Nekromanti DnD och Shackled City: bra fantasykampanj?

[Jolan]

Efter en längre paus i rollspelandet, och framför allt SL-andet, så har jag letat efter ett orginellt och spännande äventyr i den klassiska genren fantasy. Jag har sällan tid att skriva eget numera och det får därför bli färdiga äventyr. Som gammal Drakar och Demoner-entusiast har jag sedan länge avslutat Äventyrsspels klassiker som Svavelvinter-serien, Krilloan och Siratsias vita formelbok. Riotminds kampanj Vildhjärta lär vara en höjdare, men den har jag förmånen att få rollspela istället. I brist på annat vände jag mig till DnD, trots att detta spel inte brukar få allt för mycket ros bland svenska rollspelare. För mycket "hack n slash" och XP-fokus sägs det. Själv har jag bara nosat på det som spelare någon gång och har egentligen ingen bra uppfattning. Men trots detta borde där väl ändå finnas ett eller annat orginellt och roande äventyr för den som inte älskar linjär story och konstant strid, eller?!

Till saken: jag kollade nätet efter DnD-äventyr och snubblade över just Shackled City som fick så gott som endast goda recensioner både av svenska och engelska/amerikanska rollspelare. Efter att ha kikat på den till synes imponerande produkten med 400 sidor och 12 äventyr vart jag ännu mer intresserad. Men efter att ha läst första kapitlet är jag lagom imponerad. Är det här vad man kallar en kanon-kampanj? Kanske tar det sig, kanske är det såhär DnD är. Jag må vara kräsen, men om inte inledningen fångar spelarna lär väl knappast fortsättningen göra det?!

Min fråga är därmed tudelad.
1) Kan någon som spelat Shackled City förklara varför jag borde satsa på just denna kampanj?
2) Om ni nu tycker att den är kass, vad rekommenderar ni istället? Spelsystem har mindre betydelse, men gärna i närheten av genren fantasy.
3) Bonusfråga: går det att spela DnD utan att hamna i optimerings/kobold-träsket?

Tack på förhand,
-Jolan

 

[Organ]

Bonusfråga: går det att spela DnD utan att hamna i optimerings/kobold-träsket?

Självklart går det. Det är liksom bara att.. ja.. inte opta.

Shackled City har jag dock aldrig spelat men jag har, precis som du, mest hört bra saker om den. En annan kampanj som lär vara bra är Age of Worms.

/Anders

 

[Jolan]

Självklart går det. Det är liksom bara att.. ja.. inte opta.

Kanske borde frågat såhär istället: Går det att spela DnD utan att drunkna i alla regler, eller är det lika bra att använda ett annat system isåfall? Jag kan få en känsla av att det är rätt överväldigande med alla stats och features, för en som är van vid svenska DoD 91... det kan ju förta själva stämningen med att bläddra i böcker hela tiden.

 

[Organ]

Går det att spela DnD utan att drunkna i alla regler, eller är det lika bra att använda ett annat system isåfall? Jag kan få en känsla av att det är rätt överväldigande med alla stats och features, för en som är van vid svenska DoD 91... det kan ju förta själva stämningen med att bläddra i böcker hela tiden.

En av styrkorna med D&D är det enhetliga regelsystemet. Oavsätt vad man försöker göra (attackera någon, använda en färdighet, undvika en fälla, använda en specialförmåga osv) så går det till på samma sätt. Man slår en tjugosidig tärning, modifierar eventuellt och jämför resultatet mot ett svårighetsvärde för att se om man lyckas eller ej. Detta gör att man aldrig, som du säger, "drunknar" oavsätt hur många regler det nu är man ska använda i en speciell situation. Dessutom, om man börjar på level ett så är inte spelet krångligare än det DoD du är van vid. Att spela på de lägre levlarna är betydligt enklare än vid de högre, men när dina spelare så småningom tagit sig upp på level 10+, så har ni spelat så mycket att ni kan systemet såpass bra att det inte kommer att vara något problem.

Det är naturligtvis upp till dig vilket system du ska använda men jag tror att du gör ett misstag om du väljer bort D&D pga att du tror att det ska bli krångligt.

/Anders

 

[Troberg]

En av styrkorna med D&D är det enhetliga regelsystemet. Oavsätt vad man försöker göra (attackera någon, använda en färdighet, undvika en fälla, använda en specialförmåga osv) så går det till på samma sätt.

