Ärligt talat så fattar jag inte vad folk tänker på när dom pratar om andan/känslan med nya DoD6. Det enda som har kommit ut är en regellunta där de enda antydningarna på en egen värld är namnen på religionerna och liknande.
När folk yttrar sej på det sättet tror jag de tänker på just DoD som det varit, men glömmer då bort att nya DoD totalt ignorerar denna "klassiska fantasy" genom sina AD&D regler och skapandet av en egen värld. Namnet Trudvang låter dessutom lite väl nordiskt/islänskt för mej för att kunna ha kvar någon som helst känsla. Ok, dom vill ju frångå den klassiska fantasyn, men då finns det verkligen inget att hämta eftersom det inte nämns ett dugg om världen.
Nä, jag fattar inte riktigt vad som finns att hämta i nya DoD. För mej är det självklart att Riotminds köpte namnet bara för att kunna sälja spelet - jag menar, hur bra har Gondica sålt egentligen? - och inte f-n är det bra genomfört. Språket är det mest koboldiga jag sett och vill bara inbjuda till snabb värdelös action, reglerna likaså.
Idén med att det är roligt att se sin karaktär bli bättre är jättebra, men är ruttet genomförd genom införandet av de erf-baserade nivåerna. I AD&D är det skoj att bli bättre därför att man också blir det efter i princip varje story! Ska man ha 180 erf för andra yrkesnivån och följer rekommendationerna för utdelning av dessa, blir resultatet likadant, eller värre, än förrut. Nämligen att man aldrig känner av att man blir bättre. Allt detta är omgjort i nya D&D som också har en myriad otroligt häftiga världar anknytna till sej, så jag förstår verkligen inte vad som finns att hämta med nya DoD. Så om ni inte har något emot yrkesnivåer och erf-jakt (på olika sätt) så kolla då in nya D&D istället.
"Kolla in min nivå-två krigare..."
Urk.
Bokens format är dock exemplariskt.