Nekromanti dogmautmaningen: vad röstade ni på?

[Baldyr]

Nu när omröstningen är (så gott som) avslutad tänkte jag redovisa lite om hur jag resonerat när jag röstade. Andra får gärna haka på.

Jag hade hur som som helst några grundprinciper, även om jag kanske inte var helt konsekvent:
1. jag skrev endast ut bidrag som verkade lovande
2. jag läste endast bidrag som jag faktiskt lyckades skriva ut
3. jag röstade endast på bidrag som jag orkade läsa igenom (mer eller mindre i alla fall)
4. jag undvek att rösta på bidrag som innehöll alver eller manga, av ren princip

Följande bidrag fick röst av mig (listade efter antalet röster):

Frostbiten (4 röster)

Vad kan man säga? Survival horror smäller helt enkelt högst här hemma och bidraget är väl min egen favorit i årets utmaning. Det är snyggt och stilrent men också välskrivet. Att det inte rörde sig om något riktigt zombiekoncept gör dock inte så mycket, utan det är tvärtom uppfriskande med variation på temat (men bara om det görs bra, såsom här). Ytterligare ett plus är att upphovsmannen lyckades ta fasta på Sverige som miljö, vilket inte är så lätt i genren. Däremot tyckte jag nog inte att reglerna var lika upphetsande, inte minst för att de faktiskt bröt mot andan i dogmareglerna (en tärning per slag, och endast en tärning).

Bravado (3 röster)

Rising slår till och resultatet gör åtminstone inte mig besviken. Underbart upplägg, även om temat (fantasi kontra förnuft) måhända känns lite slitet i just årets utmaning. En annan favorit med andra ord, även om jag personligen inte har ork att läsa igenom stämningstexter. Men det lilla jag lyckades snappa upp när jag försökte hitta regelmaterialet var väldigt träffsäkert, och jag lär läsa resten vid tillfälle (speciellt om bidraget skulle vinna i någon kategori). Ett stort minus dock för att det egentligen rör sig om ett förtäckt friformsspel. Helt klart min kandidat till "bästa spel" dock.

Piraterna från Pluto (3 röster)

Det här bidraget var min förhandsfavorit och jag blev därför måhända aningen besviken på själva bidraget. Inte för att det var dåligt, utan för att förväntningarna var höga och för att många andra bidrag lyckades överglänsa den i ren produktionskvalitet. Jag bestämde mig hur som helst för att rösta på bidraget redan när förhandstitten postades på forumet - trots att det tillhörde årets tröttsammaste genre (pirater).

Legend (2 röster)

Mitt eget bidrag. Jag erkänner - jag röstade på mig själv. Men bara för att det var så vansinnigt svårt att hitta kandidater i två av kategorierna. Dessutom var jag speciellt nöjd med bidraget i just dessa två hänseenden. (Jag ska inte avslöja vilka kategorier det rörde sig om, men det var inte "bästa spel" eller "mest nyskapande".)

Olympus (2 röster)

Ännu en förhandsfavorit, som dessutom inte gjorde mig alls besviken. Spännande miljö (mytologi) och ändamålsenliga regler. Enligt mig årets mest nyskapande spel. Det enda jag kan klaga över är att jag inte kom på idéen själv.

Följande bidrag fick slutligen en röst vardera.

Duccaneers: Genomtänkt och välproducerat. Ankor. Punkt.
Höst: Onekligen fantasifullt, trots alverna. Trevliga regler.
Ormens krig: Jag lovade att rösta på bidraget om upphovsmannen inte retuscherade bort hakkorsen. Sagt och gjort.
Totem: Förmodligen det snyggaste bidraget. Lite för mycket pyssel för min smak dock.
Trollspel: Nästan lite väl nytänkande. (Jag kan inte rimma på beställning.)
Vingar över Haga: Stämningsfullt. Dessutom årets mest marknadsförda bidrag (vilket belönas).
Vintervaka: Väldigt basic. Troligen årets mest nybörjarvänliga bidrag.

Nu hoppas jag att antalet röster ovan verkligen stämmer. Vem är näst på tur?

/Baldyr, som tyvärr aldrig lyckades färdigställa sina två övriga bidrag

 

[Jade]

Fastnade för hela Dogma-konceptet först i år.. (Förra året verkade det mest suspekt... Tänk va fel man kan ha...) Och har varit engagerad från start (insåg att Domga-formatet passar mig med många skumma idéer men inte tillräkligt med ork för att göra nåt stort av det...).

Gjorde som så att jag läste igenom varje bidrag när det slängdes upp i inlämningstråden. Antecknade vad för slags spel det handlade om och skrev sen kort om bakgrund/spelvärd, regler och layout (se det som en miljöskada). Detta använde jag sen som, eh, underlagsgrund.

Därefter så valda jag helt sonika ut de tre bidrag till varje kategori som KÄNDES mest rätt.

Vilka röstade jag då på? Kommer inte ihåg exakt... Men vet att Piraterna från Pluto var en favorit till en början... Sen fångades mina ögon av Sagor från Förorten... och därefter av Bravado.... Vicatrion var också lite av en favorit där i början.... (Bara nämnandet av Maya-gudar fick mig att bli helt lyrisk) Tyckte också om Syfilis....

Kommer som sagt inte ihåg vilka som fick vilka röster av lilla ego... men, vem bryr sig om hundra år? Ska iofs erkänna att jag röstade en eller två gånger både på mitt Savann och på Pollux, men det var för att jag tyckte att NÅGON måste iaf rösta på dem....... (Jag gillar faktiskt Pollux. Sen om ingen annan skulle råka göra det så finns det ju inte så mycket att göra åt... )

 

[Baldyr]

Jag antar att du noterade att jag inte röstade på något av dina bidrag...

Nåja, jag kanske kan fylla på med lite kommentarer om dessa också. Se det gärna som konstruktiv kritik, eller nåt.

Savann: Ett trevligt bidrag i all sin enkelhet. Både utformning och regler känns helt rätt för konceptet. Däremot hade jag lite svårt att smälta att folket på savannen var krigiska (?), och dessutom fick bidraget kraftig konkurrens från Totem-bidraget, som ju behandlar ett liknande tema. Yta över innehåll, som det lätt blir...

Pollux: Introtexten gjorde mig tillräckligt nyfiken att jag faktiskt skrev ut spelet, men någon form av grafikfel gjorde tabellerna oläsliga. Därmed blev bidraget aldrig aktuellt för någon röst för min del. (Se även mina röstningsprinciper i förra postningen.)

Har du lust att ge igen genom att gnälla på mitt bidrag (Legend)?

/Baldyr

 

[Rising]

Risings röster & recensioner: (1 av 3)

Här kommer mina tankar och åsikter om alla spel. Jag börjar med första... erm, tredjedelen eller något, och berättar inte vad jag har röstat förrän jag är klar med alla recensioner.

Åsikterna är förstås enbart mina egna och i allra högsta grad subjektiva, men jag har försökt vara objektiv på så sätt att jag försökt skala bort mina åsikter om vilka sorters spel som jag personligen vill spela. Så när jag läst om ett piratspel så har jag föreställt mig själv vara en sorts Rising som är väldigt intresserad av just piratspel, även om jag ju egentligen inte är det (om det inte liknar Monkey Island). Så, ingen har fått billiga gratispoäng bara för att deras spel handlade om något som engagerar mig, men det är ändå mina innersta åsikter om vad som gör ett bra spel som färgar mina omdömen.

En annan viktig grej är att jag inte skrivit ut ett enda spel, och det skulle jag nog ändå inte ha velat göra. Jag bedömer dem såsom skärmrollspel, vilket gör att några kanske har upplevts såsom lite mer svårlästa än andra.

Aki
Detta första bidrag visar spröda löv som leker i höstvinden, och det känns mycket passande ty det är just "en frisk fläkt" som är det intryck som dominerar detta lilla relationsrollspel. Dels är det riktigt tjusigt, men framförallt är det djärvt då det beskriver en alldeles ickefantastisk vardag (medan många andra bidrag staplar fantasifulla koncept på varandra för att försöka märkas och stå ut från mängden). Spelet tappar något på att inget exempel förklarar reglerna, som med alla punkter och det formella språket framstår som rätt tungrodda. Aki skulle därför säkert tjäna på att få en eller ett par sidor till att bre ut sig på. Ett läckert spel, dock, och sannerligen ett bra exempel på hur ett dogmaspel kan få en att börja fundera på hur dess nyskapande idéer skulle kunna göras i större skala.

Altar Light
Sedan kommer ett litet, tämligen ordinärt, fantasyspel. Det är nästan provocerande fritt från sensationella försök att verka nyskapande eller genreöverskridande (förutom att det har zeppelinare och ånglok, som jag tycker känns något påklistrade). Det här är ett bruksrollspel; byggt för att spelas. Det har till och med erfarenhetsregler(!). Det skulle inte förvåna mig om Altar Light i själva verket är en nedkortad version av författarens egna, stora, hobbyprojekt. Säkert har det spelats flera gånger i föreningen. Det stora utropstecknet är väl att egenskapsvärdena slås fram med T10 x T10, alltså, man multiplicerar två tärningsslag. Typiskt kul. Annars måste jag tyvärr säga att spelet faller något på att det inte riktigt klär i den trånga dogmakostymen: Man kastas rakt in i rollpersonsgenereringen från start och världsbeskrivningen känns mer som en förkortad version av hur det skulle ha gjorts i ett stort rollspel än hur det görs bäst i dogmaformatet. Det utnyttjar inte pappersarket riktigt väl. Dock, ett gediget, välgjort rollspel enligt konstens alla regler, med en annan målsättning nästa år spår jag stora framgångar.