Nja, sedan är det en massa pillregler och varianter att hålla reda på. Olika klassers förmågor, specialare för vapen, feats som i viss mån modifierar regler, femtielva svårighetsmodifikationer, regler för stackning av bonusar, olika regler för olika typer av magiker, krångligheter kring spells och motspells, rasbonusar, prestigeklasser, dire badgers osv.

Vill man ha ett lättviktigt system så finns det många som är lämpligare.

 

[walium]

Vilken sorts kampanj vill du spela?

D&D är inget generiskt system, även om det kanske ibland tas för att vara det, utan anpassat till en viss spelstil och värld. Om denna speltil egentligen inte tilltalar dig så är det bättre att du använder ett annat regelsystem istället för att försöka trycka in D&D i en mall som spelet inte passar i. Så det du först och främst bör fundera över är vilken sorts upplevelser och regler som du och dina spelare är ute efter och sedan ska vi se om vi inte kan skaka fram några lämpliga rollspel och äventyr. Har du varit borta ifrån rollspelshobbyn under de senaste åren så finns det mycket nytt som du har missat misstänker jag.

 

[Organ]

Nja, sedan är det en massa pillregler och varianter att hålla reda på. Olika klassers förmågor, specialare för vapen, feats som i viss mån modifierar regler, femtielva svårighetsmodifikationer, regler för stackning av bonusar, olika regler för olika typer av magiker, krångligheter kring spells och motspells, rasbonusar, prestigeklasser, dire badgers osv.

Visst. Fast de gör sig oftast påminda först vid vid högre levlar. Dessutom så var ju optning inte intressant vilket gör det till en smal sak att välja bort "bra" men lite krångligare förmågor till förmån för sådana med mindre och/eller enklare påverkan på reglerna.

Sedan vad gäller de "pillregler" du nämner så behöver man i de flesta fall endast "pilla" med dem en gång, dvs när man skapar figuren eller när man levlar. Under spelets gång är det inte mycket mer att hålla reda på än vilket annat system som helst.

Vill man ha ett lättviktigt system så finns det många som är lämpligare.

Det gör det. Fast vi får inte glömma att ett systembyte, oavsätt till vilket, innebär en massa extrajobb. Så om man vill köra ett D&D-äventyr pga att det är välgjort och inte tycker att d20 är rena pesten utan åtminstone tycker det är ok, så föreslår jag att man kör det system det är avgjort för.

/Anders

 

[Jolan]

Re: Vilken sorts kampanj vill du spela?

Låt mig se. Jag försöker nog inte trycka in D&D i en mall utan frågar snarare om det kan bli ett problem för mig som är van vid andra system som jag ANTAR är något mindre komplicerade. Jag kom att först kika på en kampanj (Shackled City) som råkade vara till D&D och förutsatte att det därmed var lämpligt att spelas med tillhörande regler.

Vad gäller regler så har vi spelat både friform och en hög med olika regelsystem. Egentligen har reglerna sällan ställt till några problem, bortsett från en snabb bojkott av EON och en skottkärra med tärningar. Som SL är jag nog mest förtjust i den berättande delen snarare än den mekaniska. Möten och situationer är spännande inte på grund av hiskeliga stats, utan just för att de leder till svåra beslut, underhållning och spänning.

Jag pratade med en gruppmedlem från back in the days och vi var förvånansvärt eniga om vilka höjdpunkterna var på den tiden. De där storslagna äventyren där man i klassisk ordning får ansvar för ett lands eller en världs överlevnad fann vi båda väldigt underskattat. Kan bero på en annars nedtonad roll hos RP:na i många spel vi spelat. Vidare så fick vi motvilligt erkänna att vi faktiskt tyckte "bra" dungeon crawl i måttlig mängd också var klart roligt. Men det krävs förstås att detta görs i en kampanj där spelarna känner att de är fria att själva välja hur och när de tar sig an utmaningar, och att just utmaningarna inte stöps ur samma form gång på gång. Järnvägs-äventyr där man i stort sett bara kan gå från ruta ett till två osv känns hämmat. Vi har inget emot, i brist på andra uttryck, klassisk fantasy. Men en story som känns nyskapande och oväntad är önskvärt.

Av anledningen ovan vände jag mig till D&D och Shackled City som framstod som episkt och med kanonrecensioner. Å andra sidan verkar det som recensenterna överlag är D&D-kramare vilket i sin tur kan innebära att äventyret kanske inte alls framstår lika kanon för en som inte spelar D&D...

