Craygh said:
Djupimmersionism är alltså som immersionism, fast mer?
Alltså, öh, typ. Immersionism - fast "djupare", öh. Alltså, man kan känna inlevelse i sin karaktär utan att känna att man "är" personen, liksom. I djupimmersionen tänker man inte på sig själv och rollpersonen som separata varelser.
Och sen är som sagt båda termerna egentligen missvisande eftersom det faktiskt ju som sagt går att leva sig in precis lika djupt i annat än karaktären. "Djupimmersionism" som begrepp skapades för att jag saknade ett ord för den sortens rollspel jag mest tyckte om, och just då var det ledigt och låg bättre i munnen än "krankimmersionism".