång tid eller är för komplexa skickas vidare till troubleshooters med mer erfarenhet och högre security clearance. Om inte vi på avdelningen kan lösa problemen får vi kalla in externa troubleshooters.

Ibland uppstår hinder av att utrustningen har blivit infekterat av kommunistiska mutant-förrädarvirus så att den inte längre utför sina uppgifter. Vi måste dessutom leda medborgarna i komplexet genom diverse byråkrati och olika standarder och hålla den utrusting de använder i fungerande skick.

Spelleddaren kommer ibland med väldigt motsägelsefull information och han ändrar på uppdragen under resans gång.

/Ulfgeir

 

[hakanlo]

B&B - Bovar och Banditer?

 

[hakanlo]

Belöningssystemet består främst i att varje dag ger 1T6 slag på en fyndtabell.

Anar att det är lite samma känsla som i Mutant:UA. Jag antar att systemet med Pålitligthet (PÅL) kan tillämpas även på dessa fornfynd som de suicidala mutanterna inte förstått sig på.

 

[hakanlo]

Eller Busar&Batonger?

 

[rjonas]

Nu har jag fått en skattkarta av gråkåpan. Jag ska ta min gula ponny och rida över till ett delve. Uppdraget består i att att jämföra texten i tre magiska luntor och utröna varför en viss typ av magisk ritual endast går att genomföra med formlerna beskrivna i en av böckerna. Jag är mycket glad över att få rida ut, för tiden på högkvarteret har varit dryg och ägnats... ja mest här på Wrnu faktiskt.

 

[Tibbelin]

Mitt jobb ser lite olika ut från dag till dag men så här skulle man kunnat rollspela min dag.

Äventyret går ut på att få nollorna (alltså vuxna bångstyriga studenter) att ställa upp sig i alfabetisk ordning och följa enkla instruktioner. Lyckas man får man TP (tidspoäng) som kan användas till att hinna fika. Misslyckas man får man BpT (brist på tid) som leder till gråa hår, huvudvärk, lågt blodsocker och stel nacke.

Jag höll på att glömma, varje gång man får in en ny skock nollor så slår man mot en tabell för att se hur just denna grupp tänker bete sig, allt ifrån: "sköter sig exemplariskt" till "kan absolut inte förstå något alls just för att de inte vill förstå något alls". För att få in ytterligare problem-moment så är ju nollorna handledda av phösare som antingen är väldigt hjälpsamma (chans till extra TP) eller hopplöst värdelösa (nu fick man ännu mera BpT).

Man har dock rätt att tre gånger utnyttja lycksökarslag, ett lyckat lycksökarslag gör att man hittar godis som ger den där extra sockerkicken som man behöver för att omvandla BpT till TP.

Äventyret tar slut när man har slut på nollor, det vill säga alla har förr eller senare följt de enkla instruktionerna. Man vill förstås sluta på TP, har man istället BpT kvar så misslyckades uppdraget.

 

[Rising]

Nä, förresten. Mitt jobb - förstår jag nu - är som att vara den naivaste spelaren i ett parti Diplomacy: "Hey," säger en spelare till en, "vi lurar de där nissarna där borta! Jag supportar dig bakifrån, så går du in och djävlas med dem, okej?" och man ba' börjar fnissa och förbereder värsta finurliga manövern.

Och bakom en så står alltså Frankrike och oljar in sin nitade strap-on, och bara väntar på att man ska vända ryggen åt dem.

Fuck det här. Imorgon går jag bara dit för att ha några att prata med när jag röker, tror jag.

 

[MrG]

Jag spelar ett Storytellingssytem från White Wolf, där alla roller tillhör en subgrupp ur en klan. Det finns i grunden tre huvudklaner (och några enstaka grupper utöver det). Äventyren handlar oftast om hur en eller en grupp äventyrare ger sig ut för att rädda 'vanliga människor' från en ond fiende som de inte ens alltid känner till (lite likt teknokratin i Mage tycker jag).

Människorna man kämpar för är indelade i två kast och det är gott om kampanjer som handlar om bara ena kastet (ena av klanerna är t.o.m enkomt inriktad på det kastet).

Vanligaste typen av scenarion går ut på att en grupp (inte ovanligt att den är blandad av karaktärer från flera olika subgrupper samarbetar i samma plott, även om de oftast har olika agendor om vilka männsikor de helst vill rädda), ger sig ut för att rädda människorna från anfall av den onda fienden. Oftast finns det också slps med som hjälper karaktärerna, de agerar som någon form av präster typ och är också vanligtvis de som kontaktar sina klaner.

Det finns också coola metaplottar som påverkar riktigt mycket människor varav en kommer nästa år.

Man spelar i första hand efter ett finurligt socialt konfliktsystem som har sina grundregler kvar från 1938, de fysiska strider övergavs redan 1931. Däremot kommer det ofta nya expansioner och spelledarna håller också hela tiden på med nya regler i smyg. För en bunt år sedan så finns det även med en central part som också kan klura till saker med nya regler från likartade system på andra språk. Det är lite rörigt med det ibland. Det finns lite BRGdrag också i systemet då det vimlar av trebokstavsförkortningar.

Själv så spelar jag en karaktär ur den näst största subgruppen, men jag har ingen vanlig äventyrarkaraktär. Istället spelar jag i en rolig kampanj där äventyren handlar om att hjälpa människor som inte har något kast eller som håller på att byta kast att efter den utbildningsanstallt de sitter i välja rätt klan att tillhöra. Det är också en hel del subplott på att hjälpa dessa kastlösa/kastbytande att få sina platser utanför sin utbildningsinstans, även om det lämnar dem i klorna på våra potenisella fiender. Det är ett jättekul sätt att spela och inte fullt så farligt som min förra karaktär som spelade i en kampanj där huvudmålet var att få en mängd drakar att tämjas.
Jag har även tidigare spelat i en av de små subgrupperna som inte tillhör någon klan, det var också roligt med klurigt, man var väldigt nära monstern hela tiden.

Är alla med på vad jag gör då och för vem?

-Gunnar (det är egentligen inte så mycket fiendeförhållande, men ibland har det verkligen känts som man har haft en skurkig WW motståndare mot sig)