 

[Flurtis]

Just Shackled City har jag inte läst, men många andra D&D äventyr. Precis som Walium säger så är D&D anpassad eftrr en viss spelstil. Optning och grottröj. Misstolka mig inte. Jag gillar själv att spela D&D framförallt för att det är overlägset bäst på just den stilen. Följaktligen så innehåller D&D äventyr ofta en ansenlig mängd grottröj. Gillar du inte detta så bör du kanske ta dig en funderare på ifall kampanjen är lämplig för dig.

En annan Fantasy kampanj som räknas som en av dom mest kända är: The Enemy Within till Warhammer fantasy. Tyvärr har jag dålig kol på just Warhammer men nån här på forumet kan bergis fylla på med mer kunskap om den kampanjen.

Katres Gåtor och Av Blod Komna till EON's kampanj sylfens vrede har fått mycket beröm innehålsmässigt så det kan kanske vara av intresse.

//Flurtis

 

[Blasphemy]

Jag har inte spellett Shackled City men däremot börjat spela det. Hade också fått höra att det skulle vara supersjukt bra - att det hade fått superrecensioner och att allt skulle vara FANTASTISKT bra.

Och så började vi spela... med en mycket bra spelledare till råga på allt...

Men efter ett tag satt jag där och tänkte WTF. Vad är det för bra med detta? Det är ju en stad med massvis med dungeons under sig och sedan är det ju bara klassiskt Hack´n Slash för hela slanten.

Det tog inte lång tid innan kampanjen rann ut i sanden och vi började spela något annat istället.

Jag tror att man måste vara en D20 fanatiker för att uppskatta Shackled City fullt ut. Alltså gilla balans, optning och framför allt dungeons, dungeons och åter dungeons.

Ett bra D20 äventyr tycker jag är Bleak House till Ravenloft - i synnerhet första delen.

Boy King till Pendragon sägs ju vara en mastig kampanj. Hur bra den är vet jag inte men den kan ju inte vara sämre än Shackled City.

Tatters of the King till CoC var helt underbart att spela så där har du ett hett tips. Fast det är ju inte så nära fantasy dock.

 

[shadow_UBBT]

Jag har spellett shackled city och vi hade jätteroligt. Mina spelare ville hela tiden spela mer, det enda jobbiga var att jag inte alltid hann läsa på snabbt nog vilket gjorde att det blev lite hackigt när jag spelledde delar jag inte läst klokt.

Det bör påpekas att mina spelare dog i drivor i det spelet men jag hade bara fyra spelare och äventyret är menat för sex till åtta spelare.

Du behöver inte min/maxa dina karaktärer om du inte vill. Alldeles för många tror att D&D är svårt för att de inte spelar tillräckligt mycket. Som någon sa tidigare, spela från level ett så lär man sig efter hand och till slut kommer det att flyta på lika bra eller bättre än andra spel.

Vad gäller andra fantasy-spel att rekomendera så har jag inte jättemånga. Earthdawn är en av mina klassiska favoriter, men det ges inte ut längre. Jag brukade spela DoD fjärde upplagan men i dagsläget känns reglerna ärligt talat tråkiga, och det jag spelat av de senare versionerna så verkar tråkighetsnivån inte ändrats.

Oj, hamnade kanske off topic. Sorry.

Signing out.

 

[Torbjörn]

The Enemy Within

En annan Fantasy kampanj som räknas som en av dom mest kända är: The Enemy Within till Warhammer fantasy. Tyvärr har jag dålig kol på just Warhammer men nån här på forumet kan bergis fylla på med mer kunskap om den kampanjen.

The Enemy Within ja! Väger boken i min hand nu och minns tillbaka på de ljuva spelmötena. I mitt tycke är the Enemy Within en helt lysande fantasykampanj. Den är lång, omfattar äventyrande i vitt skilda miljöer, har lagom mycket (lite) grottröj samt en gnutta humor. Dessutom är den lite scary i vissa lägen. Vi spelade igenom de tre första delarna och var helnöjda med det. (Power behind the Throne var inte lika lockande).

The Enemy Within rekommenderas av Torbjörn.

 

[Jolan]

Det var på pricken!

