Nekromanti DoD, för er, genom tiderna

[Rickard]

Jag började min DoD-karriär med att vara solospelare för min 9 år äldre bror.. Äventyren som spelades var gamla klassiska grottröjäventyr som Havets Vargar, Maktens Portar, Mörkrets hjärta och Torshem.. Några år senare, när jag var runt 10-12 år så var jag standins någon kväll hos min bror och hans vänner som spelade episka äventyr ..

När jag, fjorton år gammal, första gången spelledde med jämnåriga så blev det en stor jävelepisk kampanj som sträckte sig över några år.. Det var nog (tyvärr) det bästa jag skrivit.. Äventyrshackande genom åren förde med sig ett kapitel av moraltänkande, tänkande fiender och övergick sedan till grisodling..

Nuförtiden så försöker jag fördjupa mig i saker genom att dels skriva egna saker och dels läsa om saker.. Förra året läste jag om bland annat om skrock till lands och till havs, nordisk folklorik, samiskt liv och studerade Ereb Altors stjärntecken och grannländer.. Jag skrev om och utökade rätt mycket av DoD:s magi och skrev om hur hela världen var uppbyggd, kosmiskt (hur allting är uppbyggt) som jordnära (mode och seder).. Mycket av det jag skrivit har ni kunnat läsa här (som senast, hur man mäter tid).. Det jag spelleder är grisodling som börjar gå uppåt i en episk kampanj.. Jag vill, som kronan på verket, kunna spelleda hela Den femte konfluxen och få spelarna att växa in som en del av Ereb Altor med de alla roller de spelat..

Hur har er bana sett ut i DoD-spelandet och är det något ni sitter och skriver på just nu eller har skrivit klart?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som äventyrade mer när han var yngre och skriver mer material till DoD nu när han är äldre

 

[Ackerfors]

Jag är ju ingen riktig DoDare...

Jag har inte spelat rollspel särskilt länge, och jag har inte lirat DoD särskilt mycket, men det var det och Eon som fick mig att börja spela rollspel. För tre, tre och ett halvt år sedan så lirade jag massor med Chronopia och det är det enda DoD jag spelat, men jag är otroligt glad för att det var just det jag började med...

Hmm... Ja, det blir ju inte så mycket när man spelat så lite...

 

[walium]

I curse you Alzheimer!

DoD var inte det första rollspel som jag kom i kontakt med men det första som jag fick vara med och spela. Jag tror faktiskt att jag började som spelledare även om jag egentligen hade minst erfarenhet av alla. De första äventyren handlade mestadels om att snubbla omkring i öde vildmark med en och annan ruin. Om det fanns någon underliggande handling eller baktanke så genomdrevs den hårdhänt. Det var rälsat, det var dåligt och det var späckat med klichéer. Men ack så skoj vi hade. Ibland blev vi osams med varandra, inte minst på grund av att jag tyckte att de andra spelade sina roller för oseriöst. Men det blev sällan långvarigt.

Längtansfullt tummade vi på en mäktig postorderlista som verkade innehålla all världens rollspel. De flesta hade vi aldrig ens hört talas om. Men vi beställde i alla fall lite moduler och äventyr till pålitliga DoD. Nya spelare tillkom så småningom och med hjälp av kontakter och kopieringaapparater hade vi snart kommit över det mesta av det DoD-material som fanns.

Så småningom så tror jag att vi växte ifrån gamla DoD 4 och den typ av äventyr och rollspelande som vi förknippade med det. Dessutom blev vi inte särskilt entusiastiska över det nya Chronopia heller. Vi började istället spela Eon. Senaste gången jag spelade DoD 4 var nog 95-96 när jag gick i högstadiet.

Idag har jag istället börjat snegla alltmer på DoD 6, eller kanske rättare sagt Trudvang. Reglerna i sig vet jag inte särskilt mycket om, men världen verkar väldigt mysig och med stor potential.