Bitwork
Spelet utan någon titelrubrik. En riktig luring. Bitwork inleder också en stor trend bland dogmaspelen som har ett efter-undergången-tema, vilket vi skall få se mycket mer av i den här recensionen. Bitwork är kanske något för spartanskt för sitt eget bästa; då pratar jag inte bara om det strama utseendet, utan också på att det följer det förväntade i både bakgrundsbeskrivning och regler. Kanske är beskrivningarna något ineffektiva också, då man säkert hade kunnat spara plats genom att omformulera sig och kunnat försöka pressa in mer inspirerande godbitar i texten. Det stora utropstecknet är nog de tre klasserna; arbetare, tänkare och kvinnor. Till en början kan feministen inom mig säga "vadå? duger inte kvinnor till arbete eller tänkande?" men det känns helt rimligt med tanke på hur svåra förhållandena är i spelet. Det är kanske också dess problem; med så svåra förhållanden så blir utrymmet för rollgestaltande och utlevelse ganska litet. Man kan inte ha en egen livsstil om en så stor del av ens vakna tid går åt till överlevnad.

Bwaiiins
Vem kunde ha anat att zombies skulle bli så populära i år? Bwaiiins hälsar oss varmt välkomna med stora bloddrypande bokstäver och berättar en så standardiserad bakgrundshistoria att det är ett mysterium hur den kan ta upp så stor del av rollspelet. Nå, enkelhet är en dygd, och bwaiiins kompletterar enkelheten i konceptet med ett nästan lika enkelt regelsystem, som dessutom presenteras i riktigt fina tabeller (något som spelwebben utför med mycket gott resultat även i andra rollspel). Utrustningslistan känns kul och reglerna för "blodighet" är bra påtänkta. Det är tyvärr rätt svårt att skriva zombieäventyr, och man får inte riktigt någon hjälp i spelet, men annars hade det här varit en given vinnare i kategorin "bästa nybörjarspel". Det är ett bra spel, men under röstningen visade det sig att det var ett annat av Olle Johanssons spel som verkligen utmärkte sig... Mer om det senare.

Citynatt
Där Aki var varmt och relationscentrerat, så är detta spel i skolmiljö istället kallt och rått. Det fångar ensamheten och meningslösheten med skolårens förvirrade drift bland stadens gator riktigt väl, och initiativet att använda realistiska termer i spelets system är ett genidrag som borde ha använts mer; man får "prickar" av polisen, och har "snittbetyg", men jag tror att det hade kunnat bli ännu bättre om man rentutav lät ens färdigheter använda sig av betygsskalan. När spelet pratar ungdomarnas språk så känns det intressantast; såsom att man har en egenskap som heter "galenskap" och att rollpersonsgenereringen inkluderar ett moment där man bestämmer rollpersonens "tag". Tyvärr jäktar sig spelet lite för fort fram och blir kanske lite för speligt på sina håll. Behövs alla egenskaper, till exempel? Och hade man inte tjänat på att ha en färdighetslista? Det går lite för fort fram även om det finns en hel del guldkorn. Jag gillar särskilt att man slår fram hur många cigg man har kvar i paketet när spelet börjar. Precis så känns det att vara ungdom! Man har inte "pengar att köpa cigg för", och man har inte oöppnade cigarettpaket med sig när man går ut, utan frågan är hur många cigg man har kvar. Författaren bevisar onekligen att han besitter en talang för att skriva dogmarollspel, även om Citynatt inte riktigt når sin fulla potential. Jag ser dock fram emot ett nytt bidrag från Niklas Gerholm till nästa år.

Deathmatch
Quakerollspelet. Jag tror att det här konceptet var fel från början, då det visserligen kan vara rätt passande som brädspel, så finns det inte mycket utrymme för rollgestaltning eller inlevelse som skulle krävas för att göra det njutbart som rollspel. Tabellerna är vackra, och reglerna ser ut att vara väl genomtänkta, även om de blir rätt omständliga på sina håll och jag inte kan förstå varför modifikationer på exempelvis rörelse skrivs med -30% när man tar bort tre enheter. -3 hade känts intuitivare för mig. Nå, det där är en petitess. Deathmatch är väl utfört, men utgångspunkten är tyvärr rätt begränsad. Som ett kul tankeexperiment är det dock en triumf; om någon forumit i framtiden skulle fråga efter ett alltigenom våldsbetonat actionspel så skulle man helt klart kunna peka på Deathmatch och låta dem få prova själva om det är lika kul som de tänkte sig.

Dogmarollspel
En av årets stora anarkirollspel som driver med hela dogmat. Det är en väl utförd kupp, och man får sig helt klart ett gott skratt. Det stora problemet är kanske att manifestet är så begränsat att det verkar rätt svårt att göra något roligt efter premisserna. Jag hade kul åt Dogmarollspel, men jag tror inte att det går att recensera i traditionell bemärkelse.

Dot.com
Det här anser jag vara årets stora dark horse. Utmanaren som kom från ingenstans och som det är mycket svårt att avgöra hur det kommer att mottas av de röstande. Det är kanske det mest lyckade av de humoristiska konceptrollspelen, och det extremt tråkiga schemat med "fredagsöl" och "bowlingafton" tycker jag var rent utsagt dråplig läsning. Här kan man spela både Dilbert och The Office-liknande scenarier! Det tar slut lite väl snabbt, precis som munkarna i ett dotcomföretags cafeteria så vill man ha mer, mer, mer... Jag gissar att man inte hade behövt så mycket regler utan att spelet hade tjänat på att verkligen fokusera på arbetsplatsens subtila humor, men det här var ändå en glad överraskning i mina ögon.

Duccaneers
Det här är, i min mening, spelwebbens pärla. En snygg, klockren layout kastar oss rakt in i spelets rolighet på en gång: En stämningstext berättar för oss om hur en anka ropar "rått o'hoy" vid åsynen av ett skepp spanska råttor, vi får veta vad man har att förvänta sig om både korrupta guvernörer och Galna Ankans Labb i Boet (GALIB), och så får vi läsa "Piratankornas hederskodex". Smarta textstycken: De är inte långa, men de innehåller en hel del knorrar och utropstecken för att intresset skall hållas högt. Särskilt hederskodexen gjorde att jag föll för spelet. Hur man får plats med en handlingslista och stor vapentabell (i vanlig ordning mycket vackra) tillsammans med det gedigna duck20 (ha ha!)-systemet och fina illustrationer är en snygg bedrift. Spelet i sig är egentligen inte så märkvärdigt, det är inga sensationela krumbukter vare sig i koncept, värld eller regler, men det är väl utfört. Ett typiskt bra rollspel, gissar jag, för att exempelvis spela med ens barn om man har några. En av de stora vinnarna när jag senare gjorde min röstning.

Ett himla liv
Det första som slog mig när jag såg detta GIRLS-rollspel var att det var synnerligen väl upplagt. Den första spalten räcker extremt väl som "förstasida", och överhuvudtaget känns texterna och innehållet väldigt genomtänkta. Okej, om jag har förstått det rätt så skall arvet från Playelf vara påtagligt, men även om det är sant (vilket jag inte kan avgöra) så tycker inte jag att det spelar någon roll. Går det in i dogmakonceptet så gör det. Det är inget fel i att använda något man vet fungerar, snarare är det kanske så att många har gjort det lite väl svårt för sig bara för att vara annorlunda. Spaltlösningen är kanske lite förvirrande, men det som jag verkligen föll för är illustrationen som beskriver stridens deklaration- och turordning. Den där typen av exempel är guld värda i ett dogma. Trots en något påtaglig pilleplutt-faktor så vinner det här spelet mycket på sin gedigna kvalitet i framförallt reglerna och sättet de presenteras på.

Frostbiten
Ett av de läckrare spelen att titta på. Text och layout passar mycket bra ihop och den tjusiga designen gör nästan att man börjar huttra något framför skärmen, samtidigt som typografin är öppen och generös. Det känns som ett "lyxigt" dogmarollspel. Det är ett enkelt men bra koncept, och upplägget lämnar en lite att önska. Kanske känns det lite, lite "fattigt" att inte ha mer att göra, och reglerna för att bestämma kroppspoängen (de slås helt enkelt fram av det antal tärningar man har i FYS, vilket gör dem väääldigt skiftande) tyckte jag kändes något framjäktade. Men det här är utan tvekan ett klockrent bra spel.

Hamsters
Ett crazyspel med nästan samma våldsbetoning som i självaste Deathmatch. Hamstrarnas värld heter "Slaktonia", det är ingen skillnad mellan grupperna "anarkisterna" och "indo-anarkisterna" men de slåss ändå, osv... En rätt hög pillepluttfaktor på texten ökar frustrationen när man försöker få någon rätsida på tokigheter som att hamstrarna handlar med mössor (för att hamstrar är möss(?)) osv, och utvecklarna lovar att vapenlistan skall utökas, trots att den redan är påtagligt mycket större än världbeskrivningen... Visst, hamstrokoptrar och knasiga droger höjer betyget en aning, men jag undrar om dogmaturneringarna egentligen behöver fler våldsironispel. Hamster klarar sig någorlunda pga sin ungdomliga charm och tokroliga oförarglighet, men till nästa år skulle jag vilja se all den här skaparlustan manifestera sig i något mera spelbart.

