Nekromanti DnD 4E ranged projectile weapons
- Thread starter anth
- Start date
anth
Vetefan
Och då är vi åter inne på illusionen av valfrihet.Eksem said:
När spelarna frågar vilka regler som gäller för gevär, och hur svårt det är att träffa någon på avstånd - vad ska jag svara så att det inte låter som om jag inte brydde mig?
"Äh ... det är lika lätt att träffa någon på 5 meter som det är att träffa någon på 500 meter"
Mina spelare skulle ganska snart inse att jag skiter i avståndsregler och då raserar illusionen för de kommer att inse att anledningen till att jag skiter i reglerna är för att rollpersonerna aldrig kommer att hamna i en situation där de behövs.
En randanteckning: Det där låter som en extremt bra kampanjidé.Anthraxus said:Om du nu nödvändigtvis vill veta....
Jag planerar inför nästa vinter när Wizadrs kommer att släppa Ravenloft som kampanjvärld. Då tänker jag använda modulen "Expedition to Castle Ravenloft" (en av de sista som gjordes till 3E), men låta det hela utspelas i d20Modern/Past 1890-talets Transylvanien - men emd 4E-regler. D.v.s. jag kommer att använda mig av krutvapen - och då känns det ännu fånigare att en gevärskula bara går 60 meter.
Ymir
Liten kantbaron
Vem fan släpar runt på 100 pilar, det skulle ju se skittöntigt ut. Är Legolas överlastad med stora koger, va?
Mina spelares rollpersoner har typ aldrig släpat runt på mer än 20, kanske 30, pilar, i något spel. Däremot brukar de alltid försöka hämta tillbaka avskjutna pilar när striden är över.
Mina spelares rollpersoner har typ aldrig släpat runt på mer än 20, kanske 30, pilar, i något spel. Däremot brukar de alltid försöka hämta tillbaka avskjutna pilar när striden är över.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Egentligen håller jag med dem som lämnat "goddag yxskaft" svar, men eftersom det är jul och allt:Anthraxus said:
Nackdelen är att du skapar två sorters encounters:
a) de som börjar inom kort räckvidd (dvs "alla" encounters i grundspelet; dvs encounters som "får plats" på brädet)
b) de där monstren är längre bort
Nu är det så att antingen har du ett visst vapen, och kan anfalla i encounter B, eller har du inte det. Detta vapen kallas "båge".
Sålångt det seriösa svaret. Nu är mina motfrågor:
1) på vilket sätt blir spelet roligare av att några få karaktärer kan agera medan alla andra inte kan det?
2) på vilket sätt känns det "realistiskt" att några få karaktärer kan använda effektiva vapen medan alla andra inte har dem?
och
3) hur kul är det att skjuta slemma monster helt utan risk eller spänning? Majoriteten av monstren har ju inte dessa vidunderliga "bågar" i sina statblocks, och kan därför inte göra mer än låta sig bli pepprade.
Visst, både monster och hjältar kan lägga sina rundor på att säga "jag springer" men hur kul är det (jämfört med att säga "jag skjuter"). Dessutom öppnar du ju upp för "kiteing", där strategin blir att alla skaffar sig båge samt väldigt hög förflyttning/speed; varefter man springer i cirklar kring monstren och skjuter ner dem.
Mitt råd är: lägg ner alla tankar på realism i D&D 4E. Går inte det; byt spel. Till och med D&D 3E är ju närmast verklighetstroget jämfört med fyran...
Savetun
Veteran
Gör en egen avståndstabell helt enkelt. Jag och en polare tog en liten närmare titt på just detta fast det gällde Dragon Age rollspelet. Både skadan och räckvidden är på tok för låga. Så regeländringar kommer att komma upp på det efter endast två speltillfällen.
En långbåge till exempel hade under mitten av 1300-talet en räckvidd på mellan 200 och 370 meter. Det beror självklart på väder och vind men också hur många punds kraft bågen är spänd med och hur många tunga stenar bågskytten har lyft med sina armar.
Du kan ju också göra en räckviddstabell för större slag, såsom det du beskriver nedan med skjutvapen och dylikt när det rör sig om mycket större avstånd än vad det normalt är i ett "vanligt encounter".
Hoppas du hittar på något kul och bra. Jag kommer att försöka slänga upp så mycket som möjligt at våra regeländringar på min hemsida. Däremot finns det inte alltid så mycket tid över, som man önskar att det gjorde.
Lycka till.
En långbåge till exempel hade under mitten av 1300-talet en räckvidd på mellan 200 och 370 meter. Det beror självklart på väder och vind men också hur många punds kraft bågen är spänd med och hur många tunga stenar bågskytten har lyft med sina armar.
Du kan ju också göra en räckviddstabell för större slag, såsom det du beskriver nedan med skjutvapen och dylikt när det rör sig om mycket större avstånd än vad det normalt är i ett "vanligt encounter".
Hoppas du hittar på något kul och bra. Jag kommer att försöka slänga upp så mycket som möjligt at våra regeländringar på min hemsida. Däremot finns det inte alltid så mycket tid över, som man önskar att det gjorde.