 

[Muggas]

Min DoD karrär genom åren

Jag började min DoD-karriär med att vara solospelare för min 9 år äldre bror

Så brorsan din spelade en hel hög SLP med dig som enda spelare i äventyrargrupper? Innebar detta att din brorsa "deltog" mer i spelet, eller lät han dig driva saker och ting framåt mycket? Hur kändes det att lira de första gångerna?

När jag, fjorton år gammal, första gången spelledde med jämnåriga så blev det en stor jävelepisk kampanj som sträckte sig över några år.. Det var nog (tyvärr) det bästa jag skrivit.

Jag håller med dig, jävelepiska kampanjer har en förmåga att locka fram det bästa ur en. Jag tror att man är mer entusiastisk över sådant spel i början (som med allt annat också, kanske). För egen del så känns det som om jag tömt ut allt som jätteepiska kampanjer har att erbjuda (men jag hoppas och tror att jag har fel).

Det jag spelleder är grisodling som börjar gå uppåt i en episk kampanj.

Japp, så blir det alltid. Men det kanske är det du vill? Jag har märkt att när jag spelleder så stegras spelet förr eller senare, vare sig jag planerat det eller inte.

Jag vill, som kronan på verket, kunna spelleda hela Den femte konfluxen och få spelarna att växa in som en del av Ereb Altor med de alla roller de spelat

Jag skulle gärna spela om hela Den femte konfluxen som spelare, det vore urgrymt!

Ok, nu en kort sammanfattning av min DoD-karriär:

Drakar och Demoner version 2.1 var det första rollspel jag kom i kontakt med. Jag var ungefär 11 år gammal, liksom övriga spelare och spelledaren. Vi hade inte en aning om hur man spelade rollspel, så efter ett par misslyckade spelmöten slutade vi. Sedan gick det några år, tills dess att jag var 15, innan jag kom i kontakt med rollspel igen. Den här gången var det via min kusin som spelledde Drakar och Demoner Expert, med Ereb Altor som spelvärld. Min första rollfigur var en vargman vid namn Ulv, en tystlåten individ med stora muskler och tvåhandssvärd. (han dräptes senare av en dödsriddare). De övriga rollfigurerna i denna min första riktiga spelgrupp var Vincent- en kattmanstjuv, Glimrand- en uråldrig karkion, samt Örnie- en galen hamnskiftare.

Jag spelade i denna spelgrupp, vars spelarantal varierade mellan 4-6 st, i över 5 år. Spelledaren bestämde och styrde verkligen oinskränkt, men hans hängivenhet för rollspelet, samt hans förmåga att engagera var stor (detta kom att sänka hans gymnasiebetyg avsevärt senare). Det fanns andra spelledare (jag var en av dem), men 80% av spelet var antingen DoD expert eller Mutant med vår ursprunglige spelledare. I början var det jättepiska kampanjer som gällde, där slutstrider med ondskans hantlangare på olika nivåer utgjorde klimax av allt äventyrare (vissa spelares rollfigurer hamnade nästan alltid i händelsernas centrum, så en viss favorisering från spelledarens sida förekom, av olika anledningar). Under flera år spelade vi high-fantasy och sög verkligen musten ur de spelvärldar vi spelade i. Spänningen med storslagna spelmöten mattades mer och mer.

Efter det splittrades gruppen mer eller mindre, men den innersta kärnan fortsatte att spela med samma gamla spelledare (jag tillhörde inte den innersta kärnan). Jag började lira DoD 91 som spelledare med en egen spelgrupp, på en nivå lite mer åt grisodlarhållet (detta ändrades med tiden). Jag körde också själv som spelare i två andra spelgrupper som körde Star Wars D6, respektive Mutant Chronicles. Detta pågick under ytterligare ett par år.

I några år tappade jag sedan helt kontakten med DoD, bortsett från att jag lirade Chronopia vid ett fåtal tillfällen. Först nu, några år senare, börjar jag få upp ögonen för DoD igen, och planerar införskaffa DoD6 revised samt Jorges och Osthem. Jag har deltagit i ett par spelmöten under DoD6s regler, för en spelledare med egensnickrad spelvärld. I framtiden kommer jag att spelleda dels mitt eget rollspel som blir klart nästa år, samt sätta mig in i DoD igen (ska även lira Västmark med en annan grupp- som spelare). Har börjat skissa på nya äventyrskoncept inför mitt återvändande till DoDs värld...