Höst
Återigen; undergång. Det första intrycket som verkligen bränner till hos betraktaren är språket. Saknaden efter en "bästa språk"-kategori har aldrig varit mer påtaglig. Höst anser jag har det mest inspirerande språket och beskrivningarna av alla spel i årets dogma: Rikt och mustigt utan att behöva slösa med utrymmet. Hela konceptet och genomförandet känns mycket gediget och trots att spelet ger sig in i en hård kamp mot många andra bra spel som kämpar om ungefär en och samma kategorier, så klarar sig ändå Höst bra. Det här är ett spel som har betydligt högre spelvärde än vad som kommer att synas när rösterna har räknats färdigt, gissar jag. Eller så blir jag positivt överraskad om det får mer erkännande än vad jag tror.

Jagad
Undergång, undergång... Ständigt dessa undergångar. Det är dock inget man hinner fundera länge på, för direkt åker man på en råsop av den grymma grafiska effektiviteten. Jagad har rysligt snygga rubrikteckensnitt och man får verkligen hoppas att samma stil återkommer i det stora spelet; Virtuality. Detta running man-rollspel får en att tänka tillbaka på den gamla goda tid när det var så här S/F:n såg ut, medan det är just den sortens människoförakt som vi har på riktigt idag på några av våra mest folkkära tevekanaler. Om man känner ett annat mått av Déjà vu när man läser reglerna så behöver inte det bero på ovan nämnda Schwarzenegger-rulle, utan på att vi har läst i stort sett samma regler för en stund sedan, i Braiiins. Det är absolut inget fel i det, tvärtom är det nog klokt att köra på det man vet fungerar, men jag gissar att det kan dividera fansen i olika kategorier när det väl ska till att rösta. Ett bra rollspel, men det känns nästan som om om någon har jagat konstruktören, för världsbeskrivningen jäktas igenom i lite för hög hastighet. Man vill veta mer om hur det är att vara jagad, och vad som man som spelledare ska kunna bygga äventyr på.

Kolla boltar över Zhaxahz
Tyvärr ett av spelen som dras med ett bedövande stort inslag av pillepluttfaktor. Här hade man tjänat mycket om man hade skippat framsidan och tillåtit en öppnare layout. Det ser ut att vara ett riktigt bruksrollspel (och, om jag inte misstar mig, en komprimerad version av något hobbyrollspel sedan tidigare? Som säkert har spelats ett par gånger i föreningen?) och även om det är fint med en möjlighet att välja yrke (extremt ovanligt i dogmarollspel) så framstår det rätt klart att det också finns en anledning till att vissa saker fungerar i dogmarollspel medan andra gör sig bättre i ett större format. Här saknar man också en egentlig värld, vilket är Zhaxahz:s största brist, och det gör att det blir svårt att förstå poängen med de tre folkslagen i spelet, eftersom man inte riktigt vet någonting om dessa. Zhaxahz hamnar således i en lite olycklig sits eftersom det framstår som mycket mer otympligt och svårspelat än vad jag antar att det kan göra i ett större, utökat format med mer förklarande text.

Legend
Det stora utropstecknet är förstås det värde-lösa regelsystemet, som jag antar kan tolkas både som banbrytande eller som om det inte är regler överhuvudtaget. Vi får se vad rösterna säger. Min egen åsikt är att det hamnar någonstans i det regel-lösas land, men att det riktigt intressanta är hur genomgående reglerna presenteras och förklaras. När jag valde att vara värde-lös i Bravado så gjorde jag det på ett så utrymmessnålt sätt som möjligt, men Legend är istället stolt över sitt initiativ och brer ut sig på mycket mer plats än vad som kanske hade krävt för ett traditionellt system. Legend behöver ju inte särskilda regler för att passa till en anmärkningsvärd värld, utan har istället en anmärkningsvärd regeltillämpning som eget syfte. Världen blir således rätt fantasilös, om än beskriven på ett duktigt sätt. Det märks dock att författaren är van vid tyngre ämnen att bita i, det känns nästan som ett slöseri att lägga all kompetens på en värld som är menad att vara standardiserad. Eller så är det kanske en finess? Jag tänkte till en gång extra, och såg det till slut som ett smart drag för ett nybörjarspel. En ny sorts nybörjarspel, förvisso, men kanske särskilt lämpligt för en sorts publik som inte tycker att "traditionella" nybörjarspel verkar lockande?

Minimalt rollspel
Jag avslutar första tredjedelen av mina recensioner med en annan av årets rallarsvingar. Den här fick mig att skratta högt ut i luften, och det dröjde ett bra tag innan jag fattade någonting. Överstrukna adresser var en kul touch (och är det Jagad som syns där ute i kanten?), och att beklaga feltrycket på sida ett känns som ett tilltag från Monty Python. Det blir inga röster, men jag hade kul iaf.

---

Nästa recensionspass börjar med en av mina förhandsfavoriter; häng med och se om det levde upp till mina förväntningar...

 

[EchonCique]

Tackar för alla fina ord

<massa fina kommentar till massa fina dogmarollspel>

Tackar Rising. Roligt att läsa att det arbete jag lade ned på att göra alla dess bidrag grafiskt attraktiva resulterade i det jag hoppades på. Vissa av dem var lite mer annorlunda än brukligt, med mening. Jag hade roligt när jag gjorde dem och Gardener och Yassilus hade roligt när de fick korrigera och komma med uppmuntrande lovord och förslag på förändringar under processen likaså.

Rått o'hoy!

 

[Ackerfors]

Jag klantade mig...

Jag vet inte exakt hur jag fördelade mina röster, men jag vet att jag borde ha väntat med att rösta tills jag fått gått och grubblat lite på dem. Bidrag som jag nu i efterhand velat rösta på fick knappt några röster och de som jag haft tid att tänka på fick fler. Nåja, jag ska skriva om mina favoriter lite. Här utan inbördes ordning.

Jagad
Ett brutalt, snygg och brutalt snyggt spel med mycket hjärna och inte alltför mycket hjärta. Snabba och fullt funktionella regler i en grym värld.

Soptippen
Jag gillade Soptippen redan när jag såg det strax efter förra dogmautmaningen och nu när jag såg det igen och hittade den lilla hälsningen till mig fann det direkt en plats i mitt hjärta igen.

Duccaneers
Någon som är förvånad att jag gillar piratankor? Roligt med duck20. Det är intelligent och mysigt skrivet, med en uppsjö av galna idéer. Dessutom riktigt snyggt. Akta er, era spanska råttor!

Ormens krig
Ett spel som från början chockade mig lite. Sen läste jag igenom det igen och lät bitarna falla på plats. Smart spel, redigt coolt koncept. Ett bra bidrag.

Powerpuffpinglorna
När jag först såg det här tänkte jag "va i hela helv... är det här?". Med sin chockrosa och gula gullighet sprider de tre pinglorna och Selassie värme, i vilket fall hos mig.

Vigilantez
Min absoluta favorit, men det tog lite drygt en vecka innan jag insåg det vilket sorgligt nog gick ut över att det inte fick så många röster det förtjänade... En underbar men sjuk värld med allt man kan önska av snygga kläder, konstiga vapen, mutationer och mycket mer. Reglerna känns nya och fräscha och även om de inte är det så märks det inte. Ett väl genomfört spel och det är det enda jag känner riktigt att jag vill spela. Så nu hoppas jag att den stora versionen kommer snart.

Det var fler bidrag som fick mina röster. En obstinat designröst hamnade på "Minimalt rollspel" och en minst lika obstinat koncept(eller om det var nyskapande/fantasifullt... Nåja, obstinat var det iaf)röst hamnade på Dogmaspelet. Och ja, jag gav mig själv röster mest för att jag verkligen tyckte att de spelen förtjänade det i de kategorierna de fick röster. Jaja, är det omoraliskt kan ni ju alltid stämma mig eller så, för just tävlingsmomentet i den här dogmautmaningen är bortkopplat. Jag har annat att tänka på.

 

[Ackerfors]

Re: Risings röster & recensioner: (1 av 3)

"Deathmatch
Quakerollspelet. Jag tror att det här konceptet var fel från början, då det visserligen kan vara rätt passande som brädspel, så finns det inte mycket utrymme för rollgestaltning eller inlevelse som skulle krävas för att göra det njutbart som rollspel. Tabellerna är vackra, och reglerna ser ut att vara väl genomtänkta, även om de blir rätt omständliga på sina håll och jag inte kan förstå varför modifikationer på exempelvis rörelse skrivs med -30% när man tar bort tre enheter. -3 hade känts intuitivare för mig. Nå, det där är en petitess. Deathmatch är väl utfört, men utgångspunkten är tyvärr rätt begränsad. Som ett kul tankeexperiment är det dock en triumf; om någon forumit i framtiden skulle fråga efter ett alltigenom våldsbetonat actionspel så skulle man helt klart kunna peka på Deathmatch och låta dem få prova själva om det är lika kul som de tänkte sig."

Att spelet är vackert är helt Yyrkoons förtjänst och det vackra lurade till och med mig att tro att jag hade gjort ett bra spel. Skämt å sido, rollgestalningsnedprioriteringen är medveten och jag tycker inte att det gör så mycket eftersom det är ett spel efter datorspel och inte ett spel med datorspelen i åtanke. Man ska få känslan av Quake eller Unreal och det tror jag att jag lyckades hyffsat bra med.
Reglerna är ganska ihophafsade, vilket jag misstänker syns. Att -3 hade funkat lika bra som -30% är faktiskt inget jag funderade på. Jag trodde att jag skulle använda några värden mellan varje tiosteg, men så blev det visst inte.
En sak jag inte vet om jag lyckades med, var att få det att bli ett schysst nybörjarspel. Det återstår väl att se?