Efter att ha tagit det goda rådet att kolla in Enemy Within är jag både förvånad och i full gång att förkasta allt vad D&D heter och istället skaffa WFRP. Inte visste jag att Warhammer producerat rollspel under hela min livstid. Det måste ju snarare vara härifrån gamla Drakar och Demoner fått sin inspiration och inte från D&D när det begav sig på 80-talet. Det jag förknippar med Warhammer är ju stora fgurspel som jag i ärlighetens namn aldrig förstått på.

Enemy Within har slående likheter med Svavelvinter och Oraklets fyra ögon vad gäller berättarteknik och approach. Storyn är kanske en annan femma, men det är ju verkligen vad jag letat efter. Jag hatar att erkänna det men jag får en känsla av att det var bättre förr.

Det här är visserligen 86/87, svart-vitt och en fantasysättning som känns senmedeltid, men i jämförelse med en färgsprakande Shackled City, smockad med monster och magi gjord för 2000-talet sopar Enemy Within banan. Tack för tipset!

 

[Dante]

Re: Det var på pricken!

Det måste ju snarare vara härifrån gamla Drakar och Demoner fått sin inspiration och inte från D&D när det begav sig på 80-talet.

Drakar och Demoner var före WFRP med ett gäng år (och började dessutom som en översättning av Magic World till Basic Roleplaying från Chaosium).

 

[Rising]

Re: Vilken sorts kampanj vill du spela?

Möten och situationer är spännande inte på grund av hiskeliga stats, utan just för att de leder till svåra beslut, underhållning och spänning.

Då låter det lite som om D&D vore något för dig, då det är ett problemlösningsspel där utmaningar faktiskt är svåra inom systemet.

I DoD (och samtliga simulerande system) så finns det inget annat sätt att göra situationer svåra inom systemet än att just ge fienderna höga stats och hindren höga svårighetsgrader. De är system där man slår tärningarna och sedan ser vad som händer; medan D&D just är konstruerat för att låta rollpersonerna konfronteras med utmaningar som belönar smarta idéer, strategier och angreppsvinklar.

---

Sedan kan förstås alla system hantera utmaningar som går utanför systemet, men då är jag av den bestämda åsikten att spelupplevelsen tjänar mest på friform, eftersom man ändå inte vinner något på att klistra på regler och tärningar. Det säger ju sig själv; om utmaningen går utanför system, vad skall man då med ett system till? Vi har ju redan konstaterat att hela poängen handlar om sånt som inte hanteras av beslut tagna inom ett system.

---

Däremot; kan jag - som uppfödd på DoD och som inte börjat spela DnD förrän på senare tid - ge följande omdöme och tips:

1. Det ÄR krångligare. Sure, en massa saker med DnD hanteras av ett väldigt strömlinjeformat systembygge. (Ett på många sätt smartare grundsystem än DoD) Men dessa delar av DnD är inte det intressanta med spelet. Vill man åt de intressanta och stimulerande delarna av DnD så får man finna sig i att rusa framstupa in i en stor, hög vägg som kan vara avskräckande.

2. Det är extremt tråkigt på låga levlar. Jag gjorde en bågskytt på level ett, och man blir bokstavligt talad ledd med koppel av systemet genom genereringsfasen. Det finns inget utrymme för orginella idéer. Som spelare finner man det uppenbart att så fort man försöker röra sig utanför de uppenbart bästa valen så straffar systemet en med piska, rotting och spikförsedd anusvibrator. DnD är världens tråkigaste system på de första levlarna, för alla utom spellcasters och eventuellt somliga specialklasser. Det kan förstås fortfarande vara roligt att spela, men systemet motarbetar allt som borde vara roligt med rollspel på de där första levlarna. Så snabbspola förbi dem, är mitt råd.

3. Man måste komma in i hela Problemlösningsfilosofi-tänket. För några år sedan var jag ungefär som du, och fnös åt minmaxning ungefär på samma sätt som franska betjänter fnyser åt gäster som beställer husets vin, men sedan fann jag att det både var stimulerande och roligt att anta problem där inlevelsen faktiskt var riktig snarare än skådespelad. Alltså; jag har spelat många dumdristiga rollpersoner i BRP som fattat ostrategiska beslut eller låtit bli att lyda order helt enkelt för att jag gjort bedömningen att det vore mest trovärdigt för min rollperson i dennes situation, och sedan skådespelat hur min rollperson sedan brottas med konsekvenserna av sina dåliga beslut. Det är roligt och det är en sorts inlevelse i rollspel. Men DnD är byggt för att du skall bli din rollperson, och hamna i situationer där du får incitament till att agera såsom din rollperson borde agera (såsom att bli lika impulsiv och dumdristig som din barbarrollperson för att din Rage inte varar hur länge som helst) och där du sedan på riktigt känner samma känslor av "oj, varför gjorde jag så där? Hur i helvete kan jag klara mig ur den här knipan?" och "Ja! Där satt den! Det där gick ju helt perfekt enligt planerna!" som din rollperson skulle kunna förväntas känna.