 

[Rickard]

Re: Min DoD karrär genom åren

"Min första rollfigur var en vargman vid namn Ulv, /.../ De övriga rollfigurerna i denna min första riktiga spelgrupp var Vincent- en kattmanstjuv, Glimrand- en uråldrig karkion, samt Örnie- en galen hamnskiftare."
Haha.. Jag känner igen blandningen av lustiga varelser i ett äventyrargäng..

"Så brorsan din spelade en hel hög SLP med dig som enda spelare i äventyrargrupper? Innebar detta att din brorsa "deltog" mer i spelet, eller lät han dig driva saker och ting framåt mycket?"
Det var väl rätt styrda äventyr, då vi körde efter gamla köpäventyr.. Men för mig gjorde det inget för ung som jag var hade jag min upptäckarlust och lät mig villigt styras omkring.. Det roligaste med att äventyra var faktiskt att upptäcka saker, och i vissa fall besegra monster.. I stort sett alltid så hade jag två eller tre "kamrater" (SLP:er) till min hjälp och som hjälpte till med mystiken i världen..

När jag solospelade med honom när jag var äldre (runt 14) så var det ofta improviserade äventyr.. Ofta släppte han iväg något som hände och så fick jag undersöka det..

"Hur kändes det att lira de första gångerna?"
Lyriskt och jättespännande.. Fast det uttrycket har jag sett bland de nybörjare jag dragit in i rollspelshobbyn också.. För mig så var allt var jättemystiskt och främmande för mig.. Det var ju en helt ny värld! Dessutom så var jag ständigt i centrum, då min bror kunde vända all sin uppmärksamhet mot mig.. Solospelande tycker jag tar rollspel till en annan nivå, än om man spelar med flera..

"Men det kanske är det du vill? Jag har märkt att när jag spelleder så stegras spelet förr eller senare,"
Jag har spelat grisodling, eller nja.. Kanske inte grisodling, men low epic äventyr några år.. Jag är medvetet snål med höjningspoängen och pengar.. Mina spelare brukar hurra när de hittar en penningpung med 60 silvermynt och de brukar hinna dö innan de blivit ûberbra.. Några nya spelare i spelgruppen har aldrig spelat grottröjäventyr, så jag vill att de ska få uppleva det.. Dessutom har jag fått klagomål på mig att det är för lite hjältepoäng i gruppen, men det beror på att det var låg nivå på äventyren.. Jag vill hålla den låga nivån och långsamt, låångsamt stegra rollpersonerna och styra in spelarna till att komma in i en djävulepiskt äventyr (Den femte konfluxen) utan att de fattar det.. Svavelvinter kan ju spelas rätt hårt och jordnära.. Jag vill att spelarna ska en dag ska säga "Fanken.. Vi håller ju på att rädda världen här.." och inse hur mycket deras rollpersoner utvecklats..

/[color:\\"green\\"]Han[/color]s spelgrupp kommer dock med 90% säkerhet hinna upplösas innan han genomfört sina planer

 

[King Kromm]

Min dod 'karriär' är inte alls lika lång som många andras, men å andra sidan är jag inte 20 år än så... Men när jag var 13-14 nånting så började några polare snacka om rollspel, då var det chronopia som gällde och dom snacka om en gammal kampanj. Själv tyckte jag att de lät asball och ville va med, några månader senare startades en ny kampanj upp och jag gjorde min första karaktär.

Jag ville vara en trollkarl, men en sådan fanns det inte platsför i sällskapet och när jag ville va riddare så fanns redan en sån... Så därför blev jag tillslut medics...? Ja, de e sant, en medicus. Namn var Kromm Dragose av Klan Bodrin, tillika dvärg. I och med honom skulle verkligen en kobold födas! I ett par tre år eller så spelade vi med våra dod gubbar, var otrogna med spel som mutant vid enstaka tillfällen, men hur kul va de om man jämförde?