Kul med respons hur som helst. Någon dag kanske jag gör ett spel som är riktigt bra.

 

[Man Mountainman]

Jag måste säga att mitt röstande i utmaningen var ganska godtyckligt. Med alla bidrag som fanns brydde jag mig inte om att sätta mig in i alla utan röstade främst på de som hade koncept som direkt tilltalade mig.

Protektoratets barn var min personliga favorit i årets utmaning och fick röster av mig i flera kategorier. Jag gav en röst åt Vigilantez för bästa regler, trots att Rising själv inte verkar gilla dem. Aki fick en röst för bästa koncept, tror jag, och jag är rätt säker på att jag gav soptippen en "bästa regler" också. Jag gav Dimfrost en röst "bästa koncept"-kategorin för Vicatrion - jag gillar tanken på spel med en fördefinierad kampanjform. Flux fick en röst för "mest fantasifullt". Slutligen fick powerpuffpinglorna och Pollux en röst var. Och sen har jag säkert glömt något.

Nästa år ska jag vara med. Darra, ni dödliga!

 

[Dante]

Savannkrig ...

»Däremot hade jag lite svårt att smälta att folket på savannen var krigiska«

Tja, jägar- och samlarfolk har ju – generellt sett – inte haft mycket till övers för andra jägar- och samlarstammar som inkräktar på deras territorium (dvs. knycker deras mat).

 

[Gurgeh]

Jag var tvungen att titta på mitt meddelande till toberg för att se vad det faktiskt var jag röstade på. I en del kategorier satt jag och velade mellan ett par olika bidrag så att det till slut blev en del taktikröstande där ett bidrag som var bra fick röster istället för ett annat som jag redan röstat på i flera kategorier.

Nu ska vi se

Aki
Aki är nnorlunda, nyskapande och riktigt snyggt. Det har ett tema som inte handlar om äventyr eller våldsamma konflikter, dessutom ett tema som känns lagom stort för ett dogmarollspel. Det är såhär ett dogmarollspel ska se ut. Det enda problemet är att reglerna är ganska annorlunda jämfört med de flesta rollspel, vilket gör att de känns ganska abstrakta när man inte får några exempel på hur de fungerar.
Röster: Spel, koncept, nyskapande, design.

Bravado
Ett "sitt och snacka skit"-rollspel som ger mig tydliga Baron Munchausen-vibbar. Det är helt okej, för jag gillar det spelet. Det här är ett spel som gärna hade fått vara lite längre, trots att den mesta texten är stämningsskapande exempel snarare än regler (som det knappt finns några).
Röster: Nyskapande.

Höst
Jag gillar det mesta i Höst. Världen är tillräckligt annorlunda för att vara intressant, men inte så annorlunda att man inte hinner få en hygglig överblick över den på det begränsade utrymmet. Det är bra skrivet och reglerna är så omfattande och funktionella som de behöver vara. Speciellt gillar jag färdighetslistan: det ser ut som om jag hade skrivit den själv!
Röster: Spel, regler, fantasifullt.

Legend
Legend ser snyggt och gediget ut och reglerna innehåller en del kul saker. Vad jag speciellt gillade var rollformulärets utformning där rollpersonerna beskrivs med en uppsättning motstående egenskaper, som "Rättvis, men Godtrogen". Det känns som ett bra grepp för att skapa rollpersoner med karaktär.
Röster: Nybörjare, design.

Piraterna från Pluto
Många piratspel i år, men det här utmärker sig genom att utspela sig i rymden. Jag fastnade direkt för hur man upptäckte sjörövarrymden när Columbus seglade över världens kant. Jag har naturligtvis inte testat regelsystemet, men idén att man ska ge sig in i ett krogslagsmål i början av äventyret för att samla på sig bra kort inför de verklige utmaningarna känns helt lysande!
Röster: Spel, regler, fantasifullt.

Powerpuffpinglorna - rollspelet
Det här är kanske det bidraget som har minst text, men det uttnyttjar den väl. Det är en ganska bra idé med ett dogmaspel med färdiga karaktärer, färdig värld och färdiga äventyr -- det går att spela utan några förberedelser alls.
Röster: Nyskapande.

Savann
Ett enkelt och ganska snyggt spel, som känns väldigt användarvänligt.
Röster: Nybörjare.

Syfilis
Ett undergångsspel med en annorlunda vinkling. Världen är intressant, men kanske svår att spela i. Reglerna är bra, speciellt reglerna för strid är fantastiskt bra -- så borde de se ut i fler rollspel.
Röster: Koncept, fantasifullt.

Vigilantez
Ett utspejsat koncept som ändå känns ganska kul, faktiskt så kul så att jag skulle kunna tänka mig att spela det. Reglerna innehåller ett par nyskapande idéer, som gör dem rätt intressanta.
Röster: Regler, design.

Vintervaka
Ett bra, men något standardmässigt fantasyspel. Det känns nybörjarvänligt och får därför en röst för det.
Röster: Nybörjare.

Jag ber om ursäkt för att mina recensioner blev lamare och lamare ju längre jag skrev. Jag borde ha funderat på det här lite längre istället för att bara haspla det ur mig.
Det finns flera spel som förtjänar en röst från mig men inte fick någon. Jag hoppas att någon annan åtgärdar det. Spelwebbens spel hade till exempel fått någon röst här och där om de inte varit så lika att jag inte kunnat bestämma mig för vilket jag skulle rösta på!

/tobias

 

[Sodivra]

The Full Monty:

Ja, det här är nog den bästa biten av Dogmautmaningen ändå.

Min inställning vid röstandet och recensionerna har varit att ge bra betyg och kritik främst åt spel som jag gillar, och i ta skickligheten i skapandet i andra hand, om den inte redan hjälpt till att charma mig. Jag är ju relativist, inte en filmkritiker. Men nja, en del hänsyn har jag väl tagit till det ändå, se bara nästa stycke..

Jag har ofta haft höga krav på substans, vilket är svårt att
åstadkomma i det här formatet, men eftersom jag är bortskämd med makare som har lyckats med det så drabbas de andra rollspelen så mycket hårdare. Jag har inte orkat leta upp något snällt att säga om varje bidrag, tyvärr.

Jag har delat ut röster för ”fantasifullt” till bidrag som antingen är ovanliga och vansinniga, eller som får igång min egen fantasi och inspirerar mig.
Bidrag som är välanpassade till Dogmaformatet har haft en stor fördel, det vill säga som får igång egen inspiration istället för att lämna mer material att önska, eller som till exempel specialiserar sig på lättillgängligt och snabbt spel.

Vi börjar med att ta en titt på de bidrag jag gillade bra nog för att rösta, eller nästan rösta på..


Aki
En mycket elegant regellösning för relationsspel - Och det är väl det enda bra med spelet, men så mycket mer behöver det väl inte. Just det som har saknats för ett renodlat relationsspel har ju varit den faktiska förverklingen av det, regler och så. Dessutom så bestod ju bidraget till största delen av regler.
[*]-Mest nyskapande och nästan Bästa regler och Bästa spel.


Bravado
Det här trodde Rising på, spelet som skulle förlösa honom i en kaskad av kärlek och beröm från alla Nobilisfans.. Men nu blir det inte så! Ha! Trots piffiga och fiffiga karaktärsgenerarregler så blir det bara..
[*]nästan Mest fantasifullt.


Flux
Trots att detta är betydligt mer "standardrollspel" än Bravado så inspirerade det här mig desto mer, med sina varierade passagerare, flygfarkoster, konflikten mellan nomader och ädlingar.. Att inte ha regler för något annat än luftstrid känns fräscht, jag blir sugen på att ge mig ut och manövrera i hektiska strider, för att sedan snacka av mig med, eller skälla på, eller flörta med, mina vingkamrater.. Action, relationsspel mellan actionsekvenserna, och en övergripande organisation är en härlig blandning jag känner igen från t. ex Evangelion, och som jag planerar för nästa stora projekt.. Men bilden var inte snygg. Äh. Okej då.
[*]-Mest fantasifullt, Bästa nybörjarspel


Hamsters
"Hamstrarna dör som flugor. Men det skiter de i".. Okej, visserligen är inte Hamsters ett spel jag tänker spela eller något (trots min passion för "galna djur", då får det vara MegaChicken) men en sak gladde mig verkligen i det här spelet.. en del av er som har slitit hårt med era bidrag kommer nog inte gilla att höra det här.. Bakgrunden är helt suverän. "Uzi", "Slägga", "Minigun".. Det fick mig verkligen att le.
[*]-Bästa design!! och var stolt nu, L337!


Höst
Ujuj, det här är läckert.. Snyggt vid första blicken, inbjudande vid första skummandet, förtrollande vid genomläsningen.. Höst har vatikanen, onda älvafolk, och en glänsande bra uppdelning - Texten är mycket väl upplagd, med varje rubrik är antingen informativ eller inspirerande. Dimfrost har
fått bra kritik för att han målar med orden, och det här fick mig snabbt i rätt stämning. Höst visar att 1700-talet fortfarande lever. Jag har inget att sätta emot..
[*]-Bästa koncept, Bästa design, Bästa koncept, Bästa spel! w00t!


Legend
Enkelt. Läckert. Och snyggt. Binära egenskaper rockar. Skippade att läsa världen. Och framförallt enkelt.. Därför:
[*]-Bästa nybörjarspel och nästan Bästa design och Bästa regler.


