Bosse said:
Därför kan jag på sätt och vis förstå när de menar på att ni spelat flera timmar med djupimmersion. Att vara inne djupt i karaktären behöver ju inte betyda känslostormar. Olika grader, som vi talat om tidigare. Men samtidigt menar jag på att man i dessa tider av djupimmersion inte är helt uppslukad av sin karaktär, på det sätt som sker vid en känsloexplosion.
Jag säger inte att du har helt fel, men jag har en liten annan syn där.
När jag, Krank, får en sån där känslostorm, är jag då mer "mig" än vanligt?
Jag tycker ju inte det. På samma sätt tycker jag att det egentligen är lika mycket djupimmersion när jag sitter och är apatisk som min rollperson som när jag är urförbannad eller när jag ligger i fosterställning i spelsoffan och gnyr. Alltså; att min rollperson får en känslostorm tycker inte jag riktigt gör att det blir "mer djupimmersion", utan mer att det är en av de saker man kan uppleva - genom djupimmersionen - som helt enkelt är så fruktansvärt coolt. Djupimmersionen är en förutsättning för det du beskriver, men de är nog inte samma sak. Tycker jag. Är jag begriplig?
Bosse said:
Visserligen kan dilemman fungera bra också. Och fisktankstruktur låter intressant (om jag tolkat det rätt), jag gör oftast på liknande sätt. Fast jag har också ofta vissa scener eller händelser som jag vill få med i spelet. Kanske för att jag ofta spelar skräckrollspel och vill kunna få med lite otrevligheter gentemot spelarna.
Jag har funderat på det där, för jag spelar/spelleder också mest skräck när det gäller djupimmersion. Är det för att själva skräckgenren har något som gör det enklare eller mer givande att känna den sortens starka inlevelse? Jag vet inte. Vore intressant att gräva i, nångång.
Bosse said:
Jag tror vi lägger in lite olika betydelse i blockering här. Jag menar inte att karaktärerna skulle vara oense eller motsäga/göra dumma saker mot varandra, utan att man snarare motverkar den andres idéer och fantasi. I någon tidigare tråd togs ett exempel om att en spelare (via karaktären) frambringade (tog in) bestick när de var i en matsal. Att blockera skulle då kunna vara att för SL att påpeka att där fanns inga bestick eller en annan karaktär att fråga varför han tog med en träslev istället för bestick, medan att gömma besticken för att retas eller sticka honom med gaffeln inte att blockera.
SL är i exemplet helt enkelt dum i huvudet. När det gäller SL är jag helt med på att denne inom rimliga gränser bör undvika att blockera.
Och har man då etablerat att man tog med sig ett bestick, så kan en annan spelare inte gå in och påstå att det inte är det - det är inte in-character, det är bara fånigt. Det är en av de grundläggande spelreglerna inom all form av gemensamt fiktionsskapande; att man ändå respekterar varandras etableringar. När man pysslar med djupimmersion så ersätter ju ens förståelse av vad de andra säger som ersättning för syn- och andra känselintryck, så om du hör en annan spelare säga "jag tar med mig bestick", då är det fanimig också så att du ska se sagda bestick, och inte en träslev, med dig.
Nu kanske inte dina exempel var klockrena för vad du ville säga, men jag menar ändå att alla former av blockeringar som inte sker rakt utifrån karaktärerna
inom ramarna för den gemensamma fantasivärlden, är en form av metaspelande. Och metaspelande är ju vad man vill komma bort från som djupimmersionist
(förresten, lite terminologi, som jag tänkt mig den:
DJupimmersion, djupinlevelse = stadiet där man uppgår i sin rollperson etc.
Djupimmersionism = en -ism som betyder att man strävar efter det ovanstående. Tänk som socialism, som vill ha det socialistiska samhället, eller liberalism, som vill ha frihet (liber).
Djupimmersionist = en person som är en anhängare av den ovanstående -ismen.
Jag vet att jag inte varit så bra på det tidigare heller, men jag tror vi behöver ett konsekvent språkbruk för att snacka om det här. Man säger alltså att jag håller på med djupimmersion eller att jag gillar djupinlevelse, men däremot är jag en djupimmersionist och jag försöker beskriva djupimmersionismen och dessutom djupimmersionen.
Borde det funka? Är det begripligt?)
Bosse said:
På samma sätt kan spelare blocka spelledaren, genom att exempelvis helt ignorera SLP's som kommer fram för att prata, lämna nyintroducerade rollperoner bakom sig då "de inte borde umgås egentligen" etc. (Ok, kanske inte de bästa exemplen de här, men är lite trött nu.)
Återigen, jag har egentligen lite svårt att se hur man gör sånt utan att göra det ur metaperspektiv. Sedan måste man nog som SL vara flexibel när man har med djupimmersionister att göra; om ens SLP:er blir ignorerade, vad gör de då? Blir förbannade? Springer sin väg? Plottar hämnd? Kommer det någon annan som vill något? Missar rollpersonerna chansen att bli allierade med någon? Vilka konsekvenser får det?
Kort sagt, det handlar om att kunna "roll with he punches", så att säga.
Bosse said:
Okej, det var kanske lite klumpigt uttryckt. Visst går det att spela vidare (runt) det här jag beskrev ovan, men det blir bra mycket bökigare och jag har svårt att tro att det skulle gynna djupimmersionen i längden (med uppdelade spelgrupper, mycket väntan osv. som följd).
Om det blir för mycket sånt så kan man ta en metapaus och prata ihop sig lite. När man ÄR rollpersonen så kan man ju trots allt också ändra på sitt beteendemönster. Om det absolut behövs kan man ju ta med sig mindre mängder information från sitt vanliga jag till sitt rollpersons-jag, så länge det inte är alltför uppenbar "JAG MÅSTE BLI SNÄLLLLLL!"- information utan kanske mer "äh, nu har vi mobbat den här killen nog, kanske borde hitta ett nytt offer...".
), så är ju ändå rollspel en social företeelse där an försöker ha kul tillsammans.
)