Tillslut skrev även jag mitt första scenario(ett äventyr där rpna var tvunga att leda några småstyrkor mot en hängiven arme för att sedan dräpa den drakunge som de hängivna höll på att tämja.), ett monster kallat bergsogre, som var en redig slaktmaskin som inget, nej inget hade stått emot(tror jag har de dokumentet nånstans och han e farlig han). Ingen fick dock testa sina skills mot honom.

Men för att inte dra ut på det här allt för mycket så kom sedan en tid då dod inte längre var huvudspelet, utan Eon och Neotech 2 tog överhanden och jag bliv spelledare(mest eon). Men nu så tar dod återmark i och med dod6e vilket verkligen föll i min smak och efter flera månaders rollspelstorka(för min del säkert ett år eller något mer eftersom jag haft annat för mig de enstaka tillfällen som det spelats) så har nu äntligen lite spel åter förekommit.

Hittils har jag mest improviserat lite, men idag vid tredje speltillfället så hade jag lagt ner lite tankeverksamhet i det hela och för att vara ärlig så tror jag de är en av få gånger våld nästan inte förekommit.

Jag hoppas kunna spelleda Vildhjarta och Snösaga så småningom i denna kampanjen och naturligtvis även Eldsjälar när det nu kommer och skriver dessutom ett eget äventyr som jag just nu kallar 'svampskogen' som jag själv gillar iden starkt, men om det blir ens hälften av vad mina visioner vill så e jag endå skitnöjd. Förhoppningsvis kommer det också att dyka upp någonstans!

 

[Johan K]

Tjaaooo, hur banan i DoD sett ut... Tror attt jag jag nog har t estat på det mesta. & nuförtiden så blir det inte så mycket spealnde, utan mest spelledante av DoD6.
Men man har ju en hel drös med trevliga minnen från den gammla goda iden när man spelade det som messt.

/ johan k, trött, illaluktande konventsbesökare, som precis kommit hem..

 

[Magnus L]

Fråga

När jag, fjorton år gammal, första gången spelledde med jämnåriga så blev det en stor jävelepisk kampanj som sträckte sig över några år.. Det var nog (tyvärr) det bästa jag skrivit

Finns den att få tag i?

 

[Rickard]

Re: Fråga

"Finns den att få tag i? "
Om du får tag på mina gamla ritaböcker, så.. Visst skrev jag skitdetaljerat och visst har jag skrivit in lite på datorn och skannat in kartor och bilder på varelser, men jag slutade när jag insåg att jag skulle få skriva om skitmycket så att andra skulle förstå allting.. Dessutom så tappade jag bort ena ritaboken, så slutet finns inte att finnas..

Ingen annan kommer nog få spela spelet, även om jag skulle skriva klart det.. Det är ett rätt naivt äventyr och mycket är snott från fantasyböcker.. Jag tror jag skulle skämmas numera över att lämna ut en sådan kampanj med mitt namn på.. Dessutom med teckningar från då jag var 14..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som nog skulle sätta kampanjens påverkan på världen i samma nivå som Den Nidlänska Reningen

 

[Muggas]

Re: Min DoD karrär genom åren

Men för mig gjorde det inget för ung som jag var hade jag min upptäckarlust och lät mig villigt styras omkring

Som spelare låter jag mig fortfarande villigt styras omkring, om spelledaren är bra. Levererar spelledaren grymma och minnesvärda spelsessioner i utbyte mot att jag i viss mån "finner mig i" hans plan för min rollperson, så gör jag gärna den "uppoffringen".

Solospelande tycker jag tar rollspel till en annan nivå, än om man spelar med flera

Det förstår jag. Ju fler spelare, desto...

Jag vill hålla den låga nivån och långsamt, låångsamt stegra rollpersonerna och styra in spelarna till att komma in i en djävulepiskt äventyr (Den femte konfluxen) utan att de fattar det..

Jag tror det kräver en lite taskig och något diktatorisk SL, eftersom spelarna ofta snabbt vill bli bättre. Men det är fan så mycket roligare att hjälteroller kommer smygande utan att spelarna märker det, förrän det är försent...