Olympus
Här har vi en sådan där höjdare igen.. Jag brukar säga att de riktigt geniala regellösningarna i rollspel också alltid är enkla. Gurgeh bevisar att så är det. Väl anpassat till Dogmaformatet - Bara att köra. Kräver en del av sina spelare, förlåt, spelledare förstås.. Kan vara svårt att använda det som partyrollspel med ovana rollspelare, eftersom spelledarna behöver vara rätt drivande och kan gestalta nyanserade och intressanta gudomar för att det ska bli någon konflikt och relationsspel.. Enkelt, smart, nytt.
[*]-Mest nyskapande, Bästa regler, Bästa spel! Inte illa!


Ormens Krig
Inte för att verka tjatig, men.. Wowza! Den sista medlemen av The Big Three. (Höst, Olympus, Ormens Krig.) Ormens Krig's koncept fångade mig vid första gången Mask nämnde det. Übermenschalver? Mmmm, framför mig såg jag högresta, ädla, blonda alver som efter åratal av att ha bidat sin tid blodigt renade jorden från de imperfekta människorna.. Ormens Krig blev inte riktigt så, men efter att ha knuffat på Mask tillräckligt så blev det ungefär så iallafall. Och sedan får man ju monster i andra världskriget-setting, brittiska jordalfer och förrädare till nazister som alvernas springpojkar, och flörtar med kristen och nordisk mytologi.. Reglerna var nästan lite för krångliga (speciellt pansarreglerna - varför inte bara plocka bort tärningar över en siffra eller något?) men tre saker räddade dom: Träfftabellen, alkemisttabellen och häxtabellen. (som också knuffade upp design-utmärkelsen) Bra rollspelsmiljö också, jag ser fram emot att bussa en häxgeneral på mina spelares stackars utsatta rollpersoner.
[*]-Bästa regler, Bästa koncept, Bästa design, Bästa spel goddamnit!


Power Puff Pinglorna Rollspelet
Kul att läsa, men att spela? Om man kollar på Power Puff Pinglorna, kanske. Otur att jag inte gör det. Snyggt som stryk. Otur att det inte fick plats något annat än vaga beskrivningar av krafter och personer. Nåja..
[*]nästan Bästa design.


Syfilis
Yum yum yum yum.. Kittlande. Smaskigt. Häftig präst. Smart domedag från synd, kombinerad med ironin i ett dåligt immunförsvar (som indianerna som dog av conquistadorernas vanliga sjukdomar). Smart dualitet i attribut (precis vad jag gillar). Lite andra smarta knep i blödaningen och de kalla baden. Härligt med främmande varelser med en mentalitet att fördjupa sig i - Men lite svårt att komma in i hur man ska gestalta varelserna just för att de är så annorlunda. Det gör spelet lite spel-ovänligt, men det är ett läckert koncept, så det blir.. (surprise)
[*]-Bästa koncept


Totem
Stackars, stackars Totem. Likt en urbefolkning framför imperalistiska bidrag från framstående forumprofiler så var det det första att falla för beslutsångesten. Afrikansk miljö (snarare än fantasy-europeisk) är något jag vill se mer och bättre av. Läckra apor, läckra regler, läcker layout, även om den blev lite för mycket, och reglerna blev lite för lite. (Jag gillar mer sagostilen, när alla har någon unik förmåga, snarare än att man inte kan någonting alls bättre än någon annan - Okej, vi har totem, men.. äh!) Fick mig inspirerad, så..
[*]-Mest fantasifullt och nästan Bästa design, Bästa regler och Bästa spel. Så nära, så nära, till full pott..


Vicatrion 5430
Fastnade inte så mycket tyvärr, och det kan ju inte vara ett bra betyg.. Jag gillade upplägget dock, att åka runt med sällskap i sitt eget antigravskepp. Mycket rollspelarvänligt. Planerar något liknande för en Stadenkampanj, och det håvade ju in en del röster för Flux, så här.. nej, det blir bara nästan.
[*]nästan Mest fantasifullt och Bästa koncept.


Då går vi vidare med alla spel utan pirater:


Altar Light
Fantasyspel? Det var ovanligt. Grundmekaniken verkar rätt fräsch, förhoppningsvis inte för krånglig i spel heller. Synd att realismfantasy vinner sin detaljnivå, något som inte får plats i Dogmaspel.


Bitworld
Blä, en till postapokalyps.. Nej, faktiskt rätt mysigt när jag ser bortom den enkla layouten, med Robinson Crusoe-apokalyps istället för Mad Max. Jag blir lite sugen på att röja upp och skapa bosättningar, diskutera i rådet, utforska vildmarken.. Med andra ord så hade jag nog hellre spelat från ”år 0” än ”år 1”. Saknar lite krydda, som regelmekanik för rådet, a la spelwebbens spel, där det finns en regelmässig central, men.. nä, det är nog bättre att Bitworld går sin egen väg. Kudos. Men mer krydda hade jag ändå velat se, mer förslag på vad människor faktiskt kan, och så vidare.
När jag läser om kvinnor med fertilitet och ”vissa kunskaper” saknar jag Orkworlds ”mödrar” med en i beskrivningen utmejslad position i samhället, hantverkarkunskaper, den naturliga mittpunkten.. Nåja. Åh, och reglerna för övervintring och jakt och liknande för överlevnad i det långa loppet hade Fogge också kunnat få sno från Orkworld. Jag hade velat hjälpa hela stammen genom det här hellre än äventyra runt..


Bwaiiins
Utnyttjar Dogmaformatet väl genom att egentligen vara ett stort scenario, speligt dessutom. Snygg design, men det är synd att de inte gjorde roligare zombieskaderegler, som förra årets ”De kommer tillbaka”.


Citynatt
Detaljism på ett tunt uppbyggt koncept, jag hade hellre friformat.


”Deathmatch” – The RPG
Kartan (från counter-strike ) räddar det här rollspelet och gör det lite småmysigt – Annars hade jag valt ett brädspel, utan tvekan. Men hade det inte varit roligare att spela riktiga gisslandraman och konflikter så att man kan bygga upp stämningen mer? Det skulle ju innebära ingen förstås, men
man kanske kan spela med SLP-reserver?


Dogmarollspel
Verkar lite drygt att gå igenom alla de bifogade punkterna på vad ett rollspel ska innehålla, jag skulle inte orka spela det. Nu kanske det inte var det som var meningen heller, men jag provocerades inte av det heller, så det bedöms ur rollspelsperspektiv.


Dot.com
Återigen ett smart Dogmaformat – Scenariot är redo, tävlingsmomentet passar för lite snabbt avkopplat spel, lagom avvägda grundegenskaper.. Det här skulle jag kunna testa, men det hade väl inte blivit en kväll av upplevelser.


Ett himla liv
Jag vet inte.. Regelsystemet känns tillräckligt, men jag kan inte bestämma mig för om konceptet är substansiellt nog eller inte.. Nåja, gillar man genren så är det väl bara att köra igång. Snyggt gjort förstås, speciellt med tanke på hur mycket text som fick plats.


Frostbiten
Zombies, igen? Rrrarrgh.. Nåja, det hade lika gärna kunnat vara frostbiten jag läste först, så jag får väl vara rättvis. Känslan är lite bättre än i Bwaiiins faktiskt, just kallare än slafsigare, men ”zombiesarna” känns lite lama.. jag skulle nog låta dom vara ”intelligenta vargar” snarare än ”råa
neandertalare”.. Men med den skiftningen blir det rätt trevligt. Rätt snyggt.


Jagad
Rätt fräscht när det kom, men sen dök det ju upp en hög andra snygga spel med spelig överlevnad. Jag vet inte.. Som en blandning av Bwaiiins och ett fräschare Deathmatch RPG.


Kolla boltar över Zhaxahz
En del av reglerna och beskrivningen ger intrycket av att det är ett nostalgiskt dungeonromantiskt nybörjarspel, men bara i början.. Sedan blir dom långa, långa, knepiga. En smart mix? Nja. Skulle vinna oerhört på mer lättlästhet, enklare upplägg, bättre layout, för som det är nu kan jag inte sätta mig in i det riktigt. Förtjänade kanske rent av något bättre.


Minimalt rollspel
Solen var fin. Synd att det var levels.


Pollux
Först tänkte jag “intelligenta hästar, är det allt?”, men efter att ha gett det en ärlig chans så visade sig hemvärlden vara rätt intressant, och reglerna hade goda uppsåt, även om de verkade krångliga i onödan. (lapparna och utmattningssystemet skulle kunna arbetas om)


Protektoratets barn
Probarn känns lite svårt att bedöma rättvist, eftersom jag mött det långt innan de andra spelen, och redan spelat det. Jag skulle gärna spela det dock, eller rent av spelleda det, vilket jag inte kan säga om alla spel. Visserligen hade jag gärna spellets av de andra spelens skapare också, som redan har en stor visionskälla att ösa ur. En stor del av min kritik går ju mot de spel som känns okonkreta och svåra att komma igång med, vilket väl är största anledningen att det känns svårt att bedöma – Mogge har ju redan gjort en ypperlig presentation hemma hos mig.. Men den vemodiga moggestämningen kommer nog inte gå fram så
väl hos andra läsare. Och så är jag ju van vid onda barn nu. Åh, och miljön är bra och rollspelsvänlig.
Självförtroende, Probarns egen Sanity är bra. Annars gillade jag ”räkna lappar” bättre än det här tärningssystemet.