Lycka till.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Nej snälla, ta inte upp "realism" argumentet.Savetun said:
I korthet: om bågar får vara realistiska, varför ska allt annat i spelet förbli orealistiskt?
(Notera att jag inte bemöter argumentet med realism-baserade motargument som "men så långa avstånd gäller ju bara när bågen används som artilleri, dvs indirekt eldgivning, vilket ju bara är verkningsfullt i större grupper". Vi spelar ett SPEL, inte en simulator. SÄRSKILT inte när det gäller D&D 4E, ett av de rpg där realismrelaterade påpekanden är som allra mest felplacerade)
Dessutom: även om du får lov att skjuta 100 meter, eller ens 50 meter; hur blir spelet roligare för alla andra än den Rogue eller Ranger som spelas av bågskytteentusiasten?
(Och då menar jag inte rollspel i allmänhet; 3E/d20 har ju regler för att skjuta båge långt. Nu talar vi om 4E där inget monster i HELA MONSTERBOKEN kan döda en mygga på mer än 40 rutors avstånd om så livet hänger på det)
Sammanfattningsvis: är räckvidd ett reellt och viktigt problem för alla i hela gruppen? Klarar ni inte av att bågar och eldbollar räcker maximalt 40 eller 20 rutor (i ett spel med teleporterande alver)? Gör då, för guds skull, något enkelt; typ "du kan skjuta på dubbla long range med -5".
Sedan när ni väl spelar 4E kommer ni inse att denna husregel i princip aldrig blir aktuell (om ni inte skapar helt egna äventyr med just det som poäng), och om den blir aktuell troligen kantrar spelbalansen till bågskyttens fördel...
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Äsch.Ymir said:
En verklig skogsfåne lär ju sällan behöva mer än två pilar för att nedlägga ett byte (Olifanter undantagna), så jämförelsen är ju absurd.
I en värld där varannan kille du möter lätt tar ett halvdussin pilar utan att ens förlora humöret är det väl självklart att du har med dig hundra pilar?
Zapp
PS. Jag rekommenderar alla att spela 4E helt utan att räkna ammunition. Spelet är definitivt inte balanserat med tanke på att rangern någonsin ska behöva ta till någon annan typ av attack än sin kära pilbåge. Aldrig någonsin. Och enda anledningen till att alls räkna är ju om det finns en chans/risk att få slut på det du räknar på.
Så det enklaste är att sluta hålla reda på antalet pilar och bara utgå från att alla alltid har tillräckligt. Precis som man skippar toalettbesöken i spelet skippar man även den tid Rangern behöver för att skaffa nya pilar. Och bågsträngar. Och oljan för att hålla vapnet torrt och smidigt. Och byta utslitna koger. Och... och... see my point?
(Edit: givetvis gäller detta bara grundammunition. Skulle rangern hitta ett dussin magiska eldpilar håller man givetvis reda på antalet.
Vad vi talar om är att det - i 4E - vore grovt orättvist om rangern tvingades dra ett svärd eller nåt för att han fick helt slut på pilar. Att han inte alltid har tillgång till jättemagiska eldpilar etc är däremot inte det minsta orättvist...)
Personligen tycker jag magiska bågar (och armborst, och slungor) borde skapa sin egen ammunition, precis som att magiska kastvapen återvänder efter att ha kastats. Det lär finnas prejudikat för båda varianterna i äldre utgåvor.CapnZapp said:
Iofs löser jag det genom att finna Ranger och Seeker som vardande de två tristaste klasserna.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
I praktiken är resultatet samma, så jag ser inga problem alls med att säga så.Hellzon said:
En påminnelse dock, nu när du nämner tidigare utgåvor. i 3E/d20 kunde de grundläggande magiska bonusarna läggas inte bara på vapen utan även på ammunitionen; det gör att en båge som skapar ny ammunition nödgas bli en smula mer komplicerad:
Den kan inte bara skapa omagisk ammunition, eftersom det på hög level är otillräckligt och man då han helt strunta i att skapa bågen överhuvudtaget. Den kan inte heller gratis skapa magisk ammunition, eftersom bågskytten då slipper undan en viktig utgiftspost.
Lösningen måste då bli att vapnet kräver att man fattar in typ en juvel i handtaget, och att vapnet sedan skapar magiska pilar upp till värdet av juvelen, som förbrukas och förstörs efterhand.
Med andra ord; bågen begränsar dig inte enbart till magiska pilar, men du får enbart omagiska pilar om du inte betalar.
Lite klyddigt jag vet. Notera att i 4E slipper du denna komplikation eftersom du inte förväntas skjuta magisk ammunition annat än i undantagsfall (tror det var i Adventurer's Vault II som magiska pilar först introducerades, och de var långtifrån ett måste)
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Iofs löser jag det genom att finna Ranger och Seeker som vardande de två tristaste klasserna. </div></div>
Det är ju helt okej; alla måste ju tycka någon klass är tristast.
Hoppas bara ingen som spelar spelet tycker exempelvis Rangern är tråkig av det specifika skälet att spelledaren tvingar honom eller henne att räkna vanliga pilar eller att ibland få slut på ammunition med allt vad det innebär av sämre effektivitet!