 

[King Kromm]

Re: Fråga

/Han som nog skulle sätta kampanjens påverkan på världen i samma nivå som Den Nidlänska Reningen

Inte större? Jag har en känsla av att alldeles för ofta har mina tankar skenat iväg betydligt mer, som tur är har iofs spelarna inte ofta kommit så längt, eller så har det utvecklats åt ett annat håll i alla fall, men man kan inte så ett litet smakprov på det hela? Grundstory eller nått sånt?

 

[Rickard]

Re: Fråga

"...men man kan inte så ett litet smakprov på det hela? Grundstory eller nått sånt?"
Med det var då tusan vad folk var intresserade.. Jaja... Här är en sammanfattning som jag copy-pastar från dokumentet.. Det är nästan lite skämmigt att visa vad jag betraktar som "nog (tyvärr) det bästa jag skrivit".. Jag skrev/spelledde kampanjen medan jag läste Shannara-böckerna..

"Detta äventyr/kampanj skrev jag när jag var runt 15 (1995) år gammal. Det hela utspelar sig i landet Berendien i en tid då demoner finns överallt i landet och en militär organisation kallad ”De samhöriga" har uppkommit från ingenstans vars primära syfte är att motverka demonerna. De har tagit över landet och håller den med hård hand.
Själva kampanjen går ut på att få tag på ett svärd som kan hjälpa till att få bort demonerna från landet. Jag har skrivit detta från mina osammanhängande anteckningar så om det är något som är oklart så är det bara att maila mig."

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som blev förvånad över att han skrivit årtal (Det var 2-3 år sedan han öppnade dokumentet senast)

 

[King Kromm]

Re: Fråga

Med det var då tusan vad folk var intresserade.. Jaja... Här är en sammanfattning som jag copy-pastar från dokumentet.. Det är nästan lite skämmigt att visa vad jag betraktar som "nog (tyvärr) det bästa jag skrivit".. Jag skrev/spelledde kampanjen medan jag läste Shannara-böckerna..

Klart man e nyfiken, och jag får nog erkänna att det inte bara e dina gamla minnen/erfarenheter och sånt(så där hör ni andra!) som lockar, för man kan finna en hel del inspiration av andra, och sno vissa saker, och varför, egentligen, skulle de va pinsamt?

Jag menar, nr jag tittar på mina äldsta skrivan saker, så vill jag hänga mig själv, men det är ju endå tack vare dem som jag 'utvecklats'(i den mån det nu har hänt )...

 

[Eksem]

Demoner skall med svärd fördrivas

Tänka sig, jag skrev en liknande kampanj när jag var i ungefär den åldern, fast den utspelade sig i... ja, vart var det nu igen? Nåt land söder om Berendien tror jag (var är min Altor-karta?).

 

[Rickard]

Felicien [NT]

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som inte behövde hämta sin karta

 

[Magnus L]

Re: Fråga

Det är ett rätt naivt äventyr och mycket är snott från fantasyböcker

Ja..och?

 

[Magnus L]

Min karriär

Karriären började nog i sjätte klass tror jag då en äldre bror till en kompis äntligen gick med på att låna ut sina älskade expertböcker till oss glin.
Det var i den vevan jag äntligen fick tummen ur och skaffade mitt egna DoD. Version 5 var det som gick att köpa...örrk tyckte vi.

Jag spelade parallelt i två grupper, dels den första och dels den andra som jag bildade med mina andra kompisar.

Efter tre-fyra års ihärdig grottröjande upplöstes gruppen p.g.a. gymnasiestudier

En ny grupp bildades, denna gången med version 4 som grundregler. Det var även nu jag fick tag i mina egna boxar och böcker. Denna grupp har omvandlats och medlemmar bytts ut tills den nådde sin nuvarande konstellation med jg och en till från grundgruppen samt tre från min egna grupp i högstadiet...krånglit värre.

Nåväl, nu är det expert och v.4 som gäller och det spelas ihärdigt.