Sagor från förorten
”Ett soft Chronopia, det kan ju funka..” tänkte jag först, fast avtändes när det visade sig vara ett rått fantasystockholm. Jag vet inget om Stockholm, ju. Hade det varit ett fest-Chronopia/Vingar över haga med bättre stämningstexter så hade det kunnat bli riktigt hett.


Savann
Savann faller på godtycket, det är bara en massa ”kan” och ”kanske” och vaga beskrivningar. Jag hade klarat mig bättre med friform och afrikansk inställning. Totemdjuren får jag förstås ge med mig på – Vaga egenskaper som ”är som en leopard” som ger +1 i leopardiga situationer är faktiskt
lagom godtyckligt egentligen, jag använder något liknande själv. Det var bra.


Sektor 242
Sexsidiga sektorer är coolt. Digitalisering av medvetande är också rätt tufft, varför kunde vi inte få veta mer cyberrymden? Annars var det inte mycket att anmärka på. Mörk framtid, liksom.


Soptippen
Stackars Soptippen försvann i färgsprakande och extroverta spel.. Det hade klarat sig mycket bättre med häftiga bilder som beskriver stämningen, och.. nja. Nä. Det funkar att bara spela på klyschorna med fabelaktiga djur, men det hade gjort gott om det stod det som förslag. Hur mycket jag än gillar
frihet i rollspel så är det lättillgänglighet som vinner i ett dogmaspel. Pluspoäng för att miljön är så lättfattlig, varierad och konfliktsfull. Bra rollspelsmiljö.


The d12 Dark Hobbit Ninja Roleplaying Game
Ninjor är tuffa, men dom har ironikomisk potential så att det räcker. Blandar man i fantasyvarelser blir det för mycket för mig. Och var är alla tuffa ninjaregler? Äh. Strunt samma..


Trollspel
Jag vet inte vad som saknas, men något för att lättare sätta sig in i trollen hade varit trevligt. Hur pratar ett troll egentligen? Kul med ett spel man kan spela i skogen. Layouten var fin. Iallafall första sidan, den andra var lite mer sopig, med regelbiten inknökad jämfört med luftigheten i resten av texten..


Vigilantez
Ballt med jetpack. Ballt med egen mask. (Saftigt plus, faktiskt) Ballt med vinklad beskrivning. Trevligt med Heat, även om just den här förverkligen var lite tam. Det var allt? Ja, det var allt. Ja just det, mutationer. Det var ballt.


Vingar över Haga
Framsidan var dödligt fin (texten inräknat), men andra sidan var ofokuserad, a la Trollspel. Varför inte några vanliga jävla spalter text med en kursiverad inledning istället för ett velande mellan prål och textinknöende som inte ser snyggt ut bredvid varandra? Precis som Trollspel så saknar jag mer beskrivning av insikterna - Är det människor i insektsdräkt bara, eller vad är dom? Magisystemet kändes lite menlöst. Hade kunnat bli mycket läckrare.


Vintervaka
Vanlig choklad i snyggt papper. Äh. Kunde du inte petat in mer mojs inuti, istället för att göra ett lyxigt lock, Vitulv? Och det som kunde bli så läckert.. Med den där fyllningen, den var ju faktiskt god.


World of Shadows
Äsch, det här är ju precis vad man kan föreställa sig om framtiden. Det behövs inget nytt rollspel för det. Ledsen, men om man spelat/läst/kollat lite mörk scifi så.. Och teknikbeskrivningarna var helt uppenbara, att prylar blivit bättre säger ju sig självt, om inte författaren uppger något annat.
Bra gjort med instruktion "den främsta stämning som du som spelledare ska få fram.." Det var snyggt. Behåll den sektionen i nästa Dogma, fila lite mer på den, och få igång fantasin på världsbeskrivningen, bara.


Zombieducks
Bwaiiins med ankor, något jag missade? Okej, inte riktigt, men det är ändå spelig zombieslakt med en resursbas. Kul om man spelar Duck or Die.


Och så slutligen.. Alla piratspel:
Skeppskorpor och piratråttor/Duccaners hade pirater OCH djur, vilket var lite tjatigt.
Duccaners hade bra exempelrollpersoner.
Piraterna från pluto hade bra gimmickar, och en värld som hade tjänat mycket på att mejslas ut mer.
Skepp och ohoj hade riktigt sköna spelexempel.


Men det är ju bara vad jag tycker.

 

[Sodivra]

Rising, ditt as!

Damn you för att du skrev långa, konstruktiva (och uppdelade, jag skulle nog orkat vara konstruktivare om jag skrev i fler omgångar) recensioner av allt! Nu har ju jag inget att komma med..

Ja, förutom mina åsikter då.

 

[regelslaktaren]

Det var några spel som tog hem två röster vardera från mig.

Ett Himla Liv . Det här måste man bara tycka om.

Olympus tog hem två. Smart spel!

Totem var det snyggaste bidraget av alla, och tilltalade mig överhuvudtaget.

Vigilantez lyckades bra.

Vingar Över Haga . Jag vill också vara en humla!


Jag gav nästan en röst till Hamsters för sin design, på grund av de vapen som låg i bakgrunden.

Jag gav en röst till Höst, för den allra mest fängslande världsbeskrivningen. Här vill jag leva.

Andra röster gick till:

Bravado, Duccaneers, Legend, Piraterna från Pluto, Pollux, Spelet med barnen på det där hemska stället, Sagor från Förorten, Sektor 242 och Vicatrion 5430.

Beröm men ingen röst:

Aki, Frostbiten, Powerpuffpinglorna, Skepp O'Hoj!

 

[Rising]

Risings röster & recensioner: (2 av 3)

Här kommer en andra omgång recensioner; och denna gång börjar vi med min stora förhandsfavorit:

Olympus
Det finns en elak sak man kanske skulle kunna säga om Olympus, och det vore i så fall att det är "årets Sinbad's resa". Precis som kanske förra årets mest minnesvärda bidrag så levererar Olympus en ny vinkling på hela rollspelsmediet och sätter det i en traditionell mytologisk kontext. Men sätter man sig bara ner och läser Olympus så ter sig den kritiken bara som mer och mer långsökt ju mer man förstår. Olympus framstår direkt som en vinnare, och det tappar inte bort publiken någonstans med sitt nydanande grepp utan lyckas till och med att presentera det på ett synnerligen lättfattligt sätt. Här finns till och med regelexempel. Ett strålande spel, ett som till och med gudarna uppe på Olympus borde kunna vara stolta över. Jag kan avslöja på en gång att jag tyckte det här var årets bästa spel, men det lyckades plocka hem ett par andra röster från mig också... (mer om det i nästa inlägg)

Ormens Krig
Jösses, det här var snyggt! Först skummade jag igenom rollspelet och nickade gillande med huvudet, och sedan bläddrade jag ner till rollformulären och såg nazisternas formulär stirra mig i ansiktet med sin grymma svärta och inverterade rubrik. Snacka om att använda de grafiska möjligheterna väl! Det här tycker jag var det snyggaste spelet i dogmat; rent och klockrent, illustrationerna passar utmärkt ihop med textmaterialet, och rubrikerna är läskigt vackra. Det är ett vinnande koncept, och regelanarkin tillsammans med den balla magin hjälper till för att lyfta spelet. Det känns inte som ett utpräglat dogma; man önskar sig gärna mer, men det är ändå en klar vinnare som tävlar i toppstriden i många kategorier.

Piraterna från Pluto
Underbart är kort. Men inte kortkort. Piraterna från Pluto shanghajar visserligen läsaren med sitt fräcka koncept och sina glada tilltag, men det tar slut alldeles för fort och man känner att det hade kunnat bli så mycket mer om textytan hade använts annorlunda och om det hade pressats in fler fantasifulla knorrar och utropstecken. Det som finns att gotta sig åt är visserligen både kul och pricksäkert; spelets egenskaper vittnar om att man kan tjäna mycket på att byta ut klassikerna "Styrka" och "Smidighet" mot alternativ som bättre passar genren, och planetbeskrivningarna har en del godbitar som inspirerar till olika äventyrsuppslag. Piraterna från Pluto hade definitivt tjänat på att få breda ut sig över mer plats, så tyvärr hamnade det precis utanför många av mina topplaceringar när det senare skulle till att röstas.

Pollux
Ah, ett spel med färdigskapade karaktärer! Ett kul grepp som alltmer framstår som ett smart alternativ till skrymmande genereringsregler. Pollux vill kanske lite för mycket på alldeles för lite plats; det har en sorts platonsk idealstat där filosoferna styr med järnhand, och med sina magiker och telepater så framstår det faktiskt som ett riktigt originellt koncept, men hjälp! Precis när man blivit redo att sätta tänderna i inspirerande världsmaterial så kommer reglerna och sedan är det slut. Jag tror att man verkligen hade kunnat tjäna på att fråga sig om man egentligen hade behövt några erfarenhetsregler, till exempel, och om man inte hade kunnat bredda spalterna för att försöka få in mer text. Karaktärerna är balla, det finns ett taktikvalsystem i striderna(!) (även om det är rätt omständligt och lämnar en del frågetecken (inte mer än 2 Mycket Offensiv på raken, men kan man då varva Mycket Offensiv med Liten Offensiv för att på så vis slippa vara defensiv?)) och det är egentligen ett rätt häftigt spel. Därför är det kanske lite extra synd att det tappar så mycket på sina problem i det trånga dogmaformatet. Pollux gnäggar en ljudlig önskan om att få kunna gallopera fritt över ett större utrymme där det verkligen kan komma till sin rätt. I sin nuvarande form känns det något ängsligt. Till nästa dogma gissar jag att det kan komma storverk från denna konstruktör om hon skulle kunna utnyttja formatet bättre.