Det handlar inte om kobolderi på ett dåligt och inlevelselöst sätt, utan om att systemet försätter spelaren i rollpersonens situation. Det tar ett tag för DoD-människor att komma in i den filosofin, men om du provar helt förbehållslöst med öppna ögon och utan att vara snar till att fördöma det, så tror jag att du skulle kunna gilla det.

Men lämna de krångliga klasserna (såsom Druiden) till en början, och hoppa förbi de där första två, skittråkiga levlarna. De som gillar DoD på level ett (med de vanliga grundböckerna - till skillnad från dem som backas upp av ett helt bibliotek av specialböcker) är antingen samma människor som tycker att Snakes and Ladders är ett roligt spel, eller sådana vars högsta fantasi är att ledas runt på alla fyra av en läderbeklädd dominatrix som beordrar dem på fräsande tyska vad de skall göra.

 

[Organ]

Re: Det var på pricken!

Bra val! The Enemy Within är en snorbra kampanj, väl värd alla goda omdömen den fått under åren. Jag har dock bara spelat den till hälften men om den avslutande halvan bara är hälften så bra som den första så är kampanjen värd att plöja igenom. Jag är visserligen inte direkt helt kompis med WHFRs regelverk som jag tycker "funkar" men inget mer. Behållningen är istället den genomsnajsiga världen.

/Anders

 

[Jolan]

Det har du rätt i

4 års skillnad där. Verkar som om Enemy Within kom ut samtidigt som grundreglerna till WFRPG. Bara det är ju våldsamt imponerande.

 

[Basenanji]

Nu måste jag svara!

Med risk för att hamna OT.

De som gillar DoD på level ett (med de vanliga grundböckerna - till skillnad från dem som backas upp av ett helt bibliotek av specialböcker) är antingen samma människor som tycker att Snakes and Ladders är ett roligt spel, eller sådana vars högsta fantasi är att ledas runt på alla fyra av en läderbeklädd dominatrix som beordrar dem på fräsande tyska vad de skall göra.

Jag överser med ditt lilla fel- vi som tar rollspel på allvar skiljer på DoD och DnD. DoD har inte levlar.

Ok, vad är det som är så tråkigt med level 1 egentligen? Jag tycker tvärtom att det blir roligt på level ett- då får man en första chans att möta den blivande protagonisten från allra första början. Vem var han eller hon? Hur lyckades den där sketna halvlängdsrackaren bli den mästertjuv han är idag?

Man har inte många val, det stämmer. Alltså känns det asviktigt att välja rätt feat eller rätt skill. Eller rätt vapen. Eller rätt spells, eller vad det nu kan vara.
Många verkar tycka att det är roligare att spela på högre levlar, vilket är askonstigt för då är utmaningarna bara lite mer utspädda. Då kan man visserligen välja mellan olika taktiker/feats/magiska hjälpmedel osv, men eftersom man har så många val till förfogande blir det lätt förvirrande och den ena taktiken kanske är ungefär lika bra som den andra.
Äventyr på evel so tycker jag bara känns jobbiga. Orcus- hur jävla många förmågor/möjligheter/vapen/spells/UNI har inte han? Vad ska man välja? Huvudvärk....

Ett annat problem är att ju högre level, desto större chans att klara sig...på något sätt. På level ett, tja då dör man av nästan vilken attack som helst, om man inte är barbar med ashög CON. DET är spännande.

Det du menar, om jag förstår dig rätt, är att om man ska göra en hyggligt bra fighter level 1, tex; tja då finns ju inte några egentliga alternativ. Så...kan inte du visa hur du menar? Kan inte du göra "exempelfightern", utrustad med den perfekta combon: race-ability scores-feats-skills-vapen-rustning?

För jag tror nämligen att jag kan göra en dylik, utan dina stats som är minst lika bra. Jag tror det i alla fall, men jag blir gärna överbevisad!

/Basse, ÄLSKAR level ett-karaktärer; förstår sig inte på dominatorsex eller snakes and ladders. Däremot gillar jag schack.