 

[Krille]

Anno dazumal

Någon gång kring sommaren 1982 så skaffade jag mig den första blå boxen, den med ett vitt häfte, några konstiga tärningar och tre vita rollformulär med en lieman på. Den lyckades försvinna nånstans på en båttur ca 1984, så jag skaffade den första svarta boxen, dvs version 2.

Äventyren på den tiden bestod i princip av kopior av Spindelkonungens Pyramid och Dimöns hemlighet, och det fortsatte väl till 1985 eller så. Nånstans då insåg jag att det fanns väldigt många olika åsikter om hur Drakar&Demoner skulle spelas, och min var bara en av dem. Dessvärre var den spelstilen som jag eftersökte inte något som fanns särskilt mycket i Äventyrsspels officiella moduler, men av någon lustig anledning så fanns den i Mutant.

Sen kom det stora genombrottet: Star Wars RPG. När jag ser tillbaka så inser jag att Star Wars RPG var spiken i Äventyrsspels kista, i alla fall för min del. Även om det översattes till svenska av just Äventyrsspel så hjälpte det inte så mycket: det kom inte heller så mycket till Star Wars utom sådant som redan fanns på utrikiska, och till slut tappade ju Ä-spel licensen helt. Jag skaffade visserligen prylar från Äventyrsspel, inklusive Nya Mutant, Expert, Gigant, DoD 4, Kult och till och med Catastrophia och Kråknicklas, men jag var aldrig fanatisk gentemot dessa spel. De var kuriosa, men inte mycket mer. Fokus för min del låg helt på utrikiska spel, speciellt Ars Magica och Star Wars. Trots detta så spelade jag igenom hela Konfluxen och hade rätt kul med det.

Ett tag försökte jag dra ihop ett gäng folk att skapa en Drakar&Demoner version 5 (innan Catastrophia kom), som skulle åtgärda bristerna med version 4. En handlingsplan formulerades, men det sprack för att det fanns så många olika åsikter om vad DoD var och alla försökte få in sina respektive husregler. Jag vet inte hur det gick sen, men det var andra gången som jag insåg att DoD har alldeles för många kockar.

Sen kom DoD6, och mitt intresse för DoD nytändes rätt kraftigt. Här fanns ju äntligen ett gäng gamers med en vision, istället för det där amorfa lapptäcket som funnits tidigare.

Kruxet är bara det att jag har för mycket att göra med mina egna rollspel, så jag kommer aldrig hinna spela DoD igen.

 

[Organ]

Re: Fråga

>Det är ett rätt naivt äventyr och mycket är snott från fantasyböcker..

Låter inte mycket sämre än mycket av det som genom åren släppts som officiella äventyr

/Anders

 

[Organ]

>Hur har er bana sett ut i DoD-spelandet och är det något ni sitter och skriver på just nu eller har skrivit klart?

För att bena upp min DoD-historia måste vi gå tillbaka till det tidiga 80-talet. Jag hade precis blivit intoducerad till till rollspelens värld genom äldre vänner när det släpptes en blå box med ett ganska fult omslag. Denna DoDs första inkarnation blev det första spel jag SLade tillsammans med mina jämnåriga kamrater. Under de därefter följande 10 åren spelades det en hiskelig massa spel i alla tänkbara genrer. ofta med mig som spelledare men inte alltid. DoD i alla utgåvor upp till expert var dock det som spelades mest. I början av 90-talet splittrades spelgruppen dock pga jobb, studier, militärtjänstgöringar eller att andra intressen blev mer dominerade. Mer spelande blev det dock även efter detta men inte DoD. Av olika skäl blev det andra spel, framför allt CoC och KULT.

Det blev dock ändring på detta iochmed att de glada stuvsta-killarna som utgör Riot Minds satte tänderna i spelet. Jag och mina spelare (en vital blandning av nya och gamla spelgäng) har med ny energi precis (när detta skrivs har vi spelat tre sessioner) kastat oss in i trudvangs mysterier. Jag ska precis till att kasta in spelarna i vildhjarta och och allt går som jag vill förtsätter vi direkt vidare till snösaga.

/Anders