Powerpuff Girls
Ett av årets gapflabb. Haile Selassie gör årets mest oväntade cameo. Spelet ser ut som en smaskig karamell, men jag tycker egentligen att det kunde ha layoutats så att även seriens övriga galleri med bifigurer och skurkar hade fått kunna försetts med bilder, och det är nog lite för svårt att spelleda för att kunna kvala in som lämpligt nybörjarrollspel. Ett gott skratt fick jag dock, och det är inte dåligt. Dessutom slår spelet en gång för alla fast att rosa/lila och gult är världens snyggaste färgkombinationer.

Protektoratets barn
Ibland tror man att dogmaformatet bara duger till fabeldjursfantasy och skojsigheter, men jag tror inte att något spel har framstått som lika kusligt som Protektoratets barn. Hade det funnits en "bästa text"-kategori så hade jag givit en röst åt detta spel, och det är inspirerande att se hur mycket som faktiskt kan göras om man bara planerar vad det är man behöver få fram i ens textstycken. Protektoratets barn är ett läskigt Flugornas Herre-liknande spel med ett mycket smart koncept. Det här är raka motsatsen till de spel som klistrar på ett fabeldjurskoncept för att verka annorlunda, det här är ett gediget koncept som inte känns ett dugg ytligt eller sensationslystet. Klockren vinnare i "bästa koncept" och ett av de mest annorlunda spelen i hela dogmahistorien. Frågan är om det inte rentav slår en del professionella skräckrollspel på fingrarna...

Sagor från Förorten
Det är svårt att tävla med crazyrollspel. Konkurrensen är stenhård och de rollspel som framstår som "seriösa" har ofta ett övertag beroende på hur priskategorierna har utformats. "Sagor från Förorten" är dock ett av de mer lyckade crazyrollspelen. Skildringarna av Stojkhulm kan, när de är som bäst, framstå som mer absurda än krystigt hurtiga, vilket är en subtil humorform som borde användas mer i dogmasammanhang. Tyvärr tar regelverket upp alldeles för mycket plats, och de tokroliga yrkena; pajnymf och biljardmagiker, m.m. känns inte riktigt passande i sammanhanget. Något förlorade resurser alltså, "Sagor från Förorten" har helt klart sina stunder, men hade kunnat bli mycket mer.

Savann
Ett av de mer svårbedömda spelen. Det har ett öppet och inbjudande utseende som är lätt att ta till sig, och konceptet i sig är rätt kul och gör att man höjer på ena ögonbrynet. Frågan är dock om reglerna är föredömligt enkla, eller om de är godtyckliga och om de i så fall kräver erfarna rollspelare för att verkligen komma till sin rätt. Är det enkelt att spelleda spelet pga dess enkla koncept, eller saknas det inspirerande material för att verkligen passa en nybörjare till spelledare? När allt kom kring så såg jag att Savann inte riktigt nådde upp till listan över de tre spel jag tyckte var mest lämpade som nybörjarspel, men Jade har ändå övertygat mig om att hon besitter en alldeles egen sorts talang och att jag väldigt gärna hade velat se ett spel från henne där hon verkligen lyckades utnyttja dogmaformatet till fullo. Det syntes ännu tydligare i Pollux, och jag hoppas att hon inte avskräcks från att det inte riktigt räckte fram till någon röst från mig i år.

Sektor 242
Undergång, undergång... Sektor 242 utspelar sig i en klassisk mörk S/F-värld med allt vad det innebär av enorma jättehus och ett stort bolag som äger oinskränkt makt. Reglerna är så godtyckliga att det kanske hade varit bäst att skippa dem helt (eller nästan helt, det finns förstås en paragraf i dogmamanifestet som man måste lirka sig förbi på något sätt) till förmån för mer inspirerande stämningsbeskrivning. När jag kollade igenom alla bidrag så var min översta anteckning under Sektor 242 denna; "sinnesemuleringen!" och det är spelets starkaste punkt. Folkets syn på processen som innebär att ens kroppsliga kärl dör men att man i gengäld lever vidare i en digital form var kul, och att man ibland låter en AI få ta hand om kroppen kändes också skoj när man fick veta att kroppen på så vis kunde användas i suspekta mediaproduktioner. Jag hade velat ha mer sånt, mycket mer sånt.

Skepp ohoj och en flaska med rom
I årets dogma var det många spel som försökte vara annorlunda genom att införa en ny sorts slumpgenerator. Det gick så långt att det nästan blev standard med kortspelssystem till slut. Det spel som verkligen står ut på den här punkten är onekligen "Skepp ohoj...". Kan man dricka ur sitt glas med rom & cola så lyckas man. Ramlar man av stolen, om man kräks eller om man måste gå iväg och pissa så har man misslyckats. Tyvärr har spelets koncept inte använts särskilt väl; "skepp ohoj" är både ostrukturerat och utnyttjar inte riktigt sina förutsättningar. Varför används inte flaskan på så sätt att man kan snurra den för att se vem den pekar på, till exempel? Det finns många möjligheter som förbises. Exemplena var inte så roliga heller. Jag tycker dock att det här var en kul tankeställare och ett nytt grepp som borde kunna användas med stor fördel i ett lite mer avancerat dryckesspel. Ett nydanande spel som nästan fick högre anseende än det förtjänade då jag fick så många idéer när jag läste det.

Skeppskorpor och Piratråttor
Överlägsen vinnare i "högst pillepluttfaktor", tyvärr. Det är mer eller mindre omöjligt att läsa vad det står i rollspelet, och inte hjälper den rätt förvirrade layouten till, heller. Det är synd, för det finns iaf en godbit som kunde ha förtjänat att vara tydlig så att alla såg den: En rollperson kan ha en sidekick som hjälper honom att lyckas genom att SL slår ett slag för sidekicken och lägger det till rollpersonens slag. Det borde man ha kunnat göra mer av, jag föreställer mig en sorts vänskapsrelation mellan en rollperson och hans sidekick som liknar Batman och Ronbins, typ. Fast kanske utan de homoerotiska undertonerna. Eller för all del...
Jag gillade bilden på sjörövarpapegojan jättemycket, och jag tycker att det var smart att första kanonkule-skottet var svårare att träffa med än andra och tredje; det gissar jag kommer medföra en sorts egen dramatik till striderna som kommer kännas helt rätt i sjöstriderna. Men när det sedan blev dags för röstning så tappade skeppsskorporna och piratråttorna mycket på sin knasiga design, och att jag var så förtjust i Duccaneers gjorde det förstås inte enklare...

---

Nästa (och sista) gång skall vi inleda vårt svep med ett av de mer fantasifulla spelen i årets dogma; och så skall jag avslöja precis vilka spel som fått vilka röster. Simma lungt!

 

[Rising]

Risings röster & recensioner: (3 av 3)

Här kommer tredje och sista svepet med mina recensioner. Hoppas de är lika roliga att läsa som de har varit att skriva. På slutet kommer också mina egna röster.

Soptippen
Det är ofta de enklaste idéerna som fungerar bäst. Där andra gör sig till med fabeldjur så väljer istället Soptippen att presentera en värld med helt vanliga djur. Eller "vanliga" förresten, spelets djurskildringar skulle få Konrad Lorenz att gråta blod, men för oss andra är det rena julafton. Självklart är ormvråkar filosofiska! Självklart är råttor sluga översittare! Soptippen visar att man kan komma långt på charm och genom att man sätter anspråken på precis rätt nivå. Soptippen känns som ett riktigt dogmarollspel skall. Reglerna har ett kortsystem utan traditionell hänsyn till de fyra sviterna (som jag föredrar framför det vanliga alternativet, där en svit hör till en viss typ av egenskaper) men det finns många frågetecken. Beroende på svårigheten så skall man lira fler delhandlingar, men handlingen lyckas så fort som man har vunnit mer än hälften av delhandlingarna? Det gör väl inte att det egentligen blir "svårare" när svårighetsgraden höjs? bara att det tar längre tid. Det finns en sorts satsningssystem i reglerna också, med röda och svarta kort, men kanske blir det något för komplicerat. Nå, tippen klarar sig i min mening bra på sin fantasifullhet, det syns i rösterna.

The Dark Hobbit
Ninjor i Midgård? Härligt respektlöst spel som driver med det mest förbjudna i nördkulturen. Dock, det går undan i ett lite för högt tempo; snabbt betas det av lite småroligheter (som färdigheten "säga ostiga oneliners") och sedan är det abrupt slut. Kanske blev författaren lite för nöjd med sin grundidé, jag tror att man kunde ha vunnit mycket på att ta längre tid på sig och försöka spinna vidare på grundtanken tills man fått mer saker att skriva om. Det känns något genomjäktat, även om grundidén var kul. Tack för skrattet.

Totem
En kul designidé som tyvärr inte gör sig så bra när man läser på skärm är mitt första intryck, här tror jag att det hade hjälpt mycket med paginering. Djungelkänslan är dock påtaglig och det finns en riktigt fin atmosfär i detta spel. Det stora utropstecknet som verkligen fick mig att tappa hakan var dock regelsystemet med Totemtabellen. Att välja namn på ens Totem och att detta namn sedan dikterar med vilka material man ska bygga totemet och vilka förmågor det har... Det tyckte jag var häftigt som fasiken. En smart ny vinkling som förklarar det särskilda förbund som råder mellan en ande och dennes namn. Extra kusligt blir det när man betänker hur ockultism fungerade i många gamla texter här på jorden; där var det ju ofta namnen i sig som man "beräknade" egenskaper ifrån. I Totem fungerar det dessutom extra snyggt eftersom namnen med två vokaler och två konsonanter låter bra i det pseudaafriska konceptet. Vinner därför en röst för "bästa regler". Bra jobbat.

Trollspel
Trollspel är fint upplagt, med sina korta rader så liknar det snarare ett lyriskt verk än en egentlig beskrivning över hur ett rollspel ska spelas. Det är nästan lite synd att inte själva beskrivningarna och reglerna rimmar, då hade jag nog älskat spelet. Det är just att man ska rimma mellan troll och människa som jag tycker var roligast. Det finns en del spel som har små gimmicks över hur själva kommunikationen skall ske (i changeling så skall pookor ljuga medan sluagh skall viska) men lösningen i trollspel verkar mycket vettigare: Dels är det enklare att rimma, och framförallt är det roligare än att sitta och viska hela tiden. Sedan har trollspel ett rätt roligt regelsystem där man skall gissa stenar, men jag tyckte inte att de kändes riktigt rätt. Just att det blir tråkigt om spelarna hela tiden säger 1 är ett problem. Det funkar mycket bättre i striderna, där man gissar vad varandra har. Att man blir mer förutsägbar när man blir skadad (eller om man är dålig) var ett snilledrag. En del riktigt kul nytänkande från den här författaren, här räckte det inte ända fram, men jag hoppas att tankarna kan förfinas till nästa dogmautmaning.

Vicatrion 5430
Ännu ett efter-undergången-rollspel (jag sade ju att de var många!). Vicatrion skiljer sig dock från resten genom att det... tja, genom att det innehåller så oerhört mycket. Mayagudar, sekter, häxjägare, gerillasoldater, nomader, utomjordingar, apfolk, stiftelsen, gladiatorer... Det verkar vara avsikten att man ska kunna spela Vicatrion på i stort sett alla möjliga vis, men det känns rätt splittrat ibland och det gör mig något kluvet. Hade det funnits mer utrymme så hade säkert de olika delarna kunnat broderas ut på så vis att de kändes mer sammanhållna med varandra, men nu är spelet nästan lite för proppfullt för sitt eget bästa. Reglerna verkar vettiga och smarta, och jag tror att Vicatrion hade kunnat bli riktigt aptitligt om det bara hade fått breda ut sig på all plats som det behöver. Dock, det är ett välarbetat, bra spel. Hamnar nära att knipa röster i många kategorier.

Vingar över Haga
Illustrationen på Bompus som pryder framsidan är kanske den mest stilsäkra illustrationen av alla i hela dogmat, enligt min mening. Smutsig, spretig, vild och ändå fin, skönt att se en illustration som inte liknar en serieteckning eller en traditionell fantasyteckning. En något förvirrad layout gör att jag tappar bort mig i läsningen, men det är en tjusig bakgrundshistoia bakom det här spelet. När det börjar pratas om kardinalbaggar och fjärilarnas hov så myser jag och får en varm känsla i magen. Dock, det känns som om utrymmet tog slut alldeles för snabbt. När det väl börjar pratas om myrors och getingars olika bonusar så är spelet slut, fastän man hade velat ha fler olika individualiseringar och egenheter. De fyra exempelrollpersonerna är himla tjusiga, och deras namnteckningar är perfekta, men jag hade verkligen önskat att spelet hade haft mer utrymme för dem att flyga omkring på.

Vintervaka
Årets dogmautmaning började bra. Vintervaka har ett fint språk och är kanske det allra bästa på att lotsa läsaren genom beskrivningarna och reglerna. Allt är intuitivt upplagt och det är sannerligen en bedrift att lyckas få med både utrustningslistor och en färdighetslista utan att behöva kompromissa kännbart med världen. Det här framstår som ett bruksrollspel som faktiskt rymms alldeles utmärkt i dogmaformatet. Det enkla konceptet, de välbeskrivna reglerna och den inspirerande världsbeskrivningen gör Vintervaka i min mening till årets bästa nybörjarspel. Det är rätt läckert för oss erfarna spelare också. Ett klart föredöme för hur ett dogmarollspel kan läggas upp. Jag undrar om spelet egentligen behöver någon framsida, dock. Det utrymmet skulle säkert kunna användas till mer beskrivningar i nästa dogma.

World of Shadows
Ännu ett efter-undergången-rollspel. Det här är charmigare än de flesta då det är skrivet med ungdomlig leklusta och fascination över hur rå och dyster en framtidsskildring kan vara: Brott och våld hör till vardagen, det är bombanfall en gång i månaden och till råga på allt så är det nästan slagsmål jämnt på barerna. Men folket är lugna så länge det spelas blood ring. Grundtankarna i systemet känns mycket vettiga; attributen är bra och det är kul att se ett dogmarollspel som både tar hänsyn till förflyttning och bärförmåga, men kanske är det lite otympligt att så mycket i spelets mekanik skall utföras via multiplicering och division? Det är på tok för jobbigt när man väl spelar. Det är kul att se ett dogmarollspel som använder en T4(!) men jag tror att det kan vara en poäng att försöka använda lite mer vanliga regelsystem i nästa års utmaning.

Zombie Ducks
Vad kan vara bättre än att kombinera ankor och zombier? Hmm, rätt mycket, förmodligen, men i zombie ducks så hotas ändå ankbona av just ankzombier, och när man läser Zombieducks så undrar man om det hela egentligen är ett skämt eller inte. Är det inte bara Duccaneers och Bwaiiins som har slagits ihop till ett? Texterna är mer eller mindre rippade från dessa spel, och till slut står man med ett stort frågetecken över hela ansiktet. Om det är ett skämt så vet jag inte om det är mig man driver med, eller om det är meningen att jag ska skratta, men i vilket fall som helst så tycker jag att det är roligt. Det är som Mtv Mash, liksom, ena stunden får man höra om GALIB igen (från Duccaneers) och i nästa sekund så börjar refrängen från Bwaiiins som förklarar att det är "förhållandevis lätt" att döda zombies.
Det är lite synd att Zombie ducks fått en del grymma vapen som jag tycker egentligen borde ha fått vara med i Bwaiins (planka med spik, framförallt), men när allt kommer kring så är ändå mitt bestående intryck att Zombie Ducks var ett skämt. Jag hade roligt åt det, och för att vara ett skämt så ser det imponerande spelbart ut, men det kommer inte riktigt i närheten av mina priskategorier när det skall till att rösta. Men jag tackar för de många fnissen ("vass tandborste", vad är det för vapen? )

---

[color:\\"brown\\"] Mina röster: [/color]

Design (utan inbördes rangordning)
Duccaneers
Frostbiten
Ormens Krig

Nybörjarspel (utan inbördes rangordning)
Duccaneers
Legend
Vintervaka

Bästa Regler (utan inbördes rangordning)
Ett Himla Liv
Totem
Vintervaka

Bästa Koncept (utan inbördes rangordning)
Olympus
Ormens Krig
Protektoratets Barn

Mest Nyskapande (utan inbördes rangordning)
Aki
Olympus
Skepp Ohoj

Mest Fantasifullt (utan inbördes rangordning)
Dot.com
Höst
Soptippen

Bästa Spel (med inbördes rangordning)
1. Olympus
2. Duccaneers
3. Ett Himla Liv

---

Grattis alla ni som fick en röst, och alla ni som inte fick någon (för jag tycker att alla medverkande rollspel var värda att läsa igenom på ett eller annat sätt, och det fanns många höjdarspel som hamnade precis utanför top 3-placering i någon eller flera av de olika kategorierna).

 

[Morgoth]

Jag vann inte i någon kategori, men det känns ändå lite som att ha vunnit melodifestivalen nu, för jag trodde verkligen inte att någon skulle ha något bra att säga om "Protektoratets Barn", mitt bidrag. Men nu när jag får beröm från bland annat Rising (hans omdöme betydde nog mest - speciellt det där om proffesionella skräckrollspel, moahahahaha..) och den ständigt trogne Dnalor (Luther Freeman) så kan jag inte hjälpa att tycka att jag har skrivit ett jävligt bra bidrag, egentligen. Det överskuggades lätt av de andras layout, men det är min personliga favorit. Kudos till mig, framför allt! (och till troberg i lika portioner)

Här kommer en kort och intressant överblick över mina röster:

Jag röstade på Totem som det bästa spelet (men pinsamt nog var det en ihopblandning! jag menade att rösta på Ormens Krig, faktiskt), Syfilis som det bästa konceptet, Legend som de bästa reglerna, Olympus som det mest nyskapande, Syfilis som det mest fantasifulla, Power Puff Flingorna Rollspelet som det mest nybörjarvänliga och Aki som det snyggaste.

 

[Jade]

Angeånde Pollux har jag en Glad Nyhet (tm) till Intresseklubben och likasinnade;
Raven Drakoni släpper en (anungens) rättad version av Pollux inom kort. (Tyvärr endast i .doc och eventuellt .rtf Blä... Ingen som känner för att sponsra en stackars fattig student med InDesign? )


Har du lust att ge igen genom att gnälla på mitt bidrag (Legend)?

gnälla? inte då. Är en ärlig person (försöker iallafall! )... Och jag gillade faktiskt Legend....
Diggar "Värdelösa" spel... tjihi....

Men visst, gnäll:
Attans, dumma du för att du skrev det före mig.

(Så, alla nöjda och glada...)